När måndagar är guldkanten på veckan

Ända sedan jag började jobba i Malmö har måndagar seglat upp som veckans bästa dag. En dag då man kan hinna få saker gjorda, som att träna/betala räkningar/gå till doktorn/ringa telefonsamtal/springa till biblioteket/diska/tvätta/städa/se dålig dag-tv/läsa en bok/lyssna på en podd/sova/handla mat/äta/dricka kaffe. Kort sagt leva.

Sjukt otippat, om du frågar mig. Jag som aldrig har gillat måndagar något vidare. Tänk vad en ledig dag i början av veckan kan göra för resten av den!

Den här veckan är lite speciell eftersom jag har audition imorgon, är ledig dagtid men jobbar kväll de flesta dagar, ska ha gäster på lördag som en sen födelsedagsmiddag för mig men tidig för pappsen som fyller år på söndag. Också veckan då jag skriver, läser och går långa promenader med hunden, med vetskapen om att det inte blir så många till av den sorten. Jag är tacksam för att vädret håller sig i schack, så att nämnda promenader blir mysiga.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och läsa lite av Jojo Moyes senaste bok på svenska, Toner i natten, innan jag måste till biblioteket, affären och eventuellt gymmet. Jag skriver eventuellt, för även om det är skönt att träna är det ibland skönt att inte göra det också. 😉

Måste säga att Toner i natten är en ovanligt lättläst bok, även för att vara Moyes. Jag har blåst igenom 100 sidor på bara någon timme här på förmiddagen, och då läste jag ändå ut Birgitta Bergins Ett oemotståndligt begär först. Skönt med böcker som är så! Moyes blir bok 80 för i år. Under tiden halvläser jag i Chimamanda Ngozi Adichies roman Lila hibiskus, som är en av de sista böckerna i årets Kaosutmaning. Bara några få kvar nu!

Och när det gäller NaNoWriMo är jag i fas – äntligen! Är inne på dagens daily quota, och har tänkt mig skriva de där 1450 orden nu i eftermiddag. 🙂

Livet som det är just nu

Helgen gick både väldigt snabbt och väldigt långsamt på en och samma gång. Hunden mår sämre, så vi har bokat tid till avlivning om drygt två veckor. Sedan får vi se om han klarar sig tills dess eller om vi måste göra en akut avlivning. Det är så svårt att ta farväl, men han ska inte behöva lida heller. Älskar ju min lille plutt! 😦

Just nu läser jag Birgitta Bergins Ett oemotståndligt begär, den tredje boken i serien om Anna Holm. Den var ett snabblån från biblioteket, alltså bara sju dagar, så det har gått lite snabbt att läsa den här boken. Jag är inte klar än, så jag får lägga på ett kol innan boken ska lämnas senare idag. Men boken fångar mig inte riktigt. Det är trist men så har det varit med en del böcker den här hösten. Hade tänkt lämna en smakbit från denna, men det blir inte av.

Får väl skylla det på stress.

Men kan meddela att jag äntligen hann ifatt Nano! Är nu uppe i 22k, vilket är det jag behövde för att klara dag 13. Nu ska jag försöka bygga upp lite extra den här veckan, för jag tror att det blir jobbigt fram mot slutet av månaden …

Jobba, jobba, jobba!

Pluspoäng om ni sjöng rubriken! 😉

Föräldrarna håller fortfarande på med att sätta ihop en bokhylla. Det blir en del svärande och irritation och jag har flyttat mig från soffan till mitt gamla flickrum för att få lite lugn och ro. Det är dock ganska underhållande att lyssna på, för det är lite ”Sätt ihop bit A95 med Z23b …”över det hela.

Har skrivit en del idag och är äntligen inne på dagens daily quota, alltså de 1 667 ord som man ska skriva varje dag för att komma ifatt. Jag är uppe i 18.5k och ska upp i 20k innan jag ska till jobbet om 1 1/2 timme. Och scenen jag nyss skrev gjorde att en del detaljer föll på plats. Nu ska jag faktiskt skriva slutscenen! Visserligen väldigt mycket för tidigt, men det ska bli kul att få gjort det innan detaljerna som studsar omkring i huvudet försvinner på riktigt!

Lördagsmys

Ikväll har vi premiär, och jag sitter i soffan och lyssnar på julmusik medan jag skriver. Jag har inte så mycket att göra i dag innan jobb vid 17-tiden, så jag ser på medan mina föräldrar försöker sätta ihop en ny, konstifik bokhylla de har köpt. Ska bli minst sagt intressant att se slutresultatet ikväll eller imorgon, beroende på hur lång tid det här kommer att ta …

Ligger fortfarande 4 000 ord back till dagens wordcount, och jag känner att det snart kommer att ta fart i en eller annan riktning. Det ska i alla fall bli spännande att se vilken riktning det blir. 😛

Har en bok som jag måste läsa ut tills på måndag, vi får se om det går. Den har inte fångat mig alls, vilket är trist eftersom det är sista boken i en serie och jag har gillat de första två böckerna. Får väl läsa i väntetiden ikväll!

Soon back on track

Jag har sedan igår lyckats skriva i runda slängar 4 000 ord. Ligger dock fortfarande back, nu med 3 000 ord. Ska försöka ta mig i kragen och skriva lite mer innan jag ska ut ikväll. Ligger just nu på 15.3k, men måste upp i 18.3k innan midnatt.

Det här är en spännande historia att skriva! Lite mörkare än vad jag trodde från början, men såhär en 10 000 ord in börjar den ta rejält med fart! Tror dessutom att jag råkade hitta en titel igår kväll när jag stängde av datorn vid kl. 2.

Detta blir en typisk 3-aktshistoria. Första akten avslutades med en händelse som skjuter in historien i nästa akt. Där är jag nu. Jag vet redan hur den kommer att sluta och delvis vilka avslöjanden som ska till innan det fungerar. Just nu är det en del detaljer som inte är på plats, men det är det som är det roliga med NaNoWrimo – man tvingas lösa det hastigt och sedan inser man hur det hela faktiskt hänger ihop!

Trump, hormoner och snö

Vaknade igår till en vit värld. Snön har lagt sig över Lund, vilket samojeden älskade och resten av familjen stönade åt. För att vara ärligt stönade vi nog mer åt Trump än åt snön, men ändå … Det var bara att bylta på sig och gå ut, och sen baka bullar och göra soppa till middag.

Men jaa, vad ska man säga? För åtta år sedan blev Barack Obama president och jag tyckte att USA hade (äntligen) tagit ett steg i rätt riktning. I går morse blev det uppenbart att landet hade gjort en helvändning. Jag höll mig med flit från sociala medier igår för jag var så arg och besviken. Ännu mer så när man hör att av 319 miljoner människor har inte mer än runt 130 miljoner röstat. 60 miljoner av dem på Trump. Hade vi haft ett så lågt valdeltagande i Sverige hade ju landet gått under för länge sen! Jag är rädd för vad Trump ska göra under sina år vid makten. Ett nytt världskrig, kanske?

Själv har jag mest legat på soffan och sovit. Ett läkarbesök i måndags resulterade i att jag går en tiodagarskur på hormoner för att få ordning på kroppens inre mekanismer. Och jag har fått ungefär alla biverkningar som man kan tänkas få – huvudvärk, lätt yrsel, illamående, kramper, trötthet, mardrömmar osv. You name it, I have it. Tänkte på alla de kvinnor som måste genomgå sånt här för att eventuellt bli gravida och fick ännu större respekt för att de orkar genomlida detta!

Så mitt skrivande ligger just nu ca 5 000 ord efter. Mitt läsande … tja, jag önskar att jag hade fler ljudböcker just nu. Enda sättet jag fungerar på är med mina nya, starkare glasögon, och det gör ont att läsa för mycket. Huvudvärken är vidrig och försvinner inte ens med smärtstillande. 😦

Min smala lycka är att jag de senaste dagarna inte har jobbat så mycket (ledig måndag, 10-12, 18-23 i tisdags, inget igår onsdag, 18-23 idag och inget imorgon fredag, premiär lördag och ledig söndag) så jag har kunnat ligga på soffan och vilja dö en smula. (OBS: överdrift, men huvudvärk kan verkligen slå ut mig ordentligt!)

Nu är det (efter en kopp kaffe och lite surfande), dags att dra på sig varma kläder och gå lunchrunda med vovven. Efteråt blir det soppa till lunch, en varm dusch och lite skrivande innan jobb ikväll.

Ha en trevlig dag!

Att byta manus

Igår kväll satt jag och skrev på året Nano-projekt. Eller rättare sagt, försökte skriva. Ungefär 5 000 ord in tog det bara stopp, tråkigare historia att skriva finns inte, kändes det som.

Så jag öppnade ett nytt dokument. Och skrev.

2 000 ord senare gick jag och lade mig, med en helt ny historia snurrandes i skallen. Ska bli spännande att se om det här kan bli något. Det är något helt annat, något mycket mörkare. Hårdare.

För övrigt är det här ett ganska vanligt Nano-fenomen, att man byter historia mitt i alltihop. Men det brukar ju vara efter ungefär två veckor, inte efter sex dagar … Nu får jag hålla mig till storyn!

Regnrusk och fredag

Jag älskar regn. Älskar ljudet, lukten, känslan när ett varmt sommarregn slår mot armarna och man hellre vill stå kvar i regnet än ta skydd. Att sitta inne en hel dag och se regnet slå mot rutorna medan man själv dricker te och läser en god bok.

Men att vakna i regnrusk och se hur det ligger som en tjock matta över stan med grå moln var man än ser, DET är inte lika kul. Är så avundsjuk på de delar av landet som har snö! (Även om alla mina vinterkläder fortfarande är nerpackade i lådor.) Tursamt nog ska jag inte så mycket idag. Jag fick oväntat en ledig dag (jobbar 19-21, inte så ansträngande precis 😉 ) och tänkte använda den förnuftigt. Flyttar ju snart och sitter och dagdrömmer lite om bokhyllor, soffor och sängar …

Så det blir lite läsande (Björnstad/Backman), lite lyssnande (jag har Min fantastiska väninna/Ferrante i lurarna just nu, samt några poddar) och lite skrivande (Nanowrimo). Ligger än så länge preciiiiiis där jag måste ligga varje dag för att inte hamna under, men det där med 1667 ord om dagen vet jag inte … I dag får jag lägga på ett kol och skriva lite extra. Men jag skriver i alla fall varje dag!

Men det blir också en lunchrunda med hunden, en snabbtur till biblioteket för att hämta ut en bok (Toner i natten, here I come!) och sen vidare till gymmet. Jag har inte tränat på en vecka, känner mig förlegad. Så det är bara att packa in sig i regnkläder och stövlar och ta på vattenfast mascara och sen ut.

Påverkas förresten någon annans hud av kylan? Att jag blir torr i ansiktet, det kan jag ändå acceptera eftersom jag använder mycket scensmink som påverkar huden, men mina händer! Jag hade atopiskt eksem som barn men jag undrar om det inte har kommit tillbaka i vuxen ålder. Det kliar som fan, i alla fall! Det har ju att göra med den låga luftfuktigheten på vintern och ska motverkas med feta krämer. Men hur hanterar ni kroniskt torra händer under hösten och vintern?

Hoppas att ni får en fin fredag!

Scrivener? 

Ja, som rubriken antyder. Är skrivprogrammet Scrivener något att ha? 

Jag har tittat på det ganska länge nu, men eftersom det kostar minst $45 är jag tveksam … å andra sidan, om jag är med i NaNoWriMo i år får jag 50% rabatt om jag vinner och 20% om jag är med. 👍

Just nu har jag laddat ner en trial version  framtagen just för Nanos, vilket innebär att man har fram till 8 december på sig att bestämma sig för om man gillar det eller inte. Med tanke på hur mycket jag planerar vore det idealiskt att ha allt på ett ställe. 

Nån som använder Scrivener? Yay or nay? 

En smakebit på søndag: Kraften

Vädret till trots (stundtals åska och ösregn) har stora delar av familjen åkt till Den stora trädgårdsfesten på Sofiero utanför Helsingborg och myst. Vi kom hem med ett flätat pilträd, ost, lite smycken, ett svart fårskinn och med ungefär hundra bilder på dahlior i olika färger. Mycket trevligt!

Igår var jag på dubbelrelease för Mari och Stefan Åberg, som båda två har utkommit med varsin ny bok. Mer om det senare, men det var jättetrevligt och som vanligt blir jag sporrad till att själv jobba vidare med mitt manus! Jag har ett block med mig överallt och skriver hela tiden ner nya saker om mina karaktärer, och har jag inte blocket med mig hamnar det i telefonen. Väldigt praktiskt och kul!

Jag köpte tre böcker på rea i fredags (3 för 100 kr!) som belöning för att jag har nått mitt läsmål för i år och fick därför tag i hela Shatter me-serien av Tahereh Mafi på svenska! Jag har inte läst ut den än, men nu kan jag lämna tillbaka biblioteksböckerna och läsa dem i lugn och ro. 🙂 Omslagen är lite underliga, tycker jag, jag som älskar de engelska omslagen … Ganska mörka och inte alls lika vackra. Men för 100 kr är jag villig att låta det passera. 😉

img_3848-3

Söndag innebär ju att det är dags för en smakbit, och denna söndag läser jag sista delen i Siri Pettersens trilogi Korpringarna, och den heter Kraften. Om ni inte har läst serien (Odinsbarn, Röta, Kraften) så tycker jag att ni ska unna er det. Den är väldigt bra.

Som vanligt hittar ni fler smakbitar hos Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är inga spoilers!

Smakbiten kommer från sida 128:

Stormen rasade. Snön från glaciären piskade mot fönstret med ojämna mellanrum.kraften_12999 Det var omöjligt att sova.

Hirka stirrade upp i taket. Såg sin egen spegelbild i den polerade stenen. Allt var svart. Taket. Täcket. Kudden. Sängkorgen i sina rep. Det enda som bröt av var hennes hud. Och det röda håret som flöt ut över kudden. Det går ut som om hon var på väg att drunkna i ett oändligt, svart hav.

Om hon drunknade skulle hon åtminstone slippa gå upp nästa dag. Slippa möta Hods hus.

 

Nu ska jag se nyheterna och sen skriva lite! 🙂

Saker man funderar på när man skriver ungdomsroman

Jag sitter och funderar på vad som kan få en kompisrelation att spåra ur.

Tänker främst på vad som händer om man börjar dejta kompisens syskon. Varför är det lite ”tabu” att dejta kompisens syskon, egentligen? Jag menar, om man är kompis med personen borde väl personen vara en tillräckligt bra människa för att vara partner till någon? Eller är det en fråga om tillit?

Jag försöker komma på en bra anledning till varför relationen personen-kompisen-syskonet är så svår. Det är min ungdomsserie som ställer till det för mig.

I korta drag: Adrian och Tristan är bästa vänner och har känt varandra sen dagis. Adrians lillasyster Terese upptäcker plötsligt att hon har fått känslor för Tristan. Hon misstänker att Adrian och äldre brorsan Peter skulle ha problem med detta om Terese och Tristan blev ihop.

VARFÖR är detta ett problem? Är Tristan en dålig människa? OM han är det, varför är Adrian och Tristan då vänner? Är det en så enkel sak att Tess är rädd för vad som skulle hända om Tristan fick reda på att hon gillade honom? Eller är det så att Tristan redan har en annan (flickvän alltså)?

HJÄLP! Har ni några bra idéer?

Vad får någon att vilja hämnas på en annan person?

Flyttpanik och/eller ångest

Hur – HUR??!?! – är det möjligt att flytta?

Nu har jag försökt flyttpacka den senaste månaden och nu är det mindre än en vecka kvar tills jag ska flytta en hel lägenhet på 53 kvm till ett förråd på 9 kvm i Sverige. Okej, jag flyttpackar själv (har ni någonsin försökt att ta isär en IKEA-soffa själv när man har dålig rygg?) men det borde liksom inte vara såhär motigt. Eller såhär mycket. Påminn mig om att aldrig mer köpa fysiska böcker i hela mitt liv! Nu är det bara biblioteksböcker och e-böcker som gäller!

…. tror ni på det? Inte? Nä, jag tänkte väl det. 😉

Utöver flyttpaniken och flyttångesten kämpar jag för att hitta något kul att skriva om. Min hjärna går på tomgång och jag kan inte ens koncentrera mig så mycket på läsningen vilket är väldigt synd för jag har en riktigt bra bok på gång. Men skam den som ger sig, eller vad det heter. Jag får väl skriva lite på en kärleksnovell till Hemmets Veckotidnings novelltävling för varje flyttkartong jag packar.