Läsuppdatering

Idag är det måndag den 1 juni! HUR gick tiden så snabbt att vi redan har sommarens första dag? Idag är det soligt och varmt i Malmö, men lite blåsigt. Sitter och spånar på idéer till ett nät för balkongdörren, så att vi kan ha öppet utan att katten smiter ut. Det blir så varmt här på somrarna, solen ligger på hela dagen.

Jag har de senaste två månaderna tittat på mängden lästa böcker på mitt Goodreads-konto och har insett att jag i år nog kommer att läsa mer än de där 150 böckerna som jag siktat mot. Det är så märkligt – för ett par år sen läste jag också mycket, men hann aldrig mer än runt 50 böcker per år. Sedan 2016 (när jag flyttade tillbaka till Sverige) har jag ökat upp till 100, 150 och förra året 200 böcker.

Mitt mål för 2020 är 150 böcker, men jag har redan läst 120 böcker. Aldrig förr har jag läst 100 böcker före sommaren, har som tidigast hunnit det till augusti. Oftast landar jag på 100 böcker i september/oktober, me coronapandemin har ändrat på mitt läsande. Jag tänker att målet för i år lär bli 200, kanske 250 böcker, om det ska fortsätta så här (tänker mest på mängden fri tid som jag har fått).

Vad jag läser varierar också mycket i år. Jag har tagit mig i kragen och följer vissa utmaningar. Har redan klarat av Kaosutmaningen (har bara 4 punkter kvar på hela listan), har klarat SelmaStories utmaning och har bara 2 punkter kvar på Ester Bonniers utmaning. Vidare läser jag en bok av Agatha Christie i månaden, en klassiker i månaden, minst en bok på engelska, en hyllvärmare, helst böcker ur serier som jag har påbörjat och slutligen håller jag på att beta mig igenom nomineringarna till Årets bok 2020. Och sen vill man ju så klart läsa vissa böcker så snart de har kommit ut/släppts på Bookbeat. Jag använder mitt Bookbeat-konto som aldrig förr! Men jag har också börjat låna böcker på biblioteket igen. Och läser mig igenom min bokhylla.

Vet ärligt talat inte hur det ska gå för mitt läsande i år. Det verkar inte finnas några gränser för hur mycket jag vill/kan läsa just nu. Och det är väl bara att tacka och ta emot. Men jag kan inte låta bli att undra hur det hade sett ut om 2020 varit ett vanligt år …

Hur går det för er? Läser ni mer eller mindre i år?

Helgfrågan: läslista?

Just nu befinner jag mig i Österrike på sångtävling. Det växlar mellan nervositet deluxe och extremt uttråkad. Läser en del, vilket är bra för mina läsutmaningar. Jag är ju på semester från jobbet, och med det kommer en del planer på att läsa sånt som man inte hunnit med under terminerna.

Därför passar Helgfrågan från Mias bokhörna extra bra den här veckan:

Har ni gjort en sommarläslista eller tar ni bara en bok som ni känner för? Bonusfråga: Vad brukar du fastna för om du inte läser?

Ni som följer mig på Instagram har kanske sett mina TBR-bilder i början av varje månad. Inför varje ny månad gör jag en lista på upp till 10 böcker som jag vill läsa. Oftast runt 5-7 stycken, för jag vet att det alltid tillkommer andra på vägen, typ ljudböcker eller nyligen utkomna böcker som kommer upp på BookBeat. Jag försöker också läsa mig igenom mina hyllvärmare, har alldeles för många för att vilja erkänna det. 😂

Men inom den där listan på böcker plockar jag vilken jag känner för. Det innebär att jag ibland har flera på gång samtidigt. Jag har haft ett bra läsår än så länge, läst 78 böcker. Målet är 100 för 2019, men lär nog höjas till 150.

Just nu läser jag Anna Karenina av Lev Tolstoj med en grupp på Instagram, och lyssnar på Folk med ångest av Fredrik Backman, för jag orkade inte släpa med mig min fysiska bok till Österrike. (Bagaget var redan fullt, om jag ska vara ärlig.)

Jag fastnar ofta för tv-serier. Har en vurm för Downton Abbey och Grace & Frankie just nu. Jag ser om dem, men de är perfekta för sträcktittande. 😊 Och inom läsandet går det där med ljudböcker i vågor. Ibland blir det 5 stycken på en månad, ibland ingen alls.

Kort sagt är det bra för hjärnan att ha semester, den hinner med så mycket trevligt i stället för att bara tänka på jobb. 😂

En smakebit på søndag: Bränn alla broar

Imorgon börjar jobbet ”på riktigt” efter semestern, vilket innebär längre arbetsdagar, matlådor, träning och pendling. Ser fram emot rutinerna, dock inte pendlingen. Tågen kör inte riktigt som de ska för tillfället, man kan bara hoppas att det blir bättre. Letar lägenhet i Malmö (bor i Lund just nu) för att komma närmare jobbet, men det går långsamt med sökandet.

Under semestern har jag hunnit läsa en hel del! Är snart uppe i mitt årsmål på 75 böcker, det kanske blir 100 i år ändå. Det kändes inte som det i våras, när jag knappt läste en bok i veckan …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lämna länk till din egen smakbit eller hitta andras.

Jag har i dag påbörjat och läst ut Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren, en ungdomspärla på ca 250 sidor. Den handlar om Melanie, vars bästa vän Kassandra oväntat dör och lämnar Melanie ensam kvar med sorgen och ångesten. Jag bölade från första till sista sidan! Så fin bok, rekommenderas om man någon gång behöver gråta ut ordentligt eller bara få sig en känslomässig puff i sidan.

 Men det är inte den jag ska ge en smakbit från, utan det blir Siri Helles Bränn alla broar som jag nyss har påbörjat. Den utkom 2018 på Louise Bäckelin förlag och är Helles debutroman.

Bränn alla broar handlar om Liv, som är så desperat utled på sitt liv att hon överväger att dö. Hon ger sig själv tre månader för att göra allt det hon inte vågat göra tidigare, och hela tiden kommer dödsdatumet närmare …

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Väckarklockans ljud var hårt och elakt. Liv for ut med handen och slog av den. Kroppen kändes tung som en bilkaross, stendöd med urladdat batteri. Det var med andra ord en helt vanlig jävla måndag. Hon rullade över på sidan och upptäckte mascarafläckarna på kudden. Gråtattack i går igen. Det stramade över kinderna när ansiktet förvreds i en grimas.

Ha en trevlig helg!

Helgfrågan: Max och Birgit

Min sista semestervecka är snart slut, nu går jag mot arbetets fasta rutiner och nästa ledighet någon gång i vår. Tråkigt att semestern är slut, men jag har haft sex veckor så jag klagar verkligen inte.

Helgfrågan från Mias bokhörna är samma under vecka 27-31:

Vad läser du nu? Bonusfråga: Har du något restips?

Jag lyssnar på Det stora dejtingäventyret av Max Schüllerqvist just nu, uppläsare Anna Maria Käll. En riktigt rolig bok. Jag började lyssna på den när jag var ute på en kvällspromenad, och skrattade rakt ut flera gånger. Hoppas ingen hörde mig!

Veckans restips från mig får bli Birgit Nilsson museum utanför Båstad. Det är hennes föräldrahem som har blivit museum. Det finns även ett litet café och en rundtur att gå i huset där hon växte upp. Mycket mysigt ställe för en liten utflykt!

 

En smakebit på søndag: Den röda adressboken

Idag är det mulet och lite blåsigt i Lund, vilket är en skön kontrast mot värmen och den tryckande fuktigheten som jag har fått stå ut med i New York tidigare i veckan. Idag blir det final i fotbolls-VM och bara mys med familjen. Hejar ni på Frankrike eller Kroatien i finalen?

Men först blir det en smakbit! Trots allt jag har försökt hinna med på resan så hade jag ju en del restid, så jag hann läsa ganska mycket i mitt evighetsprojekt 4321 av Paul Auster och påbörja samt läsa ut Den röda adressboken av Sofia Lundberg.

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan ni hitta andras smakbitar samt lämna en länk till era egna.

Den röda adressboken handlar om 98-åriga Doris, som bor ensam i en lägenhet i Stockholm. Hennes enda levande släkting, systerdotterdottern Jenny, bor i USA med sin familj. Det enda Doris har kvar är sina minnen, och sin röda adressbok från 1928, i vilken hon har skrivit upp namnen på alla som hon har mött under sitt liv.

Smakbiten kommer från sida 10:

När hon kommer fram till adressboken hejdar hon handen och låter den vila där. Hon har inte öppnat den på länge. Nu vänder hon upp pärmen och möts av namnen på första sidan. Alla är överstrukna. I marginalen har hon skrivit det flera gånger. Ordet. DÖD.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Papperssjälar

Imorgon är det måndag igen, och då sticker jag till New York! 😀 Känns skumt att åka, det är bara en kort resa men gott om tid att läsa. Har laddat upp med två ljudböcker, två låneböcker och en del annat läsmaterial, men vi får se hur mycket jag kommer orka läsa på flyget.

Men idag fyller min fina mamma 62 år, så vi ska fira med våfflor och mys i trädgården. Tack och lov för fint väder! Av mig får hon en blomma och förhoppningsvis hittar jag något trevligt i New York till henne också.

En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du lämna länk till dina egna smakbitar och hitta andras.

Förra söndagen läste jag Papperssjälar av Emma Johansson. Det är en ungdomsroman och utgavs 2017 på Vox, som är ett imprintbolag till Opal. Den är en fruktansvärt sorglig historia som syskon, kärlek och hur man hanterar några av livets stora frågor, som död och sorg. Den rekommenderas varmt (tillsammans med ett par näsdukar)!

Smakbiten kommer från sida 7, ur prologen:

Tåget kommer hela tiden närmare järnvägsöverfarten som saknar bommar. Närmare och närmare tjejen på cykeln som är på väg mot spåret i en rasande fart.

Trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Omdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.

Helgfrågan v 27: CR och restips

Veckorna går så snabbt när man har semester, hur kan det redan vara fredag?? Är just nu halvvägs igenom min semester, och jag har inte hunnit med hälften av allt jag skulle vilja göra då jag har väntat på att min pojkvän skulle gå på semester (det gör han idag). Men jag har hunnit läsa en hel del, så skönt att kunna lägga tid på läsningen igen. När jag inte packar eller irrar runt som en huvudlös höna. Hur många böcker behöver man ha med sig på resa, egentligen?

Helgfrågan från Mias bokhörna kommer att vara samma under v. 27-31.

Vad läser du nu?

Bonusfråga: Har du något restips?

Jag läser just nu Inte för nära av Colleen Oakley. Jag fick den som recex av LavenderLit tidigare i våras och har läst ungefär en fjärdedel av den (100 sidor). Tycker jättemycket om den än så länge.

Restips får bli New York City, specifikt Manhattan. Ska själv till NYC en sväng nästa vecka, ser fram emot det så mycket! Har ni aldrig varit är det definitivt värt att åka dit någon gång. Det må vara ruskigt dyrt att åka dit, men det är en upplevelse man sällan glömmer!

Trevlig helg!

Recension: Drakviskaren

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

I december 2017 fick jag en förfrågan från författaren själv om jag ville läsa debutboken Drakviskaren av Lovisa Wistrand, något så sällsynt som svensk fantasy. Jag sa ja, och fick boken strax före jul. Började läsa i januari, kom ca 250 sidor in (av 600) och sen lade jag den åt sidan för jag kände att jag aldrig kom in i den. Den har gett mig dåligt samvete sen dess.

Igår kväll plockade jag upp den igen eftersom den ingår i den samling recensionsexemplar som jag försöker läsa mig igenom under sommaren. Just den här har jag som sagt haft dåligt samvete för länge, så därför tog jag upp den.

Och idag är den utläst. Jag vet inte om det helt enkelt berodde på att jag har läsflyt nu, eller om boken har fått ligga till sig. Men jag tog mig igenom den förvånansvärt snabbt.

Från Adlibris om Drakviskaren: Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Däremot har boken såklart fortfarande kvar några av de saker som jag störde mig på redan i januari, och därför vill jag ta upp dem. Det är inget stort, och säkert sånt som andra läsare inte har stört sig på. Men:

Det är alltid svårt att bygga en fantasy-värld. Ju större, desto svårare. Jag vet inte om jag till 100 procent kan säga att Wistrand har lyckats. Hon är konsekvent när det gäller att byta ut vissa ord (en sekund kallas istället för en gnista, en vecka en månskära osv) vilket är extremt störigt eftersom jag inte vill lägga tid på att hela tiden gå tillbaka och kolla vad ordet betyder. Likadant med alviskan och demoniska, ibland behöver jag översättning och där saknas en. Ibland blir det lite för mycket show and tell i berättandet, ibland lite för högtravande dialog. Jag förstår att det är en del av världsbygget men det stör mig trots allt.

Och sen: snälla Whip Media, även om boken är lång nog med sina 600 sidor, kan ni inte öka storleken på typsnittet något? Ibland kändes det som om jag behövde förstoringsglas för att kunna läsa.

Trots detta gillar jag boken, den får 4/5 stjärnor på Goodreads och jag kan tänka mig att läsa fortsättningen, Demonviskaren. Det är ju svensk fantasy.

Recension: Rökridå

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i februari fick jag ett mail från förlaget Southside Stories (fd Kalla kulor förlag) om jag ville läsa en debutant. En spänningsroman. Jag gillar Southside Stories utgivning och tackade ja. Fick Krysten Ritters Rökridå (originaltitel: Bonfire) i brevlådan. Recensionsdatum var tidigt i mars men mitt läsande har inte gått så bra under våren så därför kommer recensionen först nu.

Från Adlibris om Rökridå: Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.

Den här boken påminner mig lite om filmen Erin Brockovich, eller det jag minns av filmen i alla fall. Tyvärr händer sånt här (alltså miljögifter i framförallt vattendrag som leder till sjukdomar osv) alltför ofta i verkligheten, ofta i just USA. I Rökridå får det förflutna ta en stor roll, både i Abbys tankar och i historien. Det hela knyts ihop på ett snyggt men oväntat sätt. En bra debut! Jag började läsa igår och det var tur att den bara var 300 sidor lång för jag kunde inte sluta läsa, jag var tvungen att läsa ut den innan jag somnade.

En smakebit på søndag: Pastor Viveka och Glada Änkan

Söndag! Igår förlorade Sverige med 1-2 till Tyskland i fotbolls-VM. Hoppas att det går bättre mot Mexiko på onsdag. Oavsett så var det en spännande match!

Jag mår äntligen bättre, det gör min kille också. Vad vi än fick i oss på midsommarafton så var det inte jätteroligt. Och nej, inte alkoholens fel! Idag desinfekterar jag lägenheten och byter sängkläder och handdukar och wettex-dukar, allt för att känna mig fräsch igen. Det är som när man är riktigt förkyld och börjar bli bättre, man vill bara rengöra allt runtomkring sig. Har knappt orkat läsa något, så igår blev det fotboll för hela slanten. Idag blir det säsong 10 av The Big Bang Theory och kanske en film ikväll.

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där hittar du fler smakbitar eller kan lämna en egen.

Jag har precis börjat läsa The Hate U Give av Angie Thomas, men söndagstipset är Pastor Viveka och Glada Änkan av Annette Haaland. Detta är tredje boken i serien om pastor Viveka, och jag har lyssnat på dem alla tre. Uppläsare Anna Maria Käll. Rekommenderas! De är ganska mysiga att lyssna på.

Smakbiten kommer från bokens första sida, kapitel 1:

Fotot blev fint, konstaterar Viveka, där hon sitter på tunnelbanan med näsan i tidningen. De står uppställda under den nya skylten, sju glada figurer i mössor och halsdukar. /–/ De är på första sidan i lokaltidningen, som talar om för alla att det nu finns en biograf på Stockholmsvägen i Enskede igen.

Hoppas att ni har en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Bara du

Det är söndag, jag har officiellt gått på semester, tittar på fotbolls-VM och har börjat dagen med att läsa ut/lyssna klart på två böcker. Den ena är Bara du av Ninni Schulman och den andra är Pastor Viveka och Glada Änkan av Annette Haaland. Jag har lyssnat på alla Pastor Viveka-böckerna med Anna-Maria Käll som uppläsare, det är riktigt vilsamt. Rekommenderas!

I Lund är vädret lite lynnigt, soligt och molnigt om vartannat, men inte mer regn sen i natt. Hade det bara slutat blåsa så hade det varit riktigt skönt väder. Men det får bli läsning och kaffe inomhus idag.

 En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till din egen.

Men idag tipsar jag om Bara du av Ninni Schulman. Den är väldigt bra, och precis som Hagfors-serien är den läskig och spännande på samma gång. Detta är dock en fristående bok med helt nya karaktärer, för den som undrar. Smakbiten kommer från sida 5, bokens allra första sida.

Pål

Jag ligger på Karolinska sjukhuset i Solna, kirurgiska avdelningen, rum E. Utanför mitt fönster kan man se en lerig innergård och några lönnar som än så länge är kala. /—/ I flera veckor hade läkarna försökt rädda mitt vänstra ben, men till slut fick de ge upp.

Hoppas att ni får en riktigt skön söndag!