En smakebit på søndag: Innan vi visste allt om varandra

Sitter just nu på en uteservering i Österrike och njuter av utsikten och ett glas med iskallt mineralvatten. Åkte ner igår (11 timmars resa, tjoho) och har idag registrerat mig för den sångtävling som jag är här för. Håll tummarna för mig nån gång på tisdag kväll mellan 18-20, då smäller det!

I Villach är det lika varmt som i södra Sverige just nu, alltså runt 30 grader. Tacksam för att jag lyckades få igång luftkonditioneringen på hotellet, även om den låter som en torktumlare.

Det blir ju en del läsande när man är ensam på resa, och igår läste jag ut Du sköna nya värld av Aldous Huxley, som blev månadens klassiker. I samma veva påbörjade jag Innan vi visste allt om varandra av Anne-lie Högberg, den tredje boken om Agnes och hennes livsresa. Kan varmt rekommendera dem allihop, de är så fina. Läste ut 3an medan jag satt på uteserveringen, tror att jag suttit i över två timmar nu … 🤪

En smakebit på søndag anordnas idag av Astrid Terese och där hittar du länkar till smakbitar och kan lämna länk till din egen.

Idag kommer min smakbit alltså från Innan vi visste allt om varandra:

Och Anne-lies böcker har alltid så fina omslag:

Ha en skön sista söndag i juni!

Läser just nu

En dryg vecka in i maj har jag läst ut två böcker, påbörjat två andra och dras med en som hänger kvar sen april. Just nu så delar jag min uppmärksamhet mellan tre böcker. Det går bra med två av dem, men med den tredje så kommer jag ingenstans.

Lyssnar på Arvet av Yrsa Sigur∂ardóttir, och även om det inte är en speciellt bra uppläsare i min smak så har jag hunnit höra en femtedel av boken bara idag, så det är väl ett bevis på att boken är bra.

Påbörjade i eftermiddags äntligen Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund. En rymdopera, tydligen. Jag vet knappt vad skillnaderna mellan de olika sci-fi-genrerna är, men den är väldigt bra. Har läst 70 sidor av 420 i ett svep, så jag är fast. Det är alltid likadant med Annas böcker, de står olästa i hyllan i en evighet och sen blåser jag igenom dem på en eller två dagar.

Men sen kommer den där tråkiga boken som jag aldrig kommer någonstans i. Madame Bovary av Gustave Flaubert. Har den som e-bok, så den följer med överallt, men den är så urbota tråkig att jag inte ens vill plocka upp den. Den var månadens klassiker för april, men frågan är om den inte får bli klassiker för både april och maj … och kanske juni.

Generellt den här månaden har jag planerat att läsa väldigt mycket engelska. Det blir sällan så, så jag hoppas att jag ska klara av att läsa alla. Borde väl läsa på lite fler språk än svenska och engelska, men har sällan ork för det. Att det blir mycket på engelska just i maj beror på att jag försöker läsa mig igenom alla mina hyllvärmare och engelska serier. Mycket fantasy, bland annat.

Vem vet. Det kanske blir någon mer ljudbok också. Jag har så många böcker på min tbr-lista på BookBeat att jag skulle kunna lyssna från nu till jul och inte hinna bli klar!

Nu får jag återgå till Czentes Omega. 🙂

Smakbit: Throne of Glass

Igår var jag på möhippa för min äldsta vän. Hon gifter sig om tre veckor, det ska bli så mysigt!

Idag börjar jag dagen med att ligga kvar i sängen och dricka kaffe medan jag lyssnar på Arvet av Yrsa Sigur∂ardóttir. Började igår kväll på väg hem från möhippan, och det är en sjukt läskig start på boken! Kan rekommendera den, i alla fall utifrån det jag har hört.

img_0520 En smakebit på søndag anordnas idag av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta andras smakbitar och lämna länk till din egen. Enda regeln är inga spoilers!

Dagens smakbit kommer från Throne of Glass av Sarah J. Maas. Det är den första boken i fantasyserien med samma namn. Celaena Sardothien är lönnmördare. Efter att ha tillfångatagits och tillbringat ett år i saltgruvorna är hon nu kronprins Dorians representant till en turnering. Vinnaren blir kungens lönnmördare. För Celaena står inte bara hennes liv utan också hennes frihet på spel.

Smakbiten kommer från kapitel 31:

Someone was standing at the foot of her bed.

Celaena knew this long before she opened her eyes, and she eased her hand beneath her pillow, pulling out the makeshift knife she’d crafted of pins, string, and soap.

”That’s unnecessary”, a woman said, and Celaena sat upright at the sound of Elena’s voice. ”And would be wholly ineffective.”

Hoppas att ni får en trevlig söndag! Idag ska vi fira pojkvännens farmor, hon fyller 90!

 

En smakebit på søndag: Lady Midnight

Egentligen är smakbitarna livsfarliga, för listan med böcker som jag vill läsa bara växer och växer. Men man vill ju så gärna hitta nya trevliga böcker, så jag är så tacksam för biblioteken och BookBeat som gör att jag faktiskt kan läsa stora delar av böckerna på den evigt långa listan!

I år har jag tagit beslutet att läsa mina hyllvärmare, så varje månad väljer jag ut fem böcker ur hyllan som jag SKA läsa under månaden. Oftast tillkommer sedan några böcker i form av lån eller e-böcker, men det är skönt att styra upp och mer och mer få läst undan alla böcker i bokhyllan.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199 En smakebit på søndag anordnas idag av Flukten fra virkeligheten. Där kan du lämna länk till din smakbit eller hitta andras smakbitar.

I dag läser jag Lady Midnight, första boken i serien The Dark Artifices av Cassandra Clare. Den utspelar sig i samma värld som The Mortal Instruments. Förra året läste jag knappt på engelska, så i år försöker jag läsa minst en bok på engelska i månaden. Lady Midnight tillhör februari månad, så jag ska försöka ”blåsa igenom” den återstående 465 sidorna … är just nu på sidan 200.

Smakbiten kommer från sida 208, början på kapitel 9:

No wonder Jace Herondale had once jumped at the chance to fly a motorcycle, Emma thought. It was a completely different vantage point on the world.

Trevlig söndag, allihop! Själv ska jag jobba, men först se slutet på Vasaloppet …

Progress

Igår läste jag äntligen ut Sagan om de två tornen av J R R Tolkien. Det tog bara sex veckor 😱🙄

Förlåt alla Tolkien-fan, men snacka om att bok 2 bara är ett enda långt promenerande för alla karaktärerna! Visst, det händer många viktiga saker, men allt gående tillsammans med en oerhörd mängd miljöbeskrivningar … Tolkien hade aldrig blivit utgiven idag med alla de där beskrivningarna staplade på varandra!

Men tydligen har jag inte fått nog (eller vill avsluta serien) för jag gick på tredje boken, Sagan om konungens återkomst, direkt. Snart är jag klar med hela serien! Har redan läst en dryg tredjedel. 😊

Hurra för envishet!

En smakebit på søndag: Bränn alla broar

Imorgon börjar jobbet ”på riktigt” efter semestern, vilket innebär längre arbetsdagar, matlådor, träning och pendling. Ser fram emot rutinerna, dock inte pendlingen. Tågen kör inte riktigt som de ska för tillfället, man kan bara hoppas att det blir bättre. Letar lägenhet i Malmö (bor i Lund just nu) för att komma närmare jobbet, men det går långsamt med sökandet.

Under semestern har jag hunnit läsa en hel del! Är snart uppe i mitt årsmål på 75 böcker, det kanske blir 100 i år ändå. Det kändes inte som det i våras, när jag knappt läste en bok i veckan …

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lämna länk till din egen smakbit eller hitta andras.

Jag har i dag påbörjat och läst ut Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren, en ungdomspärla på ca 250 sidor. Den handlar om Melanie, vars bästa vän Kassandra oväntat dör och lämnar Melanie ensam kvar med sorgen och ångesten. Jag bölade från första till sista sidan! Så fin bok, rekommenderas om man någon gång behöver gråta ut ordentligt eller bara få sig en känslomässig puff i sidan.

Bildresultat för bränn alla broar Men det är inte den jag ska ge en smakbit från, utan det blir Siri Helles Bränn alla broar som jag nyss har påbörjat. Den utkom 2018 på Louise Bäckelin förlag och är Helles debutroman.

Bränn alla broar handlar om Liv, som är så desperat utled på sitt liv att hon överväger att dö. Hon ger sig själv tre månader för att göra allt det hon inte vågat göra tidigare, och hela tiden kommer dödsdatumet närmare …

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Väckarklockans ljud var hårt och elakt. Liv for ut med handen och slog av den. Kroppen kändes tung som en bilkaross, stendöd med urladdat batteri. Det var med andra ord en helt vanlig jävla måndag. Hon rullade över på sidan och upptäckte mascarafläckarna på kudden. Gråtattack i går igen. Det stramade över kinderna när ansiktet förvreds i en grimas.

Ha en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Den röda adressboken

Idag är det mulet och lite blåsigt i Lund, vilket är en skön kontrast mot värmen och den tryckande fuktigheten som jag har fått stå ut med i New York tidigare i veckan. Idag blir det final i fotbolls-VM och bara mys med familjen. Hejar ni på Frankrike eller Kroatien i finalen?

Men först blir det en smakbit! Trots allt jag har försökt hinna med på resan så hade jag ju en del restid, så jag hann läsa ganska mycket i mitt evighetsprojekt 4321 av Paul Auster och påbörja samt läsa ut Den röda adressboken av Sofia Lundberg.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan ni hitta andras smakbitar samt lämna en länk till era egna.

Den röda adressboken handlar om 98-åriga Doris, som bor ensam i en lägenhet i Stockholm. Hennes enda levande släkting, systerdotterdottern Jenny, bor i USA med sin familj. Det enda Doris har kvar är sina minnen, och sin röda adressbok från 1928, i vilken hon har skrivit upp namnen på alla som hon har mött under sitt liv.

Smakbiten kommer från sida 10:

När hon kommer fram till adressboken hejdar hon handen och låter den vila där. Hon har inte öppnat den på länge. Nu vänder hon upp pärmen och möts av namnen på första sidan. Alla är överstrukna. I marginalen har hon skrivit det flera gånger. Ordet. DÖD.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Papperssjälar

Imorgon är det måndag igen, och då sticker jag till New York! 😀 Känns skumt att åka, det är bara en kort resa men gott om tid att läsa. Har laddat upp med två ljudböcker, två låneböcker och en del annat läsmaterial, men vi får se hur mycket jag kommer orka läsa på flyget.

Men idag fyller min fina mamma 62 år, så vi ska fira med våfflor och mys i trädgården. Tack och lov för fint väder! Av mig får hon en blomma och förhoppningsvis hittar jag något trevligt i New York till henne också.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du lämna länk till dina egna smakbitar och hitta andras.

Förra söndagen läste jag Papperssjälar av Emma Johansson. Det är en ungdomsroman och utgavs 2017 på Vox, som är ett imprintbolag till Opal. Den är en fruktansvärt sorglig historia som syskon, kärlek och hur man hanterar några av livets stora frågor, som död och sorg. Den rekommenderas varmt (tillsammans med ett par näsdukar)!

Smakbiten kommer från sida 7, ur prologen:

Tåget kommer hela tiden närmare järnvägsöverfarten som saknar bommar. Närmare och närmare tjejen på cykeln som är på väg mot spåret i en rasande fart.

Trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Inte för näraOmdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.

Helgfrågan v 27: CR och restips

Veckorna går så snabbt när man har semester, hur kan det redan vara fredag?? Är just nu halvvägs igenom min semester, och jag har inte hunnit med hälften av allt jag skulle vilja göra då jag har väntat på att min pojkvän skulle gå på semester (det gör han idag). Men jag har hunnit läsa en hel del, så skönt att kunna lägga tid på läsningen igen. När jag inte packar eller irrar runt som en huvudlös höna. Hur många böcker behöver man ha med sig på resa, egentligen?

img_3512Helgfrågan från Mias bokhörna kommer att vara samma under v. 27-31.

Vad läser du nu?

Bonusfråga: Har du något restips?

Jag läser just nu Inte för nära av Colleen Oakley. Jag fick den som recex av LavenderLit tidigare i våras och har läst ungefär en fjärdedel av den (100 sidor). Tycker jättemycket om den än så länge.

Restips får bli New York City, specifikt Manhattan. Ska själv till NYC en sväng nästa vecka, ser fram emot det så mycket! Har ni aldrig varit är det definitivt värt att åka dit någon gång. Det må vara ruskigt dyrt att åka dit, men det är en upplevelse man sällan glömmer!

Trevlig helg!

Recension: Drakviskaren

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

I december 2017 fick jag en förfrågan från författaren själv om jag ville läsa debutboken Drakviskaren av Lovisa Wistrand, något så sällsynt som svensk fantasy. Jag sa ja, och fick boken strax före jul. Började läsa i januari, kom ca 250 sidor in (av 600) och sen lade jag den åt sidan för jag kände att jag aldrig kom in i den. Den har gett mig dåligt samvete sen dess.

Igår kväll plockade jag upp den igen eftersom den ingår i den samling recensionsexemplar som jag försöker läsa mig igenom under sommaren. Just den här har jag som sagt haft dåligt samvete för länge, så därför tog jag upp den.

Och idag är den utläst. Jag vet inte om det helt enkelt berodde på att jag har läsflyt nu, eller om boken har fått ligga till sig. Men jag tog mig igenom den förvånansvärt snabbt.

Från Adlibris om Drakviskaren: Hämnd. Kärlek.Drakviskaren Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Däremot har boken såklart fortfarande kvar några av de saker som jag störde mig på redan i januari, och därför vill jag ta upp dem. Det är inget stort, och säkert sånt som andra läsare inte har stört sig på. Men:

Det är alltid svårt att bygga en fantasy-värld. Ju större, desto svårare. Jag vet inte om jag till 100 procent kan säga att Wistrand har lyckats. Hon är konsekvent när det gäller att byta ut vissa ord (en sekund kallas istället för en gnista, en vecka en månskära osv) vilket är extremt störigt eftersom jag inte vill lägga tid på att hela tiden gå tillbaka och kolla vad ordet betyder. Likadant med alviskan och demoniska, ibland behöver jag översättning och där saknas en. Ibland blir det lite för mycket show and tell i berättandet, ibland lite för högtravande dialog. Jag förstår att det är en del av världsbygget men det stör mig trots allt.

Och sen: snälla Whip Media, även om boken är lång nog med sina 600 sidor, kan ni inte öka storleken på typsnittet något? Ibland kändes det som om jag behövde förstoringsglas för att kunna läsa.

Trots detta gillar jag boken, den får 4/5 stjärnor på Goodreads och jag kan tänka mig att läsa fortsättningen, Demonviskaren. Det är ju svensk fantasy.

Recension: Rökridå

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i februari fick jag ett mail från förlaget Southside Stories (fd Kalla kulor förlag) om jag ville läsa en debutant. En spänningsroman. Jag gillar Southside Stories utgivning och tackade ja. Fick Krysten Ritters Rökridå (originaltitel: Bonfire) i brevlådan. Recensionsdatum var tidigt i mars men mitt läsande har inte gått så bra under våren så därför kommer recensionen först nu.

Från Adlibris om Rökridå: Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.

Den här boken påminner mig lite om filmen Erin Brockovich, eller det jag minns av filmen i alla fall. Tyvärr händer sånt här (alltså miljögifter i framförallt vattendrag som leder till sjukdomar osv) alltför ofta i verkligheten, ofta i just USA. I Rökridå får det förflutna ta en stor roll, både i Abbys tankar och i historien. Det hela knyts ihop på ett snyggt men oväntat sätt. En bra debut! Jag började läsa igår och det var tur att den bara var 300 sidor lång för jag kunde inte sluta läsa, jag var tvungen att läsa ut den innan jag somnade.

2018-02-21 18.08.51