Blogg100 #24: Namnbry

De senaste veckorna har det börjat klia i fingrarna på mig. Jag längtar efter att skriva, men jag är för trött för att sätta mig ner och få ner vettiga meningar i ett dokument. Mitt huvud är liksom någon annanstans just nu, och så är det i lite mer än en vecka till. Sen, efter 1 april, när föreställningarna på Flagermusen är över, kan jag börja skriva igen.

Dessutom vacklar jag mellan två olika skrivprojekt. 4an, som jag måste skriva om från 3e person till 1a, har jag problem med att få namnet att passa. Tidigare har huvudpersonen hetat Elina, med smeknamnet Ellie. Eftersom den manliga huvudpersonen heter Elias, tänkte jag att det blev lite väl mycket kaka på kaka, så jag tänkte byta så att hon heter Ebba Linnea Jakobsson med smeknamnet Lea eller Nellie. Jag googlade namnet nyss och fick en chock. Det finns en tjej i samma ålder som min karaktär, med exakt samma namn (lite annan stavning bara). Jag har inte vetat om detta tidigare och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Så nu behöver jag hjälp. Elinas lillebror heter Isak, så inget i den stilen. Vännerna heter Isabella, Malin och Anna, så de är också ute. Elias har en lillebror, Gabriel, och en kompis som heter Oscar. Inga Josefin eller Anja heller, tack.

Vad låter bäst?

1. Ebba Linnea Jakobsson
2. Siri Linnea Jakobsson
3. Astrid Linnea Jakobsson
4. Olivia Linnea Jakobsson
5. Li/Liv Jakobsson

Det här är så svårt! Hur gör föräldrar när de väntar barn? Hur väljer man namn?

Det andra projektet är Tess & Tristan som drar i mig. De vill avsluta sin resa snart, de tycker att 6 1/2 år räcker. Jag ber om ett tag till… Manuset är ju inte klart än.

Hjälp! POV-problem deluxe!

Jag har, i mina försök att komma ur en POV-härva, försatt mig i en ännu större knipa än tidigare.
(POV – point of view, engelsk term för berättarperspektiv.) 4an har visat sig vara en källa till besvär.

I ett tidigare inlägg (från i förrgår, eller nått) skrev jag att jag i ett försök att begränsa historien lite grann valt att låta bara FMC Elina berätta. Alltså skulle alla scener där Elina inte själv är med bort. Sen skulle allt som är från MMC Elias perspektiv bort också. Eftersom storyn ursprungligen är skriven ur bådas perspektiv blir det märkligt att se texten från en sida. Därför brottas jag nu med tanken om jag i stället ska vända på steken och skriva allt i första person i stället (jag-form, alltså)?

Fördelen blir att jag inte lockas till att låta Elias prata. Nackdelen blir att alla scener som jag gillar och som förklarar för läsaren vad kom ”egentligen” hände men där Elina ju inte är med måste bort. Rubbet. Suck.

Och detta kommer jag på 80 sidor in i redigeringen (av totalt 265) – i andra redigeringsvändan och efter tre år med manuset. Herrejesus. 4 000 ord av 73 000 strukna, och fler lär det bli. Jag får nog pröva den nya ”rösten” i morgon, på typ ett eller två kapitel mitt inne i smeten.

Och jag leker med tanken att Elina får heta Olivia Jakobsson i fortsättningen. Med smeknamnen Lia (Elias, mamma & pappa, bästa kompisen Amanda) och Ollie (i skolan, med Adam och tjejerna). Vad tycks? Är Elina en Olivia?

Suck, alla dessa frågor och funderingar. Önskar att någon hade alla svar i ett facit.

Det där med POV

Sedan jag kom hem från England har jag återupptagit redigeringen av 4an. Jag redigerar i Pages på min iPad, för jag har (efter cirka 15 års skrivande) upptäckt funktionen ”ändringsspårning”, vilket gör redigering på skärm riktigt trevligt. Och inte behöver jag internet till det heller. 🙂 Tunga manus no more! I alla fall inte i redigeringsvända 2 eller 3.

I går stötte jag på problem. I 4an har jag alldeles för många POV, alltså point of view. Jag dyker in i huvudet på alla mina karaktärer. Det finns ett fint ord för det, men det reder vi ut i ett annat inlägg lite senare i veckan. Nu får läsaren veta vad alla mina personer känner, i stället för bara Elina. Jag har satt parentes runt allt som Elias ”tänker” eller vad han ”känner”. Från och med nu blir det bara Elinas syn på saken och vad hon känner. Det gör att vissa scener försvinner, tyvärr, så jag blir mer och mer osäker på mitt byte, men det heter ju kill your darlings så om jag låter Elias göra och säga saker som bara Elina ser (alltså att läsaren ser saker från Elinas perspektiv hela tiden) kanske manuset inte blir så fruktansvärt långt! Just nu (på 50 sidor) har jag strukit nästan 3 000 ord. Om manuset är +250 sidor blir det en herrans massa ord som försvinner.

Gah! Vet inte. Får ta en kopp kaffe, städa huset lite och fundera på saken. Eller vad tycker ni? Bir en berättelse bättre av flera POV eller ”räcker” det med FMCs POV?

Hjälp! Tjejnamn sökes

Jag har under de senaste tre åren stört mig på att mina karaktärer ofta får förnamn som börjar på samma bokstav. Ex: Tristan och Tess. Elina och Elias.

Nu har jag kommit fram till att det inte går att Elina heter just Elina Johansson. Hon måste byta namn, för flera gånger när jag redigerar läser jag Elias eller Ellie i stället för Elina och om jag blir förvirrad, vad blir då inte läsaren? Jag har försökt komma på ett namn, men förgäves. Allt låter dumt. Så nu ber jag om hjälp. HJÄLP!!!!

Elina är sexton år gammal, kommer från en liten stad i Mellansverige och älskar teater. Hon har en lillebror som heter Isak. När hon börjar gymnasiet blir hon vän med Bella, Anna och Malin och får smeknamnet Ellie (och smeknamnet spelar stor roll i berättelsen, så det måste gå att göra ett riktigt fjortissmeknamn av namnet). Elina är en försiktig (nästan lite mesig) tjej som hamnar i kläm mellan starkare personligheter i tjejgänget. Hon blir ihop med snyggingen Adam men är kär i Elias (som INTE ska byta namn). I gänget finns också Josefin, Henke, Oskar, Amanda, Maria och Joel.

Det får gärna vara ett lite ”äldre” namn, men inte Gunvor eller något sådant. Hon är född på 1990-talet. Tänk på en person som smälter in i bakgrunden så mycket att hon nästan inte märks. Där har du Elina.

Okej. Några idéer?

Nytt sätt att redigera på

Anledningen till att jag ofta inte redigerar på dator är för att jag vill se ändringarna och att det är lättare att upptäcka fel på papper än på skärm.

Nu undrar jag om jag inte har hittat en gyllene medelväg. Pages (Macs motsvarighet till Word) på iPad. Med ändringsspårning, en funktion jag aldrig ens har tänkt på förr, är det lätt att se hur texten ändras och man kan också se texten hur den kommer att bl med alla ändringar. Eftersom hela manuset enkelt får plats på iPaden kan jag ju släpa med mig redigeringen överallt. Har redan redigerat 30 sidor och drygt 800 ord har redan rykt. Det handlar om att strama upp texten och göra den mer trovärdig. Detta blir sista vändan före en lektör får kika på den. 🙂

Så till juli borde jag vara klar med detta. 🙂

Lektör! Någon som vet en riktigt bra lektör?

Jag är i behov av en riktigt, riktigt bra lektör. Jag har tidigare haft med Leffe Delo att göra, som visserligen är riktigt, riktigt bra, men nu vill jag bredda mina vyer och finna nya stigar.

Så, någon som vet en riktigt bra lektör? Manuset är ungdomslitteratur, ca 70 000 ord (+250 sidor). Det får gärna inte kosta mer än några tusen, ju mindre desto bättre – jag är en fattig student, trots allt. Jag har funderat på Johanna Lindbäck/Lisa Bjärbo, för de har nyss skrivit en bok ihop (”Vi måste sluta ses på det här sättet”). Drottningarna av ungdomslitteratur. Och inte är det svindyrt heller.

Det är 4an som ska under luppen och sedan i väg till förlag. Jag tror att jag vet vad Bella saknar. Vad som Elina saknar. Elina, som borde byta namn. Varför får alla mina karaktärer namn som börjar på samma bokstav? Först var det Terese och Tristan, sedan Elina och Elias. Tur att Benjamin och Julia höll sig i skinnet …

Vi ger det ett försök!

Jag har suttit och lekt med tanken att skriva om 4an till jag-form, det skrev jag redan för någon dag sen. Men sedan i dag undrar jag om jag inte ska försöka mig på att skriva i jag-form OCH presens. Så blir det inte en så stor omställning för mitt arma huvud. Jag ska skriva om första kapitlet i dag och i morgon, och sen länkar jag till det i morgon kväll/på söndag, så får den som vill gärna läsa och säga sin mening om vad som funkar bäst.

Så det blir första person presens. Intressant. Jag som förr i världen skrev tredje person dåtid. Detta ligger verkligen på andra sidan skalan, men det kan vara att det är det som är bäst för storyn. Vad som blir intressant att skriva är att plötsligt ligger allt fokus hos Elina, och hennes motvilja mot att vara det som Bella och Adam tvingar henne att bli. Nackdelen med den vinkeln är att Elias blir helt tyst, men det löser sig.

 

Olika typer av POV

Under ett par dagars tid har jag funderat lite över 4an och hur jag ska få den att gå framåt i redigeringen. En av idéerna som dök upp var att byta POV. I ögonblicket har jag två stora synvinklar, Elina och Elias. Och det verkar inte riktigt fungera.

Tanken med att byta POV är att allt borde gå genom Elina, och Elias borde inte alls ha några ”egna” scener utan bara dem som är tillsammans med Elina. Alltså ryker alla scenerna med Elias och Oskar, vilket är synd, för några riktigt fina scener är där.

En annan idé är att skrota det där med 3e person och övergå till traditionell jag-form. Jag har inte skrivit i jag-form sedan jag var … eh, typ fjorton? så det känns märkligt att ens fundera på det. Sedan 2007 har alla mina berättelser automatiskt varit i 3e person presens, och att övergå till jag-form (och då eventuellt övergå till dåtid (jag avskyr jag-form i presens, det ser så dumt ut!)) är … ja, underligt. Märkligt. Onaturligt, till och med.

Det blir ju en helt annan roman. En ungdomsroman med helt andra drag än Ellie & Elina. Undrar om jag klarar av det?

Det vore ju kul att försöka. 🙂 Men då blir det inte redigering, utan omskrivning. Av hela manuset. Alla 73 000 orden. Suck och stön.

 

 

4an strular igen

Medan Robyn spelar i datorns högtalare och kaffelukten sprider sig i köket sitter jag återigen och stirrar på högen av papper som för tillfället utgör 4an. 265 sidor som ska slaktas. Inte för att det går snabbare bara för att jag stirrar på dem, men då känns det kanske lite mer produktivt.

Jag vet liksom inte var jag ska börja. I vilken ände, så att säga. Under en av gårdagens fyra långpromenader (det sköna med att ha hund) fick jag en idé om hur jag skulle ändra på slutet. Men början är en svår nöt. Jag försöker börja från början, fast mitt i handlingen. Problemet är att hela första kapitlet är en enda stor informationsdump, det är först i andra kapitlet som det börjar hända något. Men om man inte vet vem Elina är som person, funkar det då att slänga in en förälskelse i kapitel två? Jag tvivlar.

Är jag helt ute och cyklar?

När jag läste igenom senaste numret av Tidningen Skriva i dag fastnade jag för ett uttalande i en av artiklarna. Det handlade om att man skulle inse när man var helt fel ute och våga börja om.

Det kändes som att få en spann kallt vatten över sig. Är jag ute och cyklar när det gäller 4an? Det har hela tiden funnits något som inte har fungerat (om ni läser lördagens inlägg (2 mars 2013) blir det nog ganska klart) och jag kan inte låta bli att tänka på att jag kanske borde spola den idén och skriva om 4an till det den verkligen är –  en kärlekshistoria. Jag skriver nog inget annat än kärlekshistorier …

Men jag vet att jag kan få 4an att fungera, jag måste bara få in rätt vinkel på berättelsen. Och det har visat sig vara svårare än vad jag har trott. Än så länge står redigeringen still, för jag har inte vågat börja. Jag måste veta vart berättelsen är på väg innan jag sätter saxen till manuset (eller rödpennan, i det här fallet). Så många val, så många val …

Har ni någonsin haft ett manus som ni vet kan bli fantastiskt om ni bara hittar vad det är som gör det där lilla extra?

En snabb genomläsning senare

I går snabbläste jag hela 4an (det är bara 265 A4-sidor) och till min förvåning fungerar det mesta av det jag hade tänkt ta bort. Klart att där är en del saker som måste fixas till – ibland känns det som om jag har hoppat över flera scener i min iver att bli färdig med manuset förra gången jag gick igenom det. Där är också en del stavfel, meningar som saknar ord, m.m. Jag tänker ta nästa vecka (då har jag lov, nämligen) och gå igenom allt från början till slut. Framför allt måste Elina och Elias sluta bråka, de bråkar typ igenom hela manuset och inte ens jag kan följa med i vilken av gångerna de bråkar. Men det går att fixa till – allt går att fixa till. Det finns några stora saker som måste ändras på:

• Bella måste bli en riktig person. Storyns elaka tjejkompis har blivit endimensionell utan ens ett riktigt motiv till varför hon är en bitch. Anledningen? Eh, skilda föräldrar och en mamma som beter sig som om hon också vore tonåring. Elina får veta det av Malin och får också se det när hon är hemma hos Bella några gånger. Oftast är tjejerna inte hemma hos Bella utan hos Anna eller Malin. 
• Elina måste hålla fast i sin personlighet – Ellie är en person som Bella och Adam tvingar henne att bli, men hon behöver inte vara sådan alltid. Ibland tar Ellie över, det är inte bra. Elina ska inte ligga runt, utan det är bara Adam och Elias (och situationen med Oskar) som händer. Resten är alltså bara rykten. (Adam sprider rykten om henne när de gör slut och det urartar totalt.)
• Elias måste antingen ha en död lillebror, eller vara ensambarn. Det här med att vela runt i planeringen är inte en bra idé. Och om Elias lillebror har funnits, måste han väl för guds skull vara med i berättelsen också?! Och Elias kan väl bestämma sig – vill han bli civilingenjör eller läkare?
• Elinas kompis Amanda ska inte förekomma i storyn, inte som fysisk person i alla fall.
• Elina kan inte hålla på att bråka med Elias så som hon gör. Det blir inte bra, de bråkar nonstop hela manuset igenom och det fungerar inte. Varför skulle Elias ta tillbaka Elina efter att hon har svikit honom så som hon gör?

Många frågor, inte så enkla svar. Men jag ger manuset mars ut – om jag inte är färdig då struntar jag i redigeringen tills i sommar. Nu måste det hända något och 4an är det manus som nästan är klart. Så kan jag få en avvisning före sommaren. 😉 Det här blir första manuset som jag skickar in till förlag sedan sommaren 2007. Spännande, minst sagt. 🙂

Och medan Elina och Elias får sig en rejäl omgång ligger Tristan och Tess tysta. De är fortfarande sura på varandra, så det kommer ta ett tag att reda ut den röran. Om 8an är färdigskriven sommaren 2014 är jag nöjd.

Ibland blir man aldrig klar med manuset

Jag läste igenom bloggarkivet för en stund sen, mest för att se vad det är jag har bloggat om egentligen det senaste året. Mycket har det handlat om 4an, mycket om serien Och sedan föll regnet och mycket om … eh, allt annat. (Mitt liv, typ. Detta är INTE en renodlad skrivblogg, även om jag försöker hålla den till det. Nåja. Vi återkommer om detta någon annan gång.)

Hursomhelst, jag trillade över det här gamla inlägget från 20 juni 2012 där jag stolt förklarade att nu var 4an klar! Redo att skickas in till förlag. Status åtta månader senare?

Inte inskickat. 

Varför? undrar till och med jag. Det är ju klart. Redigerat och omskrivet. Läst om och om igen i jakt på stavfel. Så varför har jag inte  gjort något åt det? Problemet är att jag inte har haft lust. Redan i juni kände jag att det saknas något i manuset. Något … ganska stort. Ett ”varför sker det här?”-stort. Häromdagen började jag tänka på det igen. Kanske är Bella så jobbig för att hon är avundsjuk på Elina? Kanske är Bellas situation hemma inte lika stabil som Elinas? Och varför tycker Elias fortfarande om Elina efter att hon har varit en total bitch? Kan man verkligen vara SÅ kär?

Jag har länge känt att det saknas några scener i manuset. Nu har jag fått nog, nu SKA jag skriva ut allt igen och redigera om det. Ett förlag ska få manuset innan påsk.