NaNoWriMo big no-no

Idag tog jag ett beslut rörande NaNoWriMo. Ohjälpligt efter och med noll lust att ens försöka raderade jag romanen från sidan. Med andra ord är jag inte med i årets försök, för jag kände att jag inte ens gjorde ett vettigt försök. Det var ju ett smått idiotiskt försök med tanke på hur mycket jag har haft att göra i november. 

Men skit i det. Jag läser min 87e bok för i år (Boktjuven av Markus Zusak) och har därmed också klarat alla 35 punkterna i Kaosutmaningen. Lägg sedan till flyttförberedelser, en förkylning och ett jobb så har jag nog i mitt liv utan att försöka trycka ut över 25 000 ord på några dagar. 

Hur går det för er andra? Har ni klarat det? Eller har ni gett upp, precis som jag gjorde? 

Hjälp! (Struktur i historier)

Funderar på mitt NaNoWriMo-projekt och tänker mycket på upplägget. 

I korta drag handlar det om ett gäng ungdomar. De har alla sina hemligheter och egenheter, men gemensamt är att de bor i samma lilla stad. Vissa är syskon, några är kära i någon, några är hemligt ihop med andra. 

Mitt problem är upplägget. Historien kretsar kring en fest där allt går åt helvete, en blir svårt misshandlad och en dör. Min fundering är om man ska sprida ut festen (A) med vad som hänt före (B, C osv) eller om man kör festen och sedan fortsätter framåt med vad som händer sen (typ polisutredning och ev rättegång) med tillbakablickar insprängt här och där för att slippa förklara precis allt genom dialog. 

Vad tror ni? 

Jag vet inte själv. Jag har naturligt börjat på den andra varianten, mest för att jag inte hade något planerat och behövde kicka igång historien någonstans pga tidspress. 

Men som sagt, vad tror ni? Vad hade ni helst läst? 

När läsandet blir en flykt 

Lite så har det känts den här sommaren och hösten. Vi får se om vintern blir lika desperat, men jag tror inte det … 

Sedan jag kom tillbaka till Sverige i somras har jag läst i runda slängar 50 böcker, det som normalt är mitt årsmål. Det har varit frenetiskt, en ”jag kan inte vara utan något att läsa”- känsla som jag inte är van vid. För första gången på länge har musik inte varit nog, det ska vara ljudböcker/poddar/böcker. 

Mitt NaNoWriMo-skrivande ligger still på 23k. Jag har inte skrivit ett ord på över en vecka och har det märkligt nog okej med det. Vill gärna vinna, men ligger ganska exakt 15k efter nu. En dryg vecka kvar – går det? Har ca 27k kvar till målet. 

Om vi nu bortser från det, så har jag alltså läst en masse de senaste veckorna. I söndags hade jag tänkt mig att dela med mig av Emily Henrys The Love That Split The World, men livet kom i vägen. Men detta är vad jag har läst sedan sist:

  • Toner i natten av Jojo Moyes (lästes ut förra veckan, så mysig!)
  • The Love That Split The World av Emily Henry var allt jag trodde och lite till. Aj, mitt stackars hjärta! Det brast av att läsa den här underbara boken! 💔
  • Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl, illustrerad av Quentin Blake. För Kaosutmaningen, och för nostalgin! 
  • Svärmödrar utan gränser av Anna Jansson. Den senaste om Salong d’Amour på Gotland, tog mig bara några timmar att läsa ut igår.
  • Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn. Jag gillade inte första boken om Emanuel, men när boken ligger gratis som ljudbok i en podd, då lyssnar jag gärna. 

Just nu läser jag Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Lite knepig att komma in i, men också en Kaosutmaningsbok, så den SKA klaras av! Har också Agatha Christies Cyankalium och champagne som väntar på att läsas för Kaosutmaningen. Så har jag bara två böcker kvar i den till december månad. 👍

Hur gör ni? Läser ni mer eller mindre för att komma undan verkligheten en smula? 

Har jag verkligen skapat dessa människor? 

Ligger snart 8 000 ord back i skrivandet. Funderar på vart historien ska ta vägen nu, eller snarare hur vi ska komma till slutet. Det finns både en fördel och en nackdel med att skriva slutet först och sedan börja från början. Eller typ så. 

Varje ny scen innebär nya upptäckter. Så spännande att se vilka dessa människor är. Älskar och hatar dem allihop. Noah, Siri, Freja, Gabriel, Aron, Benjamin, Peter, Kicki, Stefan och Joakim. 

Speciellt Noah och Benjamin. Mina favoriter. ❤ 

När måndagar är guldkanten på veckan

Ända sedan jag började jobba i Malmö har måndagar seglat upp som veckans bästa dag. En dag då man kan hinna få saker gjorda, som att träna/betala räkningar/gå till doktorn/ringa telefonsamtal/springa till biblioteket/diska/tvätta/städa/se dålig dag-tv/läsa en bok/lyssna på en podd/sova/handla mat/äta/dricka kaffe. Kort sagt leva.

Sjukt otippat, om du frågar mig. Jag som aldrig har gillat måndagar något vidare. Tänk vad en ledig dag i början av veckan kan göra för resten av den!

Den här veckan är lite speciell eftersom jag har audition imorgon, är ledig dagtid men jobbar kväll de flesta dagar, ska ha gäster på lördag som en sen födelsedagsmiddag för mig men tidig för pappsen som fyller år på söndag. Också veckan då jag skriver, läser och går långa promenader med hunden, med vetskapen om att det inte blir så många till av den sorten. Jag är tacksam för att vädret håller sig i schack, så att nämnda promenader blir mysiga.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och läsa lite av Jojo Moyes senaste bok på svenska, Toner i natten, innan jag måste till biblioteket, affären och eventuellt gymmet. Jag skriver eventuellt, för även om det är skönt att träna är det ibland skönt att inte göra det också. 😉

Måste säga att Toner i natten är en ovanligt lättläst bok, även för att vara Moyes. Jag har blåst igenom 100 sidor på bara någon timme här på förmiddagen, och då läste jag ändå ut Birgitta Bergins Ett oemotståndligt begär först. Skönt med böcker som är så! Moyes blir bok 80 för i år. Under tiden halvläser jag i Chimamanda Ngozi Adichies roman Lila hibiskus, som är en av de sista böckerna i årets Kaosutmaning. Bara några få kvar nu!

Och när det gäller NaNoWriMo är jag i fas – äntligen! Är inne på dagens daily quota, och har tänkt mig skriva de där 1450 orden nu i eftermiddag. 🙂

Livet som det är just nu

Helgen gick både väldigt snabbt och väldigt långsamt på en och samma gång. Hunden mår sämre, så vi har bokat tid till avlivning om drygt två veckor. Sedan får vi se om han klarar sig tills dess eller om vi måste göra en akut avlivning. Det är så svårt att ta farväl, men han ska inte behöva lida heller. Älskar ju min lille plutt! 😦

Just nu läser jag Birgitta Bergins Ett oemotståndligt begär, den tredje boken i serien om Anna Holm. Den var ett snabblån från biblioteket, alltså bara sju dagar, så det har gått lite snabbt att läsa den här boken. Jag är inte klar än, så jag får lägga på ett kol innan boken ska lämnas senare idag. Men boken fångar mig inte riktigt. Det är trist men så har det varit med en del böcker den här hösten. Hade tänkt lämna en smakbit från denna, men det blir inte av.

Får väl skylla det på stress.

Men kan meddela att jag äntligen hann ifatt Nano! Är nu uppe i 22k, vilket är det jag behövde för att klara dag 13. Nu ska jag försöka bygga upp lite extra den här veckan, för jag tror att det blir jobbigt fram mot slutet av månaden …

Jobba, jobba, jobba!

Pluspoäng om ni sjöng rubriken! 😉

Föräldrarna håller fortfarande på med att sätta ihop en bokhylla. Det blir en del svärande och irritation och jag har flyttat mig från soffan till mitt gamla flickrum för att få lite lugn och ro. Det är dock ganska underhållande att lyssna på, för det är lite ”Sätt ihop bit A95 med Z23b …”över det hela.

Har skrivit en del idag och är äntligen inne på dagens daily quota, alltså de 1 667 ord som man ska skriva varje dag för att komma ifatt. Jag är uppe i 18.5k och ska upp i 20k innan jag ska till jobbet om 1 1/2 timme. Och scenen jag nyss skrev gjorde att en del detaljer föll på plats. Nu ska jag faktiskt skriva slutscenen! Visserligen väldigt mycket för tidigt, men det ska bli kul att få gjort det innan detaljerna som studsar omkring i huvudet försvinner på riktigt!

Lördagsmys

Ikväll har vi premiär, och jag sitter i soffan och lyssnar på julmusik medan jag skriver. Jag har inte så mycket att göra i dag innan jobb vid 17-tiden, så jag ser på medan mina föräldrar försöker sätta ihop en ny, konstifik bokhylla de har köpt. Ska bli minst sagt intressant att se slutresultatet ikväll eller imorgon, beroende på hur lång tid det här kommer att ta …

Ligger fortfarande 4 000 ord back till dagens wordcount, och jag känner att det snart kommer att ta fart i en eller annan riktning. Det ska i alla fall bli spännande att se vilken riktning det blir. 😛

Har en bok som jag måste läsa ut tills på måndag, vi får se om det går. Den har inte fångat mig alls, vilket är trist eftersom det är sista boken i en serie och jag har gillat de första två böckerna. Får väl läsa i väntetiden ikväll!

Soon back on track

Jag har sedan igår lyckats skriva i runda slängar 4 000 ord. Ligger dock fortfarande back, nu med 3 000 ord. Ska försöka ta mig i kragen och skriva lite mer innan jag ska ut ikväll. Ligger just nu på 15.3k, men måste upp i 18.3k innan midnatt.

Det här är en spännande historia att skriva! Lite mörkare än vad jag trodde från början, men såhär en 10 000 ord in börjar den ta rejält med fart! Tror dessutom att jag råkade hitta en titel igår kväll när jag stängde av datorn vid kl. 2.

Detta blir en typisk 3-aktshistoria. Första akten avslutades med en händelse som skjuter in historien i nästa akt. Där är jag nu. Jag vet redan hur den kommer att sluta och delvis vilka avslöjanden som ska till innan det fungerar. Just nu är det en del detaljer som inte är på plats, men det är det som är det roliga med NaNoWrimo – man tvingas lösa det hastigt och sedan inser man hur det hela faktiskt hänger ihop!

Trump, hormoner och snö

Vaknade igår till en vit värld. Snön har lagt sig över Lund, vilket samojeden älskade och resten av familjen stönade åt. För att vara ärligt stönade vi nog mer åt Trump än åt snön, men ändå … Det var bara att bylta på sig och gå ut, och sen baka bullar och göra soppa till middag.

Men jaa, vad ska man säga? För åtta år sedan blev Barack Obama president och jag tyckte att USA hade (äntligen) tagit ett steg i rätt riktning. I går morse blev det uppenbart att landet hade gjort en helvändning. Jag höll mig med flit från sociala medier igår för jag var så arg och besviken. Ännu mer så när man hör att av 319 miljoner människor har inte mer än runt 130 miljoner röstat. 60 miljoner av dem på Trump. Hade vi haft ett så lågt valdeltagande i Sverige hade ju landet gått under för länge sen! Jag är rädd för vad Trump ska göra under sina år vid makten. Ett nytt världskrig, kanske?

Själv har jag mest legat på soffan och sovit. Ett läkarbesök i måndags resulterade i att jag går en tiodagarskur på hormoner för att få ordning på kroppens inre mekanismer. Och jag har fått ungefär alla biverkningar som man kan tänkas få – huvudvärk, lätt yrsel, illamående, kramper, trötthet, mardrömmar osv. You name it, I have it. Tänkte på alla de kvinnor som måste genomgå sånt här för att eventuellt bli gravida och fick ännu större respekt för att de orkar genomlida detta!

Så mitt skrivande ligger just nu ca 5 000 ord efter. Mitt läsande … tja, jag önskar att jag hade fler ljudböcker just nu. Enda sättet jag fungerar på är med mina nya, starkare glasögon, och det gör ont att läsa för mycket. Huvudvärken är vidrig och försvinner inte ens med smärtstillande. 😦

Min smala lycka är att jag de senaste dagarna inte har jobbat så mycket (ledig måndag, 10-12, 18-23 i tisdags, inget igår onsdag, 18-23 idag och inget imorgon fredag, premiär lördag och ledig söndag) så jag har kunnat ligga på soffan och vilja dö en smula. (OBS: överdrift, men huvudvärk kan verkligen slå ut mig ordentligt!)

Nu är det (efter en kopp kaffe och lite surfande), dags att dra på sig varma kläder och gå lunchrunda med vovven. Efteråt blir det soppa till lunch, en varm dusch och lite skrivande innan jobb ikväll.

Ha en trevlig dag!

Att byta manus

Igår kväll satt jag och skrev på året Nano-projekt. Eller rättare sagt, försökte skriva. Ungefär 5 000 ord in tog det bara stopp, tråkigare historia att skriva finns inte, kändes det som.

Så jag öppnade ett nytt dokument. Och skrev.

2 000 ord senare gick jag och lade mig, med en helt ny historia snurrandes i skallen. Ska bli spännande att se om det här kan bli något. Det är något helt annat, något mycket mörkare. Hårdare.

För övrigt är det här ett ganska vanligt Nano-fenomen, att man byter historia mitt i alltihop. Men det brukar ju vara efter ungefär två veckor, inte efter sex dagar … Nu får jag hålla mig till storyn!

Regnrusk och fredag

Jag älskar regn. Älskar ljudet, lukten, känslan när ett varmt sommarregn slår mot armarna och man hellre vill stå kvar i regnet än ta skydd. Att sitta inne en hel dag och se regnet slå mot rutorna medan man själv dricker te och läser en god bok.

Men att vakna i regnrusk och se hur det ligger som en tjock matta över stan med grå moln var man än ser, DET är inte lika kul. Är så avundsjuk på de delar av landet som har snö! (Även om alla mina vinterkläder fortfarande är nerpackade i lådor.) Tursamt nog ska jag inte så mycket idag. Jag fick oväntat en ledig dag (jobbar 19-21, inte så ansträngande precis 😉 ) och tänkte använda den förnuftigt. Flyttar ju snart och sitter och dagdrömmer lite om bokhyllor, soffor och sängar …

Så det blir lite läsande (Björnstad/Backman), lite lyssnande (jag har Min fantastiska väninna/Ferrante i lurarna just nu, samt några poddar) och lite skrivande (Nanowrimo). Ligger än så länge preciiiiiis där jag måste ligga varje dag för att inte hamna under, men det där med 1667 ord om dagen vet jag inte … I dag får jag lägga på ett kol och skriva lite extra. Men jag skriver i alla fall varje dag!

Men det blir också en lunchrunda med hunden, en snabbtur till biblioteket för att hämta ut en bok (Toner i natten, here I come!) och sen vidare till gymmet. Jag har inte tränat på en vecka, känner mig förlegad. Så det är bara att packa in sig i regnkläder och stövlar och ta på vattenfast mascara och sen ut.

Påverkas förresten någon annans hud av kylan? Att jag blir torr i ansiktet, det kan jag ändå acceptera eftersom jag använder mycket scensmink som påverkar huden, men mina händer! Jag hade atopiskt eksem som barn men jag undrar om det inte har kommit tillbaka i vuxen ålder. Det kliar som fan, i alla fall! Det har ju att göra med den låga luftfuktigheten på vintern och ska motverkas med feta krämer. Men hur hanterar ni kroniskt torra händer under hösten och vintern?

Hoppas att ni får en fin fredag!