Artikellänk: om skönhetsideal

Om det så är en enda sak jag delar den här veckan, så är det det här inlägget. Läs, begrunda.

Jag älskar det. ❤

http://enblommigtekopp.se/2015/july/fuck-era-skonhetsideal-2.html

Ut med det gamla, in med det … äldre?

Det kändes som att det var dags för lite nytt i bloggen, så det blev ett nytt tema! Eller nytt och nytt … Den som har läst min blogg ett tag känner säkert igen temat från förr, nämligen tidigare i vintras. Det är ett skönt tema som fungerar bra för mig, så jag kände att det var dags att ta tillbaka det. 🙂

Däremot är det alltid lika intressant att se om man kom ihåg var man hade allt i menyerna … 

Note to self

Läs Fredrik Backmans blogg lite mer regelbundet. Den är faktiskt förbannat rolig. 

Och, note to self 2:

Kom för i helvete ihåg paraplyet nästa gång du går ut! 

Speciellt när det har regnat hela dagen.

 

En liten upputsning

Jag har gett min andra blogg en liten upputsning så här på vårkanten. Det är bloggen till Och sedan föll regnet, min new-adult serie. Ta en titt här!

Det är bloggen/hemsidan som handlar uteslutande om Tess & Tristan och deras vänner. Den här bloggen är ju lite mer spridd. 😉

Blogg100 #35 & Bokbloggsjerka: Korrekturlästa deckare?

Det är fredag och det betyder jerka! Den här veckan har Annika hämtat inspiration hos Bokblomma, som skrev ett mördande inlägg om deckargenren och hur illa korrekturlästa deckarna verkar vara. Så Annika frågar:

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker?

Jag läser deckare då och då. Ganska sällan när jag tänker efter. I gymnasiet läste jag deckare när jag tog paus från fantasy-böckerna, och då läste jag mycket Liza Marklund, Elizabeth George och en eller annan Camilla Läckberg. Nu för tiden läser jag endast Liza Marklunds nya böcker, och även då är det mer för att jag har läst alla andra och vill veta var Annika Bengtzon avslutar sin resa.

 

Därmed inte sagt att jag avskyr genren. Men många gånger när jag har läst deckare har storyn varit ganska otrolig, karaktärerna platta, språket märkligt och klyschorna så många att själva klyschorna blir en klyscha. Och därför blir boken tråkig.

Jag älskar tv-serier som CSI, Bones, NCIS osv. Deckare som zoomar in på bevisen och inte så mycket på karaktärerna. Jag gillar the forensics. Men gamla klassiska deckare som Agatha Christie har jag inte mycket för.

Det där med dåligt korrekturlästa böcker verkar tyvärr hänga ihop med deckargenren. Inte för att författarna är sämre, men för att deckarna är förlagens kassakor. Förlagen trycker ut deckare i en häpnadsväckande takt. Och det innebär tyvärr att stavfel smyger sig in i trycket. Så klart gäller detta inte bara deckargenren, utan i alla genrer där man ger ut många böcker. Det handlar om produktionstakten, inte kvalitén. Ibland är det verkligen kvantitet över kvalité.

Överhuvudtaget tycker jag fruktansvärt illa om dåligt korrekturlästa böcker. Det stör mitt läsflow, för jag ser felen. Så fort det saknas en punkt någonstans stör det mig. Stavfel är ännu värre. Jag vet att man omöjligt kan finna alla stavfel/grammatiska fel, men i en bok på 400 sidor ska det finnas kanske ett eller två fel per 100 sidor. Annars är det bara dåligt gjort.

Så här brukar min korrekturläsning se ut:

Och om du är osäker på vilka tecken man ska använda när man korrekturläser, titta på den här hjälpredan!

Blogg100 #30: 21 snabba frågor

Hittade den här listan på 21 frågor hos en annan bloggare och tänkte att det kunde vara kul att göra. 🙂 Så slipper ni undra vad det är för en märklig bloggerska ni har hamnat hos. 😉

Jag heter Sara Swietlicki. (Född i Sverige, efternamnet kommer från Polen (efter min farfar) och nej, jag pratar inte polska, till mitt stora förtret.)

Jag är för tillfället hemma och lyssnar på Verdis La Traviata på Spotify, ska snart laga lunch och sen duscha innan jag åker iväg till jobbet, har föreställning på Operaen i kväll och måste förbereda mig.

Jag är bra på att sjunga.

Jag tycker inte om spindlar, osv. Har en märklig fobi för stora fjärilar.

Jag är dålig på att förlora, speciellt när det gäller något jag vet att jag är riktigt bra på.

Jag läser mycket men just nu är det mest serien The Mortal Instruments som jag har snöat in mig på. Läser just nu #4, City of Fallen Angels.

Jag gillar när jag är ledig och kan skriva på något av mina ungdomsmanus.

Jag sjunger ofta och bra. (Jag utbildar mig till operasångerska, så därför tillåter jag mig att vara osvensk och faktiskt säga att jag är bra.)

Jag älskar mitt familj, mitt jobb och min lägenhet.

Jag är inte speciellt bra på att hålla rutiner, speciellt när det gäller träning.

Jag tycker om att laga mat och umgås med vänner, gärna med ett glas gott vin i handen. Helst vitt, men rött går också bra.

Jag är beroende av kaffe.

Jag har på mig jeans och linne, ofta med en kofta till. Ibland blir det klänning/kjol.

Jag dricker helst kaffe eller te.

Jag lyssnar på mycket pop/rock, radio och en hel del klassisk musik. Just nu: La Traviata av Verdi.

Jag blir arg på folk med fördomar, vare sig det gäller utseende, sexuell läggning eller rasism. Varför kan inte alla få älska den man vill, se ut som man vill och inte hållas tillbaka av den hudfärg man är född med?

Jag blir rädd av hur lättvindigt vi människor värderar andras liv. På nyheterna, i media. Att en man med så mycket makt (Putin eller Obama) kan marschera in i ett annat land och orsaka så mycket lidande.

Jag önskar mig ett stort hus där jag får plats med tre speciella rum:1) ett bibliotek, komplett med golv-till-tak-bokhyllor, en läshörna (två stora skinnfåtöljer med ett bord mellan och varsin stålampa) och en öppen spis. 2) ett notbibliotek med en stor stereoanläggning, en hel vägg med cd-skivor, en vägg med posters från gamla föreställningar och program från föreställningar, och en Steinway-flygel. Rummet får gärna vara ljudisolerat så att jag kan öva därinne. 3) ett mediarum, där det är en stor tv-skärm och en hel vägg med bara dvd:er och serieboxar.

Jag är pinsamt dålig på att komma ihåg folks namn. Eller att koppla ihop dem med en person, snarare. Något jag jobbar på. Har i övrigt INGET bollsinne.

Jag är uppväxt i Lund, Skåne. Har bott i Vadstena i tre år och bor i Köpenhamn sedan mars 2011.

 

 

2013 in review (enligt WordPress)

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 4,200 times in 2013. If it were a NYC subway train, it would take about 4 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Hur får man besökare?

Ett kort, kort inlägg blir det, för jag halvsover redan. Lång dag, men skön dag. Nu är höstlovet över med buller och bång, grå himmel, ösregn och fleecetröjor. Önskar mig verkligen en hoodie i fleece. Eller en kroppstemperatur på mer än 36,5 grader. Allt för att inte frysa.

Hatar verkligen att frysa.

8an ligger just nu på 84,5k – och där lär den nog ligga tills Nanowrimo börjar nästa fredag. I stället läser jag bloggar, recenserar böcker och övar på operaarior.

Min recension på Lova här i fredags har gjort att jag har 59 träffar (40 besökare) på bloggen bara i dag. Är recensioner tricket för att få besökare? Eller vad vill DU läsa om på den här bloggen? 🙂

En smakebit på søndag: Och kvar stod en röd resväska

 

För första gången på väldigt, väldigt länge tänkte jag göra En smakebit på søndag som Annika rekommenderat och som kommer härifrån, en norsk blogg som heter Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att man varje söndag ger sina läsare ett smakprov från den roman du just nu läser. Eftersom mitt läsande har legat nere ett långt tag har jag heller inte haft något att tipsa om, men nu tänkte jag ta mig själv i kragen och ge er ett tips. 🙂

Hanna stod som förstenad med huvudet böjt bakåt mot det öppna fönstret. Hon kunde känna av den onaturliga böjningen i nacken, det stramade, gjort ont rent av. Hon hade hört vad som sades, men kunde bara inte förstå innebörden. Orden fanns där i luften, gjorde den svårt att andas. Den fräna lukten av vår började fräta i hennes näsborrar. Den luktade som av gamla spyor och gjorde henne illamående.

– Förstår du inte vad jag säger, jag vill inte ha dig här längre och det vill inte din far heller. Han skall få nya barn nu. Han kommer inte att leta efter dig.

Apans röst hade gått upp i falsett. Fönstret stängdes med en skräll. 

Det här citatet kommer från sida 69 i romanen Och kvar stod en röd resväska, skriven av Mari Åberg och utkommen på Andra rum förlag i år (2013). Den är superbra! Du kan läsa mer om den och Mari här.

För fem år sedan igår

… registrerade jag tydligen den här bloggen på WordPress fick jag veta igår, när jag fick ett ”Grattis på årsdagen!”-mejl från WP. o.O.

Detta minns jag inte själv. 2008? Jo, det kan väl kanske stämma. Men jag började inte blogga här (regelbundet, i alla fall) förrän juni 2011. Sedan dess har jag fått nästan 6 100 visningar (TACK till alla er som läser och kommenterar, det betyder så mycket!) och har skapat väldigt många inlägg om dels mina romaner men också en massa helt andra saker som nationaldagar, sång och min vardag.  Jag tänker fortsätta i minst fem år till, så det så. 😉

Senaste nytt på skrivfronten: ganska stillastående. Det har inte blivit några stora mängder ord i dag, inte direkt något tänkande heller, bara jobb jobb jobb och trötthet. Och kaffe. Får inte glömma kaffet. Hursomhelst, jag har kommit 6 000 ord längre nu när juli snart är slut än vad jag hade när juni tog slut. Alltid något. Det känns som om Camp Nanowrimo inte riktigt fungerar på mig. Vadå skriva på sommaren när man är ledig? Skriva gör jag oftast när jag har som mest att göra och egentligen borde lägga tiden på något annat. Och då blir det som bäst, för jag hinner inte övertänka något utan bara skriver. Det här med att tvinga sig själv att skriva när man är ledig är ett j*vla ofog. Fast det är klart … hade jag åkt till Gran Canaria själv en vecka hade det nog blivit en del skrivande. 🙂

I övrigt: kolla gärna in min youtube-kanal. Jag håller på att lägga upp videor från min examenskonsert i juni, så där finns lite nytt.

Men nu: sängen. Måste soooooova.

Hur lycklig blir man inte…

…. när man i en bloggkommentar skriver till författaren i fråga och undrar varför man har fått en bok (författarens senaste) i brevlådan utan att man har gjort något för att förtjäna det OCH FÅR SVAR med vändande post.

Och varför? Simona Ahrnstedt har läst bloggen (den här lilla pyttebloggen) och ville skicka en bok (se bilden). Det lyfte liksom hela min dag, det där. Tack Simona, om du läser det här. Gissa om jag blev lycklig nu. 🙂

Läs mer om Simona här!

5 000 träffar!

Idag har bloggen passerat 5 000 träffar! Yay! 😀 Jag blir så glad!!! Det är snart två år sedan jag startade upp den här lilla bloggen, det känns lite märkligt. Tiden går fort när man har roligt.

I går fick jag skrivet de sista + 1 500 orden för att komma upp i 5 000 ord. Om jag får ett par minuter före läggdags kan jag säkert skriva de sista 406 orden för att komma upp i dagens kvot.

Och i dag blev jag omnämnd i ett fint blogginlägg från Mari Åberg – man blir ju rörd för mindre. 🙂