På med dunjackan!

Då sitter jag på Oslo Gardemoen och väntar på att klockan ska bli dags för att flyga hem. Det har varit en lång dag och jag har redan fått ett resultat av dagens ansträngningar. Tyvärr inte det jag ville ha, men ändå ett hyfsat positivt resultat.

Nu lever jag på strömmen från min dator och ett långsamt internet på flygplatsen. Min reserv-telefonladdare verkar ha gett upp lite, jag får nog investera i en ny sladd. Det är lite lagom kallt överallt, tack och lov för dunjackor och te. Oslo har haft 5 grader och regn idag, riktig mörk och kall höst. Har inte hunnit läsa nästan någonting idag, jag har varit för rastlös. Det får bli att ta tag i jobbandet imorgon och börja fixa noter för nya uppdrag. Det blir en del auditioner den här hösten och med det lite farande fram och tillbaka. Lite lästid, med andra ord.

Läser forfarande i Det flammande korset av Diana Gabaldon. Tänkte egentligen köpa en bok på flygplatsen, men 149 NOK för en vanlig pocketbok kändes en smula överdrivet, även för mig …

Skulle vilja planera lite skrivande, men hjärnan är lite tung för tillfället. Det kan ju kanske bero på att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva … får väl spåna lite under de kommande dagarna. Har lust att skriva lite ungdomslitteratur.

Snabbt läsande

I helgen lyckades jag läsa 1 100 sidor.  Det var inte ens speciellt jobbigt, jag hade bara tid att läsa. 

Sedan dess har jag fortsatt läsa och kom igenom Julie Cohens Drömmar, dårskap och en kär liten sak som är en hjärtskärande historia om ofrivillig barnlöshet. Slutet var en både som jag tänkt mig och inte, en rolig liten twist. 

Har redan påbörjat nästa bok, Landline av Rainbow Rowell, men fastnar lite grann i det faktum att jag läser den på telefonen. Kan också vara det att jag slalomläser den samtidigt med Tulpanfeber av Deborah Moggach.

Tulpanfeber kommer tydligen som film under 2017. Det fick mig att vilja läsa om den, jag har inte läst den sedan den kom för ungefär 15 år sedan. 😊 

Annars snöar det i Skåne, så hela Lund är inbäddat i mjuk snö. Förhoppningsvis blir det kallt så att det ligger kvar, för slask är så himla tråkigt! 

Dags att ta en kopp kaffe till och försöka memorera lite text till konserten imorgon innan jag ska börja jobba. (Kanske skissar på en historia i stället, det har börjat klia i fingrarna …) 

Att byta manus

Igår kväll satt jag och skrev på året Nano-projekt. Eller rättare sagt, försökte skriva. Ungefär 5 000 ord in tog det bara stopp, tråkigare historia att skriva finns inte, kändes det som.

Så jag öppnade ett nytt dokument. Och skrev.

2 000 ord senare gick jag och lade mig, med en helt ny historia snurrandes i skallen. Ska bli spännande att se om det här kan bli något. Det är något helt annat, något mycket mörkare. Hårdare.

För övrigt är det här ett ganska vanligt Nano-fenomen, att man byter historia mitt i alltihop. Men det brukar ju vara efter ungefär två veckor, inte efter sex dagar … Nu får jag hålla mig till storyn!

Bokbloggsjerka: Påskläsning

Långfredag! Och våffeldagen! Jag har hunnit jobba och kommit tillbaka hem igen, och i väntan på att resten av familjen vill fika tänkte jag svara på veckans jerka. Annika undrar:

Så här i påsktider gör vi det enkelt så att alla som vill hinner ut i solen (om den behagar titta fram): vad ska ni läsa i påsk?

Jag hade tänkt försöka läsa ut City of Lost Souls så att jag blev av med den. Jag har passerat 32% enlig Goodreads, så förr eller senare blir jag väl klar med den. Och roligare än så är det faktiskt inte. Det är ganska tråkig väder i Skåne just nu, så det blir inga problem att stanna inne och läsa. 😛

Vad läser ni andra? Eller skriver ni, rent av? Jag har fått två ganska envisa skrividéer under veckan, en novell och en chick lit. Jag funderar på att börja skriva på dem båda två och se vad som händer. 🙂

#blogg100 inlägg 25

 

I hereby dub you ”Main Character”

Det där med att skriva romaner är alltså riktigt svårt. Jag har inte skrivit på jättelänge, och nu har det liksom tagit stopp i maskin. Framför allt eftersom jag inte orkar skriva på dator, och jag inte riktigt vet om jag ska skriva i jag-form eller tredje person. Dessutom har jag lite svårt med hur många huvudpersoner jag ska ha.

Jag skriver på en ungdomsserie. Än så länge fem böcker, men jag funderar på att skriva om dem så att de kanske blir en trilogi eller en kvartett. Det finns mycket ”fluff” i böckerna, alltså onödiga scener, så allt sånt ska väck. Till saken hör att jag länge har velat skriva om allt och kanske byta från tredje person presens till jag-form presens. Men det skulle innebära ett problem i bok nr 2 och framåt, när boken går från att ha en huvudperson och en mycket viktig bifigur till att ha två-tre huvudpersoner. Hjälp!

Kan man skriva en serie där man i varje bok introducerar ett nytt ”jag” om jaget har funnits med som bifigur innan? Kan man skriva en bok där man först efter x antal kapitel introducerar ett nytt ”jag” som huvudperson 1 har nämnt som bifigur tidigare? Kan man skriva en bok i första person present utan att det låter urtöntigt?

Kort sagt: HJÄLP!

#blogg100 inlägg 12

 

Hur vet man att man älskar någon?

I dag har det för första gången sedan i somras kliat i fingrarna. Jag vill skriva. Jag vet inte vad, men jag vill skriva lite. Inte redigera, utan skriva. Verkligen sätta ord på pränt, känna efter, fundera. Så i kväll ska jag skriva lite, tänkte jag. Om Adrian och Simon i början av 9an (eller kanske slutet av 8an). Och om ämnet Hur vet man att man älskar någon? För hur mycket jag än tänker, så är jag lite osäker. Jag har personligen aldrig sagt ”jag älskar dig” till någon annan än min familj, och det är liksom uppenbart att jag älskar dem, för de är min familj. Men hur man vet att man älskar någon annan … (och inte bara är förälskad, alltså).

Så, mina vänner, hjälp en skribent i nöd. Hur vet man att man älskar någon?

Blogg100 #68: Att skriva under pseudonym

Trillade över den här länken när jag läste igenom lite bloggar tidigare i dag. Den genererar din viktorianska (och engelska) pseudonym, om du nu hade varit författare på 1800-talet. Framför allt om du hade varit kvinna på 1800-talet. Charlotte Brontë (som skrev Jane Eyre) skrev under pseudonymen Currer Bell. Eller varför inte George Sand, som var en pseudonym för Amandine Aurore Lucie Dudevant. 

Det var ju vanligt på den tiden med pseudonymer, nu för tiden sker det inte lika ofta men när det händer och omvärlden (framför allt media) får veta att det är en pseudonym är det som om världen exploderar och författaren har gjort det enbart för att tjäna pengar osv.

Eller precis tvärtom.

Låt oss ta några exempel:

J.K. Rowling, författaren bakom Harry Potter, skrev en bok som på svenska heter Den tomma stolen  (The Casual Vacancy). Den fick kritik för att den inte var jättebra och många köpte den nog bara för att det var Rowling som hade skrivit den. För något år sedan släppte Rowling en deckare, den här gången under pseudonymen Robert Galbraith. Den sålde inte överdrivet bra, utan sådär lagom mycket som man kan förvänta sig av en debutant. Sedan lyckades några journalister ta reda på att det var Rowling som skrivit den och detta resulterade i att Rowling fick gå ut och ”erkänna” att hon hade skrivit under pseudonym. 

I Sverige har vi bland annat makarna Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som skrev under pseudonymen Lars Kepler.

När man skriver under pseudonym gör man det ju ofta för att skapa anonymitet. Att skydda sin riktiga identitet. På 1800-talet skrev kvinnor under mansnamn för att ha en chans att bli utgivna. I dag skriver kända författare ofta under pseudonymer när de prövar på en ny genre. Många som skriver i erotica-genren (ex E L James, författaren bakom 50 shades of Grey) gör det för att det kan vara lite svårt att se din granne i ögonen om vederbörande vet att du skriver om BDSM eller annat smaskigt sex.

Själv har jag funderat på pseudonym om jag skulle ge ut böcker. Inte för att jag planerar att skriva något uppseendeväckande, men för att mitt efternamn kan vara klurigt att stava. Det är då mycket enklare att skriva/säga den pseudonym som jag har tänkt på.

Vad säger ni? Har ni någonsin funderat på att skriva under pseudonym, eller gör ni det kanske redan? 

Återfunnet: 215 000 ord

I maj 2012 skrev jag ett inlägg om hur en av mina hårddiskar kraschat. Jag hade förlorat nästan 500 000 ord, utspridda på olika berättelser. Först och främst var det två fantasyhistorier som hade försvunnit totalt. Inte ens lite planering fanns kvar. Jag var så ledsen och blev trött på alltihop. Eftersom jag har en hel del andra manus kvar, Och sedan föll regnet, 4an och några andra. Men mina fantasymanus är för evigt väck. Kanske ett tecken på att jag inte ska skriva fantasy?

Sedan dess (2012) har jag hittat ett pappersmanus på drygt 95 000 ord. Det var mitt projektarbete i trean på gymnasiet. Redan då höll jag på att förlora hela manuset tre veckor före inlämning. Jag börjar tro att den där berättelsen inte tycker om mig …

Hur som haver. Påsken 2011 bytte jag dator. Jag förde över en hel massa dokument på en hårddisk, som senare kraschade. På så vis förlorade jag uppemot 500 000 ord på olika berättelser, skolarbeten, noveller, dikter mm. Jag blev så ledsen när jag upptäckte det i maj 2012. Sedan dess har jag hittat anteckningar på ett fantasymanus som jag skrev i november 2008.

Och i går – den 11 januari 2014 – hittade jag ett usb-minne. Jag tänkte använda det för något annat, men på usb-stickan låg en mapp som kort och gott hette ”Sara”. Jag blev glad – jag trodde att jag hade hittat delar av fantasymanuset från 2008. Men sån tur hade jag inte.

Jag hade större tur. I mappen låg tre stora mappar, som hette Härskarinnan av Mehjeno, Magikern från Benixor och Ödets krigare. Totalt fanns där 215 000 ord på mitt projektarbete, 215 000 ord på den stora fantasytrilogi som jag trodde att jag hade förlorat för evigt. Lyckan! LYCKAN! Inte för att det är det bästa jag har gjort, men det är tre manus som jag har skrivit från 2004-2007. I tredje person imperfekt. Att hitta en idé och ett manus som är tio år gammalt är helt underbart. Även om det inte är i närheten av klart, finns det ändå mycket som är bra. Och där fanns planeringar, information och karaktärsteckningar. Allt som behövs för att kunna fortsätta skriva. Det är makalöst. Ett manus som jag inte har rört sedan 2007, på sju år, och som jag kan börja skriva på i morgon om jag vill. Det är fördelen med ordentlig planering. Man har något att falla tillbaka på. 😉

Oavsett – 215 000 ord som jag trodde att jag hade förlorat ligger nu säkert på mitt Dropbox-konto, på ett usb-minne och på min dator. När jag har tillfälle ska jag läsa igenom allt. Vem vet. Kanske är fantasymanuset bättre än vad jag minns? Kanske är fantasy genren jag borde skriva i? Strunt samma – jag är överlycklig! Firade det hela med ett glas vin och en ny cykel. 😛

Dag 28: 3667 ord, 50k & WINNER

Äntligen!

Det är nog det enda ord som beskriver NaNoWriMo-vinsten i år. Det har tagit 28 dagar, och nu har jag äntligen nått målet. Jag nådde målet dag 28, validerade strax efter midnatt dag 29 och tänker nu ta skrivpaus fram tills söndag allra minst. Jag vann! Jag klarade det!

I dag blev det 3 667 ord skrivna. Jag fick plocka fram min gamla laptop för att skriva i dag, jag orkade inte med mitt irriterande tangentbord som tappar N-tangenten varannan gång jag trycker på den. Det gick förvånansvärt snabbt i kväll. Nådde 50k strax runt 23:35, sedan fick jag samla ihop alla dokumenten som jag har skrivit i under november till ett enda stort. Där saknade jag plötsligt 1500 ord, men det visade sig att jag hade glömt att ta med en scen som jag skrev i går. 😛 Tror att jag börjar bli trött …

Enligt mina egna beräkningar fick jag ihop 50 030 ord. Enligt Pages 50 535. Enligt NaNoWriMos egen mätare? 50 699. Underligt. Jag undrar vem som har rätt. 😉 Men nu har jag validerat och blivit ”godkänd” i alla fall. Jag får räkna ihop mitt eget en annan dag.

Så. Det blir ett längre inlägg en annan dag, kanske söndag. Men jag klarade det minsann, för sjunde gången på raken! Det är jag rätt stolt över. 🙂 Det har varit annorlunda i år eftersom jag har varit rebell (skrivit på en redan påbörjad historia), lite svårare men ändå ganska intressant. Jag har skapat en femte bok i min ungdomsserie Och sedan föll regnet (nämligen (o)skyddad som femte delen heter). 8an, som nu är uppdelad i två, ligger för närvarande på 134 000 ord. Hela serien? 96 000 + 153 000 + 134 000 är … 383 000 ord. Och ännu inte klar. Men det är på fem böcker.

Så här såg det ut när jag hade validerat:

Och den här fina fick jag också:

Det har varit en lång månad. Ursäkta mig nu medan jag faller i säng och sover till december (eh, jag menar söndag)! 😀

Dag 3: 768 ord

Tja, tyvärr blev det vara 768 ord igår, men så kan det gå. Egentligen borde det ha blivit mycket mer, drygt 2k mer, men ibland vill det sig inte.

Så helgen slutade på 8 057 ord, ca 2k väck från målet 10k. Jag ligger dock nästan en hel dag före till dag 4, så jag ligger i alla fall inte back än. 😉

Jag har än så länge koncentrerat mig på att fylla igenom hålen runt våren 2015. Storyn utspelar sig från hösten 2014 till julen 2016, där just 2015 är ett märkligt mellanår där det inte händer så mycket för Tess eller Tristan, men desto mer för Adrian, Simon och Anton. Alltid spännande med lite nya vinklar. 🙂 Det är också mitt i sommaren 2015 som första delen av 8an slutar och andra delen börjar. Jag har en titel i bakhuvudet till andra delen, något i stil med Oskyddad. VI får se hur det blir med det.

Första 2k!

Jag har en tradition när varje NaNoWriMo börjar.

1. Stanna uppe efter midnatt och skriv, skriv, skriv! Om det så är 500 ord eller som i natt, 1800 ord, innebär det att jag har fått en flying start och att det hela känns lite lättare. Eftersom jag dessutom ofta är uppe vid den tiden i alla fall är det ett bra sätt att utnyttja den sista energin på dagen i stället för att glo på ytterligare ett avsnitt på Netflix.
2. Julmusiken är numera tillåten.

Japp, jag är hemsk. Julmusik första november? Som om det inte är nog med december! Men saken är att jag har sjungit i luciatåg så många år att jag är van vid att julmusiken börjar repeteras redan i september. Så november är lite sent för mig. Och ”bara” 24 dagar för att lyssna på all awesome julmusik är lite lite för mig. 😉 I år blev det Kelly Clarksons nya julskriva Wrapped in Red som fick inleda hysterin.

Men – till det som det här inlägget skulle handla om. De första 2 000 orden skrivna! 😀

NaNoWriMo 2013 – klara, färdiga, gå!

Så är dagen äntligen här. Det är kvällen före första november, kvällen före NaNoWriMo startar. Det är lite mindre än fem timmar kvar till midnatt och jag tänkte att jag skulle sätta upp lite mål för årets utmaning. Allt eftersom åren har gått (2007-2012) har jag kunnat skönja ett mönster för hur jag överlever NaNoWriMo. Så därför tänkte jag försöka utmana mig själv lite extra:

1. Skriva 50 000 ord. Ja, det låter väl ganska självklart, eftersom det är det som är själva utmaningen. Men ändå. Skriv 50 000 ord och sätt sista punkten för 8an. Min musa föreslår att jag sparar allra sista scenen till sist i månaden. I like the idea. Har jag (o)tur blir det mer än 50k. Om 8an blir klar före ordmätaren når 50k blir det ett nytt projekt som gäller (eller så skriver jag bara om 4an till jag-form, det går det också).
2. Skriva varje dag. Om det så är fem eller femtonhundra ord, skriv lite varje dag. Tappa inte gnistan. Målet är att skriva the daily quota (alltså 1667 ord/dag) varje dag, men av erfarenhet vet jag att det inte händer. Målet är att skriva minst 25 dagar av 30.
3. Nå 10 000 (eller mer) före söndag kväll. Jag har sådan lyx att jag är ledig fre-sön den här veckan (1-3 november) och jag tänker lägga en rejäl buffert för att inte få panik eller hamna efter nästa vecka. Helst 15 000 eller 25 000, men jag ska vara realistisk också. 2011 gjorde jag 10k på dag 1, det vore awesome om det gick i år också. 🙂
4. Försöka vara strikt med PoV. Efter Binas testläsning fick jag verkligen upp ögonen för hur jag skuttar runt i PoV som en galning. Så jag tänker försöka vara superduperüberstrikt och inte låta texten springa i väg med mig.
5. Skriva i jag-form. Detta är en extra-utmaning, skulle jag välja att skriva om 4an till jag-form. Jag tror att det är vad manuset behöver, plus att det hjälper en del med PoV-problemen där också. 😉

Jahapp. Då kör vi då. Mindre än fem timmar kvar. Jag heter Zahra på NaNoWriMos forum om någon vill adda mig. 🙂 Lycka till alla ni som skriver i år. Det lär bli superkul och awesome! 😀

Och här är lite extra inspiration för alla wrimos därute. ALL CAPS – The Nanowrimo Song.