Midsommarutmaningen 2017

Det är återigen dags för en liten utmaning i stil med ”läs så mycket du kan under fyra dagar” nu till midsommar! Det är Mias bokhörna som anordnar, precis som hon gjorde i påskas. Då gick det väl sådär för mig (bara tre lästa böcker), men jag tänker att det ska gå lite bättre den här gången. Jag har valt uteslutande ungdomsböcker, och bara en av dem är en fantasybok, så det blir förhoppningsvis en snabbare läsgång än deckarna i påskas. Och alla böckerna är dessutom hyllvärmare!

MidsommarutmaningMidsommarutmaningen 2017

Vi startar torsdagen 22 juni och avslutar söndagen 25 juni kl: 23.55 och bloggar om resultatet senast torsdagen 27/6 23.55. (Inlägg kommer upp)

Regler;
*för att vinna ska man läsa flest antal sidor och
extra plus om man skriver om hur det går på sin blogg vid minst två tillfällen
och trippelplus om man Instagrammar med taggen #eggetmidsom17

*skriva ett blogginlägg om vilka böcker du tänker läsa senast tisdagen 20/6 via Inlinkz, det lägger du i detta inlägget.  I detta inlägg kan du även lägga länkar via Inlinkz om hur det går.

*Vinnare får ett presentkort på 100 kronor på Adlibris och när ni fått det får ni gärna skriva om vad ni köpt eller tänker köpa.

Och vilka böcker jag har tänkt mig läsa? Här är hela listan:

  • Jag ser dig solen – Jandy Nelson
  • A Court of Mist and Fury – Sarah J. Maas
  • Our Chemical Hearts – Krystal Sutherland (ett måste!)
  • When We Collided – Emery Lord
  • The Sun is Also A Star – Nicola Yoon (också ett måste!)
  • All the Bright Places – Jennifer Niven

2017-06-20 20.22.52

Jag menar, om jag ska vara realistisk kommer jag inte hinna med alla sex böcker, det vet ju jag också! Det är midsommar OCH jag ska träffa folk alla dagarna (tors-sön). Förhoppningsvis hinner jag med två eller tre. Oavsett hur många jag hinner med är jag nöjd ändå! 🙂

Förutom att det kommer komma några inlägg här på bloggen kommer jag främst att använda Instagram. Där heter jag @sarasbookshelf, titta gärna in där! 🙂

Och som vanligt, tack till Mias bokhörna för att hon anordnar utmaningen!

Goodreads Reading Challenge completed!

Igår kväll läste jag ut Den glömda trädgården av Kate Morton. Den blev bättre och bättre för varje kapitel. Kate Morton kanske inte blir min favoritförfattare, men en ny bekantskap.

När jag uppdaterade min läsning på Goodreads visade det sig att Den glömda trädgården blev bbadge-home-completed-abdb76d52982d8ba6db177aed05fcd9fok 52 i år, vilket innebär att jag har uppnått mitt årsmål! Känns ganska bra att ha gjort det redan 8e maj. Nu försöker jag hinna till 100 innan året är slut. I den här takten kan jag nog hinna till 100 eller över.

Så igår kväll gick jag vidare på min tbr-lista och läste Everything, Everything av Nicola Yoon. Den kommer som film under 2017 och jag måste se den, för boken har underbar. Inte alls som jag trodde. Jag trodde att det skulle vara en gråtfest, som The Fault in Our Stars av John Green, men det var den inte alls! Lättläst, 300 sidor bara flög förbi. Underbar bok med vackra illustrationer av författarens make, David Yoon.

Nu försöker jag ta mig igenom J M Coetzees I hjärtat av landet, men det är långsamt arbete och en skitskum bok. Men på sida 30 av 190 får jag väl ge den ett försök till. Under tiden slalomläser jag Janusstenen av Elly Griffiths. Just nu går läsningen väldigt bra, helt enkelt. 🙂

Soon back on track

Jag har sedan igår lyckats skriva i runda slängar 4 000 ord. Ligger dock fortfarande back, nu med 3 000 ord. Ska försöka ta mig i kragen och skriva lite mer innan jag ska ut ikväll. Ligger just nu på 15.3k, men måste upp i 18.3k innan midnatt.

Det här är en spännande historia att skriva! Lite mörkare än vad jag trodde från början, men såhär en 10 000 ord in börjar den ta rejält med fart! Tror dessutom att jag råkade hitta en titel igår kväll när jag stängde av datorn vid kl. 2.

Detta blir en typisk 3-aktshistoria. Första akten avslutades med en händelse som skjuter in historien i nästa akt. Där är jag nu. Jag vet redan hur den kommer att sluta och delvis vilka avslöjanden som ska till innan det fungerar. Just nu är det en del detaljer som inte är på plats, men det är det som är det roliga med NaNoWrimo – man tvingas lösa det hastigt och sedan inser man hur det hela faktiskt hänger ihop!

Att byta manus

Igår kväll satt jag och skrev på året Nano-projekt. Eller rättare sagt, försökte skriva. Ungefär 5 000 ord in tog det bara stopp, tråkigare historia att skriva finns inte, kändes det som.

Så jag öppnade ett nytt dokument. Och skrev.

2 000 ord senare gick jag och lade mig, med en helt ny historia snurrandes i skallen. Ska bli spännande att se om det här kan bli något. Det är något helt annat, något mycket mörkare. Hårdare.

För övrigt är det här ett ganska vanligt Nano-fenomen, att man byter historia mitt i alltihop. Men det brukar ju vara efter ungefär två veckor, inte efter sex dagar … Nu får jag hålla mig till storyn!

En smakebit på søndag: Du föll och jag för dig

Hur blev det söndag igen? Hur kan det redan ha gått 6 dagar av den här månaden? Tiden går så snabbt och ändå så långsamt, man blir ju smått galen av det! Jag hinner liksom ingenting av det jag har planerat. Vädret i Skåne är väl som november är  – grått, blåsigt, regnigt. Inget underbart väder, precis. Jag dricker obscena mängder kaffe och te, jobbar och jobbar. Läser lite. Skriver lite. Börjar snart lyssna på julmusik i ren protest mot det här skitvädret.

Jag har lyssnat klart på Elena Ferrantes Min fantastiska väninna som ligger ute som radioföljetong på SR play. Underbar uppläsare, Gunilla Nyroos, men boken var inte riktigt min stil. Som jag skrev till någon på Instagram, jag har inte fått Ferrante-feber. Men jag är glad att jag har läst den, nu vet jag vad all uppståndelse handlar om.

Men det är ju söndag, så det är dags för en smakbit! 🙂

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199

En smakebit på søndag drivs av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och där kan du hitta fler smakbitar. Enda regeln är inga spoilers

Jag är inne på de sista skälvande 70 sidorna av Björnstad, och väljer därför att inte spoila något ur den. Istället blir det en liten smakbit från en annan bok som jag precis ska börja läsa, nämligen Lina Stoltz ungdomsroman Du föll och jag för dig, som utkom 2015 på Rabén & Sjögren. Den blir bok 78 som jag läser i år.

Smakbiten kommer från sida 7:

Två blå ögon som inte nöjde sig med att landa i hennes,29695342_o_3 utan som sögs som en virvlande tromb genom bröstet ända ner i maggropen.

En blick som gick rakt igenom henne och som på mikrodelen av en sekund rubbade henne totalt ur hennes stillsamma, bekväma omloppsbana.

En jordskredsblick.

Sedan fortsatte han gå. Var borta. Men det spelade ingen roll, hans ögon hade redan lämnat brännmärken i henne.

Ha en trevlig söndag!

Sökes: YA 

Jag ser att jerkan inte har kommit upp den här veckan heller, jag undrar om Annika har strul med tekniken eller om något har hänt? Lite trist att jerkan utgår ändå.

Men jag läser vidare. Just nu kämpar jag med Lauren Olivers Delirium. Vet inte varför, men den är lite seg i starten. Är ungefär 200 sidor in och det blir inte direkt bättre. Får väl i alla fall läsa ur den. Det blir bok 73 i år. Jag har ganska många på min ”vill läsa” lista, men det tar tid! 😂 
Just nu behöver jag lite hjälp, dock. Jag letar efter ungdomslitteratur i stil med Anna and The French Kiss och Tell me there things. Helt enkelt amerikansk High School med en lite romantisk twist. 

Några förslag? 

Herregud, jag är sugen på våfflor

Det blir man nämligen om man läser Tell me three things av Julie Buxbaum. 😉 Omslaget är ju riktigt aptitretande!9780553535648_200x_tell-me-three-things

Huvudpersonen Jessie älskar våfflor. Det är en av många saker som hon delar med sig av sig själv till SN, som hon skriver till varje dag. Alltid tre nya saker.

Egentligen är historien ganska komplicerad: Jessie har precis flyttat från Chicago till LA med sin pappa, eftersom han plötsligt har gift om sig. Så nu bor Jesse i en helt annan del av landet, långt bort från sin bästis Scarlett och ännu längre bort från minnet av sin döda mamma. På den nya skolan är allt kaos – och så dyker SN upp i ett mail och erbjuder sig att guida Jessie igenom livet på sin nya skola. De börjar skriva med varandra, men SN vill inte berätta vem han egentligen är. Men de gillar varandra, så mycket är klart.

Än så länge är jag ungefär halvvägs in, men oj! Den är så söt och mysig. Lättläst. Det är dags att krypa upp i soffan med en kopp te och läsa ut den här godsaken ikväll! 🙂

Planeringsskav

Jag avskyr när tidslinjer och detaljer bråkar med en när man skriver! Det är som en kostym där allting skaver och ingenting känns rätt.

Håller på att skriva ihop en ny tidslinje och håller på att krevera. Ingenting känns rätt just nu och jag får inte ihop någonting. Tidigare har mitt problem varit att jag vill ha in för mycket (för många teman osv) och det blir bara rörigt. Jag försöker skala ner det till bara det väsentliga, men det går så där.

Eller så är det bara att acceptera. Den här ungdomsserien är inte samma som den var 2007 när jag började skriva på den. Och tur är väl det.

Ursprungligen utspelar den sig 2006-2016, men jag får flytta på den till 2016-2026 (eller vad det nu slutar med). Inte för att det spelar någon större roll, det gör den snarast lättare att skriva, men det är också en sån där grej som stör mig lite.

Funderade på om ena karaktären skulle gilla ett visst band jättemycket, så jag sitter och lyssnar på en himlans massa Kent just nu för att se om det skulle funka. Fast det slutar nog med typ Metallica, Linkin Park eller något liknande. Åh! Ytterligare en grej som irriterar!

Fick en idé när jag bläddrade igenom det senaste numret av Femina vid frukosten. Det kan kanske fungera, men då förkortas tidslinjen med ett år drygt. Alla dessa beslut, jag blir tokig! Hur kan man redigera 5 böcker över 10 år utan att tidslinjerna blir helt absurda??? Hur gör folk när de skriver serier, egentligen?

Mvh, frustrerad

Kreativitet

En förkylning brukar göra mig ordentligt seg i huvudet. Den här gången tycks den öka inte bara min effektivitet när det gäller praktiska göromål men också min kreativitet. Sent igår kväll började jag läsa igenom den sista delen av min ungdomsserie (vars manus aldrig tycks komma framåt!). Det som slog mig var att även om grunden var bra fanns där en massa saker som inte stämde, en hel del saker som bara inte behövde bara där. Jag insåg att problemet – det största, i alla fall – ligger i tidslinjen, och i hur den första delen av serien utspelar sig.

I dag satte jag mig ner och försökte reda ut det. Det var svårt, men jag tror att jag har lyckats få ordning på det. I alla fall har jag en 1300 ord lång storyline som säger att jag kanske har lyckats. 😉

Den stora utmaningen den här vändan av grundmanuset är att försöka rensa ut så mycket fluff som möjligt och försöka hitta karaktärernas röster lite tydligare. Det har alltid varit ett av mina problem.

Otroligt skönt om jag kan få ordning på det här nu! Jag tycker nämligen om historien jättemycket och tycker att den förtjänar ett försök. I alla fall att få komma till ett förlag en enda gång.

 

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

konsten-att-ha-sjukt-laga-forvantningar Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Asptjärn

Konsten att ha sjukt låga förväntningar är Åsa Asptjärns debutroman (ungdomslitteratur, 12-15 år) och har utgivits på Bonnier Carlsen i januari 2014. Jag har läst den i danskt band (215 sidor). Betyg: 3/5

”Jag heter Emanuel Kent. Jag har en vän (Tore) och jag har aldrig kysst någon. Jag vill bli er andlige vägledare. Varför? Se det så här: Om jag gör misstagen så slipper ni. Eller ännu bättre: Ta del av mitt halvkassa liv och gör sedan tvärtom.

Håll i hatten, här kommer första rådet: Sänk förväntningarna! Jag garanterar att du inte blir besviken. Det är ganska logiskt egentligen, om saker och ting blir som du förväntade dig så är allt bra. Du hade rätt. Skulle det gå bättre, toppen! Du har redan sjukt låga förväntningar? Håll fast vid dem.”

Story: Emanuel Kent har som mål att sänka förväntningarna. Det går sådär. När nya tjejen Bianca börjar i klassen blir han kär. Sedan händer en massa saker på en gång: Tore är borta ifrån skolan några dagar och Emanuel börjar umgås med Bianca och Ammis, klassens coola tjej. När Tore sen kommer tillbaka börjar allting gå åt skogen.

Varför jag plockade upp den här boken: Omslagsfotot är av Stefan Tell, och är en av anledningarna till varför jag plockade upp den här boken. Den andra är den sjukt härliga titeln. Jag läser dessutom Debutantbloggen där Åsa Asptjärn bloggar i år (2014).

Motivering till betyget: Betyget blir 3 av 5. Det är många små saker som gör att den här boken inte faller mig på läppen. Medan framsidan till omslaget är skitsnyggt är baksidan helt omöjlig att läsa på grund av färgvalen. Sånt stör jag mig otroligt mycket på. Det står en blurb av Sara Kadefors på baksidan, citat ”Man kan inte annat än älska Emanuel Kent!” och jo, det kan man. I alla fall jag. Han menar väl, det fattar jag också, men maken till ocharmerande karaktär får man leta efter. Han säljer ut sin bästa kompis, är allmänt dum i huvudet flera gånger och det här med att sänka förväntningarna, som annars är en ganska bra idé, verkar inte funka för honom. Det blir mest pinsamt.

Är det någon jag tycker om i den här boken är det Tore. Han är den som utvecklas mest under bokens gång, den som jag faktiskt bryr mig om. Annars tycker jag att allihopa är lite bleka och ganska märkliga. Vad är det som driver Ammis, till exempel? Ibland blir det info-dumpar, men oftast märker jag att jag måste gå tillbaka och läsa om vissa delar för att hänga med.

Jag rekommenderar den här boken till alla som vill läsa en högstadie-berättelse. Själva grundidén är helt okej och språket är ganska bra, väldigt 15-årsaktigt på ett högtidligt sätt ibland. Bra dialoger. Jag skrattade högt på ett par ställen. Det ska bli spännande att se vad Asptjärn skriver mer i framtiden.

Status boktolvan 2014: avslutad!

I går, 8 juni, är årets Boktolva äntligen avslutad. Det har blivit böcker av 12 för mig nya författare.

Här är böckerna som jag har läst i år (i ordning):

  1. J. Kenner: release me (The Stark Trilogy #1)
  2. Ann Granger: Mud, muck and dead things
  3. Veronica Roth: Divergent #1
  4. Cassandra Clare: City of Bones (The Mortal Instruments #1)
  5. John Green: The Fault in Our Stars
  6. Jonathan Tropper: Konsten att tala med en änkling
  7. Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet (Avdelning Q, #1)
  8. Lucy Dillon: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
  9. Sarah Dessen: Mitt perfekta liv
  10. Jojo Moyes: Me before you
  11. E L Dezmin: Lex Limbo
  12. Åsa Asptjärn: Konsten att ha sjukt låga förväntningar
Lite trivia:

6 av dem är på engelska, de andra 6 är på svenska (några i översättning).

3 av dem är deckare/spänningsromaner.

2 av dem är urban fantasy.

3 av dem är ungdomslitteratur.

3 av dem är feel good-romaner.

1 är erotisk litteratur.

 

Ganska bra blandning, faktiskt. 🙂 Kul att utmana sig själv lite, man upptäcker så mycket intressanta böcker på det sättet.

 

Blogg100 #79 & En smakebit på søndag: Sarah Dessen

Det är söndag och det innebär En smakebit på søndag, brought to you by Mari Høe från den norska bokbloggen Flukten fra virkelighetenDet går ut på att du delar med dig ett litet stycke av boken du läser just nu. Viktigt! INGA SPOILERS!

smakebitpåsöndag Smakbiten kommer ifrån Sarah Dessens Mitt perfekta liv, en härlig ungdomsbok. Jag läste denna enbart för att Johanna Lindbäck har talat varmt om henne och dessutom har översatt en av hennes böcker till svenskaMitt perfekta liv har hon inte översatt, men den är bra ändå. 😉

Boken handlar om Macy. Hennes pojkvän Jason har åkt på sommarläger och Macy är kvar i stan för att jobba i informationsdisken på biblioteket. Men så vill pojkvännen ta ”paus” i deras förhållande, och då träffar Macy Wes, som jobbar på en cateringfirma. Allt blir okomplicerat och roligt igen. Men Macy har en hemlighet som hon inte vill ska slippa ut, för tänk om Wes inte vill umgås med henne då?

Smakbiten kommer ifrån kapitel 1, sida 15-16.

Min pappa dog. Och jag var där.

Det var det folk tänkte på när de såg mig. Inte att jag var Macy Queen, dotter till Deborah som byggde söta hus i nya villakvarter. Eller syster till Caroline som hade haft det mest underbara bröllop man någonsin sett på Lakeview Inn föregående sommar. Och de tänkte inte på att jag hade vunnit sextiometersloppet i grundskolemästerskapet. Nix. Jag var Macy Queen som hade vaknat annandag jul och gått ut och fått se sin pappa ligga utsträckt på rygg längre bort på gatan medan en främling pumpade på hans breda bröstkorg. Jag såg min pappa dö. Det var den jag var nu.

Det låter kanske som om boken är tragisk, men det är den inte. Den är fin och härlig med ett bra språk. En ”must read” för alla som gillar ungdomslitteratur!