Uppdatering läsmånaden november

Jag har kommit lite längre i mitt läsande för november månad. Nedan kan ni se vilka böcker jag har läst än så länge. Anna Karenina har jag inte kommit mer än halvvägs i, men det går långsamt framåt! Nackdelen är att det är så många namn i den, hur ska man komma ihåg dem allihop!

Idag läste jag ut Jurtjyrkogården, herregud så obehaglig den är! Riktig obehaglig och äcklig. Skönt att den är utläst nu. Kommer aldrig att se filmen dock.

Men så skulle jag välja en ny bok att läsa, och jag kunde inte förmå mig att välja en själv. Så jag bad sambon välja ett nummer mellan 1-13, och han valde nr 6. Så nu får jag läsa Harry Potter and the Prisoner of Azkaban på danska! Sen får det nog bli någon av de lite längre böckerna, typ Min historia eller Drakarnas dans. Det är så härligt att november är lite mindre intensiv, för det innebär att jag kan läsa mer koncentrerat. Vissa funkar inte som ljudbok, vilket dock är ett problem …

Men nu ska jag in i Harry Potters universum igen! 😀

1. Jerusalem – Selma Lagerlöf (en religiös bok)
2. Drakarnas dans – George R. R. Martin (en bok av Martin inför GoT8-premiären)
3. Anna Karenina – Lev Tolstoj (klassiker)
4. Till minne av en villkorslös kärlek – Jonas Gardell (en av nomineringarna till Årets Bok 2019)
5. Min historia – Michelle Obama (en biografi)
6. Något på danska/norska
7. Jurtjyrkogården – Stephen King (en bok som ska bli film 2019)
8. Vänförfrågan – Laura Marshall (en bok jag tänkt läsa 2018)
9. Vem ska trösta Knyttet? – Tove Jansson (en bok med en fråga i titeln)
10. Jakten på Kapten Klänning – Jonas Trolle (en true crime-bok)
11. Unga kvinnor – Louisa May Alcott (en bok som du ser någon läsa i en serie/film (sett i Friends)
12. Traitor to the throne – Alwyn Hamilton (hyllvärmare)
13. Den svarte löparen – Kristina Appelqvist (en bok som utspelar sig i universitetsmiljö)

En smakebit på søndag: Harry Potter and the Deathly Hallows

Idag har jag en välförtjänt vilodag! Förutom att jag ska på fotbollsmatch (MFF-Djurgården) i eftermiddag/kväll, så ska jag inte göra ett dyft. Kanske läsa lite. Imorgon, när jag har en ledig dag, ska jag hinna med allt jag inte vill göra idag, alltså städa, tvätta, handla och planera veckans middagar. Och hinna träna och bada också, det ska bli högsommarvärme i Malmö imorgon. 🙂

En smakebit på søndag anordnas idag av Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta andras smakbitar och lämna en länk till din egen. Enda regeln är inga spoilers!

Jag är ungefär halvvägs igenom den sista Harry Potter-boken, Harry Potter and the Deathly Hallows, så därför blir det en smakbit därifrån. Författare är J. K. Rowling, för den som är inte visste.

Smakbiten kommer från sida 9, kapitel 1:

The Dark Lord Ascending

The two men appeared out of nowhere, a few yards apart in the narrow, moonlit lane. For a second they stood quite still, wands directed at each other’s chests; then, recognising each other, they stowed away their wands beneath their cloaks and started walking briskly in the same direction.

‘News?’ asked the taller of the two.

‘The best,’ replied Severus Snape.

Nu ska jag hoppa i duschen så att jag hinner iväg till fotbollen i tid!

Trevlig söndag!

Bokbloggsjerkan: Boklig lycka

Lycka är att kunna sitta uppkurad i soffan medan det är dåligt väder ute och dricka kaffe medan man kan blogga, läsa och allmänt njuta av det lilla som är kvar av min lediga lördag innan jag ska jobba ikväll. Vi har premiär på Den flygande Holländaren ikväll, så toi toi toi till alla medverkande!

Annika är sedan årsskiftet tillbaka med bokbloggsjerkan, och även om hon pga tekniskt strul förra veckan den här helgen har två frågor, besvarar jag bara ”den här helgens” fråga (mest för att jag inte har något bra svar på förra veckans!).

Vilken bok/vilka böcker gjorde dig lycklig direkt du tog i den/dem?

Å, vilken bra fråga! Många böcker har gjort mig lycklig genom åren, men de som alltid kommer att framstå i minnet är nog de sista tre Harry Potter-böckerna när de släpptes på engelska. Jag vet att jag knappt kunde bärga mig när jag köpte dem, men ändå ville jag dra ut på läsandet eftersom jag visste att det tog år innan nästa kom.

Trevlig helg!

Månadens bästa bok: juli

Vi har passerat in i augusti och det är tur det, för juli har varit en tung månad för mig personligen. Men därför är det skönt att jag i alla fall har fått läst en del, vilket har skingrat tankarna lite.

Månadens bästa bok för juli är två böcker, för det visade sig vara svårt att välja. Jag läste totalt nio böcker i juli, vilket inte är rekord men väldigt många böcker (för mig) på en månad.

Dessa två, både Odinsbarn och Kretsen, är första delen i varsin serie. Två vitt skilda men ändå samma eftersom de båda två kretsar sig runt en fågel, nämligen korpen. Jag fortsätter att läsa båda serierna, för de är så himla bra! ❤ Fast det är ju väldigt mycket ungdomslitteratur just nu.

Och jag måste ju bara nämna Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund. Den är, kort sagt, skitbra. Sista och tredje boken i serien kommer någon gång i höst. Jag längtar!

Hoppas att er juli var betydligt bättre än min! Nu är min semester slut, så jag har börjat jobba i dag (måndag). Men jag har ÄNTLIGEN fått tag i den nya Harry Potter, så det är helt okej att börja jobba ändå. 😉

 

Bokbloggsjerka: Ljudböcker

Fredag morgon. Klockan är inte ens nio och jag sitter vid köksbordet och väntar på att en elektriker ska svänga förbi vid nio-tiden. Ah, sakerna man ska göra när man säljer en lägenhet. Tur att man kan underhålla sig själv med att svara på Annikas bokbloggsjerka! 

Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och?

Hade den här frågan kommit för ett år sedan hade jag bara svarat att jag inte lyssnar på ljudböcker. Att jag inte hade tålamod till det. Men! Det gör jag ju nu. Närmare bestämt har jag under det senaste året lyssnat mig igenom mellan 20-25 böcker.

Jag lyssnar på väg till jobbet, på gymmet, hemma när jag lagar mat/städar och ibland som godnatt-saga. Jag har svårt att somna ibland och då är det mysigt att lyssna på någon som pratar.

Men så här är det: Harry Potter-nörden i mig älskar ju Stephen Frys inläsning av Harry Potter-serien. Lyssna på ett litet, litet avsnitt av det här. Jag tror att jag skulle dö om jag skulle lyssna på HELA serien, eftersom den är såååå lång, men den är så underbar. Stephen Frys röst är så mysig.

Jag lyssnar mest på svenska ljudböcker, eftersom min hjärna inte orkar koncentrera sig mer än nödvändigt. 😉 Jag försökte lyssna på tyska en gång, men det var EN gång och lär aldrig hända igen.

Och märkligt nog lyssnar jag mest på kvinnliga uppläsare. Det är som att manliga uppläsare filtreras ut. Jag är ganska petig med mina uppläsare, så jag lyssnar ALLTID på det där lilla ljudprovet som brukar finnas. Det motsvarar ju att få provläsa en bok på Bokus.

Så vem är min favorit bland svenska kvinnliga uppläsare då?

Anna Maria Käll. (Här kan du se vilka böcker hon har läst in.) Hennes röst är så lugn och skön. Hon är väldigt bra på att lägga röst till karaktärerna, att få fram känslor osv. Det enda jag ibland reagerar över att vissa engelska ord blir väldigt svenska i uttalet. ”Touch” blir ”tusch” osv. Favoritboken av dem jag har hört Käll läsa in är nog Tisdagsklubben av Anna Fredriksson (klicka på titeln för att kunna lyssna). Hon gör också ett väldigt bra arbete med Lucy Dillons böcker.

Jag måste ju dock säga att Angela Kovács gjorde ett strålande arbete med att läsa in Kvinnan på tåget av Paula Hawkins.

Vem är er favorit? (Det här är så spännande, kanske hittar jag en ny favorit den här helgen!)

#blogg100 inlägg 11

EDIT: Elektrikerna kom inte. Vicevärden fick släppa in dem senare. Skum känsla att komma hem och känna att ”här har varit någon” innan man kommer på vem och varför.

Bokbloggsjerka: Fanfiction

Det är fredag igen, och här i Köpenhamn skiner solen och det är behagligt kallt. Väder för att plocka fram solglasögonen och njuta av en promenad.

Själv sitter jag till repetitioner på skolans operaproduktion, Poppeas kröning, så jag får inte överdrivet mycket solsken den här helgen. Däremot roar jag mig med att läsa och med att posta bilder på mitt nya Instagram-konto (@sarasbookshelf). Kolla gärna in det! Där postar jag bara bok- och skrivrelaterade saker. 🙂 

Men fredag innebär ju Annikas bokbloggsjerka, och veckans fråga är:

  Fanfic är något som Koko vill veta mer om: Vad anser du om fanfic överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Jag är ett stort fan av fanfiction av den enkla anledningen att jag brukade skriva dem själv. Jag började redan i mellanstadiet med att skriva en extremt dålig fanfic om tvillingarna på Sweet Valley High av Francine Pascal. I gymnasiet, när jag kunde skriva på engelska och därmed nå en större publik, övergick jag till Harry Potter-fanfics. De flesta ligger fortfarande ute på nätet på en av de största hemsidorna för fanfiction. 

Hösten 2006 (när jag gjorde mitt projektarbete, en fantasy-roman) började jag skriva egna berättelser och sen dess har jag faktiskt inte skrivit fanfics. 

Jag gillar generellt fanfics, eftersom det öppnar upp för många, oändligt många, möjligheter i en berättelse. Om man ändrar några få detaljer kan man få en helt annan historia, vilket är så coolt. Tänk att en eller två detaljer kan ändra så mycket. 

Några exempel på publicerade böcker som började som fanfiction:

• Fifty shades of Grey av E L James (som Twilight-fanfic)
• The Mortal Instruments av Cassandra Clare (som Harry Potter-fanfic)
• Pride and prejudice and zombies av Robert Ayscough (och Jane Austen)

Jag gillar The Mortal Instruments, men filmen floppade och nu är det en Netflix-serie, som jag inte har sett något av ännu. 

Sen måste jag ju, som många andra, slå ett slag för Rainbow Rowells roman Fangirl, som handlar om en tjej som skriver fanfiction om Simon Snow. Det har sen blivit en bok om Simon Snow, som heter Carry On. Det är ganska uppenbart att Simon Snow är en fanfiction om Harry Potter. Lite kul. En fanfic om en bok i en bok. 🙂

Det är så spännande att läsa vad ni andra tycker om fanfics. 

Harry Potter news!!

Om man är det minsta intresserad i Harry Potter-serien – eller har ett konto på valfri socialt media – är det svårt att missa dagens nyhet:

Det är en ny Harry Potter-bok på väg. Och den kommer i sommar.

  
Som den HP-nörd jag är hoppar jag upp och ned av glädje. Boken är alltså en romanversion (om jag har fattat saken rätt) av den pjäs som har premiär i sommar. Den har premiär 30 juli och boken släpps 31 juli. Den heter Harry Potter and The Cursed Child och kan redan nu förhandsbeställas via SF-bokhandeln. 299 kr får du betala, och du kan få hämta den kl 00:01 söndagen den 31 juli i en av deras butiker. Jag tänker vara i Malmö när den släpps. 🙂 

Men nu till en fråga som hela internet ställer sig: 

Kommer boken vara något att ha? 

Det är inte ens tio år sedan den sista boken släpptes. Filmerna höll oss kvar ett tag till, och sedan var det HP studios i England och USA som gjorde det möjligt för oss att hålla oss kvar i J. K. Rowlings värld. Men är det kanske på tiden att Rowling själv släpper taget om sin skapelse? Kan hon fortsätta mjölka industrin länge till utan att den tappar i värde för fansen? Hon har ju fortsatt att släppa små detaljer för fansen via sitt Twitter-konto. Detaljer, svara på frågor som uppstått efteråt, eller bara för att påminna oss om att Hogwarts finns kvar. Nu kommer det ju dessutom en film baserad på en av läroböckerna i böckerna, Fantastic beasts and where to find them, och det ska tydligen bli en filmtrilogi av dem, med start i 1920-talets New York. Jag kommer att se dem. Jag kommer att läsa boken. Jag kommer att fortsätta älska att läsa om detaljerna som JKR släpper då och då på Twitter. 

Men frågan är: hur länge till? 

Bokbloggsjerka: Sjukligt förtjust?

Det är fredag! Och ingen fredag är komplett utan Annikas bokbloggsjerka. Så utan fler krusiduller tycker jag att vi tar en titt på veckans fråga:

Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

De flesta som har svarat på den här jerkan har erkänt att de någon gång har blivit förtjusta i en karaktär (eller miljö). Jag måste också erkänna detta. Jag har varit galet förtjust i Jace, en de manliga huvudkaraktärerna i serien The Mortal Instruments. Och i Harry Potter och Hermione Granger. I James Fraser från Outlander. I Ethan (och i Lena) från Beautiful Creatures. I Seeley Booth i tv-serien Bones. I mina egna karaktärer. I … tja, väldigt många, i alla fall. Jag vet inte varför, egentligen. Är det för att det är en sympatisk karaktär? För att författaren har lyckats skriva en person som faktiskt kan vara lite mänsklig? Och varför är det flest män?? Liknar de varandra till karaktären?

Jag vet inte. Det är en intressant diskussion, men det får bli till ett annat inlägg. Nu ska jag läsa lite fler svar, det här var en väldigt intressant jerka! 🙂

#blogg100 inlägg 27

Harry Potter

Jag har sedan januari haft som projekt (Serieåret 2015) att läsa alla sju Harry Potter-böckerna på engelska. Två av dem (6 och 7) har jag bara läst en gång, så det var mycket som hade trillat bort i minnet.  I lördags läste jag ut sista boken. Det har varit en resa, kan jag berätta. En emotionell resa. För böckerna är så mycket mer än bara en barnboksserie.

Jag var inte så gammal när första boken, Harry Potter and the Philosopher’s Stone, kom ut på svenska. Jag har växt upp med böckerna, otåligt väntat på nästa bok och diskuterat dem flera gånger med jämnåriga. Jag har sett alla filmerna på bio. Jag har besökt den stora Harry Potter-studion utanför London. Jag har alla böckerna på svenska, engelska, tyska och några enstaka ex på italienska (1an), danska (3an) och franska (1an). Jag har skrivit fanfiction. Jag har gjort det mesta i Harry Potter-väg, utom att klä ut mig till någon av karaktärerna. Nedan ser ni de omslag som jag har på engelska:

De brittiska omslagen (barnversionen) av Thomas Taylor.

Serien är en underbar serie att växa upp med. Från och med att Harry är elva tills dess att han är sjutton genomgår han en förändring från barn till vuxen. Han lär sig vad som är viktigt här i världen och vad som inte är så viktigt. Serien är ett bra underlag till diskussioner om vänskap/kärlek, om etiska frågor osv.

Vad kan jag säga. J K Rowling är en bra författare när det kommer till Harry Potter-serien. Hon är en hejare på att binda ihop lösa trådar i en berättelse och på att dra in sina läsare i en fiktiv värld. Visst, böckerna är inte för alla, men det finns något att uppskatta i dem.

Jag rekommenderar dem starkt till alla i vilken ålder som helst.

Olika omslag världen runt.

#blogg100 inlägg 18

En smakebit på søndag + Blogg100 + TACK!

Vi börjar från slutet. Ett stort TACK till er som kommenterat och stöttat efter föregående inlägg. Jag är fortfarande arg och ledsen, men försöker att inte tänka på det för mycket. Ni ska i alla fall ha ett stort tack allihop. ❤

Och så är det ju första mars. Det är officiellt vår. Här i Köpenhamn snöade det och har varit allmänt skitväder hela dagen. Jag har firat första vårdagen med att sjunga Faurés requiem och träffa mina föräldrar på middag efter konserten. Jag har haft sjukt ont i ryggen, men där ser man vad man kan även om man har ont … Dessutom avslutades skitmånaden februari på ett väldigt trevligt sätt, så varför klaga? Helgen har dock varit alldeles för kort. Jobb igår och konsert idag. Tur att jag har många håltimmar imorgon, jag behöver vila upp mig. 😉 

Men det är alltså första mars och det betyder första inlägget i Blogg100. Från och med nu och 100 dagar fram kommer jag dagligen att posta ett inlägg. Häng på, vet jag! 🙂

Men det är också söndag och det är ju dags för En smakebit på søndag. Det är Mari på norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i detta, läs mer där! Där kan du också hitta andras smakbitar. Regeln: INGA SPOILERS!

Jag läser fortfarande J K Rowlings Harry Potter, men nu sista och sjunde boken: Harry Potter and the Deathly Hallows.

Smakbiten kommer från kapitel 4, The Seven Potters, s. 43:

”And under here, Hedwig -” Harry pulled open a door under the stairs ”- is where I used to sleep! You never knew me then – blimey, it’s small, I’d forgotten …”

Harry looked around at the stacked shoes and umbrellas, remembering how he used to wake every morning looking up at the underside of the staircase, which was more often than not adorned with a spider or two. Those had been the days before he had known anything about his true identity; before he had found out how his parents had died or why such strange things often happened around him. But Harry could still remember the dreams that had dogged him, even in those days: confused dreams involving flashes of green light and, once – Uncle Vernon had nearly crashed the car when Harry had recounted it – a flying motorbike …

#blogg100 inlägg 1

En smakebit på søndag: Harry Potter and the Half-Blood Prince

Jag har haft en så underbart mysig helg! Trots diskbråck har jag haft två vänner på besök, och vi har tagit en lugn tur på stan, käkat pizza och druckit vin, ätit godis och druckit läsk medan vi såg på Disney’s Hercules. Och snackat en otrolig massa skit. 😛 Men det har varit så skönt att ha dem här! 🙂

Det är söndag och helgen är nästan över (klockan är 22 söndag kväll). Men jag måste självklart slänga in en smakbit innan det blir måndag!

En smakebit på søndag kommer ifrån norska Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att du lämnar en smakbit på boken du läser just nu och vill du ha fler läsare eller läsa andras smakbitar tittar du in hos Mari och lämnar en länk till din egen blogg. Enda regeln är: INGA SPOILERS!

Jag har under februari månad haft så mycket att göra att jag fortfarande läser sjätte Harry Potter-boken, Harry Potter and the Half-Blood Prince av J. K. Rowling. Den ingår i mitt ”Serieår 2015” där jag ska försöka läsa så många serier som möjligt. Men här kommer smakbiten, från starten på kapitel 19 ”Elf Tails”, s. 374:

”So, all in all, not one of Ron’s better birthdays?” said Fred. 

It was evening: the hospital wing was quiet, the windows curtained, the lamps lit. Ron’s was the only occupied bed. Harry, Hermione and Ginny were sitting around him; they had spent all day waiting outside the double doors, trying to see inside whenever somebody went in or out. Madam Pomfrey had only let them enter at eight o’clock. Fred and George had arrived at ten past.

”This isn’t how we imagined handing over our present”, said George grimly, putting down a large wrapped gift on Ron’s bedside table and sitting beside Ginny. 

”Yeah, when we pictured the scene, he was conscious”, said Fred.

Jag gillar verkligen Harry Potter. Och även om det inte är den bästa smakbiten, så gillar jag att Fred och George alltid har en liten bit humor (galghumor?) i sina scener. Det är generellt syskonen Weasleys bästa sida, tycker jag.

Harry Potter and the Philosopher’s Stone (HP #1)

Harry Potter and the Philosopher’s Stone är den första av de sju Harry Potter-böckerna. J. K. Rowling kan knappast ha anat när den boken kom ut 1997 i Storbritannien att serien 2015 skulle finnas på 65 språk och ha sålt så stora siffror som den har gjort.

Varför jag plockat upp den: Jag har börjar läsa om serien sedan jag insåg att jag aldrig läst hela i ett svep. Jag har läst den när de kom ut, men aldrig fått en sammanhängande historia. Dessutom är ju filmerna så bra, jag tänkte se dem i samband med att jag läser serien.

I korta drag: boken handlar om den unge Harry Potter, som när han fyller 11 får veta att han är en trollkarl och ska börja på Hogwarts, skolan för magi. Harry är känd i trollkarlsvärlden för att ha överlevt en attack från You-know-who (Voldemort), en ond trollkarl som försökte ta över men som försvann när han försökte döda Harry. I samma attack dog Harrys föräldrar och han har växt upp hos icke-magiska personer, så kallade mugglare (hans moster och hennes man). Boken handlar om Harrys inträde i magivärlden och hur han hanterar berömmelsen. Han möter Hermione och Ron, som han blir kompisar med. De råkar ut för en massa äventyr och hamnar i livsfara när de försöker hindra en ond lärare att komma över en magisk sten.

Vad jag tycker om boken: Den är både bättre och sämre än vad jag minns. Den är rolig, med många ironiska småkommentarer från bland annat Ron, men också från många av de andra karaktärerna. Den är väl skriven när man tänker på hur historien binds ihop i de sista två böckerna, många detaljer som skickligt vävs in. Den känns lite barnslig ibland, men med tanke på att den på det här stadiet (1997) är en regelrätt barnbok (Harry och hans vänner är ju 11 år gamla, för guds skull!) känns den väldigt vuxen. Det engelska språket och hur det används för att plocka fram olika nationaliteter och karaktärsdrag (Hagrid, the grounds keeper, till exempel) är väldigt välgjort.

Betyg: ❤ ❤ ❤ ❤ +