Hur vet man att man älskar någon?

I dag har det för första gången sedan i somras kliat i fingrarna. Jag vill skriva. Jag vet inte vad, men jag vill skriva lite. Inte redigera, utan skriva. Verkligen sätta ord på pränt, känna efter, fundera. Så i kväll ska jag skriva lite, tänkte jag. Om Adrian och Simon i början av 9an (eller kanske slutet av 8an). Och om ämnet Hur vet man att man älskar någon? För hur mycket jag än tänker, så är jag lite osäker. Jag har personligen aldrig sagt ”jag älskar dig” till någon annan än min familj, och det är liksom uppenbart att jag älskar dem, för de är min familj. Men hur man vet att man älskar någon annan … (och inte bara är förälskad, alltså).

Så, mina vänner, hjälp en skribent i nöd. Hur vet man att man älskar någon?

Blogg100 #75: HBTQ-litteratur sökes

Ja, som det står. HBTQ-litteratur sökes, gärna med en HBTQ-person som huvudperson.

Dels är det som en punkt på Kaosutmaningen 2.0, men också för att jag (såvitt jag minns) inte har läst någon sådan bok. Någonsin. Eller har jag det? *tänker efter* I alla fall inte där vederbörande har varit huvudperson. Jag kom att tänka på det när jag i en facebook-grupp (hej NaNoWriMo!) fick frågan ”Undviker du HBTQ-litteratur? Om ja, varför?”.

Egentligen är det där med sexuell läggning i böcker ganska strunt samma för mig, precis som det är så för mig i verkligheten. Jag skiter uppriktigt sagt i vilken läggning folk har. Halva min bekantskapskrets är lesbiska, bögar, bisexuella eller något annat. Det blir lätt så när man jobbar inom teatern. Operasångare, balettdansare, musiker osv. Förr, det vill säga när jag fortfarande gick på gymnasiet, tänkte jag inte på det där att folk runt omkring mig kunde ha en annan läggning än jag själv. Nej, jag var inte dum eller ignorant. Jag hade bara inte mött någon som öppet sa att de hade en annan läggning.

När jag bodde i Vadstena 2007-2010 började mina vyer vidgas. Och i dag är det fullt naturligt för mig att snabbt undra vilken läggning en ny bekant har. Det blir en liten box som ska bockas av i huvudet. Jag vet, jag vet. Det är fult av mig, men det är så det är. Och så snart jag vet, är det strunt samma.

Några av mina närmaste vänner har en annan läggning än jag själv. Jag är beredd att kämpa intill döden för att de ska ha rätt att älska den de vill, få gifta sig med vem de vill, få barn med den de vill. För att alla ska få se ut som de vill, om det är som transa eller i drag. Det spelar ingen roll vilket kön du är, kärleken är den samma.

För några veckor sen nämnde jag att jag sett film eCupid. Det blir lite i ett forskningssyfte. Det görs alldeles för få filmer som på ett ärligt sätt handlar om homosexuell kärlek. Med ”på ett ärligt sätt” menar jag att man porträtterar homosexuell kärlek på samma sätt som man skulle porträttera heterosexuell kärlek. Med samma innerlighet. Bara för att det är ett förhållande mellan två killar eller mellan två tjejer är det fortfarande ett förhållande på samma premisser som mellan en kille och en tjej. Det är fortfarande kärlek, problem, lösningar, innerlighet osv.

Jag har sett de två första säsongerna av The L Word. Jag har inte fortsatt, mest för att jag inte hade tid. Men jag blev så glad när jag såg serien. Äkta kärlek på ett sätt som inte visats förr.

Och hur det här inlägget blev ännu mer aktuellt för mig: I 8an, Aldrig mer vi, möter Adrian en advokat som heter Simon. I 9an, (O)skyddad, blir de ihop ”på riktigt”. Jag har aldrig skrivit ett sånt förhållande tidigare. Jag vet inte mycket om det, mer än vad mina homosexuella kompisar berättar för mig. Det gör det intressant. Jag vill veta, jag vill kunna skriva Adrian & Simons scener på ett naturligt, bra sätt.

Så, hjälp mig nu. Vet ni några bra böcker med en HBTQ-huvudperson? 

Blogg100 #39: En smakbit från 9an

Jag skriver ungdomsböcker. Det är därför jag startade den här bloggen, för att kunna skriva av mig om mitt skrivande. Det var också därför jag gjorde NaNoWriMo första gången, för att jag älskar att skriva. Och det var så jag började på historien om Tess & Tristan. I somras trillade jag över en twist i storyn när Adrian, Tess storebror, öppnade upp för mig och började berätta. Det gjorde att 8an, som var den sista boken om Tess & Tristan och deras vänner, plötsligt blev uppdelad i två böcker, 8an (Aldrig mer vi) och 9an (som fick titeln (O)skyddad).

När Adrian öppnade upp kom en ny karaktär in i storyn, nämligen Simon. De fick varsin scen i starten av 9an, och eftersom jag inte har delat med mig av något som jag har skrivit på ett tag så kommer här ett kort utdrag från första och andra kapitlet i 9an.

Först ur Simons synvinkel:

En småregnig onsdagseftermiddag i juli står Simon Pietrowicz vid köksfönstret i sin lägenhet och tittar ut på gatan utanför.

Det är dag fem e.A., efter Adrian.

Det är så Simon Pietrowicz, trettiotvåårig advokat från Malmö, definierar sina dagar för tillfället. Efter Adrian. Han önskar att han kunde vrida tillbaka klockan ungefär åtta månader och inte gå fram till den snygge, unge killen som stod utanför Tingsrätten i Lund och pratade i telefon med sin assistent. Adrian Szymierski hade ingen aning om vilken effekt han hade på Simon den där dagen. Med ett skratt som kan charma byxorna av vem som helst hade Adrian tagit ett stadigt grepp om hans hjärta och sedan inte släppt det.

Fast det började ju långt innan det, förstås. Redan hösten 2008, när Adrian råkade gå in i honom utanför Juridicum en dag i november. Adrian hade flashat ett leende, sagt förlåt och sedan försvunnit bort mot Domkyrkan, men för Simon hade det där leendet tagit skruv.

Adrian hade fuckat med hans huvud långt innan han visste att Simon existerade. Och nu har Simon gjort detsamma.

Eller ur Adrians synvinkel:

Adrian Szymierski ligger på mage på sängen i sitt mörklagda sovrum och stirrar på väckarklockans röda siffror som stirrar tillbaka på honom. Medan han tittar på dem slår de över från 15:47 till 15:48 och vidare till 15:59.

När klockan slår över till 16:00 vänder han på huvudet och stirrar in mot garderoberna i stället. I spegeln på två av garderobsdörrarna ser han sin egen spegelbild i mörkret. Han vet att han ser förjävlig ut. Oduschad, orakad, klädd i linne och pyjamasbyxor. Senaste gången han var uppe ur sängen var när han var tvungen att gå på toaletten. Då fick han syn på sig själv i badrumsspegeln och fick vända bort huvudet. Ville inte se de rödsprängda ögonen och det bleka ansiktet.

Han kan fortfarande inte fatta det. Det har gått fem dagar och han kan knappt andas. Det gör så jävla ont i kroppen, i hjärtat. Det dunkar i huvudet.

Det är fem dagar sedan Simon gjorde slut med honom. Fem dagar sedan Adrian blev överkörd av en stridsvagn och lämnad för att dö.

Si-mon, Si-mon, Si-mon, dunkar pulsen. Adrian vill vränga ut och in på sig själv, vill slita ut hjärtat med bara händerna och bränna det på bål. Vill sluta känna sig så hjälplös, så fruktansvärt sårad. Döende.

Det har gått fem dagar.

Och han kan knappt leva längre.

Jag är ledsen, men jag är rätt stolt över de här kapitlen. Nu är detta bara de första paragraferna ur varje kapitel, men de här två kapitlen visar vad jag är bra på när det kommer till skrivande – dialoger och relationer. (Ibland måste man klappa sig själv på axeln.)

Om någon är intresserad av att läsa mer, så kommentera inlägget. 🙂

Att återhämta sig

… från november och NaNoWriMo tar kortare och kortare tid varje år. Första året (2007) tog det nästan ett halvår innan jag skrev igen. Men i år har det gått snabbt. Redan igår, första december, var jag inne på forumen och tittade runt. Öppnade upp mina dokument och läste igenom delar av texten. Skrev lite på planeringen. Skrev ned stickord till en personbeskrivning. Har redan skrivit lite mer i ett av dokumenten. Måste räkna ihop hur mycket jag har skrivit till jul. Förhoppningsvis är jag lite mer ”klar” då. Jag måste erkänna att jag inte längtar efter redigeringen av den här monsterserien …

Antagligen beror årets korta återhämtningsperiod på att det inte är en ny historia jag skrev (som jag har gjort andra år). Men jag måste fortsätta skriva, för annars blir väl Adrian och Simon sura på mig. Jag lämnade dem mitt i en diskussion och de måste få sagt det de vill ha sagt. Marcus och Tess står också och trampar. Det är bara Tristan som … nej, glöm det. Han är också sur på mig. Ingen av mina karaktärer är klara med sina historier än. 😛

Men nu ska jag i säng. Jag har en megalång dag i morgon (ska sjunga en liten, liten scen på en klasskompis examen, som är någon gång mellan 19-21), men jag börjar kl. 9 och är igång hela dagen. 🙂

Dag 29 & 30 och privata mål

Ja, jag behöver kanske inte säga att jag inte har skrivit något de senaste två dagarna. Sedan jag gick i mål i torsdags kväll och validerade texten strax efter midnatt, kände jag inte något behov av att fortsätta skriva. Jag är trött i huvudet, kroppen är ännu tröttare och handlederna har tagit stryk. Mest är det tyvärr nacke och rygg som är trötta.

Jag tittade in på Nanowrimos forum i dag, och sidan var så seg att jag loggade ut igen. Det är alltid likadant – de sista två dagarna blir folk som galna och ska validera eller lösa något tekniskt problem. Det gör att forumen kraschar ibland. I år har jag inte varit med om att forumen har kraschat en enda gång, eller att de har behövt uppdatera hemsidan mer än någon enstaka gång. För några år sedan kraschade sidan gång på gång, och det berodde på att de behövde byta servrar. I år är de väl förberedda och allt har flutit på fint.

Eller så är det att jag har blivit van. Efter mitt sjunde år (och min sjunde vinst) kan jag meddela att det inte blir lättare. Snarare tvärtom. Det blir hårt, för man vet hur månaden funkar. Första veckan är man i sjunde himlen. Andra veckan är tuff som fan (det är också då många hoppar av eller börjar om). Tredje veckan passerar man 25 000-strecket och sedan blir det lättare. Fjärde veckan är panikslagen och när man når 45 000 är det bara underbart.

Men om några skälvande timmar är det slut för i år. Det är därmed dags att gå igenom mina mål för november och se hur det gick med det.

1. Skriva 50 000 ord. Ja, det låter väl ganska självklart, eftersom det är det som är själva utmaningen. Men ändå. Skriv 50 000 ord och sätt sista punkten för 8an. Min musa föreslår att jag sparar allra sista scenen till sist i månaden. I like the idea. Har jag (o)tur blir det mer än 50k. Om 8an blir klar före ordmätaren når 50k blir det ett nytt projekt som gäller (eller så skriver jag bara om 4an till jag-form, det går det också).

2. Skriva varje dag. Om det så är fem eller femtonhundra ord, skriv lite varje dag. Tappa inte gnistan. Målet är att skriva the daily quota (alltså 1667 ord/dag) varje dag, men av erfarenhet vet jag att det inte händer. Målet är att skriva minst 25 dagar av 30.

3. Nå 10 000 (eller mer) före söndag kväll. Jag har sådan lyx att jag är ledig fre-sön den här veckan (1-3 november) och jag tänker lägga en rejäl buffert för att inte få panik eller hamna efter nästa vecka. Helst 15 000 eller 25 000, men jag ska vara realistisk också. 2011 gjorde jag 10k på dag 1, det vore awesome om det gick i år också. 

4. Försöka vara strikt med PoV. Efter Binas testläsning fick jag verkligen upp ögonen för hur jag skuttar runt i PoV som en galning. Så jag tänker försöka vara superduperüberstrikt och inte låta texten springa i väg med mig.

5. Skriva i jag-form. Detta är en extra-utmaning, skulle jag välja att skriva om 4an till jag-form. Jag tror att det är vad manuset behöver, plus att det hjälper en del med PoV-problemen där också. 

1. Det klarade jag av. Tyvärr blev det inte mer än 50k, men det gör ingenting. 🙂

2. Det är 26 av 30 dagar jag har skrivit, eller 26 av 28, eftersom jag blev klar på dag 28. Inte så illa. Något år skrev jag inte på totalt en vecka. Det var hårt.

3. Nix. Det gick inte. Det blev bara 8k på den första helgen.

4. (Superduperüberstrikt. Vad sjutton är det för ord???) Nåja. Jag måste nog svara ja på det här. Jag har varit mycket mer noga med att det är EN karaktär som pratar i varje scen, eller att man i alla fall kan se väldigt tydligt när det byter.

5. Nej, det blev ju inte av det heller. Men det ska jag försöka i jul, tänkte jag. Om inte 9an tar all tid.

Så, totalt 3 av 5 i min egen lilla utmaning. Det är inte jättebra, men helt okej. 🙂

Därmed avslutar jag NaNoWriMo för detta året. Hoppas att jag har tid och ork att vara med nästa år också. Men då ska jag definitivt skriva en helt ny berättelse. Det var svårt att vara rebell.

(Och för er som läser bloggen i en vanlig webbläsare – nu är det jultema som gäller! Det var dags att uppgradera sig till jul, kände jag.)

Dag 28: 3667 ord, 50k & WINNER

Äntligen!

Det är nog det enda ord som beskriver NaNoWriMo-vinsten i år. Det har tagit 28 dagar, och nu har jag äntligen nått målet. Jag nådde målet dag 28, validerade strax efter midnatt dag 29 och tänker nu ta skrivpaus fram tills söndag allra minst. Jag vann! Jag klarade det!

I dag blev det 3 667 ord skrivna. Jag fick plocka fram min gamla laptop för att skriva i dag, jag orkade inte med mitt irriterande tangentbord som tappar N-tangenten varannan gång jag trycker på den. Det gick förvånansvärt snabbt i kväll. Nådde 50k strax runt 23:35, sedan fick jag samla ihop alla dokumenten som jag har skrivit i under november till ett enda stort. Där saknade jag plötsligt 1500 ord, men det visade sig att jag hade glömt att ta med en scen som jag skrev i går. 😛 Tror att jag börjar bli trött …

Enligt mina egna beräkningar fick jag ihop 50 030 ord. Enligt Pages 50 535. Enligt NaNoWriMos egen mätare? 50 699. Underligt. Jag undrar vem som har rätt. 😉 Men nu har jag validerat och blivit ”godkänd” i alla fall. Jag får räkna ihop mitt eget en annan dag.

Så. Det blir ett längre inlägg en annan dag, kanske söndag. Men jag klarade det minsann, för sjunde gången på raken! Det är jag rätt stolt över. 🙂 Det har varit annorlunda i år eftersom jag har varit rebell (skrivit på en redan påbörjad historia), lite svårare men ändå ganska intressant. Jag har skapat en femte bok i min ungdomsserie Och sedan föll regnet (nämligen (o)skyddad som femte delen heter). 8an, som nu är uppdelad i två, ligger för närvarande på 134 000 ord. Hela serien? 96 000 + 153 000 + 134 000 är … 383 000 ord. Och ännu inte klar. Men det är på fem böcker.

Så här såg det ut när jag hade validerat:

Och den här fina fick jag också:

Det har varit en lång månad. Ursäkta mig nu medan jag faller i säng och sover till december (eh, jag menar söndag)! 😀

Dag 26: 1254 ord och 45k

Ja, det går långsamt här på slutet. Till stor del för att N-tangenten är sjukt irriterande, men också för att jag börjar tappa styrfart helt. Det går helt enkelt långsamt. Har äntligen passerat 45 000 ord och ligger just nu på 45 453 ord, ca 91% av månadens mål.

Men jag ligger en dag före i planeringen. Egentligen har jag vara 4,5k kvar nu, så jag skulle kunna skriva allt på en dag och vara klar. Men hur kul är det? Det är intressant att tänka att jag när november började tänkte att jag skulle hinna klart med romanen. I stället har den förökat sig multum och har blivit två böcker, som vardera kommer att bli på  75-80k, lätt. Så det där med att sätta sista punkten nu på lördag, det tror jag inte på.

Dag 22: 1921 ord, 42k och en kraschad tangent

Ja, det har varit en händelserik dag i dag, det får jag ju säga …

Först hände det här:

 

Och jag lyckades nästan få fast den igen. Den envisas med att trilla av med jämna mellanrum. Får se hur jag löser det i det långa loppet. Datorn är bara 2 1/2 år gammal, men flitigt använd. Eftersom den fungerar perfekt annars hoppas jag att det går att lösa det. (Det gör det, självklart, men jag ska bara komma på hur.) En kraschad tangent. Suck. Och det märktes ju redan i torsdags.

Detta problem tog nästan en timme att lösa (mitt i bästa skrivtid) och därför blev det bara 1 921 ord i dag. Men det innebär att jag är på 42 000 ord nu! Närmare bestämt 42 007 ord (eller egentligen 42 045, men de sista 38 orden räknas till dag 23 enligt Nanos mätare så jag får väl räkna så också. 🙂

Bara 8 000 ord kvar nu och inte närmare slutet för det …

Dag 21: 1668 ord och 40k

Jag är ganska trött nu. Det märks på dagens wordcount – ETT ord över dagens mål. Men det innebär att jag har landat på 40 000 ord och har bara 1/5 kvar av utmaningen. Jag ligger fortfarande någon dag före, men eftersom jag är ledig i morgon igen tänkte jag att jag skulle skriva lite. Har jag tur kommer jag till 45k i morgon.

En annan, ganska oroande sak. Min dator (min fina MacBook Pro som är 2,5 år gammal) börjar få problem med bokstaven N. Den har börjat fastna nere i tangentbordet och den är mycket mer stum i nedslaget än de andra tangenterna. Jag hoppas på att datorn överlever månaden ut och sedan får jag väl se mig om efter lite hjälp om problemet kvarstår. Suck. Teknik ska bara fungera, inte ställa till med problem. Någon som håller med mig?

Kort uppdatering

Dag 20 går bra än så länge. Har skrivit 3,8k i dag, det blir förhoppningsvis 2k till innan jag går och lägger mig. Jag har fått ihop 36 000 ord än så länge i november. Hurra för lediga dagar!

Den här dagen har varit vääääldigt ledig. Pappa fyller 55 år idag, men eftersom jag befinner mig på fel plats ringde familjen upp mig 06:40 i morse för att jag skulle kunna sjunga ”Ja, må han leva” över högtalartelefonen. Sedan somnade jag om och eftersom jag inte hade satt något alarm sov jag tills jag vaknade. Kan bara konstatera att jag behövde sova…

Sen har jag som sagt skrivit och skrivit och sett på QI-avsnitt på youtube. Druckit kaffe. Haft en riktigt ledig dag. Så skönt. I morgon har jag bara två lektioner och en gudstjänst att ta hand om, men de ligger utspridda över hela dagen från kl 9 till 17:30, så det blir en lång dag i alla fall. Men nu – en kopp te och sen tillbaka till skrivandet!

Dag 17: 1881 ord

Urgh. Fortfarande back, men nu bara med ca 1200 ord. Jag orkar inte riktigt skriva. Detta är irriterande. Jag lyckas nästan aldrig komma över 3 000 ord om dagen den här månaden. Jag skulle behöva komma några tusen ord upp och över 30k för att jag ska känna mig bekväm med tiden.

Ligger just nu på 27 124 ord … det går **** trögt i år.

Dag 14: 1487 ord och 25k!

Ja, jag är för tillfället på 24 610 ord, men tänker skriva klart de där sista 400 orden innan jag kryper till kojs. Vill ju nå 25 000 typ nu! 🙂 Det innebär att 8an nu är nästan 109 000 ord lång. Ska vi ta det sista rycket och de sista 25 000 orden också? 🙂

Har precis insett att en kompis från musikkonservatoriet också är med i NaNoWriMo i år, för första gången. Det är så kul! Jag minns när jag var med första gången 2007, hur omtumlande det var. Jag ångrar det inte för en sekund. Att vara med i Nano är ett av mina bästa beslut någonsin. Det var ju så jag mötte Tristan och Tess. 🙂