Intro till ett par operapärlor

Jag vet inte hur många gånger som jag har hört folk säga ”men opera är inte min stil”, ”opera är tråkigt”, ”opera är en fet dam som sjunger” osv. Och jag vet att i ungefär 75 % av de fallen handlar det om folk som aldrig har hört opera live, eller som någonsin faktiskt har hört en ”riktig” opera (alltså inte bara Malena Ernman i Melodifestivalen).

Så här kommer ett litet intro till ett par operapärlor:

Ur Bizets opera Carmen

Carmen (kvinnan som sjunger) försöker få Don Jose (en av de stiliga männen i arméuniform) på fall med sin kvinnlighet. Han faller till slut för henne och deras kärlek brinner starkt men kort – i slutet av operan mördar Don Jose Carmen för att hon väljer en annan. 

Ett annat av operan Carmens mest kända stycken.

 

Ur Verdis opera La Traviata

Brindisi, eller ”dryckesvisan” som den också kallas, kommer i första akten. Alfredo (tenoren) blir övertalad att sjunga av det festande sällskapet. Violetta (sopranen) som är festens mittpunkt och också den som Alfredo är vansinnigt förälskad i, sjunger med. Detta blir starten på en fantastisk kärlekshistoria som slutar med att Violetta dör av en lungsjukdom efter att Alfredo stött bort henne pga ett missförstånd. Hela operan är full av kända stycken, varav detta är ett av de mest kända.

 

Ur Puccinis opera Tosca

Ett av Maria Callas mest kända framföranden av rollen som Floria Tosca. Tosca är en känd diva och arian heter faktiskt ”Jag har levt för konsten, jag har levt för kärleken”, där Tosca förklarar att hon aldrig har skadat någon i sitt liv. Tre minuter senare hugger hon ihjäl mannen som hotar hennes älskade Cavaradossi till livet …

Och Maria Callas var under 1950-talet en av världens mest berömda operasångerskor.

Cavaradossis aria där han, nära döden, längtar efter Tosca.

 

Ur Wagners opera Tannhäuser

Elisabeth kliver in i en sal där hon har sett sin älskade Tannhäuser tidigare. Den heter kort och gott ”Elisabeths hälsningssång”.

 

Examen, familjemys och Ett dockhem

Det har jag gjort idag. Kl 10 satt jag i sminkstolen. Kl 12 var det examen (jag klarade mig). Kl 15-19 var det familjemys (förutom lillebror, som hade undervisning på universitetet) i Köpenhamn och kl 20-22:30 är det Ibsens Et Dukkehjem i operautgåva av John Frandsen. Jag känner två av rollinnehavarna, så det ska bli roligt att se! 

Imorgon är det jobb hela dagen … Ledig lördag har jag inte haft på många månader, saknar det lite. 

Och när jag gick runt i min gamla stadsdel kände jag hur mycket jag saknade en kompis jag lärde känna ungefär denna tiden förra året. Østerbro var vårt hood. Så många fina minnen. ❤

#blogg100 inlägg 83

Syttende mai

Grattis Norge på 201-årsdagen! 🙂

Själv har jag sett Aida på Malmö Opera. Inte så imponerad, tyvärr. Tror att jag börjar bli musiksnobb. 

#blogg100 inlägg 78

Siciliansk vesper

Det har varit operapremiär på Det Kongelige Teater, den sista för säsongen. Och det var Verdis Siciliansk vesper. Späckad med stjärnor i huvudrollerna. 

Till exempel Erwin Schrott. Hunk extraordinaire, tidigare gift med operans Diva med stort D, Anna Netrebko. Och han var fruktansvärt bra. Uppsättningen var riktigt, riktigt bra. Och kapellet har sällan spelat så bra. 

Älsk på säsongens sista operapremiär!! ❤

#blogg100 inlägg 77

Maskerade

Har här ikväll gått på operan och sett Carl Nielsens Maskerade. Köpenhamn levererar! Satt och fnissade hela tiden, och den var så kreativt iscensatt! Det var Kasper Holten och Morgan Alling som var instruktörer. Inte konstigt att den var bra då, liksom! 

Om ni bor i regionen måste ni in och se föreställningen innan den slutar gå 21 maj! 🙂 

#blogg100 inlägg 63

En smakebit på søndag: Tina Kiberg

Först och främst: tjoho! Jag har klarat 50 inlägg i #blogg100, nu kör vi 50 till! 🙂

Det är söndag och därmed också dags för En smakebit på søndag. Det är ett initiativ av Mari Høe på norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Besök hennes blogg om du vill lämna en smakbit eller se vad andra har lämnat. Enda regeln är INGA SPOILERS!

Den här veckan läser jag Tina Kibergs memoar Liv og levelse. Tina Kiberg är en operasångerska som arbetar på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Jag har mött henne flera gånger och till och med fått en sånglektion av henne när hon tog sin elitmasterpedagogexamen på musikkonservatoriet.

Än så länge har jag inte kommit så långt i hennes bok och det är lite svårt för folk att uppskatta historien om hennes liv om de inte vet vem hon är, så jag lämnar en lite annorlunda smakbit i dag ….

#blogg100 inlägg 50

Man säger att det blir lättare

… att komma över något/någon om man distraherar sig själv. Så jag gör väl det.

Jag alternerar läsning (Jojo Moyes: Sophies historia) med att lyssna på körfinalen Beethovens nionde symfoni som jag ska framföra om några veckor och med att översätta fransk opera (Poulenc: Dialogues des Carmélites) och att göra planer för morgondagen och att se Men in Black på Netflix. Och dricka te. Massvis med te. Och huvudvärkstabletter, för fy fasen vilken huvudvärk jag har.

Men ibland knackar min skrivvärld på dörren också. Mina föräldrar (där jag är just nu) har just fått ett par nya grannar i radhusområdet där de bor. Grannen har två fotbollstokiga söner i typ 13-14-årsåldern och just nu står en av dem ute på vändplatsen i snålblåst och regn i SHORTS och jacka och övar sig i att dribbla med en fotboll mellan  koner. Med musik i öronen. Min familj berättar att detta händer ganska ofta. Faktum är att jag sent igår kväll såg samma kille stå på vändplatsen och öva sig i att kicka bollen från knä till knä till fot och upp igen iklädd SHORTS och t-shirt. Klockan halv tolv en söndag kväll i mars. I regnet. Jesus.

Vart är jag på väg med detta? Jo, den första jag tänker på är Tristan. Fotbollskillen i min ungdomsserie Och sedan föll regnet. Detta är något som han och Adrian skulle göra. Och det är kul att se någon visa sin passion för något så tydligt. Allt det hårda arbete som ligger bakom. Tummen upp för det!

#blogg100 inlägg 30

Vill du vara med och rädda ett stycke svenskt musikliv?

Vill du vara med och rädda ett stycke svenskt musikliv? Vadstena folkhögskolas musiklinje hotas av nedläggning och senast den 12 februari behöver vi din underskrift!

Rädda Vadstena folkhögskolas musiklinje!

Varför ska jag bry mig? Musiklinjen är den enda av sitt slag i Sverige, ja, hela norden. Varje år utbildas 30 elever (21 sångare, 9 pianister) inom klassisk musik, med tyngdpunkt på romantisk musik (från 1800-talet, alltså). Skolan har funnits i mer än 25 år och har fått fram enastående musiker. Nästan alla elever går vidare inom ledande musikerutbildningar i Europa och blir talangfulla musiker med gott renommé.

Du kan möta en sångare på en scen i Tyskland, Ryssland eller Italien. Är personen svensk finns det en stor chans att hen har gått på Vadstena. Jag har gått tre år på Vadstena folkhögskolas musiklinje. Det är en unik utbildning som gav mig den stabila grund jag behövde för att komma dit jag är idag.

Och var jag är just precis idag? På Kungliga Operan i Köpenhamn, på orkesterrep. Jag är snart färdig operasångerska och Jenny Lind-stipendiat 2015. Utan Vadstena hade jag aldrig nått min dröm. ❤

I Madrid

Är för tillfället i Madrid och sitter på masterclass. Omgiven av musik, storstad och ett främmande språk. Jag har pratat så mycket engelska – eller danska med min kollega – att jag knappt kan skriva på svenska längre. 😉

Igår såg vi (jag och kollegorna) Museo de el Prado, såg Rembrandt, Goya, Rubens osv och var helt hänförda. Tapas på kvällen och rödvin. Idag blir det opera (Regementets dotter, Donizetti) på Teatro Real Madrid. Vi försöket varva lektioner med turism, och än så länge går det ganska bra … 🙂

Mer rödvin, tapas, opera och kultur åt folket! (Spanjorerna har fattat det. Inklusive min dygnsrytm.)

Blogg100 #84: It ain’t over until the fat lady sings

Tycker ni att kvinnan på bilden (ovan) är tjock? Att hon är värd att bli kallad ”a chubby bundle of puppy fat” och ”dumpy”? Om ni gör det, så håller ni nämligen med en hel del kritiker från Financial Times, The Guardian, Daily Telegraph, The Times och The Independent.

Kvinnan på bilden heter Tara Erraught, och är en irländsk mezzosopran på 27 år. Hon är en rising star på operahimlen och har vunnit en massa priser, gör turnéer världen över och spelar just nu byxrollen Octavian i Strauss-operan Rosenvaljeren på Glyndebourne Opera Festival.

Hon har fått utstå stor kritik för sitt utseende som Octavian och har av kritiker från ovanstående tidningar blivit kallad diverse osmickrande saker. Erraught stöttas av kollegor som menar att kritiken är sexistisk.

Här kan du läsa kritiken mot Erraught.

Och här är hon in action:

Vad jag verkligen är upprörd över är att opera sakta men säkert håller på att bli en konstart som handlar mer och mer om utseendet än talangen bakom sången och skådespeleriet. Nej, sant, Erraught är inte den smalaste kvinnan i världen, men hon är en duktig sångerska som är igång med att skapa sig en karriär. 27 år gammal och redan på god väg. Varför kritikerna (som erkänner att hon sjunger bra) nödvändigtvis ska ge sig på hennes utseende förstår jag inte.

Kanske är jag lite överkänslig eftersom jag själv är operasångerska under utbildning och inte heller är den smalaste kvinnan på jorden. Men det är inte okej att kalla en ung kvinna och sångerska för ”a chubby bundle of puppy fat”. Innan kritikerna själv har stått på den där scenen, sjungit rollen och haft på sig den mest osmickrande kostym man kan tänka sig, ska de enbart hålla klaffen.

Hälsningar, Operadivan

Nörderi på högsta nivå

25 av 100 dagar avklarade i Blogg100! Utan att missa en enda dag. 🙂 Vi får se hur länge det håller i sig. 🙂

I kväll blir det nörderi på högsta nivå. Jag håller på och läser Renée Flemings bok The Inner Voice, som handlar om hennes karriär som operasångerska från start till var hon var runt millenniumskiftet, när den här boken kom ut. Jag nördar vidare genom att titta på dokumentären The Art of Belcanto med Edita Gruberova.

Sen blir det nog What makes a Great Soprano? om Kiri Te Kanawa.

Och under tiden öser regnet ner utanför, det blåser lite, men jag sitter uppflugen i min soffa under filtar och kuddar, med te i handen, levande ljus i fönstren, och telefonen är satt på ljudlöst. Dags att nörda och mysa! 🙂

Blogg100 #21 & Bokbloggsjerka: Pjäsen

Det är fredag, det är helg och det är bokbloggsjerka! Annika frågar den här gången följande:

 Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Ah, konsten, den underbara konsten. Tekniskt sett är opera en pjäs, man råkar bara sjunga allt som sägs. Jag såg opera så sent som i går kväll! Jag såg Le Grand Macabre, en surrealistisk opera av Ligety, på Köpenhamnsoperan. Underbar föreställning!

Jag ser inte så mycket teater, varför vet jag inte. Kanske är jag för insnöad på opera, jag tycker att det saknas något när det inte finns musik med. Så vilken tur för mig att många av de största pjäserna har blivit tonsatta! Romeo & Juliet, Otello, mfl. Jag har inte tvingats se en pjäs (jag har alltid gillat utflykterna i skolan när man tvingades iväg för att se på teater) och har heller aldrig ogillat en pjäs/opera, däremot kan uppsättningen vara totalt värdelös. Men då handlar det oftast om något av de följande:

1. Vilka som framför den
2. Regin
3. Kostym/smink/scenografi/ljus = det rent visuella.

Många vackra föreställningar (sångtekniskt vackra) kan förstöras av punkt 2 eller 3, eller båda. En visuellt vacker föreställning (punkt 3) kan förstöras av att punkt 1 eller 2 brister.

Jag tycker att alla borde ta sig en tur till teatern/operan och se en uppsättning av en pjäs/opera/balett. Det är underbara konstformer men alla uppsättningar passar inte alla. Hitta en som verkar intressant och läs på innan alternativt köp ett program. Lyssna på musiken/läs texten innan. Om du känner igen något av det du ska lyssna på blir du gladare och mer vänligt inställd till det hela. De flesta känner nog till Nattens drottning ur Mozarts Trollflöjten. 🙂

Så nu bjuder jag på en bild från föreställningen jag hållet på med just nu. I morse (09:40) blev jag sminkad så här:

Jag har inte det chockrosa läppstiftet, lösögonfransarna eller kostymen (korsett, lång kjol med tusen underkjolar och platåsandalerna på 12 cm) på mig, men det är en cool sminkning! 😀 Den ska dock sitta på till kl 18 i kväll…

God helg på er!