Äntligen! Som jag har väntat de senaste dagarna – nu öppnade himlen sig och dränkte Malmö i ett behövligt sommarregn. Ser fram emot att kunna andas inomhus igen, det har varit så erbarmligt varmt. Det enda sköna har varit att bada i havet på kvällarna.
Jag läser och läser just nu. Håller på med Winter av Marissa Meyer, sista delen i The Lunar Chronicles. Matar mig igenom sista tredjedelen av Tower of Dawn av Sarah J. Maas, lustigt hur vissa av hennes böcker tar mig hundra år att komma igenom och andra flyger jag bara igenom … Håller också på med En sommar i Brighton av Lucy Diamond, som kom för några år sedan. Riktigt bra, och skönt med en ljudbok när man ska göra annat (eller är för lat för att lyfta en bok i värmen). Och så ska jag börja på boken som är veckans smakbit.
En smakebit på søndag anordnas idag av Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta andra smaktbitar och lämna länk till din egen. Enda regeln är inga spoilers.
Veckans smakbit kommer från Jamåhonleva av Anders Roslund. Detta är den sista av de 12 nominerade böckerna till Årets bok som jag läser, skönt att ha kommit igenom dem på två månader. Vissa år får jag tvinga mig genom alla titlarna. Än så länge har jag bara en favorit, vet inte vilken som får min röst till slut. Kanske blir det denna? Däremot ingår den i en serie, avskyr när böcker i en serie blir nominerade. Känns fel att hoppa in mitt i en serie utan en aning om vad som pågår runt omkring. Men har jag tur upptäcker jag kanske en helt fantastisk serie, vem vet!
Baksida: En jättefin födelsedagstårta. Fem röda ljus. Förväntan. Inte kunde hon veta att den här dagen skulle förändra så många människors liv. Och långt senare förändra kriminalkommissarie Ewert Grens liv, och infiltratören Piet Hoffmanns liv. Allt Zana ville göra när hon fyllde fem år var ju att sjunga ”Jamåhonleva” och slippa se människor dö. Anders Roslunds nya thriller är en gastkramande berättelse om hämnd och förräderi när det förflutna under tre ödesdigra dagar exploderar i vår tid.
Smakbiten kommer från s. 11:
Grens väntar tills han är helt ensam innan han trycker en sista gång på ringklockan, aningen längre nu. När ingen öppnar böjer han sig ner för att vinkla upp brevinkastet, men hinner inte. Någon på andra sidan försöker vrida om låset. Någon som inte lyckas, som försöker igen, lätta dunsar mot ett parkettgolv.
– Polisen.
Dunsarna, som om någon hoppar.
-Polisen. Öppna dörren.
Trevlig söndag!