En smakebit på søndag: Den röda adressboken

Idag är det mulet och lite blåsigt i Lund, vilket är en skön kontrast mot värmen och den tryckande fuktigheten som jag har fått stå ut med i New York tidigare i veckan. Idag blir det final i fotbolls-VM och bara mys med familjen. Hejar ni på Frankrike eller Kroatien i finalen?

Men först blir det en smakbit! Trots allt jag har försökt hinna med på resan så hade jag ju en del restid, så jag hann läsa ganska mycket i mitt evighetsprojekt 4321 av Paul Auster och påbörja samt läsa ut Den röda adressboken av Sofia Lundberg.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan ni hitta andras smakbitar samt lämna en länk till era egna.

Den röda adressboken handlar om 98-åriga Doris, som bor ensam i en lägenhet i Stockholm. Hennes enda levande släkting, systerdotterdottern Jenny, bor i USA med sin familj. Det enda Doris har kvar är sina minnen, och sin röda adressbok från 1928, i vilken hon har skrivit upp namnen på alla som hon har mött under sitt liv.

Smakbiten kommer från sida 10:

När hon kommer fram till adressboken hejdar hon handen och låter den vila där. Hon har inte öppnat den på länge. Nu vänder hon upp pärmen och möts av namnen på första sidan. Alla är överstrukna. I marginalen har hon skrivit det flera gånger. Ordet. DÖD.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Papperssjälar

Imorgon är det måndag igen, och då sticker jag till New York! 😀 Känns skumt att åka, det är bara en kort resa men gott om tid att läsa. Har laddat upp med två ljudböcker, två låneböcker och en del annat läsmaterial, men vi får se hur mycket jag kommer orka läsa på flyget.

Men idag fyller min fina mamma 62 år, så vi ska fira med våfflor och mys i trädgården. Tack och lov för fint väder! Av mig får hon en blomma och förhoppningsvis hittar jag något trevligt i New York till henne också.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du lämna länk till dina egna smakbitar och hitta andras.

Förra söndagen läste jag Papperssjälar av Emma Johansson. Det är en ungdomsroman och utgavs 2017 på Vox, som är ett imprintbolag till Opal. Den är en fruktansvärt sorglig historia som syskon, kärlek och hur man hanterar några av livets stora frågor, som död och sorg. Den rekommenderas varmt (tillsammans med ett par näsdukar)!

Smakbiten kommer från sida 7, ur prologen:

Tåget kommer hela tiden närmare järnvägsöverfarten som saknar bommar. Närmare och närmare tjejen på cykeln som är på väg mot spåret i en rasande fart.

Trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Inte för näraOmdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.

Recension: Drakviskaren

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

I december 2017 fick jag en förfrågan från författaren själv om jag ville läsa debutboken Drakviskaren av Lovisa Wistrand, något så sällsynt som svensk fantasy. Jag sa ja, och fick boken strax före jul. Började läsa i januari, kom ca 250 sidor in (av 600) och sen lade jag den åt sidan för jag kände att jag aldrig kom in i den. Den har gett mig dåligt samvete sen dess.

Igår kväll plockade jag upp den igen eftersom den ingår i den samling recensionsexemplar som jag försöker läsa mig igenom under sommaren. Just den här har jag som sagt haft dåligt samvete för länge, så därför tog jag upp den.

Och idag är den utläst. Jag vet inte om det helt enkelt berodde på att jag har läsflyt nu, eller om boken har fått ligga till sig. Men jag tog mig igenom den förvånansvärt snabbt.

Från Adlibris om Drakviskaren: Hämnd. Kärlek.Drakviskaren Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Däremot har boken såklart fortfarande kvar några av de saker som jag störde mig på redan i januari, och därför vill jag ta upp dem. Det är inget stort, och säkert sånt som andra läsare inte har stört sig på. Men:

Det är alltid svårt att bygga en fantasy-värld. Ju större, desto svårare. Jag vet inte om jag till 100 procent kan säga att Wistrand har lyckats. Hon är konsekvent när det gäller att byta ut vissa ord (en sekund kallas istället för en gnista, en vecka en månskära osv) vilket är extremt störigt eftersom jag inte vill lägga tid på att hela tiden gå tillbaka och kolla vad ordet betyder. Likadant med alviskan och demoniska, ibland behöver jag översättning och där saknas en. Ibland blir det lite för mycket show and tell i berättandet, ibland lite för högtravande dialog. Jag förstår att det är en del av världsbygget men det stör mig trots allt.

Och sen: snälla Whip Media, även om boken är lång nog med sina 600 sidor, kan ni inte öka storleken på typsnittet något? Ibland kändes det som om jag behövde förstoringsglas för att kunna läsa.

Trots detta gillar jag boken, den får 4/5 stjärnor på Goodreads och jag kan tänka mig att läsa fortsättningen, Demonviskaren. Det är ju svensk fantasy.

Recension: Rökridå

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i februari fick jag ett mail från förlaget Southside Stories (fd Kalla kulor förlag) om jag ville läsa en debutant. En spänningsroman. Jag gillar Southside Stories utgivning och tackade ja. Fick Krysten Ritters Rökridå (originaltitel: Bonfire) i brevlådan. Recensionsdatum var tidigt i mars men mitt läsande har inte gått så bra under våren så därför kommer recensionen först nu.

Från Adlibris om Rökridå: Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.

Den här boken påminner mig lite om filmen Erin Brockovich, eller det jag minns av filmen i alla fall. Tyvärr händer sånt här (alltså miljögifter i framförallt vattendrag som leder till sjukdomar osv) alltför ofta i verkligheten, ofta i just USA. I Rökridå får det förflutna ta en stor roll, både i Abbys tankar och i historien. Det hela knyts ihop på ett snyggt men oväntat sätt. En bra debut! Jag började läsa igår och det var tur att den bara var 300 sidor lång för jag kunde inte sluta läsa, jag var tvungen att läsa ut den innan jag somnade.

2018-02-21 18.08.51

Recension: Bokhandeln på Riverside Drive

Sent igår kväll påbörjade jag Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, men var för trött för att läsa mer än några sidor. Imorse började jag om från början och några timmar senare var den utläst. 445 sidor gick i ett nafs.

Bokhandeln på Riverside Drive är Skybäcks femte bok, men hennes första ”nutida”, och en äkta feelgood-roman. Den utkom våren 2018 på Louise Bäckelin förlag. Den utspelar sig i både nutidens och 1980-talets London. Jag fick mitt exemplar som recex av förlaget, vilket jag tackar för!

Bokhandeln på Riverside Drive

Nyblivna änkan Charlotte ärver en bokhandel av sin moster Sara (som hon aldrig mött) och åker till London för att på något sätt göra sig av med fastigheten. Väl på plats blir hon motvilligt kär i bokhandeln och deras personal. Under några veckors gång lär hon sig mer och mer om sin mamma, moster och bakgrund. Saker som har stor betydelse för hennes liv.

Detta är en riktigt mysig bok som handlar om sorg, förändring och kärlek. Jag får sån lust att åka till London, att läsa om Harry Potter-böckerna, dricka te, baka … och läsa om boken! Detta är min första Skybäck-bok, men inte min sista. Lyllos er som har den kvar.

 

Helgfrågan: Läsa klart serier

En dag kvar tills semester! Har räknat ner som en dåre, det har varit ett långt läsår. Idag kom jag hem efter jobbet, såg första matchen i fotbolls-VM (Ryssland vann med 5-0 mot Saudiarabien) och sen gick jag loss på lägenheten. Jag har hunnit med att:

  • tvätta två maskiner
  • köra en diskmaskin plus diska annat
  • tömma kylen på allt som blivit gammalt/ska bytas ut
  • gått med sopor, slängt blommor osv
  • burit upp saker till förrådet
  • städat hela lägenheten
  • planterat en ros
  • tvättat fönster
  • lagat mat och ätit
  • vattnat alla blommor
  • samlat ihop en hel hög med böcker som jag bör läsa i sommar (det kommer en bild på Instagram snart)

Nu är jag redo att gå på semester! Har sällan hunnit med så mycket på så få timmar. Nu är det dags att planera semesterläsningen. Jag har fått en hel hög med recex under senhösten och våren, och jag har haft en lässvacka som har gjort att jag bara har läst biblioteksböcker. Nu tänkte jag ta igen det!

 

img_3512

Men det är dags för Helgfrågan! Mia på Mias bokhörna frågar:

Är det någon serie du tänkt läsa i sommar?

Bonusfråga: Det är mycket kalas och festligheter nu. Vad brukar du hitta på om du ska bjuda på något gott?

Jag har tänkt läsa klart några serier som jag har kämpat med i ett par år: Sagan om ringen (bok 2 och 3), A Court of Thorns and Roses (bok 2 och 3) och minst en bok (6e) från Outlander. Sen har jag som sagt en stor hög med recex, så det kommer nog bli en del läsning i sommar. 🙂

Jag brukar göra en citronkladdkaka när jag ska bjuda på något. Den är syrlig och god, går att kombinera med grädde, lakrits eller bär. Funkar året runt. Det bästa är att den inte är speciellt stabbig och smakar nästan bäst när den har fått stå en dag.

Hoppas att ni får en trevlig helg! Själv ska jag sjunga konsert, se på fotbolls-VM och hänga med pojkvännen. ❤

Läser just nu

På sistone har jag läst en del men inte hunnit skriva det här eller på Instagram. Efter Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson och På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque läste jag Zelda – Allt är normalt (Zelda #6) av Lina Neidestam (behövde en grafisk roman för årets Kaosutmaning och tyckte att Zelda fick passa in på den beskrivningen).

Efter dessa kom Christoffer Holsts ungdomsskräckis Väntar tills natten kommer som väldigt ärligt talat var ganska läskig. Fick läsa ut den i dagsljus.

Just nu håller jag på med Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren som fysisk bok, Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson som e-bok och Kvinnan i fönstret av AJ Finn som ljudbok.

Sedan Skåne – eller stora delar av landet – har drabbats av svettig sommarvärme passar ljudbok bra under städning, matlagning, på gymmet, på promenader, i bilen och på balkongen under ett parasoll. Dessutom är Kvinnan i fönstret väldigt spännande!

Läser just nu

Måndag igen! Har ägnat stora delar av helgen att gå på Lundakarneval, umgås med familjen och pojkvännen, titta på ishockey-VM (guld åt Sverige!) och heja på MFF mot Häcken där MFF vann med 2-0.

Men jag har också läst en massa. Började med att läsa ut Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe i lördags kväll. Öppnade Husdjuret igår morse, läste ut den igår eftermiddag, plockade upp Anna Fredrikssons nya, Mellan himmel och hav, och läste ut den under ishockey-finalen. Det blev alltså drygt 850 sidor lästa igår. Höll på att få en chock när jag lade ihop sidantalen, för jag har inte läst så mycket på en dag någonsin förr.

Idag läser jag Erich Maria Remarques På västfronten intet nytt. Det är en klassiker från 1929, som jag tycker att man ska ha läst någon gång i livet. Dessutom blev månadens klassiker avklarad, så två flugor i en smäll.

Håller ju på att beta av Årets bok-nomineringarna, så efter På västfronten intet nytt ska jag läsa Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson. Den har jag lånat som e-bok på bibblan, skönt att inte ha en fysisk bok att släpa runt på när man vill fortsätta läsa. 😉

 

Onsdagstankar

Ytterligare en vecka som går snabbt. Imorgon är det redan torsdag, hur gick det till? Bara två dagar till helg! Det är dags för Lundakarneval, så i helgen är det full fest i stan. Ska bli roligt att ta en tur, det är ju bara karneval vart fjärde år. Ska försöka få med mig pojkvännen på en sväng.

Efter Gröna fingrar sökes av Annika Estassy läste jag Barnvagnsblues av Ester Roxberg. En kortroman om hur det är att ha fått sitt första barn, en ganska neutral bok. Den sa mig ärligt talat inte så mycket.

Just nu läser jag Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe, för jag vill läsa Husdjuret för Årets Bok 2018 (den är nummer två i serien) och jag vill inte läsa en bok mitt i en serie. Det gjorde jag med Törst av Jo Nesbø förra året och det var väldigt störigt.

Men just nu är lägenheten städad, jag är nyduschad och jag har en bra bok att läsa. Jag ska laga en klänning som jag ska ha imorgon och sen ska jag sova. Ibland är onsdagar ganska trevliga.

Tiden flyger

Oj, så snabbt tiden går! I tisdags satt jag på tåg i 11 timmar men jag läste inte en enda rad. Lyssnade inte på någon bok. Jag hade behövt läsa, för jag har en bok på snabblån och jag får lämna tillbaka den försenad pga den där tågresan. Allt för att jag inte orkade läsa. Men jag vägrar också släppa boken innan den är utläst, för jag har stått på reservationslistan så länge (borttagen nu, såklart) att när jag väl såg boken på hyllan för snabblån högg jag den direkt. Det är förresten En annan Alice av Liane Moriarty som jag läser.

Läste ut Mischling av Affinity Konar i helgen som gick. Den var riktigt bra! Hade fått så många varningar om att den var fruktansvärd och jättesorglig, och det var den såklart, men på ett bra sätt, om ni förstår vad jag menar? Oerhört viktigt i tider som denna att lyfta fram alla de ohyggligheter som hände under 1930- och 1940-talet – mitt i Europa – allt för att vi inte ska hamna där igen. Boken rekommenderas starkt!

Så snart jag har läst ut En annan Alice tänkte jag gå på Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén. Också ett kort lån, dock inte ett snabblån, tack och lov! Jag kan verkligen behöva lite gröna fingrar i mitt liv – planterade nya blommor på balkongen i måndags och hoppas verkligen på att de lever längre än blommorna gjorde förra sommaren …

Läser just nu

Den senaste veckan har jag läst 1793 av Niklas Natt och Dag och påbörjat Mischling av Affinity Konar. Med andra ord är jag inne på min tredje bok av de tolv nominerade till Årets Bok 2018.

1793 tyckte jag var en smula obehaglig. Den var spännande, men jag tyckte att slutet föll lite. Tråkigt, för den är välskriven med mycket detaljer.

Mischling har jag bara kommit ca 100 sidor i, men den är välskriven, otäck och – precis som de flesta böcker om andra världskriget och förintelsen – ännu mer otäck eftersom man vet att det verkligen hände.

Funderar på vilken bok jag ska ta härnäst. Kanske Kvinnan i fönstret av AJ Finn som ljudbok? Måste läsa en annan biblioteksbok emellan, hatar snabblån (7 dagar) men ibland är det ju smidigare eftersom böckerna verkligen blir lästa.

Har på sistone funderat över ljudboks- och e-bokstjänsterna Storytel, Bookbeats, Nextory och allt vad de heter. Är nyfiken på framförallt Storytel. Någon som använder? För- och nackdelar?