Fredagen den 13e

Det är fredag! Fredagen den 13e, dessutom! Är ni vidskepliga? 😉 Jag är det inte, förutom på teatern, men visst är man lite extra försiktig i dag.

Jag är ledig på dagen men jobbar kväll, så jag sitter hemma och sköter allt det praktiska som bokande av tågbiljetter/flyg/hotell osv. Jag har två auditionrundor på G och då gäller det att snabbt få bokat allt och få in det i kalendern. Varför tycks allting ske i november? Jag tittar i min kalender och vill helst bara gömma mig i sängen i några veckor. Helst med en bok och mitt Netflix-konto.

Men skam den som ger sig! Det är bara att fortsätta jobba. Det är mycket i oktober också. Eller alltså – det är mycket hela hösten. Ser fram emot december och julstöket, för då har jag i alla fall lite ledig tid.

Igår hämtade jag ut Tjockdrottningen på biblioteket och passade på att låna en ljudbok. Det blev Ninni Schulmans Flickan med snö i håret, den första boken i hennes serie om polisen Magdalena. Den fanns inte som inbunden, så då tänkte jag ge ljudboken en chans. I och med att jag kör så mycket fram och tillbaka till jobb under oktober/november hinner jag nog med de där elva cd-skivorna ganska snabbt …

Nu ska jag äta en snabb lunch och sen vidare i jobbträsket. Ha en fin fredag!

Reselektyr

Har precis bäddat ner mig i en säng som tillhör Oslos kanske minsta hotellrum. Men allt är rent och fräscht och hyfsat centralt, så då spelar det ingen roll. Och älsk på hotellkuddar! 😍 Dessa stora underbara kuddar!

Det har varit en lång och rastlös dag med mycket surfande på diverse sociala medier. Inte förrän på flyget kunde jag läsa något, och då blev det lite i Det flammande korset av Diana Gabaldon. Lite många böcker igång samtidigt nu, men jag ville inte släpa med mig en fysisk bok på resan så det blev en e-bok. Min Kindle gör sin kanske sista resa. På grund av laddningsproblem ska den snart pensioneras.

Men det är kallt i Oslo – bara 5 grader! 😱 Hade tagit med mig dunjacka för säkerhets skull, och den behövdes! Nåja, imorgon kväll är jag hemma igen, så då får jag lite värme. 😋 Nu ska jag se ett avsnitt av Family Guy på Netflix och sen sova gott.

Godnatt!

En smakebit på søndag: The Handmaid’s Tale

Det är söndag! Det är också dagen efter en operapremiär för mig, så jag är mer än lite trött i huvudet. Inte för att dagens uppdrag blir så värst avancerat – förutom att jag ska hämta ut en bokbox i eftermiddag ska jag baka kanelsnäckor hemma hos föräldrarna. Måste öva lite också, men jag tänker att det blir efter bullbaket. 😉 Tänkte passa på att lyssna på ljudbok under baket, så det blir lite Birgit Nilsson på cd under tiden. Måste lyssna klart på den!

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199Men det är ju söndag! Det innebär att det är dags för En smakebit på søndag. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som arrangerar. Du delar med dig av det du läser just nu och/eller ser vad andra läser just nu. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har precis börjat läsa The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood, eller Tjänarinnans berättelse som den heter på svenska. Jag läste den när jag gick på gymnasiet, fast då på engelska. Det är ungefär 12 år sen (jisses!) och jag minns inte så mycket mer än att jag tyckte om den och länge har tänkt läsa om den. Nu passar det ju bra att man kan se tv-serien på HBO när man läst färdigt boken.

Smakbiten kommer från sida 21, kapitel 1:

Vi trånade efter framtiden. Hur lärde vi oss den, denna förmåga till omättlighet? Den låg i luften; och den låg fortfarande i luften, i efterhand, när vi försökte sova, i de militära fältsängar som hade ställts upp i rader, med mellanrum så att vi inte kunde prata. Vi hade lakan av bomullsflanell, som barnlakan, och arméfiltar, gamla, på vilka det fortfarande stod U.S.

handmaidstale

Någon som läst? Jag tycker att omslaget är så jäkla snyggt!

Lugn fredag

Den lediga dagen ägnas åt lite städning och ärenden, för ikväll ska jag se stand-up-komikern Gabriel Iglesias live! Jag är så glad, har längtat efter det här sen i maj! 🙂

Idag blir läsningen därför lite lidande. Lyssnar på Birgit Nilssons memoarer i bilen, så när jag kör stan runt och uträttar ärenden blir det väl något kapitel där. Ska ladda ner någon ljudbok, så att jag har något i telefonen när jag far omkring på alla ärenden. Ska däremot in på biblioteket och lämna tillbaka en hög böcker och hämta ut The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood. Har inte läst den sen gymnasiet och tänkte läsa om den innan jag ser tv-serien.

Men ute är det fint väder – inte allt för blåsigt och till och med lite soligt! Skönt höstväder. Det kanske finns en chans för lite D-vitamin idag trots allt?

 

Läsplaner inför 2018

Tittar i min bokhylla och försöker planera läsningen framöver. Förutom att försöka läsa Sagan om ringen-trilogin fram till jul och att läsa en Outlander-bok i månaden tills serien är slut (påbörjar bok 5 den här månaden) har jag lite andra serier som jag vill avsluta (Den unga eliten var en av dem) innan 2017 är slut. Typ Game of Thrones. Där är jag en tredjedel genom femte boken. George R R Martin – om någon – skriver massiva böcker …

Med tanke på att jag har läst 110 böcker fram till nu är det nog möjligt att tänka sig 125 böcker för 2017, kanske någon mer om jag får en del lästid i december.

Men det gäller ju att planera lite för 2018 också. Då vill jag läsa alla Jussi Adler Olsens böcker om avdelning Q, fortsätta läsa alla Gabaldons böcker, läsa fler klassiker (vilket tycks vara ett evigt mål för mig!) och så överväger jag att dra igång en massiv satsning och läsa hela The Wheel of Time-serien av Robert Jordan, eller Sagan om drakens återkomst som fantasy-serien heter på svenska. Den innehåller 14 böcker på engelska, men på svenska finns det långt över 20 stycken, eftersom man har delat upp de massiva böckerna i flera delar i översättningsarbetet. Jag har ägt den första boken på engelska i ungefär 10 år, men aldrig kommit till skott. Kanske blir 2018 året då det händer?

Har någon läst serien? Är det värt det?

Fyra böcker senare

Det går snabbt i läsningen nu. Kanske lite för snabbt, men det är så när jag läser på svenska, det går undan! Det är också biblioteksböcker alltihop, det underlättar det höga tempot. Böckerna ska ju snart lämnas tillbaka. 😉

29/9-2/10 läste jag ut Den unga eliten-trilogin (se gårdagens recension) och gick direkt på Agatha Christies Dolken från Tunis, eller The Murder of Roger Ackroyd som den heter på engelska. Det var på rekommendation jag läste den, och även om jag var tveksam lyckades jag ana vem som var mördaren. Blev dock lite förvånad över berättargreppet. Mer avslöjar jag inte, om någon är intresserad av att läsa denna korta bok.

Nu hoppar jag vidare till Kelly Rimmers Jag utan dig. Någon som läst? Jag har en känsla av att detta blir en bok jag gråter till … till och med bakgrundstexten är sorglig!

Den unga eliten-trilogin

Har precis läst ut Den unga eliten-trilogin av Marie Lu. Lu är författare till Legend-trilogin, som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr är inte Den unga eliten lika bra.

2017-09-19 11.48.15

Trilogin består av böckerna Den unga elitenRosensällskapet och Midnattsstjärnan. De avhandlar elitären Adelinas liv och alla de människor och elitärer som korsar hennes väg. Första boken är en klassisk fantasy-setting med en kärlekshistoria, andra boken är betydligt mörkare och mer vriden, medan tredje och avslutande boken är mörk och hård. Det finns dock en twist i slutet av serien, som gör böckerna en aning lättare att stå ut med, men jag tycker fortfarande inte att det förlåter de många bristerna.

Det är flera saker jag inte tycker om med den här serien. Adelinas karaktär börjar som en man kan tycka om, men blir argare och nästan avskydd ju längre serien går. Hon gör många val som jag inte tycker om eller tycker är motiverade. Många av karaktärerna gör en liknande resa, men det finns några som är fantastiska. Adelinas syster Violetta. Tjuven Magiano.

Det stör mig att det är så många som dör. Det stör mig att det finns så otroligt mycket meningslöst våld i den här serien. Jag har läst mycket fantasy i mina dar, så jag vet att det ofta finns mycket våld i böckerna, men det är tråkigt. Speciellt när det känns omotiverat eller overdone.

Slutsatsen är att jag är glad att jag har läst den, för nu kan jag säga att jag äntligen läste ut serien. Men jag gillade den inte. Men omslagen är snygga.

Någon som har läst dem? Någon som tycker som jag eller omvänt? Vore spännande att höra vad andra tycker.

Läsandet just nu

Sedan i måndags har jag hunnit med tre böcker: Världens viktigaste kyss av David Levithan, Visheten vaknar av Elin Säfström och De försvunna av Caroline Eriksson. Ingen av dem har varit speciellt långa eller speciellt svårlästa. Tyvärr är det bara Visheten vaknar som jag tyckte om, de andra två får ett svalt betyg.

Världens viktigaste kyss handlar om ett viktigt ämne, men språket var avskräckande. Upplägget passade inte alls mig. I korthet: Harry och Craig ska slå rekord i att kyssas. Trettiotvå timmar i ett sträck. Men Craig har inte kommit ut för sina föräldrar än. Samtidigt finns Cooper, som är fast i en destruktiv spiral. Och Peter och Neil, som har varit ihop i ett år men som befinner sig i en svacka just nu. Allt kommenteras av alla män som har dött i AIDS under 1970-, 80- och 90-talen. Tror att det var det som inte funkade för mig, detta eviga kommentatorspår.

Visheten vaknar är uppföljaren till En väktares bekännelser, som handlar om Tilda Modigh. Hon är, tillsammans med sin mormor, väktare över Stockholms rådare. Rådare är troll, vättar, alver och alla andra övernaturliga varelser som människor inte ser – tack vare väktaren. Trollen har börjat hålla på med något märkligt, och Tilda får i uppdrag att lista ut vad de sysslar med. Som väktare dras hon längre och längre in, och hennes mänskliga värld blir lidande. En bok full av humor och ironi och stora känslor.

De försvunna av Caroline Eriksson är en bok jag har hört talas om mycket då jag lyssnar på Carolines och Ninni Schulmans podd Att skriva en bestseller (eller en annan bok). Blev tyvärr lite besviken. Först var boken läskig, sen blev den bara blah. Kunde inte acceptera hur huvudpersonen betedde sig, även om det blev mer och mer förståeligt ju längre in i boken man kom. Verkligen en psykologisk spänningsroman, för den var inte förutsägbar. Å andra sidan har den sålt stort i flertalet länder och är omtyckt av många, så det är nog snarare jag som befinner mig ute på djupt vatten med den här genren.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska avsluta september med. Jag har bara två dagar kvar av månaden och en spänningshuvudvärk som inte vill släppa, så jag funderar på något lättläst. Får titta i hyllan och se vad jag hittar. 🙂

Ljuset vi inte ser

Hade egentligen tänkt vara med i En smakebit på søndag igår, men det blev inte så. Jag var för trött för att lägga in en smakbit. Men det var kul att se vad alla andra läser just nu!

Jag läste ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr för en dryg halvtimme sedan. Har redan plockat upp David Levithans Världens viktigaste kyss och räknar kallt med att kunna plocka upp ytterligare en ny bok innan sängdags, för Världens viktigaste kyss är 200 sidor lång. Detta blir min första Levithan-bok, har höga förväntningar!

Men jag skulle skriva om Ljuset vi inte ser. Den utspelar sig i Europa, främst i Tyskland och Frankrike, mitt under ett brinnande världskrig. Två tonåringar, Marie-Laure och Werner, lever två vitt skilda liv i varsitt land. Ungefär lika gamla, men med två helt olika liv. Slumpen vill att deras historier länkas samman och de korta kapitlen går mellan Marie-Laures perspektiv och Werners, med några andra personer som sticker emellan då och då.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. En del har liknat den vid Boktjuven av Markus Zusac, och även om jag förstår vad de menar håller jag inte riktigt med. Svårt att förklara utan att spoila någon av böckerna, men om någon har läst båda kanske ni förstår vad jag menar? Jag gillar egentligen inte böcker som utspelar sig under världskrigen, så kanske var den här boken lite dömd på förhand, men jag ville ge den en chans. Ett cover buy, både på grund av omslaget men också den vackra titeln! På engelska heter den All the light we cannot see, vilket är lite vackrare än Ljuset vi inte ser.

Doerr har ett vackert målande språk och historien drivs framåt. Slutet är oväntat, liksom resten av boken. Slutresultatet är en nästan 600 sidor tjock bok, som får en fyra i betyg (av fem möjliga). En stark historia, om än – som de flesta historier om krigen – sorglig. Rekommenderas!

Ljuset vi inte ser var bok 103 i ordningen och dessutom en hyllvärmare, då den prytt min hylla sedan januari eller februari. Den stod på min TBR-lista för september, och frågan är om jag hinner med de sista två böckerna också innan månaden är slut …

Nu ska jag läsa vidare i Världens viktigaste kyss och försöka ha en lugn måndag. Jag har lite saker att göra (tvätt, städning och räkningar att betala), men jag tänker ta det lugnt och lyssna på min kropp och göra vad den har lust att göra. Kanske blir det en film ikväll, kanske lite skrivande. Det blir i alla fall en promenad i stan och en tur till biblioteket för att hämta ut två böcker. #älskadittbibliotek

Hoppas att ni får en trevlig måndag!

Helgfrågan

Lördag! Jag fick äntligen min sovmorgon, även om den kändes alldeles för kort, jag fick även en kopp grönt te och lite tid att läsa i Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Ungefär halvvägs igenom den nu, den är lite tung att läsa tycker jag. Men bra!

Ljuset vi inte ser fick Pulitzerpriset 2015. Den handlar om Werner och Marie-Laure, två tonåringar som kämpar för att överleva i Frankrike i slutet av andra världskriget, och alla de händelser som lett fram till detta ögonblick. Detta är bok 103 för mig, och en som jag har haft i bokhyllan sen i februari! Så det blev ytterligare en hyllvärmare för mig den här månaden.

Igår var det höstdagjämning, och det är precis som att vädret har tagit det på allvar. Nu börjar träden skifta färg, det ligger mer och mer gula löv på marken och temperaturen har sjunkit lite. Idag är det grått ute, men i övrigt vindstilla. Jag älskar hösten, men hade gärna fått lite mer sol innan det gråa sänker sig över landet.

Helgfrågan från Mias bokhörna den här veckan handlar om bokmässan, som går av stapeln tors-sön nästa vecka:

fotoflexer_photo4

Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför? (Medverkande finns här; https://bokmassan.se/for-besokare/program/medverkande/)

Bonusfråga: Vilken bok längtar ni efter i höst som inte ännu kommit ut?

Jag hade gärna velat träffa Anna Ahlund, författaren till Du, bara och Saker ingen ser! Hon är på mässan torsdag-fredag, om någon annan är intresserad. Annars vet jag faktiskt inte vem jag hade velat träffa … kanske Susanne Ahlenius, som står i Hois monter.

Och jag har två böcker som inte kommit ut ännu som jag längtar efter: Equilibrium av Anna Jakobsson Lund (som jag har förhandsbeställt) och sen Simona Ahrnstedts nya, Allt eller inget. Båda släpps i oktober, min födelsedagsmånad, så det blir väl att unna mig en ny bok! 🙂

Hoppas att ni har en lugn helg framför er – själv har jag två föreställningar som jag ska ta mig igenom. Allt blir möjligt tack vare grönt te och Omeprazol!

 

Yxmannen

Läste just ut Yxmannen av Ray Celestin. Jag brukar normalt inte gilla historiska deckare, men något med den här boken fängslade mig. Det var definitivt ett cover buy, alltså ett snyggt omslag som lockade mig. Yxmannen blev bok 102 i årets Goodreads-utmaning.

Titel: Yxmannen (The Axeman’s Jazz)

Författare: Ray Celestin

Sidor: 473 (pocket)

Förlag: Kalla Kulor Förlag, nuvarande Southsid3stories

År: 2014 (först publicerad), i svensk pocket 2017

Genre: Kriminal, historisk deckare

Betyg: 4/5

Yxmannen utspelar sig i New Orleans 1918-19. En person yxmördar delar av stadens befolkning och det orsakar panik i denna mångfacetterade stad. Alla skyller på alla, och tre olika personer får det som sitt uppdrag att lösa fallet.

Michael Talbot arbetar på mordroteln i stadens poliskår. Han har ett skamfilat rykte efter att ha satt dit Luca D’Andrea, sin fd. partner, för samröre med maffian. Han har allt att vinna på att sätta dit Yxmannen, men också allt att förlora om någon börjar luska runt i hans familjeförhållanden.

Luca D’Andrea har precis kommit ut från fängelset Angola när hans gamla kontakter inom maffian ber honom att leta upp Yxmannen åt dem. Luca behöver pengarna till att starta ett nytt liv och vad gör ett fall mer eller mindre?

Ida Davies arbetar som sekreterare för en privatdetektiv. Hon tror att hon kan lösa fallet själv, med lite hjälp från Lewis, hennes vän.

Alla tre dras in i härvor och ända fram till slutet är det hela väldigt spännande. Det ska komma en uppföljare på svenska, Mafioso, som jag tror kan bli riktigt bra om Yxmannens sista sidor är något att gå efter.

Det är otroligt spännande att lära känna New Orleans i slutet av 1910-talet. All segregation som rådde, misstänksamheten de olika grupperna emellan … och musiken! Jazzen, som börjar blomstra i södern och sakta gör sitt intåg i resten av USA. En annan spännande detalj är att Lewis, Idas vän, är Louis Armstrong, den store musikern.

Den tog mig ungefär en dag att läsa. Det är 473 sidor med driv! Rekommenderas starkt, speciellt om man är intresserad av amerikanska södern på tidigt 1900-tal.

Vilken b-helg det blev

Det skulle ha blivit Kulturnatt i lördags, men det satte kroppen stopp för. Istället blev det soffa och film, vilket kan anses vara nästan lika bra. Minus magkatarren då.

Igår lyckades jag ta mig iväg både till biblioteket för att lämna tillbaka tre böcker men inte låna några (och kom hem med fem nya, vad är det för fel på mig egentligen?) och sen till vallokalen. Det tog mig 45 minuter att rösta, men lyssnar man på Morgonekot inser jag att min röst har gjort nytta. Alltid något. Lyckades dessutom läsa ut Holding up the universe av Jennifer Niven. Den fick mig inte att gråta, för den var inte sorglig, men den var heller inte någon fantastisk bok. Dock glad att jag läste den, för det där med ansiktsblindhet visste jag inte hur det fungerar. Ny kunskap = winwin.

Efter röstningen gick jag hem för att laga mat. Stort misstag, det där med mat. Sedan kl 19 igår kväll har jag och min säng varit bästa vänner. Smärtorna är olidliga, för ingen sovställning fungerade och man är illamående och känslig för beröring. Lyckades till slut somna vid midnatt bara för att vakna vid fyra igen och sen somna om vid fem. Klockan må bara vara 11 idag, men jag har tagit mig till soffan och det får anses vara dagens bedrift. Överväger att skippa tvättiden, för blotta tanken på att bära tvätt upp och ner till tvättstugan får mig att vilja krypa ihop till en liten boll.

Nu hoppas jag bara att min kropp väljer att samarbeta med mig så att jag kan jobba resten av veckan (tisdag kväll – söndag). Hurra för lediga måndagar!

Ska påbörja Yxmannen av Ray Celestin. Någon som läst? Jag är ca halvvägs igenom min planerade läslista för september, men det känns som att jag skulle behöva dra upp tempot för att komma någonstans i närheten av hur många böcker jag vill läsa varje månad. Lyxproblem, javisst!

Nu ska jag läsa lite och sedan se om magen håller för att dricka något …