Kreativt skrivande

Förra året när pandemin slog till kändes det som om hela mitt kreativa jag lade sig ner och dog. Dålig liknelse kanske, ber om ursäkt för det, men eftersom hela kultursektorn stängdes ner kändes det verkligen så. Jag tillbringade minst 8 av årets 12 månader med att INTE jobba, och när man i vanliga fall jobbar 11 av 12 månader kändes det mycket märkligt. Jag läste oerhörda mängder, men det var inte riktigt samma sak.

I år var jag förutseende nog att anmäla mig till ett antal sommarkurser och någon höstkurs också, allt för att inte bli deprimerad på kuppen. En av dem var kreativt skrivande på Umeå universitet. Så i sommar hänger jag på en distanskurs i kreativt skrivande, där jag tänker försöka mig på att skriva en roman.

Den här bloggen började ju en gång för tio år sedan som en blogg för just skrivande. Jag skrev väldigt mycket då, mellan 2007 och 2012/13, men sen kom det liksom av sig. Började läsa mycket istället när utbildningen tog all min kreativitet, men som sagt – efter förra årets kulturtorka känner jag ett starkt behov av att få GJORT något.

Planen är att i sommar skriva en roman i en för mig ny genre, med ett nytt upplägg. Att strukturera upp mitt skrivande, planera för det. Sambon ska jobba hela sommaren och jag har nästan två månaders sammanhållen ledighet så jag har inga ”måsten” på den fronten.

Det blir en thriller, antagligen i gråzonen mellan ungdoms- och skönlitteratur för vuxna. Målet är att få till ett råmanus på minst 50 000 ord, eller i alla fall ha kommit en bit på vägen. Jag kommer att dela med mig av processen både här och på Instagram, dels för att ha en slags skrivdagbok men också få en slags tidspress på mig.

Inspirationen till berättelsen kommer från en verklig händelse som rapporterades i pressen i vintras. Den fascinerade mig så, och har fortsatt att fascinera mig sedan dess. Det är lite av ett etiskt dilemma: hur mycket kan man inspireras av en verklig händelse innan man riskerar att såra någons känslor? Därför har jag valt att plocka bara själva grunden till berättelsen från den verkliga händelsen och fyller sedan på med egna detaljer.

Hoppas att ni vill följa med på den här resan. Jag lovar att det kommer komma en del boktips också, jag slutar inte läsa bara för att jag börjar skriva! 🙂

NaNoWriMo 2018

Jag tänkte först att nä, inte i år. Jag har för mycket att göra med föreställningar på turné, en förestående flytt och min nyfunna passion för styrketräning. Men sen tänkte jag äh, varför inte. Så paniken som infann sig igår när jag inte visste vad jag skulle skriva! Men det blev i skrivande stund 1700 ord i natt, och ikväll blir det förhoppningsvis några ord till. Förhoppningsvis ungefär lika mycket till.

För den som inte vet är NaNoWriMo (förkortningen för National Novel Writing Month) ett event online där människor över hela världen samlas för att skriva. Målet är 50 000 ord på 30 dagar mellan 1-30 november.

Dagen ägnar jag åt flyttförberedelser, såsom att ringa alla försäkringsbolag, att göra en adressändring, avsluta abonnemang och ta reda på hur man flyttar tvättmaskiner utan att skada trumman. Flytten går inte förrän i luciaveckan, men det vet man ju hur snabbt tiden går …

Ah. Livet en vanlig torsdag när man har tid att stå i telefonköer. Nu ska jag äta lunch och sen så småningom traska iväg till gymmet. Kan ju inte sitta i soffan med datorn hela dagen!

 

Helgfrågan: Läser just nu

Idag är en sån där dag då jag vill hinna med en massa, men inte orkar mer än att läsa och se på skräp-tv. Det var likadant igår, men då skulle jag jobba på kvällen så det blev ändå lite gjort.

Och egentligen är det inget svårt som jag ska göra. Laga ett hål i ett linne, tvätta två tvättar, gå upp på vinden och sortera i ett par lådor, slänga papper, baka en kaka, laga mat, tömma diskmaskinen och sen se VM-kvalet mellan Sverige-Italien. Men det regnar. Det ligger papper överallt i min lägenhet. Mitt kök ser en smula kaosartat ut. Det går ingenting bra på tv. Jag har redan läst ut en bok i dag och påbörjat två nya. Skrivandet står still och jag funderar på om NaNoWriMo är något för mig i år, jag ligger 6 500 ord back och har ingen lust att plocka upp storyn. Vem vet, det är kanske inte meningen i år.

Jag får väl börja någonstans. Det regnar i alla fall inte på vinden. Men det är dags för Helgfrågan från Mias bokhörna:

Vad läser du nu? (Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?)

Just nu läser jag tre böcker. I bilen går Ninni Schulmans tredje bok i Hagfors-serien, Svara om du hör mig med Angela Kovács som uppläsare. (Riktigt bra serie, för övrigt.) På läsplattan har jag första boken om Harry Hole, nämligen Fladdermusmannen av Jo Nesbø. På soffbordet ligger Flora Banks förlorade minne av Emily Barr.

Igår läste jag ut Det flammande korset av Diana Gabaldon och kan bara konstatera att bok fem inte är den bästa i Outlander-serien. Tidigare idag läste jag ut Anna Janssons Kärleksdans i obalans, den tredje boken om Angelika och hennes frisörsalong på Gotland.  Den är bra, som resten av böckerna, men jag stör mig på sättet Jansson tar sig an ämnet bipoläritet. Jag kan inte förklara det, men det stör mig så mycket att jag faktiskt tycker att resten av boken är sämre på grund av det. Synd, för det är en bra serie! Jag väntar och ser om en eventuell fjärde bok gör den bra igen.

Vad jag gör i helgen? Jag har två föreställningar, ska städa lite, öva, läsa och träffa dejten. Det blir nog en fin balans av att göra allt och ingenting.

Hoppas att ni får en fin helg!

Ibland kan man

Jag sitter just nu i soffan efter en lång, småstressig men ändå skön dag. Började dagen med att åka till Vianor för däckbyte (nu kan den skånska vintern komma för min del, bilen är preppad), en snabb tur inom biblioteket och sen ICA för att handla kvällsmat och fika, direkt hem för tvättid och sen blev det städning av hela lägenheten och en dusch innan jag träffade en kompis hemma vid tretiden för en fika. När hon åkte hem blev det matlagning, fick hjälp av mina föräldrar att få upp sommardäcken på vinden, och efter att ha fått ut fem (!) matlådor och laddat diskmaskinen sjönk jag ner i soffan med en ansiktsmask framför The Simpsons. Helt slut.

Har lyssnat på Ninni Schulmans Pojken som slutade gråta hela dagen, så nu har jag bara några kapitel kvar. Snart är den klar, och då kan jag gå vidare med Svara om du hör mig, som är bok tre i Hagfors-serien. Deckare är helt klart några av de bästa böckerna för bilpendling och städning.

Nu ska jag skriva ca 3 000 ord på mitt NaNoWrimo-projekt innan jag går och lägger mig, och då ska jag läsa lite i Det flammande korset (Outlander #5). Har kommit ungefär 3/4 och det går så långsamt just nu! The Outlander Project, som är mitt försök att läsa hela serien, går sakta men säkert framåt. Och jag älskar att läsa på min nya Letto!

Jag kan inte hjälpa att känna mig ganska effektiv idag. 🙂 Det är bara att hoppas på att jag ska hinna med resten av min stora ”att göra”-lista under den kommande veckan. Förhoppningsvis ska jag hinna läsa lite mer och skriva en hel del på årets Nano-projekt.

NaNoWriMo 2017

Okej, hoppsan, det blir visst NaNoWriMo i år. Jag har velat fram och tillbaka ända till 23:15 igår kväll, men det var bara att öppna ett nytt dokument när klockan slog midnatt och hoppas på att inspirationen slår.

Och det gjorde den. Typ.

Jag beslöt mig hastigt och lustigt att göra en omskrivning, en regelrätt rewrite, av en gammal ungdomsroman som jag skrev under Camp Nano sommaren 2011. Det är en story som jag gillar, karaktärer som är fina men en berättelse som inte har gått ihop riktigt. Huvuddragen har funnits där, men ändå inte.

Än så länge är historien i jag-form presens, en form jag hatar. Jag glider hela tiden över i tredje person presens, så vi får se vad historien slutar i till slut. Än så länge har den redan vänt upp och ner på vissa av grunddragen till originalberättelsen. 😂

Hur det än blir – jag har redan klarat av dagens skrivmål – 1 667 ord – men tänkte fortsätta skriva. Allt för att få ett försprång. Det kan vara så att läsningen blir lidande den här månaden … 🤔

Månadens mål

Så tar oktober slut. November tar vid och livet rullar på.

I november vill jag läsa fler hyllvärmare, lyssna på några ljudböcker och nästa några nya författare.

I november ska jag försöka skriva en roman under NaNoWriMo. Ingen aning vad den ska handla om. Det tar vi i november, alltså om en typ timme. 😂 Jag känner mig alltså inte direkt förberedd eller ens speciellt peppad, men men vet – det kanske blir bra ändå.

10 år senare

För precis tio år sen i dag registrerade jag mig för att vara med i NaNoWriMo för första gången. Samma kväll, 19 oktober, började jag fila på en idé som senare skulle bli min ungdomsserie, Och sedan föll regnet.

Jag började skriva och skrev under november 2007 ca 50 000 ord på den första boken. Under de kommande tre åren skrev jag på den långa berättelsen. I maj 2010 blev jag klar, 150 000 ord senare. Trodde jag. Så snart jag hade skickat in boken till en skrivtävling (där jag kom tvåa) började jag skissa på en bok som utspelade sig före den ursprungliga berättelsen, som en slags prolog. Den blev snabbt skriven under ett nytt NaNoWriMo (2010) och landade på 100 000 ord. Och sen igen, ett par år senare, blev det till två nya böcker, som utspelade sig efter den ursprungliga berättelsen. Också dem på vardera 100 000 ord.

Jag har i omgångar skrivit om den här serien här på bloggen. Det blev alltså totalt fem böcker, som utspelar sig under en period på tio år, 2006 fram till 2016. Nästan en halv miljon ord.

Problemet är att den behöver redigeras. Göras om, skrivas om. Historien är fortfarande bra, men den behöver stakas upp och rensas. Det känns som ett ofärdigt husbygge, framför allt eftersom jag allra helst skulle vilja ge ut berättelsen, antingen via förlag eller egenutgivning.

Nu närmar vi oss NaNoWriMo igen. Kanske är det dags att skissa upp berättelsen från början och helt enkelt börja skriva om från ett tomt papper? Om det så ska ta tio år till ska berättelsen någon gång komma ut som bok, det lovar jag!

Har ni ofärdiga manus i byrålådan? Eller tillhör ni den skaran som lyckas bli färdiga och utgivna?

På med dunjackan!

Då sitter jag på Oslo Gardemoen och väntar på att klockan ska bli dags för att flyga hem. Det har varit en lång dag och jag har redan fått ett resultat av dagens ansträngningar. Tyvärr inte det jag ville ha, men ändå ett hyfsat positivt resultat.

Nu lever jag på strömmen från min dator och ett långsamt internet på flygplatsen. Min reserv-telefonladdare verkar ha gett upp lite, jag får nog investera i en ny sladd. Det är lite lagom kallt överallt, tack och lov för dunjackor och te. Oslo har haft 5 grader och regn idag, riktig mörk och kall höst. Har inte hunnit läsa nästan någonting idag, jag har varit för rastlös. Det får bli att ta tag i jobbandet imorgon och börja fixa noter för nya uppdrag. Det blir en del auditioner den här hösten och med det lite farande fram och tillbaka. Lite lästid, med andra ord.

Läser forfarande i Det flammande korset av Diana Gabaldon. Tänkte egentligen köpa en bok på flygplatsen, men 149 NOK för en vanlig pocketbok kändes en smula överdrivet, även för mig …

Skulle vilja planera lite skrivande, men hjärnan är lite tung för tillfället. Det kan ju kanske bero på att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva … får väl spåna lite under de kommande dagarna. Har lust att skriva lite ungdomslitteratur.

Skrivbordssaknad

Jag är inte på bokmässan i år heller, vilket är en stor sorg för mig, men ibland är det helt enkelt ekonomin och jobbet som styr. Jag har inte plats i mina bokhyllor för fler böcker egentligen … Hoppas att alla ni som är där har roligt och till er andra: det blir vår tur en annan gång!

Så nu sitter jag och tittar på IKEAs hemsida i stället. Jag har inget skrivbord i min lägenhet, bara ett soffbord och ett matbord, och det fungerar inte riktigt. Det är så lätt att sätta undan datorn och göra annat. Just nu vill jag bara hitta tillbaka till mitt skrivande, och det kräver en vettig plats att göra det på. Jag funderar på ett som nedan:

Det är från serien Vittsjö, och är 100 cm långt, 37 cm brett och 75 cm högt. Finns också i vitt/glas, men jag gillar det mörka! Det skulle inte vara så massivt i min lilla tvåa, och det skulle stå mot balkongfönstret, vilket för att ljusinsläppet fortfarande skulle vara lika stort. För bara 399 kr känns det som en ganska bra idé. Jag skulle inte behöva köpa någon lampa eller stol, för det har jag redan.

Åh, det är svårt! Men jag vill ha ett skrivbord igen, det har jag inte haft på flera år. Och tanken på att ha någonstans att skriva känns helt underbart! Vad jag ska skriva vet jag redan. Det behöver bara en omstrukturering så är det redo för att skrivas. Det är dags att börja om från början. Jag vill berätta Tess och Tristans historia, men just nu är den inte riktigt klar i sina riktningar.

Hur gör ni? Har ni ett skrivbord eller sitter ni på andra ställen?

När måndagar är guldkanten på veckan

Ända sedan jag började jobba i Malmö har måndagar seglat upp som veckans bästa dag. En dag då man kan hinna få saker gjorda, som att träna/betala räkningar/gå till doktorn/ringa telefonsamtal/springa till biblioteket/diska/tvätta/städa/se dålig dag-tv/läsa en bok/lyssna på en podd/sova/handla mat/äta/dricka kaffe. Kort sagt leva.

Sjukt otippat, om du frågar mig. Jag som aldrig har gillat måndagar något vidare. Tänk vad en ledig dag i början av veckan kan göra för resten av den!

Den här veckan är lite speciell eftersom jag har audition imorgon, är ledig dagtid men jobbar kväll de flesta dagar, ska ha gäster på lördag som en sen födelsedagsmiddag för mig men tidig för pappsen som fyller år på söndag. Också veckan då jag skriver, läser och går långa promenader med hunden, med vetskapen om att det inte blir så många till av den sorten. Jag är tacksam för att vädret håller sig i schack, så att nämnda promenader blir mysiga.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och läsa lite av Jojo Moyes senaste bok på svenska, Toner i natten, innan jag måste till biblioteket, affären och eventuellt gymmet. Jag skriver eventuellt, för även om det är skönt att träna är det ibland skönt att inte göra det också. 😉

Måste säga att Toner i natten är en ovanligt lättläst bok, även för att vara Moyes. Jag har blåst igenom 100 sidor på bara någon timme här på förmiddagen, och då läste jag ändå ut Birgitta Bergins Ett oemotståndligt begär först. Skönt med böcker som är så! Moyes blir bok 80 för i år. Under tiden halvläser jag i Chimamanda Ngozi Adichies roman Lila hibiskus, som är en av de sista böckerna i årets Kaosutmaning. Bara några få kvar nu!

Och när det gäller NaNoWriMo är jag i fas – äntligen! Är inne på dagens daily quota, och har tänkt mig skriva de där 1450 orden nu i eftermiddag. 🙂

Livet som det är just nu

Helgen gick både väldigt snabbt och väldigt långsamt på en och samma gång. Hunden mår sämre, så vi har bokat tid till avlivning om drygt två veckor. Sedan får vi se om han klarar sig tills dess eller om vi måste göra en akut avlivning. Det är så svårt att ta farväl, men han ska inte behöva lida heller. Älskar ju min lille plutt! 😦

Just nu läser jag Birgitta Bergins Ett oemotståndligt begär, den tredje boken i serien om Anna Holm. Den var ett snabblån från biblioteket, alltså bara sju dagar, så det har gått lite snabbt att läsa den här boken. Jag är inte klar än, så jag får lägga på ett kol innan boken ska lämnas senare idag. Men boken fångar mig inte riktigt. Det är trist men så har det varit med en del böcker den här hösten. Hade tänkt lämna en smakbit från denna, men det blir inte av.

Får väl skylla det på stress.

Men kan meddela att jag äntligen hann ifatt Nano! Är nu uppe i 22k, vilket är det jag behövde för att klara dag 13. Nu ska jag försöka bygga upp lite extra den här veckan, för jag tror att det blir jobbigt fram mot slutet av månaden …

Jobba, jobba, jobba!

Pluspoäng om ni sjöng rubriken! 😉

Föräldrarna håller fortfarande på med att sätta ihop en bokhylla. Det blir en del svärande och irritation och jag har flyttat mig från soffan till mitt gamla flickrum för att få lite lugn och ro. Det är dock ganska underhållande att lyssna på, för det är lite ”Sätt ihop bit A95 med Z23b …”över det hela.

Har skrivit en del idag och är äntligen inne på dagens daily quota, alltså de 1 667 ord som man ska skriva varje dag för att komma ifatt. Jag är uppe i 18.5k och ska upp i 20k innan jag ska till jobbet om 1 1/2 timme. Och scenen jag nyss skrev gjorde att en del detaljer föll på plats. Nu ska jag faktiskt skriva slutscenen! Visserligen väldigt mycket för tidigt, men det ska bli kul att få gjort det innan detaljerna som studsar omkring i huvudet försvinner på riktigt!