Bokbloggsjerka: Barns läsande

Hej! Under december månad bloggar jag 1-24 december i en utmaning som kallas Blogg24. Varje dag öppnas en ny lucka med en ny litteratur-fråga. Det finns en utlottning och om du svarar på frågan varje dag ökar din chans att vinna ett digitalt presentkort på Adlibris. Kika in här på bloggen varje dag för att se dagens fråga! #blogg24 #julkalender2014

---

Det är helg och det innebär Annikas bokbloggsjerka! 

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Jag tillhörde den där gruppen ungar som självmant läste allt som kom i min väg, och skrev en hel massa historier. Så jag har fått tänka efter riktigt noga. Och det här är vad jag kom fram till:

• Läs högt för barnen när de är små. Gör godnattsaga till vardag för barnen, inte bara ”när de vuxna har tid”.
• Lär barnen att stava och uppmuntra barnen till att skriva ner och rita vad ni har gjort idag eller när något trevligt hände (ex zoo, bio, lekparken, osv).
• Låt barnen lyssna på ljudböcker för barn, typ på 80- och 90-talen när man hade kassettband och en bok där en röst sa ”vänd sida) och så vände man sida och fortsatte läsa tillsammans med rösten. Man kan göra något liknande om man har lite tålamod och någon form av inspelningsutrustning (typ iPhone osv).
• Gå till biblioteket och låna böcker med dina barn. Kanske är skolbiblioteket ett öppet bibliotek där man kan låna böcker även efter skoltid? Låt det bli en rolig stund på biblioteket, med föräldrarna/mor- och farföräldrarna, kompisarna … där historierna är viktiga.
• Skriv en historia ihop. Låt barnet komma på vad ni ska skriva och läs sedan upp det ihop. Kanske skriv ut det/skriv för hand och gör en liten bok av det.
• Läs själv och låt barnen se det. Sitt inte hela tiden framför tv:n eller datorn.
• Skapa en positiv miljö runt litteratur. Om tonåringen ska läsa klassiker, försök att låta optimistisk och säg ”så roligt! den har jag inte läst, berätta vad den handlar om!”.
• Låt barnen gå i bokhandlar, på biblioteket. Försök inte få det att vara tyst hela tiden, det får gärna prata lite. Litteratur ska vara något trevligt, något man tar med sig. Historier finns överallt, passar de flesta.
• Testa olika former. Om tryckta böcker inte passar, kanske tonåringen vill läsa e-böcker. Eller manga. Eller lyssna på en deckare. Kanske gå på bio och se filmen och sen läsa boken. Kanske själv skriva något.

Kort sagt, jag tror att man kan hitta en form av litteratur till alla. Barn måste hitta kärleken till böcker och det tryckta ordet hemma, som små, inte när de börjar ettan. Det är inte lärarens uppgift att få din unge att älska böcker. Det är din. 

Bokbloggsjerka: Intertextualitet eller ”the other side of the story”

Det är fredag, och jag är ledig! Både idag och imorgon (nä, det är faktiskt inte helt självklart att jag är ledig en lördag, sorgligt nog), så jag passar på att svara på bokbloggsjerkan tidigt den här helgen, för jag lyckades komma på ett svar ganska tidigt! Men frågan är inte helt lätt den här helgen. Annika ber oss om:

Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel?

Ex: Charlotte Brontes Jane Eyre kontra Jean Rhys Wide Sargasso Sea, som har ”the Mad Woman in the Attic” som huvudperson, eller Bengt Ohlssons Gregorius, vars huvudperson är prästen i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. 

Om du känner att du inte kan bidra på med ett svar på just den här frågan kan du i stället berätta om någon bok/några böcker som innehåller någon form av intertextualitet.

Döm om min förvåning när jag kom på minst exempel på detta, jag som är värdelös på att komma ihåg sånt här. Men här är ett av exemplen:

Amanda Grange har skrivit boken Mr. Darcy’s Diary: A Novel som utkom 2007. Boken är precis vad titeln säger: allas vår Mr. Darcy skriver i sin dagbok hur han möter Elizabeth Bennet och hans syn på saken. ”A delicious treat for all Austen addicts”, står det på baksidan av boken, och jag håller med. Grange visar upp en rörande bild av en stolt men känslosam Darcy som gör allt han kan för att inte bli kär i Elizabeth.Men du måste kunna din Austen (Pride & Prejudice) för att få någon behållning av boken. Den är för fans av romanen (som för övrigt hade 200-årsjubileum ifjol, den publicerades 1813) och om du inte kan din roman får du problem med att hänga med.

Grange har dessutom skrivit en roman som heter Wickham’s Diary: A novel som INTE handlar om Wickhams syn på saken, utan om hur han känner Darcy och Georgiana Darcy. 

Det är spännande att få läsa vad andra karaktärer upplever samma historia. Det görs nog oftare än vad man tror. Och det ska bli kul att se vilka böcker ni andra kommer på! 🙂

Bokbloggsjerka: Att inte veta men ändå läsa

Det är helg och jag har inte lyckats komma på ett svar till Annikas svåra fråga förrän i dag, när jag nyss kollade igenom min ”läst under 2014”-lista i hopp om att finna något som passade in på frågan. Eftersom jag inte hade gjort det tidigare.

Annika frågar nämligen:

Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den? 

Och när svaret väl kom till mig var det rätt uppenbart för min del. Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Det är en bok som vinner på att man inte vet något om den mer än vem som skrivit den, att det är en ungdomsroman och att den handlar om just Eleanor och Park. Har ni inte läst den – läs den! Den är så söt och tillhör en av mina absoluta favoriter detta året, om inte någonsin! Författaren har dessutom skrivit fler böcker, bland annat Attachments, som jag precis har läst ut. Också en supersöt bok. 

Bokbloggsjerka: Komplexa karaktärer

Det är helg igen, och jag fick oväntat en lördagskväll ledig då sällskapet fick förhinder. Så jag häller upp ett glas vitt vin och ser ett avsnitt eller två av Bron. Men först är det dags för bokbloggsjerka! Annika ställer följande svåra fråga:

Vilken är den mest komplexa fiktiva karaktären (på tv/bio eller i en bok) som du har träffat på?

Fram tills för några veckor sedan hade jag nog svarat Sherlock Holmes. Det är en otroligt knepig karaktär, som till synes verkar drivas av ingenting. Men nu svarar jag nog Saga Norén, Sofia Hellins karaktär i svensk/danska tv-serien Bron. Saga Norén jobbar på Länskrim i Malmö, och har antagligen Aspergers, enligt tittare. Hon har noll social kompetens, verkar det som, och hon är otroligt duktig och effektiv på det hon gör. Men hon är helt omöjlig att förstå sig på. Manusförfattarna ska ha tummen upp för att ha skapat en sådan karaktär, och Sofia Hellin ska ha pris för sin framställning av Saga.

Sofia Hellin och Kim Bodnia som spelar svenska polisen Saga Norén och danske polisen Martin Rodhe

Jag är i slutet på första säsongen, andra säsongen är utkommen på dvd och tredje säsongen väntas dyka upp hösten 2015. 🙂 Om ni inte har sett den, se den! Den är väldigt spännande och håller en på stolskanten fram till sista sekunden i varje avsnitt.

Bokbloggsjerka: Hajar du till?

Det är fredag och tack vare en ledig dag har jag idag gjort så fruktansvärt lite att jag räknar det som en prestation att jag ens öppnade datorn. Kanske en lyckad ledig dag, då? Den var välförtjänt, i alla fall.

Fredag betyder bokbloggsjerka och helgen vore inte komplett utan en! Annika frågar:

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok?

Lite klurig fråga. Den kan delas upp i positivt och negativt:

+ Jag brukar hoppa av glädje till när någon nämner min hemstad Lund, och allt som har att göra med den (aka stolt Lundabo)

+ när någon nämner klassisk musik, och då speciellt sång, och sångare (och inte blandar ihop fakta!)

+ vid speciella meningar som bara är helt underbart vackra, de förekommer nämligen inte speciellt ofta

+ när det dyker upp karaktärer från andra böcker (om det är samma författare)

– när författaren blandar ihop historiska detaljer, även i litteratur som utspelar sig i nutid

– när författaren skriver på ett sätt som gör det uppenbart att det är en privat åsikt, och inte karaktärens …

– stavfel, grammatiska fel, osv – det tyder bara på slarvig korrläsning!

– när karaktärerna gör något som tydligt är en nödlösning … ett stort minus för författare som målar in sig själva i hörn!

Självklart kommer jag att komma på många andra saker så snart jag har publicerat inlägget, men så är det ju alltid. Vad hajar ni till över? 

Bokbloggsjerka: Recensionsdags!

Det är fredag den 12 september, mina damer och herrar, och det råkar vara dagen jag debuterar på Köpenhamnsoperans Stora Scen! Jag har praktik i Strauss-operan Rosenkavaljeren och premiären är ikväll! Om mindre än tre timmar!! OMG OMG OMG!

Eller, på ett lite mer coolt sätt – ja, det var väl roligt. Noteras bör dock att det är en mycket mycket liten roll och att den inte direkt gör rättvisa för mig som sångare. Men strunt samma – här är det premiärhumör och jag är lycklig och glad och tacksam och stolt över att få vara med i en uppsättning. Men i fortsättningen kallar jag det nog praktik och inte min debut. Bara för att. Det där med att ”det är inte storleken som avgör” gäller tyvärr inte alls inom opera och huvudrollerna …

---

Men det är ju också dags för bokbloggsjerka! Den här helgen frågar Annika hur vi gör när vi recenserar böcker och om vi överhuvudtaget gör det:

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?

Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Jag började recensera böcker här på bloggen för lite drygt ett år sedan. Jag har läst så många böcker i mitt liv, men recenserat alldeles för få. För mig handlar det mycket om att jag är värdelös på att redogöra för en bok och vad den handlar om, de olika teman och vändpunkter osv. Jag läser nog alldeles för ”ytligt” för det. Jag läser och blir berörd, men kan sällan redogöra för vad som hänt i en bok. Det betyder inte att de är dåliga, inte alls, men att jag helt enkelt inte lägger märke till detaljer osv på samma sätt som andra kanske gör. Jag beundrar dem som analyserar böcker och kan komma på bättre meningar än ”boken var bra”. Jag är dålig på analyser!

Men jag har så smått börjat recensera, mest för att hålla ordning på vad jag läser/tyckte om boken i fråga. Jag skriver inga anteckningar, viker sällan hundöron (såvida det inte är en mening som jag verkligen, verkligen fastnade för eller om jag har glömt ett bokmärke) och jag recenserar böcker några dagar efter att jag har läst ut dem. Ungefär så här brukar mina recensioner se ut.

Däremot ger jag ofta smakbitar från den bok jag läser! Det heter En smakebit på søndag och drivs av Mari på norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det tycker jag är ett bra sätt att hålla sig ajour med den bok man läser och att få tips på nya författare. Titta in här på söndag och få en smakbit, alternativt titta in hos Mari!

Jag tar tacksamt emot alla tips på hur man recenserar! 

Bokbloggsjerka: Litterära sömnpiller

Det är bokbloggsjerka, och jag är som vanligt ute i sista minuten. Men här kommer den, i alla fall! 🙂

Annika frågar:

Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna? 

Ah, den eviga frågan … Jag har inte ett riktigt bra svar på den, faktiskt. Om det är en bra bok läser jag tills jag ser dubbelt, men det är sällan som jag läser hela natten bara för att boken är så bra. Jag lägger mig när jag är trött och läser sällan i sängen. Det gjorde jag mer när jag var liten, nu läser jag innan jag lägger mig. 

Det kan förstås ha att göra med att jag har tappat böcker på näsan alldeles för många gånger … Sedan är jag old fashioned och vill gärna ha en fysisk bok att läsa. Jag somnar definitivt till ljudböcker om jag ligger i sängen och e-böcker är jobbiga för ögonen när jag är trött. 

Konklusion: Är boken riktigt, riktigt fruktansvärt bra läser jag tills jag ser dubbelt. Annars lägger jag den från mig och sover i stället. Måste ju få min skönhetssömn, vet ni. 😉

Bokbloggsjerka: Sommarläsningen

Hurra! Annika är tillbaka! Efter två månaders uppehåll känns det bra att få svara på en bokbloggsjerka igen. Då vet man att terminen och skolåret har startat på riktigt. 🙂 Som vanligt är jag sen på att svara, men därför är det ju bra att jerkan sträcker sig från fredag till måndag. 😉 Annika börjar med en relativt enkel fråga:

 Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Åh, jag har läst en massa bra böcker i sommar! Jag hade en lång lista (se titlarna i Sommarutmaningen 2014 här), men fick bara läst 14 böcker (plus tre påbörjade). De fyra bästa var (och det var svårt att välja bland alla bra):

Eleanor & Park av Rainbow Rowell (underbar! rekommenderas varmt!)

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk (så söt och så sorglig)

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald (perfekt för en kväll i soffan)

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman (hysteriskt rolig och ett måste för alla småbarnsföräldrar!)

Medan de två första här var inte alls bra, följt av två lite bättre …

Egenmäktigt förfarande – en bok om kärlek av Lena Andersson (nej, förstår verkligen inte storheten i den här boken)

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (en debut som tyvärr inte föll mig i smaken)

Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson (alltså … nä, Hundraåringen var tusen ggr bättre)

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (inte sommarens bästa läsning precis, recension följer)

---

Och sommarens insikt: Antingen har jag blivit bortskämd med bra litteratur eller så har mina krav ökat, för av de 17 böcker jag har läst/påbörjat i sommar är det bara två som jag har lagt ner igen. Tyvärr finns det ingen chans att jag börjar om, för de var inte alls min stil …

Dessutom har jag fått läst mycket nya genrer i sommar, vilket har varit trevligt. När jag gjorde min sommarlista tidigare i våras gick jag efter titlar som jag hade hört mycket om eller som jag själv var nyfiken på. Med andra ord fanns det en del som jag normalt inte hade tagit i bokhyllan, men det blev ganska bra. De böcker som jag inte hann läsa ligger fortfarande på min läslista, men kanske till jul eftersom jag inte har tillgång till svenska bibliotek tidigare (jag bor ju i DK). Jag är dock lite sur över att jag inte hann läsa Life after life av Kate Atkinson, men då har jag ju något att se fram emot i höst.

Sommarens ultimata läsupplevelse var utan tvekan Eleanor & Park. Alla borde läsa den någon gång. 🙂

 

Och inte nog med att Annika är tillbaka och sprider glädje i regnrusket, hon lottar dessutom ut en bokask (av eget val) från Nillas Handelsbod, i samarbete med Nilla själv. Skulle jag ha den stora lyckan att bli framlottad tycker jag väldigt mycket om den här asken: 😉

Bokbloggsjerka: Att påbörja nya böcker

Det är midsommarhelgen och jag har precis målat naglarna neonrosa – allt för lite färg i tillvaron – när jag kommer på att det är fredag och jag kan göra bokbloggsjerkan! I Skåne är det sol och fågelkvitter, i Kiruna är det snö. Med andra ord – en helt vanlig svensk midsommar. 😉

Annika ställer en lätt fråga:

Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok?

Precis som Annika slalomläser jag ungefär två-tre böcker samtidigt. Då påbörjar jag en ny när jag har läst ut en eller kanske två av dem, så att där alltid är minst två igång samtidigt. Det måste ju finnas något att välja med, allt utefter humör. Jag har som mest har sex böcker igång samtidigt. Lite förvirrande, kan jag säga.

Ibland har jag inte lust att läsa alls, och då påbörjar jag inte någon ny när jag är klar med den nuvarande boken. Och ibland får jag tvinga igång läsandet med böcker som går lätt att läsa.

För närvarande har jag bara en bok igång, eftersom jag vill läsa ut den snart (den är ju bra, liksom!). Det är Melina Marchettas On the Jellicoe Road. Den har fått mycket beröm i bloggosfären det senaste året eller så och jag har haft den på läslistan länge. Nästa bok jag plockar upp blir Eleanor & Park av Rainbow Rowell, men den får vänta tills jag har kommit längre i Jellicoe Road. Just nu har jag bara läst 100 sidor. 🙂

 

Bokbloggsjerka: Sommarläsningen

Det är helg och här på bloggen innebär det en lugn och för ovanlighetens skull en enkelt besvarad bokbloggsjerka! I mitt verkliga liv har jag haft en tuff vecka. Först förberedelserna inför brorsans student på tisdagen, sedan uppröjning efter sagda event, två studentskivor till på onsdagen och torsdagen, plus att jag började sommarjobba på torsdagen. Och onsdag kväll kom halsontet. Torsdag var en dimma och igår nös jag och hostade i ett. I dag (lördag) har förkylningen landat, även om jag känner mig piggare i huvudet. Så jag läser, ser på The Simpsons och förbereder födelsedagskalas för lillsyrran.

Men – bokbloggsjerka! Den här helgen frågar Annika:

Vad ska du läsa i sommar?

För en gångs skull behöver jag inte ens tänka efter. Min sommar sträcker sig från 1 juni till 31 augusti och på min sommarutmaning står följande fem böcker:

• Kråkornas fest (Sagan om is och eld #4) av George R. R. Martin (Game of Thrones-serien)
• Cirkeln (Engelfors-trilogin #1) av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
• Eleanor & Park av Rainbow Rowell
• Egenmäktigt förfarande – en bok om kärlek av Lena Andersson (läser just nu, recension följer nästa vecka)
• Läsarna i Broken Wheel av Katarina Bivald

 

Så här vill jag tillbringa stora delar av sommaren … 

Och detta är böckerna som ligger utanför sommarutmaningen 2014, men som jag har lånat hem från biblioteket och tänker läsa i sommar:

• Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
• Jellicoe Road av Melina Marchetta
• Wolf Hall av Hilary Mantel
• Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (redan läst, se recension här).
• Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk
• Sisterland av Curtis Sittenfeld
• Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman
• Life after life av Kate Atkinson
• Lex Limbo av Eva-Lisa Dezmin (redan läst, se recension här).
• Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman
• Glupahungern av Andrea Lundgren
• Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson
• To all the boys I’ve loved before av Jenny Han
• Paper towns av John Green
• Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman
• Wanted: A Most Wanted Novel (#1) av J. Kenner (läser just nu)
• Här och nu av Eva Ludvigsen
• Fördelarna av en kollaps av Jonathan Tropper
• Augustiresan av Anna Fredriksson
• Solviken av Annika Estassy

Det är en diger lista på böcker, och det blir säkert fler böcker under sommaren. Men jag har redan hunnit läsa en del på listan och det är bara 14 juni. Det kommer nog att gå bra, det här.

Sedan tänker jag ju så klart redigera min egen ungdomsroman. Jag letar testläsare, om någon är intresserad. 😉

EDIT: Det har varit mycket snack om Julie Otsukas Vi kom över havet och om hennes debutroman När kejsaren var gudomlig. Är dessa några jag borde överväga att lägga till läslistan? Vad tycker ni?

Bokbloggsjerka: Dåliga slut?

Det är helg igen och det innebär bokbloggsjerka! Tänk att tiden går så snabbt. Jag har numera mindre än en vecka kvar på mitt första år på Operaakademiet i Köpenhamn. Två år till, sen är jag utbildad operasångerska. Jisses! Var tar tiden vägen?

Den här veckan undrar Annika om det finns dåliga slut i böcker. Eller närmare bestämt, slut som har gjort oss besvikna:

Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

Min första reaktion är självklart, jag har läst många böcker som jag har blivit besviken på slutet, men sen kan jag inte komma på en endaste en.

Eller jo, en. Breaking dawn, fjärde och sista boken i Twilight-serien. Minns att jag tyckte att det var ett så otroligt lamt slut på en hyfsat fartfull serie. Har inte ens läst om den, trots att jag läste om de andra tre böckerna i serien förra året.

Och om jag ska vara riktigt petig, så gillar jag inte epilogen i sista Harry Potter-boken. Totalt onödig. (Det verkar vara många som inte gillar Harry Potter-epilogen, när man läser vad folk redan har svarat på jerkan.)

Och slutet i tredje boken i Sagan om is och eld-serien (Game of Thrones, alltså) tyckte jag inte alls om. Inte besviken som så, men upprörd.

Se där, några kom jag trots allt på. och jag kommer garanterat att komma på fler under helgens lopp, när jag är inne och läser vad folk har svarat. Intressant är det dock att många verkar tycka att samma böcker (Annika har själv nämnt Gone Girl av Gillian Flynn och många håller med) har krystade slut eller slut som man på något sätt blir besviken på.

Vad är det då som gör ett ”dåligt” eller krystat slut? Någon som har en idé? 

 

Blogg100 #35 & Bokbloggsjerka: Korrekturlästa deckare?

Det är fredag och det betyder jerka! Den här veckan har Annika hämtat inspiration hos Bokblomma, som skrev ett mördande inlägg om deckargenren och hur illa korrekturlästa deckarna verkar vara. Så Annika frågar:

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker?

Jag läser deckare då och då. Ganska sällan när jag tänker efter. I gymnasiet läste jag deckare när jag tog paus från fantasy-böckerna, och då läste jag mycket Liza Marklund, Elizabeth George och en eller annan Camilla Läckberg. Nu för tiden läser jag endast Liza Marklunds nya böcker, och även då är det mer för att jag har läst alla andra och vill veta var Annika Bengtzon avslutar sin resa.

 

Därmed inte sagt att jag avskyr genren. Men många gånger när jag har läst deckare har storyn varit ganska otrolig, karaktärerna platta, språket märkligt och klyschorna så många att själva klyschorna blir en klyscha. Och därför blir boken tråkig.

Jag älskar tv-serier som CSI, Bones, NCIS osv. Deckare som zoomar in på bevisen och inte så mycket på karaktärerna. Jag gillar the forensics. Men gamla klassiska deckare som Agatha Christie har jag inte mycket för.

Det där med dåligt korrekturlästa böcker verkar tyvärr hänga ihop med deckargenren. Inte för att författarna är sämre, men för att deckarna är förlagens kassakor. Förlagen trycker ut deckare i en häpnadsväckande takt. Och det innebär tyvärr att stavfel smyger sig in i trycket. Så klart gäller detta inte bara deckargenren, utan i alla genrer där man ger ut många böcker. Det handlar om produktionstakten, inte kvalitén. Ibland är det verkligen kvantitet över kvalité.

Överhuvudtaget tycker jag fruktansvärt illa om dåligt korrekturlästa böcker. Det stör mitt läsflow, för jag ser felen. Så fort det saknas en punkt någonstans stör det mig. Stavfel är ännu värre. Jag vet att man omöjligt kan finna alla stavfel/grammatiska fel, men i en bok på 400 sidor ska det finnas kanske ett eller två fel per 100 sidor. Annars är det bara dåligt gjort.

Så här brukar min korrekturläsning se ut:

Och om du är osäker på vilka tecken man ska använda när man korrekturläser, titta på den här hjälpredan!