Kreativt skrivande

Förra året när pandemin slog till kändes det som om hela mitt kreativa jag lade sig ner och dog. Dålig liknelse kanske, ber om ursäkt för det, men eftersom hela kultursektorn stängdes ner kändes det verkligen så. Jag tillbringade minst 8 av årets 12 månader med att INTE jobba, och när man i vanliga fall jobbar 11 av 12 månader kändes det mycket märkligt. Jag läste oerhörda mängder, men det var inte riktigt samma sak.

I år var jag förutseende nog att anmäla mig till ett antal sommarkurser och någon höstkurs också, allt för att inte bli deprimerad på kuppen. En av dem var kreativt skrivande på Umeå universitet. Så i sommar hänger jag på en distanskurs i kreativt skrivande, där jag tänker försöka mig på att skriva en roman.

Den här bloggen började ju en gång för tio år sedan som en blogg för just skrivande. Jag skrev väldigt mycket då, mellan 2007 och 2012/13, men sen kom det liksom av sig. Började läsa mycket istället när utbildningen tog all min kreativitet, men som sagt – efter förra årets kulturtorka känner jag ett starkt behov av att få GJORT något.

Planen är att i sommar skriva en roman i en för mig ny genre, med ett nytt upplägg. Att strukturera upp mitt skrivande, planera för det. Sambon ska jobba hela sommaren och jag har nästan två månaders sammanhållen ledighet så jag har inga ”måsten” på den fronten.

Det blir en thriller, antagligen i gråzonen mellan ungdoms- och skönlitteratur för vuxna. Målet är att få till ett råmanus på minst 50 000 ord, eller i alla fall ha kommit en bit på vägen. Jag kommer att dela med mig av processen både här och på Instagram, dels för att ha en slags skrivdagbok men också få en slags tidspress på mig.

Inspirationen till berättelsen kommer från en verklig händelse som rapporterades i pressen i vintras. Den fascinerade mig så, och har fortsatt att fascinera mig sedan dess. Det är lite av ett etiskt dilemma: hur mycket kan man inspireras av en verklig händelse innan man riskerar att såra någons känslor? Därför har jag valt att plocka bara själva grunden till berättelsen från den verkliga händelsen och fyller sedan på med egna detaljer.

Hoppas att ni vill följa med på den här resan. Jag lovar att det kommer komma en del boktips också, jag slutar inte läsa bara för att jag börjar skriva! 🙂

NaNoWriMo 2018

Jag tänkte först att nä, inte i år. Jag har för mycket att göra med föreställningar på turné, en förestående flytt och min nyfunna passion för styrketräning. Men sen tänkte jag äh, varför inte. Så paniken som infann sig igår när jag inte visste vad jag skulle skriva! Men det blev i skrivande stund 1700 ord i natt, och ikväll blir det förhoppningsvis några ord till. Förhoppningsvis ungefär lika mycket till.

För den som inte vet är NaNoWriMo (förkortningen för National Novel Writing Month) ett event online där människor över hela världen samlas för att skriva. Målet är 50 000 ord på 30 dagar mellan 1-30 november.

Dagen ägnar jag åt flyttförberedelser, såsom att ringa alla försäkringsbolag, att göra en adressändring, avsluta abonnemang och ta reda på hur man flyttar tvättmaskiner utan att skada trumman. Flytten går inte förrän i luciaveckan, men det vet man ju hur snabbt tiden går …

Ah. Livet en vanlig torsdag när man har tid att stå i telefonköer. Nu ska jag äta lunch och sen så småningom traska iväg till gymmet. Kan ju inte sitta i soffan med datorn hela dagen!

 

Helgfrågan: Skriver du?

Det är fredag! Jag har haft en extremt lugn arbetsvecka, vilket är både skönt och lite underligt. Har passat på att läsa lite och sova ikapp, men trött är man ändå. Därför är det underbart att se sol och blå himmel i Lund idag. Själen blir lite lättare!

Just nu läser jag en Kindle ARC (Advanced Reader Copy) av en bok som släpps 21/11, nämligen Broken Moon av Sarah Beth Moore. Dystopian fantasy. Det märks att det är hennes debutbok, och att engelska inte är mitt modersmål. Den hade mått bra av att skalas ner lite i beskrivningarna, just nu är det lite mycket show AND tell. Det är sällan jag kan konkret säga vad det är som stör mig, men här var det tyvärr ganska enkelt.

Det är dags att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna:

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om? (Bonusfråga: Har du börjat ”tjuvlyssna” på julmusik än? Någon favorit?)

Jag hör definitivt till skaran som vill skriva en egen bok. Jag har gjort flera försök och har den imaginära skrivbordslådan full av ungdomsmanus. Ett av dem kom tvåa i en skrivtävling för ett par år sen. Just nu handlar det mer om att hitta skrivglädjen och tiden att redigera och skriva om historien till något vettigt. En vacker dag … I år har jag varit fullt nöjd med att jobba och läsa andras böcker.

Jag brukar börja tjuvlyssna på julmusik redan från första november, men i år har jag ingen lust. Det får vänta till 1 december. Jag lyssnar inte på radio för tillfället, mer än Morgonekot, så jag får ingen julmusik där heller. Det enda jag har tjuvlyssnat på är Händels Messias, men det räknas inte riktigt, tycker jag, som den operasångerska jag är!

Månadens mål

Så tar oktober slut. November tar vid och livet rullar på.

I november vill jag läsa fler hyllvärmare, lyssna på några ljudböcker och nästa några nya författare.

I november ska jag försöka skriva en roman under NaNoWriMo. Ingen aning vad den ska handla om. Det tar vi i november, alltså om en typ timme. 😂 Jag känner mig alltså inte direkt förberedd eller ens speciellt peppad, men men vet – det kanske blir bra ändå.

10 år senare

För precis tio år sen i dag registrerade jag mig för att vara med i NaNoWriMo för första gången. Samma kväll, 19 oktober, började jag fila på en idé som senare skulle bli min ungdomsserie, Och sedan föll regnet.

Jag började skriva och skrev under november 2007 ca 50 000 ord på den första boken. Under de kommande tre åren skrev jag på den långa berättelsen. I maj 2010 blev jag klar, 150 000 ord senare. Trodde jag. Så snart jag hade skickat in boken till en skrivtävling (där jag kom tvåa) började jag skissa på en bok som utspelade sig före den ursprungliga berättelsen, som en slags prolog. Den blev snabbt skriven under ett nytt NaNoWriMo (2010) och landade på 100 000 ord. Och sen igen, ett par år senare, blev det till två nya böcker, som utspelade sig efter den ursprungliga berättelsen. Också dem på vardera 100 000 ord.

Jag har i omgångar skrivit om den här serien här på bloggen. Det blev alltså totalt fem böcker, som utspelar sig under en period på tio år, 2006 fram till 2016. Nästan en halv miljon ord.

Problemet är att den behöver redigeras. Göras om, skrivas om. Historien är fortfarande bra, men den behöver stakas upp och rensas. Det känns som ett ofärdigt husbygge, framför allt eftersom jag allra helst skulle vilja ge ut berättelsen, antingen via förlag eller egenutgivning.

Nu närmar vi oss NaNoWriMo igen. Kanske är det dags att skissa upp berättelsen från början och helt enkelt börja skriva om från ett tomt papper? Om det så ska ta tio år till ska berättelsen någon gång komma ut som bok, det lovar jag!

Har ni ofärdiga manus i byrålådan? Eller tillhör ni den skaran som lyckas bli färdiga och utgivna?

På med dunjackan!

Då sitter jag på Oslo Gardemoen och väntar på att klockan ska bli dags för att flyga hem. Det har varit en lång dag och jag har redan fått ett resultat av dagens ansträngningar. Tyvärr inte det jag ville ha, men ändå ett hyfsat positivt resultat.

Nu lever jag på strömmen från min dator och ett långsamt internet på flygplatsen. Min reserv-telefonladdare verkar ha gett upp lite, jag får nog investera i en ny sladd. Det är lite lagom kallt överallt, tack och lov för dunjackor och te. Oslo har haft 5 grader och regn idag, riktig mörk och kall höst. Har inte hunnit läsa nästan någonting idag, jag har varit för rastlös. Det får bli att ta tag i jobbandet imorgon och börja fixa noter för nya uppdrag. Det blir en del auditioner den här hösten och med det lite farande fram och tillbaka. Lite lästid, med andra ord.

Läser forfarande i Det flammande korset av Diana Gabaldon. Tänkte egentligen köpa en bok på flygplatsen, men 149 NOK för en vanlig pocketbok kändes en smula överdrivet, även för mig …

Skulle vilja planera lite skrivande, men hjärnan är lite tung för tillfället. Det kan ju kanske bero på att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva … får väl spåna lite under de kommande dagarna. Har lust att skriva lite ungdomslitteratur.

Skrivbordssaknad

Jag är inte på bokmässan i år heller, vilket är en stor sorg för mig, men ibland är det helt enkelt ekonomin och jobbet som styr. Jag har inte plats i mina bokhyllor för fler böcker egentligen … Hoppas att alla ni som är där har roligt och till er andra: det blir vår tur en annan gång!

Så nu sitter jag och tittar på IKEAs hemsida i stället. Jag har inget skrivbord i min lägenhet, bara ett soffbord och ett matbord, och det fungerar inte riktigt. Det är så lätt att sätta undan datorn och göra annat. Just nu vill jag bara hitta tillbaka till mitt skrivande, och det kräver en vettig plats att göra det på. Jag funderar på ett som nedan:

Det är från serien Vittsjö, och är 100 cm långt, 37 cm brett och 75 cm högt. Finns också i vitt/glas, men jag gillar det mörka! Det skulle inte vara så massivt i min lilla tvåa, och det skulle stå mot balkongfönstret, vilket för att ljusinsläppet fortfarande skulle vara lika stort. För bara 399 kr känns det som en ganska bra idé. Jag skulle inte behöva köpa någon lampa eller stol, för det har jag redan.

Åh, det är svårt! Men jag vill ha ett skrivbord igen, det har jag inte haft på flera år. Och tanken på att ha någonstans att skriva känns helt underbart! Vad jag ska skriva vet jag redan. Det behöver bara en omstrukturering så är det redo för att skrivas. Det är dags att börja om från början. Jag vill berätta Tess och Tristans historia, men just nu är den inte riktigt klar i sina riktningar.

Hur gör ni? Har ni ett skrivbord eller sitter ni på andra ställen?

NaNoWriMo big no-no

Idag tog jag ett beslut rörande NaNoWriMo. Ohjälpligt efter och med noll lust att ens försöka raderade jag romanen från sidan. Med andra ord är jag inte med i årets försök, för jag kände att jag inte ens gjorde ett vettigt försök. Det var ju ett smått idiotiskt försök med tanke på hur mycket jag har haft att göra i november. 

Men skit i det. Jag läser min 87e bok för i år (Boktjuven av Markus Zusak) och har därmed också klarat alla 35 punkterna i Kaosutmaningen. Lägg sedan till flyttförberedelser, en förkylning och ett jobb så har jag nog i mitt liv utan att försöka trycka ut över 25 000 ord på några dagar. 

Hur går det för er andra? Har ni klarat det? Eller har ni gett upp, precis som jag gjorde? 

Hjälp! (Struktur i historier)

Funderar på mitt NaNoWriMo-projekt och tänker mycket på upplägget. 

I korta drag handlar det om ett gäng ungdomar. De har alla sina hemligheter och egenheter, men gemensamt är att de bor i samma lilla stad. Vissa är syskon, några är kära i någon, några är hemligt ihop med andra. 

Mitt problem är upplägget. Historien kretsar kring en fest där allt går åt helvete, en blir svårt misshandlad och en dör. Min fundering är om man ska sprida ut festen (A) med vad som hänt före (B, C osv) eller om man kör festen och sedan fortsätter framåt med vad som händer sen (typ polisutredning och ev rättegång) med tillbakablickar insprängt här och där för att slippa förklara precis allt genom dialog. 

Vad tror ni? 

Jag vet inte själv. Jag har naturligt börjat på den andra varianten, mest för att jag inte hade något planerat och behövde kicka igång historien någonstans pga tidspress. 

Men som sagt, vad tror ni? Vad hade ni helst läst? 

När läsandet blir en flykt

Lite så har det känts den här sommaren och hösten. Vi får se om vintern blir lika desperat, men jag tror inte det … 

Sedan jag kom tillbaka till Sverige i somras har jag läst i runda slängar 50 böcker, det som normalt är mitt årsmål. Det har varit frenetiskt, en ”jag kan inte vara utan något att läsa”- känsla som jag inte är van vid. För första gången på länge har musik inte varit nog, det ska vara ljudböcker/poddar/böcker. 

Mitt NaNoWriMo-skrivande ligger still på 23k. Jag har inte skrivit ett ord på över en vecka och har det märkligt nog okej med det. Vill gärna vinna, men ligger ganska exakt 15k efter nu. En dryg vecka kvar – går det? Har ca 27k kvar till målet. 

Om vi nu bortser från det, så har jag alltså läst en masse de senaste veckorna. I söndags hade jag tänkt mig att dela med mig av Emily Henrys The Love That Split The World, men livet kom i vägen. Men detta är vad jag har läst sedan sist:

• Toner i natten av Jojo Moyes (lästes ut förra veckan, så mysig!)
• The Love That Split The World av Emily Henry var allt jag trodde och lite till. Aj, mitt stackars hjärta! Det brast av att läsa den här underbara boken! 💔
• Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl, illustrerad av Quentin Blake. För Kaosutmaningen, och för nostalgin! 
• Svärmödrar utan gränser av Anna Jansson. Den senaste om Salong d’Amour på Gotland, tog mig bara några timmar att läsa ut igår.
• Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn. Jag gillade inte första boken om Emanuel, men när boken ligger gratis som ljudbok i en podd, då lyssnar jag gärna. 

Just nu läser jag Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Lite knepig att komma in i, men också en Kaosutmaningsbok, så den SKA klaras av! Har också Agatha Christies Cyankalium och champagne som väntar på att läsas för Kaosutmaningen. Så har jag bara två böcker kvar i den till december månad. 👍

Hur gör ni? Läser ni mer eller mindre för att komma undan verkligheten en smula? 

Har jag verkligen skapat dessa människor?

Ligger snart 8 000 ord back i skrivandet. Funderar på vart historien ska ta vägen nu, eller snarare hur vi ska komma till slutet. Det finns både en fördel och en nackdel med att skriva slutet först och sedan börja från början. Eller typ så. 

Varje ny scen innebär nya upptäckter. Så spännande att se vilka dessa människor är. Älskar och hatar dem allihop. Noah, Siri, Freja, Gabriel, Aron, Benjamin, Peter, Kicki, Stefan och Joakim. 

Speciellt Noah och Benjamin. Mina favoriter. ❤ 

Jobba, jobba, jobba!

Pluspoäng om ni sjöng rubriken! 😉

Föräldrarna håller fortfarande på med att sätta ihop en bokhylla. Det blir en del svärande och irritation och jag har flyttat mig från soffan till mitt gamla flickrum för att få lite lugn och ro. Det är dock ganska underhållande att lyssna på, för det är lite ”Sätt ihop bit A95 med Z23b …”över det hela.

Har skrivit en del idag och är äntligen inne på dagens daily quota, alltså de 1 667 ord som man ska skriva varje dag för att komma ifatt. Jag är uppe i 18.5k och ska upp i 20k innan jag ska till jobbet om 1 1/2 timme. Och scenen jag nyss skrev gjorde att en del detaljer föll på plats. Nu ska jag faktiskt skriva slutscenen! Visserligen väldigt mycket för tidigt, men det ska bli kul att få gjort det innan detaljerna som studsar omkring i huvudet försvinner på riktigt!