Saker ingen ser – Anna Ahlund

Titel: Saker ingen ser2017-08-22 22.06.50-1

Författare: Anna Ahlund

Antal sidor: 413

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: augusti 2017, recensionsdatum 2 september 2017

Betyg: 5+/5

Recension

Jag försökte verkligen. Jag läste så långsamt jag kunde, men Anna Ahlunds senaste bok Saker ingen ser höll ändå inte mer än en dag. 413 sidor av känslor åt alla håll, i alla fall mina känslor.

Som de flesta kanske vet, älskade jag Ahlunds debutbok Du, bara. Älskar den på ett sånt där ”vill läsa om direkt”-sätt.

Detta är inte en ny Du, bara. Det ska man ha klart för sig. Den är varken bättre eller sämre, bara precis lika bra – på ett helt annat sätt. Jag hade skyhöga förväntningar på Saker ingen ser, och på sätt och vis uppfyller Ahlund dem allihop.

Handling i korthet från Bokus: Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Bara handlingen låter ju helt underbar. Och det tar inte många sidor förrän Ahlund har dragit med mig in i handlingen och sen släpper ut mig drygt 400 sidor senare. Då är jag ett känslomässigt vrak. Vad gör du med mitt hjärta, människa? Johannes är en sån där person jag bara vill dricka te med och prata om livet och Boye och konst, och ge en stor kram. Fride verkar vara en helt underbar person, hade gärna tittat i hens garderob. 😉 Aron med The Cure, Linn med sin musik och sina klänningar, Sebastian med sina godisklubbor, som verkar vara naiv och lite störig men som växer under hela boken och till slut visar sig vara lika underbar som alla andra. Yodit, som älskar bibliotek och böcker och saffranskaka och Roibooste (den kombon och Maltesers måste jag prova nån gång!).

Det finns många fina scener i den här boken. Några som är smått obehagliga, som kvällen för Byllis-festen i slutet av boken. Några som är magiska, som slutscenen. Scenen med Yodit i biblioteket. Det finns så många att jag knappt kan komma ihåg alla! Och sexscenerna! Det är så uppfriskande att inte bara fastna i den heterosexuella normen utan att få läsa om kärlek i alla dess färger och nyanser. Låt alla älska vem de vill!

Som vanligt är det språket som jag är så imponerad av. Ahlund har ett sätt att skriva som får det att låta naturligt. Älskar också sättet hon har lagt in Boye-citat genom hela boken. Jag älskar Boyes dikter, så för mig var detta en extra karamell.

Formatet som Ahlund använder sig av är ganska intressant. Vi får träffa karaktärerna under 12 månader, januari till december. Varje avsnitt är indelade i små minikapitel, med datum, tid och gatuadresser. Jag antar att boken utspelar sig i Uppsala, så ni som bor i Uppsala eller har en bra koll på stan kommer att gilla den här detaljen med gatuadresser.

Själv tycker jag att det är kul att läsa en bok med det här formatet. Jag har själv funderat och skrivit lite i det här formatet, och det är kul att se hur det fungerar för läsaren.

Till slut måste jag bara tacka Anna Ahlund och Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! Det var så vackert inpackat, i guldpapper (lite Fride), med en blå godisklubba (hej Sebastian), en tepåse Roiboos (Yodit) och ett underbart Boye-citat (Johannes). Citatet jag fick med i mitt paket finns med i boken på sida 307, om någon är nyfiken.

Ser fram emot Ahlunds nästa bok. Under tiden får jag nog läsa om Du, bara och Saker ingen ser ett par gånger. 🙂

Utan personligt ansvar

Utan personligt ansvar är Lena Anderssons andra roman om poeten Ester Nilsson. Det är uppföljaren till Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, som fick Augustpriset 2013. Utan personligt ansvar utkom hösten 2014.

9789127139961 Varför jag plockade upp den här boken: Jag läste den första boken om Ester i somras och tyckte verkligen INTE om den. Så varför jag lånade denna på biblioteket och dessutom tog tre månader på mig att läsa den … vet jag inte.

I korta drag: Ester Nilsson har inte lärt sig någonting om kärlek. Efter fiaskot med Hugo Rask där hon lät sig bli trampad på har Ester nu blivit kär i skådespelaren Olof Sten. Han är gift men har inga problem med att förföra Ester. Det blir en ”romans” som sträcker sig flera år där båda två har uppenbara problem med tillit. Ester älskar Olof, men eftersom Olof inte är kapabel att bestämma sig blir det problem …

Vad jag tycker om den: Det tog mig tre månader att läsa denna tunna lilla bok på 220 sidor (e-bok). Jag tyckte verkligen inte om första halvan, men till slut lyckades jag komma in i något flow och läsa andra halvan i ett svep. Den slutar på ett riktigt bra sätt som gör att jag inte blir lika irriterad på Ester som i första boken. Det är till och med att den lämnar mig eftertänksam och lite imponerad. Den innehåller många vackra meningar som skulle passa sig som citat.

Betyg: ❤ ❤ ❤ (med ett stort fett + för Esters tilltagande ”vettighet” och vackert språk)

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar – Katarina Bivald

lasarna-i-broken-wheel-rekommenderarLäsarna i Broken Wheel rekommenderar är Katarina Bivalds debutroman. Den publicerades 2013 på Bokförlaget Forum och är en riktig feel good-roman. Jag har läst den i pocket (396 sidor). Betyg: 5/5 ❤

Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner – inte bara mr Darcy och Bridget Jones – och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé?

Text, bild och information hämtad från Adlibris.

Varför jag plockade upp den här boken: Jag såg den i Akademibokhandelns hyllor. Mamma rekommenderade den (och hade den hemma), så den fick ingå i Sommarutmaningen 2014. Dessutom handlar den ju om min namne, och var en svensk feel good-roman. Lite för många plus i kanten för att kunna undgå den. 🙂

Motivering till betyget: Det tog mig ett tag att läsa den, men det berodde mer på mig än på boken. Det blir en svag femma. Det här är en rolig, söt feel good-roman med bra karaktärsporträtt, som påminner i stilen om Fredrik Backman och Jonas Jonassons nästan lite overkliga böcker. Anledningen till den svaga femman är att karaktärsporträttet av Sara och av den manliga huvudpersonen Tom är lite grunda. Jag saknar lite bakgrundsinformation till dem båda, men det är kanske priset jag får betala för att jag i stället kan sitta och småfnissa åt tokigheterna folket i Broken Wheel gör.

Jag rekommenderar boken till alla som vill läsa en riktig feel good-roman. Det är en perfekt bok för stranden, hängmattan, tågresan, flygresan osv.

Udda verklighet (De Sära #1)

Udda verklighet – Nene Ormes

udda-verklighet

Udda verklighet är Nene Ormes debutroman som utkom 2010 på Styxx förlag. Den är första delen i serien De Sära. Jag har läst boken i pocket (253 sidor). Betyg: 3/5 ❤

I en dröm ser Udda en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när Udda tvingar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. Här finns de Sära – hamnskiftare, gudinnor, orakel och annat – rivaliserande grupper som är mycket, mycket angelägna om att vinna över henne till sin sida. Uddas gåva att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker är ett hot men lika mycket en möjlighet att kunna påverka framtiden.

I en dröm ser hon Daniel i händerna på en sadistisk varelse som förtär människors minnen som livselixir. Med hjälp av sin nye vän Hemming färdas hon genom rum och tidsepoker hon inte anade fanns för att hitta ett sätt att rädda Daniel medan han fortfarande är i livet.

Udda verklighet är något så ovanligt som en svensk urban fantasy. Här lever Sära, mitt ­ibland de Ordinära, med sitt eget rättsystem, interna stridigheter och med det ständiga hotet att bli upptäckt.

Text, bild och information hämtad från Adlibris.

Varför jag plockade upp den här boken: Udda verklighet är något så udda som en svensk fantasyroman som utspelar sig i nutidens Malmö. Det plus att Ormes arbetar i Science fiction-bokhandeln i Malmö (en av mina favoritaffärer) och att hon bloggar gjorde att jag var nyfiken på den. Att den dessutom stod i hyllan mitt framför mig när jag lånade böcker på biblioteket gjorde den svår att motstå. Och omslaget är så sjukt snyggt!

Motiv till betyget: Det blir tyvärr bara en trea. Boken är lite rörig, med mycket information som slängs ut. Historien känns lite förutsägsbar, och med 253 sidor är den dessutom lite för kort för min smak. Karaktärsporträtten av Udda, Daniel och Hemming känns lite för grunda, jag saknar lite djup, speciellt i Udda, som trots allt är huvudperson.

Trots detta skulle jag vilja läsa fortsättningen, Särskild, som utkom 2012. Det är lite kul att läsa om Malmö ur denna nya vinkel, och svensk fantasy är ändå ganska coolt. Det ska också bli intressant att se vart berättelsen om Udda tar vägen.

Jag rekommenderar boken till den som känner Malmö och till den som vill läsa svensk fantasy.

Analfabeten som kunde räkna

Analfabeten som kunde räkna – Jonas Jonasson

9789164204288_200_analfabeten-som-kunde-rakna_storpocketAnalfabeten som kunde räkna är Jonas Jonassons andra roman. Den har utgivits på Piratförlaget i mars 2014. Jag har läst den inbunden (414 sidor), lånad på bibliotek. Betyg: 4/5

Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet,till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.

från Bokus hemsida

Varför jag plockade upp den här boken: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var Jonassons debutroman. Jag läste den, älskade den, och blev därför väldigt glad när jag fick höra om att han skulle ge ut en andra roman, med en riktigt skön titel.

Motivering till betyget: Precis som Hundraåringen är den här boken helt osannolik. Eller väldigt sannolik, beroende på hur man väljer att se världen. Den är frustrerande, skitbra och allt som allt en mysig feelgood-roman som man kan läsa i hängmattan på sommaren. Det är komik och jag vet inte om Jonasson vill skriva någon högt stående litteratur som han kan vinna Nobelpriset för, men det räcker gott och väl till mig. Möjligtvis känns den lite mer krystad än Hundraåringen.

Jag rekommenderar den här boken till den som läste och gillade Hundraåringen.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman

9789137140551_200_min-mormor-halsar-och-sager-forlatMin mormor hälsar och säger förlåt är Fredrik Backmans andra roman. Den har utgivits på Bokförlaget Forum i augusti 2013. Jag har läst den inbunden (447 sidor), lånad på bibliotek. Betyg: 4/5

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

från Bokus hemsida

Varför jag plockade upp den här boken: Jag älskade Backmans debutroman (En man som heter Ove) och tyckte att den här boken verkade mysig. Eftersom jag själv hade en mormor som var en fena på att berätta historier blev jag ännu mer nyfiken.

Motivering till betyget: Det blir bara en fyra. Missförstå mig inte, boken är riktigt, riktigt bra – men lite virrig. Backmans klassiska stil (som fungerar så bra i hans blogg och hans andra två böcker) har fått utlopp i den här romanen och ur sjuåriga Elsas synvinkel blir det nästan lite väl mycket virrighet. Men boken är otroligt lättläst och Backman är en mästare på att väva ihop människoöden. Dock lämnas jag med några få frågetecken i slutet. Sådant, som egentligen inte spelar någon roll, men som jag stör mig på. T.ex: vad är det hemliga språket för något språk egentligen? Var kommer Varghjärta ifrån? Men i slutändan spelar det väl inte så stor roll. Boken är bra i alla fall. Jag skrattar högt då och då och myser med Elsa. För att vara snart åtta är hon en ovanligt (kanske lite för mycket) klok flicka. Men varning – boken är inte en mysig och feelgood-roman. Den handlar om döden och om människor som har haft det svårt här i livet. Och hur de hamnade i samma trappuppgång.

Jag rekommendererar den här boken till alla som vill ha en tankeväckande och smått störig berättelse om en sjuåring vars mormor går bort. En berättelse om ovillkorlig kärlek och om sagor.

 

Eleanor & Park

Eleanor & Park – Rainbow Rowell

eleanor & parkEleanor & Park är en ungdomsroman av Rainbow Rowell och publicerades 2013. Jag har läst den på engelska (328 sidor). Betyg: 5/5 ❤

”Bono met his wife in high school,” Park says.
”So did Jerry Lee Lewis,” Eleanor answers.
”I’m not kidding,” he says.
”You should be,” she says, ”we’re 16.”
”What about Romeo and Juliet?”
”Shallow, confused, then dead.”
”I love you,” Park says.
”Wherefore art thou”, Eleanor answers.
”I’m not kidding”, he says.
”You should be.”

Set over the course of one school year in 1986, this is the story of two star-crossed misfits–smart enough to know that first love almost never lasts, but brave and desperate enough to try. When Eleanor meets Park, you’ll remember your own first love–and just how hard it pulled you under.

Citatet är hämtat från Adlibris.

Varför jag plockade upp den här boken: Det har pratats väldigt mycket om den här ungdomsboken, och jag tyckte om omslaget och titeln så mycket att jag ville läsa den. Storyn lät väldigt intressant, och även om jag inte tycker om att läsa romaner som utspelar sig på 1960-,-70, eller -80-talet (vet inte varför, jag har bara svårt med det) verkade den värd att läsa.

Motivering till betyget: Betyget blir en klockren femma. Redan från första sidan älskade jag Rowells språk och upplägget. Berättelsen utspelar sig ur än Parks, än Eleanors synvinkel och språket skiftar klart och tydligt mellan deras röster. Jag blev totalt förälskad i dem båda och jag var helt övertygad om jag inte skulle klara av att läsa ut boken, för jag var rädd för hur den skulle sluta. Jag läste ut den och måste säga att det är ett otroligt vackert slut. Jag grät massor.

SPOILER: (markera för att läsa)

Även om boken inte slutar helt igenom lyckligt är det fortfarande ett väldigt vackert slut. Även om de inte får varandra måste jag säga att jag inte hade velat se ett annat slut. Jag var rädd för att Eleanor skulle bli dödad av sin styvfar, och blev därför väldigt glad när det inte hände. På så sätt var slutet väldigt odramatiskt, även om det ju är ett otroligt dramatiskt slut! 

Jag rekommenderar den här boken till alla. Punkt. Alla (unga som vuxna) borde läsa den här – på engelska. Det är en underbar historia, men den vinner nog på att läsas på originalspråk.

Rainbow Rowell har bland annat också skrivit ungdomsboken Fangirl, som utkom 2013. 

 

Wolf Hall (ljudbok)

Wolf Hall – Hilary Mantel

200px-Wolf_Hall_coverWolf Hall är första delen i en historisk romantrilogi av Hilary Mantel och publicerades på engelska 2009. Jag har lyssnat på den på svenska (26 timmar) med uppläsaren Angela Kovács. Betyg: 3/5 

England, 1530-tal. Kung Henrik VIII kan bara tänka på en sak, han måste ha en son. Hans drottning kunde bara skänka honom en dotter, nu vill han skiljas men måste få påvens godkännande. Han skyr inga medel, det gör heller inte Thomas Cromwell, denna romans märkliga hjälte och kungens handgångne man.

Citatet är hämtat från Dito.se.

Varför jag plockade upp den här boken: Jag är väldigt förtjust i brittisk historia runt just 1500-talet och har läst en del i genren historiska romaner tidigare.

Motivering till betyget: Språket är väldigt speciellt och sättet som Mantel skriver på gör det ibland svårt att hänga med. Jag lyssnade till boken, och det var måhända inte det smartaste draget eftersom det finns en miljard namn att hålla reda på. Men! Det är en intressant bok, som garanterat har tagit flera år att göra research på. Den känns dock lite oavslutad. Trots att boken kretsar runt Cromwell känns det som om jag inte kommer tillräckligt nära honom som person. Det är som om Mantel har beslutat sig för att inte ta med för mycket känslor och dylikt i hans karaktärsporträtt.

Jag rekommenderar den här boken till alla som är intresserade i brittisk historia på 1500-talet och den som tycker om att läsa om Henrik VIII. Jag kan tänka mig att läsa de andra delarna i trilogin.

Uppföljaren i trilogin utkom på engelska 2012 och heter Bring the bodies in.  

 

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek

 Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek: Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek är romanen som Lena Andersson fick Augustpriset 2013 för. Den har utgivits på Natur & Kultur 2013. Jag har läst den inbunden (206 sidor). Betyg: 2/5

egenmäktigt förfarande

”Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.

I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen – utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.”

från Natur & Kulturs hemsida

Augustprisets motivering:
”Subjekt, predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull inre grammatik. Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek där Ester och Hugo möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens systematiska självbedrägeri.”

Varför jag plockade upp den här boken: Jag tyckte att titeln var vacker och att den verkade intressant. Lite kort, kanske, men ändå. Jag har fått den rekommenderad av ett par olika kompisar och tyckte att jag fick väl läsa den då.

Motivering till betyget: Betyget blir 2 av 5, och enda anledningen till varför jag recenserar den här boken överhuvudtaget är för att detta inte är min stil alls, men det kan mycket väl vara någon annans stil.

Och varför? Boken känns krystad. Språket är omständigt, det tar mig orimligt lång tid att läsa en sida. Jag förstår att Ester är förälskad, men vad sjutton är hon förälskad i? Hugo framstår som en riktig skitstövel och jag kan inte se vad det är som lockar henne. I kombination med att Ester framstår som än mänsklig och förälskad, än totalt omänsklig och emotionellt avstängd, blir den här boken en berg-och-dal-bana utan dess like. Och inte på det positiva sättet.

Jag läste en intervju med Lena Andersson där hon berättade att hon kokte ner meningarna till dess essens och att hon först med denna bok tyckte att läsarna förstod vad hon menade. Att hennes andra verk är för komplicerade för läsarna.

Det kan jag hålla med om. Jag skulle vilja säga att hon har tappat mig totalt. Kommer nog inte att läsa något mer av Andersson – någonsin.