Kreativt skrivande

Förra året när pandemin slog till kändes det som om hela mitt kreativa jag lade sig ner och dog. Dålig liknelse kanske, ber om ursäkt för det, men eftersom hela kultursektorn stängdes ner kändes det verkligen så. Jag tillbringade minst 8 av årets 12 månader med att INTE jobba, och när man i vanliga fall jobbar 11 av 12 månader kändes det mycket märkligt. Jag läste oerhörda mängder, men det var inte riktigt samma sak.

I år var jag förutseende nog att anmäla mig till ett antal sommarkurser och någon höstkurs också, allt för att inte bli deprimerad på kuppen. En av dem var kreativt skrivande på Umeå universitet. Så i sommar hänger jag på en distanskurs i kreativt skrivande, där jag tänker försöka mig på att skriva en roman.

Den här bloggen började ju en gång för tio år sedan som en blogg för just skrivande. Jag skrev väldigt mycket då, mellan 2007 och 2012/13, men sen kom det liksom av sig. Började läsa mycket istället när utbildningen tog all min kreativitet, men som sagt – efter förra årets kulturtorka känner jag ett starkt behov av att få GJORT något.

Planen är att i sommar skriva en roman i en för mig ny genre, med ett nytt upplägg. Att strukturera upp mitt skrivande, planera för det. Sambon ska jobba hela sommaren och jag har nästan två månaders sammanhållen ledighet så jag har inga ”måsten” på den fronten.

Det blir en thriller, antagligen i gråzonen mellan ungdoms- och skönlitteratur för vuxna. Målet är att få till ett råmanus på minst 50 000 ord, eller i alla fall ha kommit en bit på vägen. Jag kommer att dela med mig av processen både här och på Instagram, dels för att ha en slags skrivdagbok men också få en slags tidspress på mig.

Inspirationen till berättelsen kommer från en verklig händelse som rapporterades i pressen i vintras. Den fascinerade mig så, och har fortsatt att fascinera mig sedan dess. Det är lite av ett etiskt dilemma: hur mycket kan man inspireras av en verklig händelse innan man riskerar att såra någons känslor? Därför har jag valt att plocka bara själva grunden till berättelsen från den verkliga händelsen och fyller sedan på med egna detaljer.

Hoppas att ni vill följa med på den här resan. Jag lovar att det kommer komma en del boktips också, jag slutar inte läsa bara för att jag börjar skriva! 🙂

Helgfrågan: genrer

Okej, jag har ett nytt guilty pleasure: The Kardashians. Från att ha skytt dem som pesten fastnade jag framför ett program innan i veckan, och nu gillar jag dem! Okej, det är fortfarande ganska out there, deras liv är så himla over the top, men ändå rätt kul att se. Ikväll är jag dessutom gräsänka, vilket ger mig full kontroll över teven.

Jag har inte läst nästan en enda rad sedan förra veckan, så jag får försöka skärpa mig. Det har bara inte blivit av. Snart får jag väl börja lyssna mer på ljudböcker igen så att jag kommer någonstans. Lite grand har det med genre att göra, vilket för mig till veckans Helgfråga från Mias bokhörna.

Valet av genre, tycker du den ändrar sig med åren och i så fall varför? Bonusfråga: Har ni plockat bort julen än?

Mitt val av genre har absolut ändrat sig genom åren. Jag började med historiska romaner och fantasy, övergick till ungdomslitteratur och mer deckare, och nu läser jag faktiskt det mesta. Ju äldre jag blir väljer jag fler och fler romaner, men jag älskar fortfarande fantasy, ungdomslitteratur och även om jag inte älskar deckare, läser jag fler nu än tidigare.

Och julen är definitivt utplockad. Granen barrade hysteriskt, så det fick bli en snabb avyttring. Fyra blommor (en julstjärna, två röda blommor som jag totalt tappat namnet på och en amaryllis) återstår, men det är för att jag inte vill slänga blommor som fortfarande är fina. Annars finns det tulpaner och pasteller i mitt hem just nu.

NaNoWriMo 2018

Jag tänkte först att nä, inte i år. Jag har för mycket att göra med föreställningar på turné, en förestående flytt och min nyfunna passion för styrketräning. Men sen tänkte jag äh, varför inte. Så paniken som infann sig igår när jag inte visste vad jag skulle skriva! Men det blev i skrivande stund 1700 ord i natt, och ikväll blir det förhoppningsvis några ord till. Förhoppningsvis ungefär lika mycket till.

För den som inte vet är NaNoWriMo (förkortningen för National Novel Writing Month) ett event online där människor över hela världen samlas för att skriva. Målet är 50 000 ord på 30 dagar mellan 1-30 november.

Dagen ägnar jag åt flyttförberedelser, såsom att ringa alla försäkringsbolag, att göra en adressändring, avsluta abonnemang och ta reda på hur man flyttar tvättmaskiner utan att skada trumman. Flytten går inte förrän i luciaveckan, men det vet man ju hur snabbt tiden går …

Ah. Livet en vanlig torsdag när man har tid att stå i telefonköer. Nu ska jag äta lunch och sen så småningom traska iväg till gymmet. Kan ju inte sitta i soffan med datorn hela dagen!

 

En smakebit på søndag: Bränn alla broar

Imorgon börjar jobbet ”på riktigt” efter semestern, vilket innebär längre arbetsdagar, matlådor, träning och pendling. Ser fram emot rutinerna, dock inte pendlingen. Tågen kör inte riktigt som de ska för tillfället, man kan bara hoppas att det blir bättre. Letar lägenhet i Malmö (bor i Lund just nu) för att komma närmare jobbet, men det går långsamt med sökandet.

Under semestern har jag hunnit läsa en hel del! Är snart uppe i mitt årsmål på 75 böcker, det kanske blir 100 i år ändå. Det kändes inte som det i våras, när jag knappt läste en bok i veckan …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lämna länk till din egen smakbit eller hitta andras.

Jag har i dag påbörjat och läst ut Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren, en ungdomspärla på ca 250 sidor. Den handlar om Melanie, vars bästa vän Kassandra oväntat dör och lämnar Melanie ensam kvar med sorgen och ångesten. Jag bölade från första till sista sidan! Så fin bok, rekommenderas om man någon gång behöver gråta ut ordentligt eller bara få sig en känslomässig puff i sidan.

 Men det är inte den jag ska ge en smakbit från, utan det blir Siri Helles Bränn alla broar som jag nyss har påbörjat. Den utkom 2018 på Louise Bäckelin förlag och är Helles debutroman.

Bränn alla broar handlar om Liv, som är så desperat utled på sitt liv att hon överväger att dö. Hon ger sig själv tre månader för att göra allt det hon inte vågat göra tidigare, och hela tiden kommer dödsdatumet närmare …

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Väckarklockans ljud var hårt och elakt. Liv for ut med handen och slog av den. Kroppen kändes tung som en bilkaross, stendöd med urladdat batteri. Det var med andra ord en helt vanlig jävla måndag. Hon rullade över på sidan och upptäckte mascarafläckarna på kudden. Gråtattack i går igen. Det stramade över kinderna när ansiktet förvreds i en grimas.

Ha en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Papperssjälar

Imorgon är det måndag igen, och då sticker jag till New York! 😀 Känns skumt att åka, det är bara en kort resa men gott om tid att läsa. Har laddat upp med två ljudböcker, två låneböcker och en del annat läsmaterial, men vi får se hur mycket jag kommer orka läsa på flyget.

Men idag fyller min fina mamma 62 år, så vi ska fira med våfflor och mys i trädgården. Tack och lov för fint väder! Av mig får hon en blomma och förhoppningsvis hittar jag något trevligt i New York till henne också.

En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du lämna länk till dina egna smakbitar och hitta andras.

Förra söndagen läste jag Papperssjälar av Emma Johansson. Det är en ungdomsroman och utgavs 2017 på Vox, som är ett imprintbolag till Opal. Den är en fruktansvärt sorglig historia som syskon, kärlek och hur man hanterar några av livets stora frågor, som död och sorg. Den rekommenderas varmt (tillsammans med ett par näsdukar)!

Smakbiten kommer från sida 7, ur prologen:

Tåget kommer hela tiden närmare järnvägsöverfarten som saknar bommar. Närmare och närmare tjejen på cykeln som är på väg mot spåret i en rasande fart.

Trevlig helg!

En smakebit på søndag: En rumpa att dö för

Söndag! Det blåser en del (ganska mycket, faktiskt) men har slutat regna. Det regnade hela natten, så nu är väl marken härligt lerig och fin. Ah, den skånska vintern …

I alla fall, barmark gör det enkelt att komma iväg på promenader eller till gymmet. Man ska inte klaga. Sitter med världens träningsvärk i lår, rumpa och mage efter gårdagens träningspass, och sitter därför och småskrattar lite åt veckans val av smakbits-bok: En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt (2017). Inte för att jag har vad titeln säger, men ge mig ett års träning så ska den i alla fall vara lite fastare! 😉

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till din egen. Regler: inga spoilers!

Jag har precis börjat läsa En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt. Det är det där med biblioteksböcker, de ska ju också hinnas med att läsas … Har i alla fall bara kommit 25 sidor, så smakbiten kommer från sida 13, kapitel 1:

Total kris, med andra ord. För där står han. Thomas Edvardsen. I egen medellång och skitsnygg person står han där och tittar på oss. På mig. Medan jag äntligen lyckas få loss händerna ur ärmarna på hans jacka, som fortfarande hänger kvar på kroken som sitter fast i väggen här i hallen hemma hos oss.

Jag lyfter blicken i slowmotion och möter hans.

”Hej …”, säger jag.

Boken handlar om Pauline, som går på högstadiet. Hon drömmer om att bli filmregissör. Samtidigt har hon en crush på brorsans bästa vän, Thomas. Så mycket att hon visst råkar skriva in honom och hans jacka i sitt nya filmmanus … och då måste man ju göra research, eller hur?

Har skrattat högt ett par gånger redan, så den här boken lovar gott. Någon som läst?

Trevlig söndag, allihop!

En smakebit på søndag: Karta för förälskade och andra vilsna

Söndag! Vädret i Lund är miserabelt grått och regnigt. Det är nästan skönt att jobba i eftermiddag, så att man slipper se det. Idag har jag packat en väska inför morgondagens tidiga tågresa, och till och med förberett kaffebryggaren. För det ska ju sägas att jag inte är människa när väckarklockan ringer 02:45 imorgon. Hatar 04:11-tåg.

Den här helgen blev inte så mycket läsning som jag trodde, men det gör väl inte så mycket. Läste ut Mattias Edvardssons En nästan sann historia idag och blev faktiskt lite besviken. Inte alls så bra som jag hade hoppats. Därför gick jag snabbt vidare till Johanna Lindbäcks senaste, Karta för förälskade och andra vilsna, och hon är ju ungdomsböckernas drottning! Så himla bra. Bok 133 för i år.

 Från och med förra söndagen är det Astrid Terese som håller i smakbitarna. Via länken kan du lämna egna smakbitar eller hitta andras. Enda regeln är: inga spoilers!

Jag läser som sagt Johanna Lindbäcks Karta för förälskade och andra vilsna. Den handlar om Julia, som nyss gått ut nian. Hon har blivit osams med bästa kompisen Karin över en kille, Isak, som råkade bli Julias pojkvän. När Karin åker utomlands med sin nya bästis istället flyr Julia ut till familjens lantställe på Dalarö för att slå ihjäl två veckor av det evighetslånga sommarlovet. Där möter hon jämnårige Rasmus, som med sin mamma lånat ett sommarställe i närheten av Julias stuga. Rasmus, som tecknar och skelar lite, om man tittar närmare.

Smakbiten kommer från sida 67:

Medan de gick från Rasmus hem till henne för att hämta cyklarna hade Julia försökt klura ut vad han ville se för ställen – mystiska, turistiga, skogiga, jättefantasy-aktiga (som om Dalarö ens skulle ha alla dessa hundra olika varianter att bjuda på, men man kan ju låtsas). Han sa att hon fick välja precis vad hon ville. Han var intresserad av rubbet.

”Okej, då tar vi rubbet, så skyll dig själv”, sa hon på skämt, och han hade svarat ”kör på bara”.

Nu ska jag till jobbet! Hoppas att ni får en fin söndag!

 

Den unga eliten-trilogin

Har precis läst ut Den unga eliten-trilogin av Marie Lu. Lu är författare till Legend-trilogin, som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr är inte Den unga eliten lika bra.

Trilogin består av böckerna Den unga eliten, Rosensällskapet och Midnattsstjärnan. De avhandlar elitären Adelinas liv och alla de människor och elitärer som korsar hennes väg. Första boken är en klassisk fantasy-setting med en kärlekshistoria, andra boken är betydligt mörkare och mer vriden, medan tredje och avslutande boken är mörk och hård. Det finns dock en twist i slutet av serien, som gör böckerna en aning lättare att stå ut med, men jag tycker fortfarande inte att det förlåter de många bristerna.

Det är flera saker jag inte tycker om med den här serien. Adelinas karaktär börjar som en man kan tycka om, men blir argare och nästan avskydd ju längre serien går. Hon gör många val som jag inte tycker om eller tycker är motiverade. Många av karaktärerna gör en liknande resa, men det finns några som är fantastiska. Adelinas syster Violetta. Tjuven Magiano.

Det stör mig att det är så många som dör. Det stör mig att det finns så otroligt mycket meningslöst våld i den här serien. Jag har läst mycket fantasy i mina dar, så jag vet att det ofta finns mycket våld i böckerna, men det är tråkigt. Speciellt när det känns omotiverat eller overdone.

Slutsatsen är att jag är glad att jag har läst den, för nu kan jag säga att jag äntligen läste ut serien. Men jag gillade den inte. Men omslagen är snygga.

Någon som har läst dem? Någon som tycker som jag eller omvänt? Vore spännande att höra vad andra tycker.

Ljuset vi inte ser

Hade egentligen tänkt vara med i En smakebit på søndag igår, men det blev inte så. Jag var för trött för att lägga in en smakbit. Men det var kul att se vad alla andra läser just nu!

Jag läste ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr för en dryg halvtimme sedan. Har redan plockat upp David Levithans Världens viktigaste kyss och räknar kallt med att kunna plocka upp ytterligare en ny bok innan sängdags, för Världens viktigaste kyss är 200 sidor lång. Detta blir min första Levithan-bok, har höga förväntningar!

Men jag skulle skriva om Ljuset vi inte ser. Den utspelar sig i Europa, främst i Tyskland och Frankrike, mitt under ett brinnande världskrig. Två tonåringar, Marie-Laure och Werner, lever två vitt skilda liv i varsitt land. Ungefär lika gamla, men med två helt olika liv. Slumpen vill att deras historier länkas samman och de korta kapitlen går mellan Marie-Laures perspektiv och Werners, med några andra personer som sticker emellan då och då.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. En del har liknat den vid Boktjuven av Markus Zusac, och även om jag förstår vad de menar håller jag inte riktigt med. Svårt att förklara utan att spoila någon av böckerna, men om någon har läst båda kanske ni förstår vad jag menar? Jag gillar egentligen inte böcker som utspelar sig under världskrigen, så kanske var den här boken lite dömd på förhand, men jag ville ge den en chans. Ett cover buy, både på grund av omslaget men också den vackra titeln! På engelska heter den All the light we cannot see, vilket är lite vackrare än Ljuset vi inte ser.

Doerr har ett vackert målande språk och historien drivs framåt. Slutet är oväntat, liksom resten av boken. Slutresultatet är en nästan 600 sidor tjock bok, som får en fyra i betyg (av fem möjliga). En stark historia, om än – som de flesta historier om krigen – sorglig. Rekommenderas!

Ljuset vi inte ser var bok 103 i ordningen och dessutom en hyllvärmare, då den prytt min hylla sedan januari eller februari. Den stod på min TBR-lista för september, och frågan är om jag hinner med de sista två böckerna också innan månaden är slut …

Nu ska jag läsa vidare i Världens viktigaste kyss och försöka ha en lugn måndag. Jag har lite saker att göra (tvätt, städning och räkningar att betala), men jag tänker ta det lugnt och lyssna på min kropp och göra vad den har lust att göra. Kanske blir det en film ikväll, kanske lite skrivande. Det blir i alla fall en promenad i stan och en tur till biblioteket för att hämta ut två böcker. #älskadittbibliotek

Hoppas att ni får en trevlig måndag!

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Titel: Saker ingen ser

Författare: Anna Ahlund

Antal sidor: 413

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: augusti 2017, recensionsdatum 2 september 2017

Betyg: 5+/5

Recension

Jag försökte verkligen. Jag läste så långsamt jag kunde, men Anna Ahlunds senaste bok Saker ingen ser höll ändå inte mer än en dag. 413 sidor av känslor åt alla håll, i alla fall mina känslor.

Som de flesta kanske vet, älskade jag Ahlunds debutbok Du, bara. Älskar den på ett sånt där ”vill läsa om direkt”-sätt.

Detta är inte en ny Du, bara. Det ska man ha klart för sig. Den är varken bättre eller sämre, bara precis lika bra – på ett helt annat sätt. Jag hade skyhöga förväntningar på Saker ingen ser, och på sätt och vis uppfyller Ahlund dem allihop.

Handling i korthet från Bokus: Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Bara handlingen låter ju helt underbar. Och det tar inte många sidor förrän Ahlund har dragit med mig in i handlingen och sen släpper ut mig drygt 400 sidor senare. Då är jag ett känslomässigt vrak. Vad gör du med mitt hjärta, människa? Johannes är en sån där person jag bara vill dricka te med och prata om livet och Boye och konst, och ge en stor kram. Fride verkar vara en helt underbar person, hade gärna tittat i hens garderob. 😉 Aron med The Cure, Linn med sin musik och sina klänningar, Sebastian med sina godisklubbor, som verkar vara naiv och lite störig men som växer under hela boken och till slut visar sig vara lika underbar som alla andra. Yodit, som älskar bibliotek och böcker och saffranskaka och Roibooste (den kombon och Maltesers måste jag prova nån gång!).

Det finns många fina scener i den här boken. Några som är smått obehagliga, som kvällen för Byllis-festen i slutet av boken. Några som är magiska, som slutscenen. Scenen med Yodit i biblioteket. Det finns så många att jag knappt kan komma ihåg alla! Och sexscenerna! Det är så uppfriskande att inte bara fastna i den heterosexuella normen utan att få läsa om kärlek i alla dess färger och nyanser. Låt alla älska vem de vill!

Som vanligt är det språket som jag är så imponerad av. Ahlund har ett sätt att skriva som får det att låta naturligt. Älskar också sättet hon har lagt in Boye-citat genom hela boken. Jag älskar Boyes dikter, så för mig var detta en extra karamell.

Formatet som Ahlund använder sig av är ganska intressant. Vi får träffa karaktärerna under 12 månader, januari till december. Varje avsnitt är indelade i små minikapitel, med datum, tid och gatuadresser. Jag antar att boken utspelar sig i Uppsala, så ni som bor i Uppsala eller har en bra koll på stan kommer att gilla den här detaljen med gatuadresser.

Själv tycker jag att det är kul att läsa en bok med det här formatet. Jag har själv funderat och skrivit lite i det här formatet, och det är kul att se hur det fungerar för läsaren.

Till slut måste jag bara tacka Anna Ahlund och Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! Det var så vackert inpackat, i guldpapper (lite Fride), med en blå godisklubba (hej Sebastian), en tepåse Roiboos (Yodit) och ett underbart Boye-citat (Johannes). Citatet jag fick med i mitt paket finns med i boken på sida 307, om någon är nyfiken.

Ser fram emot Ahlunds nästa bok. Under tiden får jag nog läsa om Du, bara och Saker ingen ser ett par gånger. 🙂

Halvårsutvärdering

Idag är det 30 juni, och i sann svensk sommaranda ösregnar det och är typ 15 grader ute. Det är inte utan att man blir lite matt av det här vädret. 🙄 Men oavsett vad vädret säger har vi nu kommit till halvårsgränsen! Halva året har passerat och det är dags att göra en grundlig utredning över hur det står till med läsandet! 

Goodreads Reading Challenge – 77 böcker

Jag har inte bara läst mina 52 böcker, utan slängde in 25 till. I den här takten borde 100 inte vara några problem, och då är frågan: ska man sikta på 150? Läser jag så här (10-15 böcker i månaden) hinner jag fint! 

Kaosutmaningen, Författarfemman och Boktolvan

Är alla tre avklarade! Jag fortsätter att fylla på med antalet nya författare för i år (i Boktolvan), än så länge uppe i 50 totalt, tror jag!

Serieåret 2017

Gud bevare oss väl, här går det inte bra! Okej, vissa serier är fortfarande under produktion, men ändå! Dags att ta itu med det och i alla fall läsa ut några av trilogierna. 

Årets bok 2017

Här går det bättre! Har läst 9 av 12, ska läsa resten under semestern! Har knappt två månader på mig nu att läsa de återstående tre böckerna. Ett litet liv är den jag fasar för, för den ser ut som en riktig tegelsten. Ferrante ska bli intressant att läsa, jag fastnade aldrig för första boken men det kan ju vara kul att läsa fortsättningen och se om jag faller för serien till slut. 

3×3 2017

Här får jag nog läsa lite mer Sarah J Maas om detta ska gå vägen. Har läst så mycket ungdomslitteratur på sistone att fantasy kanske är vägen att gå nu? 

Och resten … 

Är bara mina egna småutmaningar. Jag har inte någon riktig sommarutmaning i år, vilket är rätt skönt, ärligt talat. Jag läser det jag läser! (Sen är det ju praktiskt om böckerna passar in i resten av utmaningarna, men det är inget krav.) 

Jag fick köpa nya hyllor till mina Billy-hyllor! 😂 Jag har helt klart alldeles för många böcker! (Eller har köpt för många, bara att välja … )

Resten av året får gärna gå lika enkelt när det gäller läsandet. Ärligt talat, kommer jag bara över 100 böcker är jag nöjd! 😊

Hur går det för er? Går läsandet bra? 

Midsommarutmaningens resultat = 1 049 sidor

Så är det söndag, och även om det fortfarande är två timmar kvar av dagens lästid, tänkte jag sammanfatta de fyra dagarnas läsning nu. Midsommarutmaningen har gått ungefär lika bra som påskutmaningen.

Jag har hunnit med tre böcker, två av dem enbart på grund av att jag satte mig ner och verkligen läste. Dagens tågresa till och från Köpenhamn tog hand om bok 3, men för att bli klar med bok 2 satt jag uppe och läste tills tårarna rann i natt. Och vad har jag då lyckats läsa?

Our Chemical Hearts av Krystal Sutherland, 313 sidor

Den här boken var den jag tyckte minst om av de tre. En fin historia, men huvudpersonen Henry kändes ibland lite krystad. Och – hur länge hade man stått ut med Grace? Hade man inte gett upp långt tidigare?

All the Bright Places av Jennifer Niven, 388 sidor

Den här boken är den bästa av de tre, och också den som fick mig att fulgråta alla de sista 50 sidorna. Jag har låtit bli att läsa den i ett helt år för att jag har vetat att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar när jag läste den, men aj! Så vacker historia, dock. Huvudpersonen Theodore Finch har fått en speciell plats i mitt hjärta. ❤ (Har hennes nya bok, Holding up the universe, i hyllan, men den får nog vänta några veckor innan mitt hjärta är redo för att knäckas igen.)

The Sun is Also A Star av Nicola Yoon, 348 sidor

Det här var alltså dagens tågbok, och den är väldigt söt. Inte lika bra som hennes förra bok, Everything, Everything (som går på bio just nu), men en fin bok om hur en dag ibland räcker för att vända upp och ner på ditt liv. Och hur en person kan påverka dig mer än vad du tror. Yoon är ett författarskap som jag kommer följa framöver.

Tre av sex planerade böcker är ändå helt okej resultat! Tänkte läsa de sista tre innan juni månad tar slut.

Totalt har det blivit 313+388+348 sidor, alltså 1 049 sidor. Det betyder knappast att jag vinner utmaningen, men ändå ganska bra jobbat på fyra dagar. 🙂

Hoppas att ni har haft en trevlig midsommarhelg och en trevlig utmaning, ni som har varit med!