En smakebit på söndag: Drakarnas dans (GoT5)

Efter en helvetiskt lång och emotionell vecka på alla håll och kanter insåg jag att jag har försummat min kära blogg i några dagar. Jag har, å andra sidan, i stort sett inte heller läst någonting, så en bokblogg hade det ändå inte direkt kunnat bli. Men nu bloggar jag i kapp lite här så lovar jag att bättra mig nästa vecka! 🙂

Jag har den här veckan inte haft ro att läsa något, vilket inneburit att jag har läst lite grann på min Kindle när jag har haft fem minuter över innan läggdags. Det har inte känts lika stressigt att läsa på en läsplatta än att läsa en fysisk lånebok. Men det är söndag, så jag tänkte lämna en liten smakbit från det jag läser just nu.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag kommer från den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Där hittar du fler smakbitar och kan lämna en länk till din egen. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har plockat upp den femte delen i Sagan om is och eld (eller Game of Thrones som serien är känd som), nämligen Drakarnas dans. Den utkom 2011 och jag har tänkt läsa den sedan jag läste ut  fjärde boken för ungefär två år sedan. Om du inte sett serien eller tänker läsa böckerna, föreslår jag att du hoppar den här smakbiten, för det är svårt att inte spoila något alls i den här serien …

Smakbiten kommer från sida 145 i pocketutgåvan:

Tyrion gjorde en vaggande bugning, men vid dörren till hytten vände han sig om. ”Tänk om vi hittar drottningen och upptäcker att det här pratet om drakar bara var något en berusad sjöman inbillade sig? Den här vida världen är full av sådana historier. Troll och oknytt, spöken och likätare, sjöjungfrur, vättar, bevingade hästar, bevingade grisar … bevingade lejon.”

Gripen stirrade på honom med rynkad panna. ”Jag varnar dig, Lannister. Vakta tungan eller bli av med den. Kungariken står på spel här. Våra liv, våra namn, vår heder. Det här är inte ett spel vi håller på med för att roa dig.”

Ja, visst är det det, tänker Tyrion. Det är just vad kampen om järntronen är. ”Som ni vill, kapten”, mumlade han och bugade sig igen.

Hoppas att ni får en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Ordbrodösen

Jag hatar förkylningar! Men det är väl bara att bita ihop och försöka sjunga en konsert i Varberg i alla fall. Om inte annat har man en tvåtimmarstågresa i var riktning att läsa på. Undrar vad jag ska läsa (mer än att läsa ut Ordbrodösen, alltså).

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Där hittar du fler smakbitar. Enda regeln är inga spoilers!

Jag läser just nu Anna Arvidssons debutroman Ordbrodösen. Ungefär 80 sidor in (igår var en långsam läsdag) börjar den ta fart på riktigt. Väldigt spännande. 🙂

Veckans smakbit kommer från sida 25:

29700756_o_3Regnet faller mot fönsterblecket. Det är tidig morgon, natten till söndag och klockan i vardagsrummet slår heltimme.

Jag vrider mig i sängen, trasslar in mig i påslakanet och rättar till pyjamasjackan. Det är omöjligt att somna när jag tänker på provet.

Det är omöjligt att tänka på någonting annat.

Jag är ledsen, det var nästan omöjligt att hitta en bra smakbit utan att råka spoila någonting alls. Men den är som sagt riktigt bra, så jag rekommenderar den starkt. 🙂

Ha en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Aftonland

Regniga söndagar kan användas till många olika saker. Tvätt, kaffe, sovmorgon, läsning. Vi får se hur resten av dagen går. Men en smakbit ska vi väl hinna med innan resten av dagen breder ut sig i ett behagligt vakuum. 😉

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag drivs av norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Där kan du hitta fler smakbitar från andra bloggare. Enda regeln är inga spoilers! 

Jag läser fortfarande Landline av Rainbow Rowell, men eftersom jag läser den i telefonen är det mer en pendlarbok. Så jag slalomläser. Hemma läser jag Aftonland av Therese Bohman.

Jag har inte kommit mer än drygt 60 sidor, men jag stör mig något otroligt på att det inte finns några kapitel. Bara löpande text indelat med enstaka radbrytningar och stycken. Vi får se om jag klarar mig igenom hela boken utan att skrika. Tur att den bara är 230 sidor.

I övrigt är den faktiskt riktigt bra. Ville bara säga det.

Smakbiten kommer från sida 37:

aftonlandIbland fick hon en känsla av att de låtsades. Att människorna hon betraktade på torget ständigt upprätthöll en mängd fasader, en distans till själva livet, som samtidigt kanske var en förutsättning för att kunna leva på det sätt som förväntades av en vuxen människa, med familj och karriär och ett rikt socialt liv och en meningsfull fritid, enligt alla de bilder som salufördes av helgbilagor och inredningstidningar, och som skulle infrias i berättelser om helgens aktiviteter inför kollegorna i lunchrummet, i lyckade, lyckliga statusuppdateringar i sociala medier. De flesta andra människor verkade helt enkelt ha en avundsvärd förmåga att leva sina liv utan att blanda in sig själva alltför mycket.

Ha en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Landline

Det är söndag, och jag har just fyrat av min del av en konsert i Köpenhamn. Tre konserter på fyra dagar – det är tur att jag ska bowla ikväll så att jag får slappna av lite. Är dessutom ledig imorgon, så tänkte faktiskt vara tyst! Bara städa, träna, kanske göra veckans matinköp.

Men det är söndag, och söndag betyder En smakebit på søndag! Det kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och där hittar du också fler smakbitar. Enda regeln är inga spoilers!

Jag läser just nu Tulpanfeber av Deborah Moggach, eftersom den ska komma (har kommit?) på bio i år. Men jag tänkte dela med mig av den andra boken jag läser just nu, nämligen Landline av Rainbow Rowell. Jag har älskat Rowells andra böcker (Eleanor & Park, Fangirl, Attachment) och gillar Landline än så länge.

Georgie och Neal är lyckligt gifta med två döttrar. De är bara några dagar från julledigheten när Georgies chef fixar bästa erbjudandet åt henne – men det innebär att hon måste jobba under julen. Neal tar deras döttrar och åker iväg till farmor för den planerade julen. Georgie lämnas kvar, och känslan av att något inte stämmer vill inte släppa …

Smakbiten kommer från sida 48:

img_0071Ha en fortsatt trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Djupa Ro

Det är söndag och jag har precis vinkat av brorsan. Han ska på utbytestermin till Wien i fem månader, så nu ses vi väl till sommaren nästa gång. Lite skum känsla är det allt. 

Men under tiden som han har packat under helgen har jag läst. Igår läste jag ut Charlotte Cederlunds Middagsmörker, i natt Anna McPartlins Rabbt Hayes sista dagar och just nu är jag halvvägs igenom Lisa Bjärbos Djupa Ro. Jag tänkte att jag aldrig skulle hinna läsa ut över 600 sidor på en helg, men det visade sig vara hur enkelt som helst så jag fick leta upp en bok på telefonen och läsa den, så då blev det Djupa Ro.

Än så länge en väldigt bra, snabb berättelse om hur ett kompisgäng reagerar när en av killarna i gänget hittas död i sjön Djupa Ro. 

En smakebit på søndag kommer från den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Där hittar du fler smakbitar. Enda regeln är inga spoilers! 


Hoppas att ni får en trevlig helg! 😊

En smakebit på søndag: Det är inte jag, det är du

Det är sista söndagen i januari och det känns som den här månaden har flugit förbi. Då är vi snart inne i februari, som trots sina 28 dagar känns som årets längsta månad.

Jag har haft en mysig helg so far, ledig fredag så det blev en riktig avslappningskväll. Köpte tulpaner, hyrde filmer och köpte hem sushi. Målade naglarna i neonrosa, lade ansiktsmask och tände ljus medan jag drack ett glas vin. Igår, efter en spontantur till Köpenhamn där det förutom ett nytt sim-kort även blev en laddningssladd till telefonen och två par nya jeans. Det var soligt och kallt, vilket påminde mig om varför jag älskar Köpenhamn så mycket. Saknar stan så mycket! Om inte annat för att deras transportsystem är väldigt mycket bättre än Skånetrafiken.

img_3848-3

En smakebit på søndag kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är inga spoilers. Där kan du hitta fler smakbitar från andra bloggare.

det-ar-inte-jag-det-ar-duMen det är dags för en smakebit, vilket för mig blir årets första. Jag läser årets tolfte bok, nämligen Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane. McFarlane var en av mina favoritförfattare förra året, men den här boken är lite trögare. Väldigt bra, dock!

Smakbiten kommer från sida 55:

Den vanliga ensamma lilla kyssen på slutet, tänkte Delia, och mindes att Paul hade skickat en stor och en liten kyss till Celine. Det var nästan en promiskuös mängd. Sms:ens motsvarighet till en hand i behån. Hon kände sig äcklad. 

Skulle det alltid vara så här? Skulle hon någonsin kunna se på deras förhållande utan den här smutsfläcken? Delia visste bara att det fanns ett stort hål i hennes bröst som man kunde se himlen genom, som på en surrealistisk målning. 

Ha en trevlig helg, allihop! 🙂

 

En smakebit på søndag: Cyankalium och champagne

Glad tredje advent, allihop! Hoppas att ni får en riktigt trevlig söndag så här två veckor före jul. 🙂 Själv ska jag hyra ett släp och sticka till IKEA och äntligen köpa den soffa och de bokhyllor jag vill ha. Sakta kommer alla saker i lägenheten på plats …

tredje-advent

Jag håller på att tokläsa böcker just nu, allt för att hinna upp i 100 böcker före nyår. Just nu lyssnar jag på nummer 89 (Stora små lögner av Liane Moriarty) och läser nummer 90 (Cyankalium och champagne av Agatha Christie. Eftersom det är söndag är det dags för en smakbit. Jag har inte medverkat på ett tag, för mina söndagar har varit kaotiska, men nu är det dags igen.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199

En smakebit på søndag presenteras av norska bokbloggen Flukten fra virkelighetenDu får gärna själv lämna en smakbit, enda regeln är inga spoilers!

17833653Jag tänkte lämna en smakbit ur Cyankalium och champagne av Agatha Christie. Den går under två olika originaltitlar, Sparkling Cyanide och Remembered Death. Den ingår inte heller i någon av Miss Marple- eller Poirot-serierna, men innehåller Colonel Race, som inte längre jobbar i armén utan för MI5. Den här boken är min första Agatha Christie-bok på väldigt, väldigt länge, och är en del av årets Kaosutmaning.

Boken kretsar kring ett förmodat självmord av Rosemary Barton, men så kommer sällskapet runt Rosemary fram till att hon omöjligt kan ha begått självmord … men blev hon då mördad?

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Iris Marle tänkte på sin syster Rosemary.

Under nästan ett helt år hade hon avsiktligt försökt att skjuta undan tanken på Rosemary. Hon hade inte velat minnas. Det var alltför pinsamt – alltför ohyggligt!

Det blå ansiktet, de krampaktigt krökta fingrarna – cyankaliumförgiftning.

Kontrasten mellan detta och föregående dags glada, vackra Rosemary … Nå, kanske inte precis glada.

Spännande värre! 🙂 Trevlig söndag allihop!

En smakebit på søndag: Avskedsfesten

Det är söndag och om drygt två timmar ska jag åka till jobbet. Det har varit en lång vecka, men jag känner mig ganska utsövd i och med vintertid i natt. 😉

Jag läser just nu en himla massa böcker, inte konstigt att jag inte får läst ut någon av dem! Just nu är det Anna Fredrikssons Avskedsfesten som gäller, och det är också den som jag tipsar om denna söndag. Jag och min kära moder läser den tillsammans, så med jämna mellanrum ligger den inte längre där jag har lagt den, för då har hon tagit den.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199 En smakebit på søndag drivs av norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och där hittar du fler smakbitar. Om du själv vill lämna ett bidrag kan du hitta instruktionerna där. Enda regeln är inga spoilers

Anna Fredriksson är en otroligt bra författare, tycker jag. Jag älskade hennes förra roman, Tisdagsklubben, och Avskedsfesten är alltså hennes senaste, som utkom i år (2016) på Forum förlag. Hon har tidigare skrivit Sommarhuset (2011), Lyckostigen (2012), Augustiresan (2013) och som sagt Tisdagsklubben (2015). 9789137147857

Avskedsfesten handlar om Rebecca och Jacob, som efter 26 år ihop har beslutat sig för att gå skilda vägar. De är fortfarande vänner och allt går lugnt till, men vännerna har svårt att acceptera att en skilsmässa kan gå så fredligt till och Rebecca finner sig plötsligt ensam mitt i livet. Hur bygger man upp en ny identitet?

Boken berättas ur Rebeccas perspektiv, med enstaka kapitel ur andra karaktärers POV insprängda i texten då och då.

Smakebiten kommer från sida 22-23:

”Men vi är jättebra vänner”, sa Rebecca. ”Det är vi. Eller hur, Jacob?”

Jacob log blekt. Kunde han inte säga något mer? Tydligen inte.

”Men vänta nu. Ni kan inte mena allvar?”

Syrsa-Li såg från den ena till den andra.

”Jo. Det gör vi.”

Rebecca försökte fånga Pernillas blick, men Pernilla stod bara orörlig med händerna i den gamla yllekoftans fickor och stirrade ner i marken.

”Det är ingen jättedramatik”, sa Rebecca. ”Vi är liksom inte dom första i världshistorien som går skilda vägar. Om man säger så.”

Hon skrattade lite, för nu fick de faktiskt skärpa sig. Men vännerna stod bara tysta och allvarliga, och hon började känna att det här nog inte hade blivit riktigt som hon tänkt sig.

Jag har för närvarande kommit ca 80 sidor in, och den är jättebra! Kan varmt rekommenderas.

 

En smakebit på søndag: Vara Frank

Jag har en långsam söndag dag, innan eftermiddagen exploderar i jobb och sånglycka. Verdis requiem är underbar musik. Det ligger fina versioner på Spotify om ni inte har hört verket någon gång. (Mitt Spotify-konto tipsade mig just om julmusik. I oktober. Jisses. I morgon är det två månader till julafton, bara så att ni vet. Men jag längtar till mina jul-jazzskivor.)

Jag läser just nu i Peo Bengtssons Vara Frank samtidigt som jag parallellt läser Björnstad av Fredrik Backman och Djupa Ro av Lisa Bjärbo. Kommer liksom ingenstans i någon av dem, men jag har lovat mig själv att ta ett tag i läsandet efter i eftermiddag och komma framåt i speciellt Björnstad och eventuellt avsluta Vara Frank som jag har kommit längst i.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199

Söndagar betyder som vanligt att det är dags för en smakebit. Gå gärna in på Flukten fra virkeligheten för att hitta fler smakbitar och för att lämna en länk till din egen. Enda regeln är inga spoilers

Det är också Vara Frank av Peo Bengtsson som jag tänkte tipsa om idag. Den kom ut 2016 på Massolit förlag och är Bengtssons fjärde roman. Detta blir min bok nummer 75 för i år.

Smakbiten kommer från sida 192:

Vilka är dessa människor som har varit mina föräldrar? Det känns inte som om jag känner någon av dem längre. Men mamma slår ifrån sig mitt ogillande.

”Du som är kock”, säger mamma. ”Har du något bra recept på moralkakor? Jag behöver ett som är uppdaterat med de senaste ingredienserna.”

Hon begär inte att jag ska förstå. Bara att jag inte ska döma. Mamma vill lämna ämnet och kontrar med att fråga om mitt liv istället.

var_fnk_12942

Nu ska jag hoppa i duschen och börja förbereda mig inför eftermiddagens drabbning. Trevlig söndag allihop!

Födelsedag + En smakebit på søndag

Idag blir jag 28 år gammal! Jag är dessutom född på en söndag, så jag är verkligen ”i fas” med mig själv. 😉tumblr_mok50evruc1rw2tq0o1_500

Födelsedagen firas med ledig dag (inte en självklarhet i mitt yrke), skitväder (regn och grå himmel), nybakade bullar och familjemys. Vi firar inte direkt i min familj, och med tanke på hur mycket vi alla flänger runt är det skönt att inte göra något speciellt idag. Min födelsedagspresent till mig själv är att jag ska på en timmes massage imorgon. 🙂 Av familjen fick jag inredningsprylar och en hushållsapparat från Bosch, vilket tas tacksamt emot nu när jag snart ska flytta igen. (1 december – nedräkningen kan börja!)

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199Så när det nu är söndag är det ju dessutom dags för en smakbit! Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Flukten fra virkeligheten, och där kan ni också lämna länkar till era egna. Enda regeln är inga spoilers

Men vad gör man på en ledig dag – jo, läser! Just nu läser jag Fredrik Backmans senaste roman, Björnstad, som tydligen är första boken i en dsc_0882_57dc0f919606ee09dc255a32serie. Än så länge har jag bara kommit 100 sidor in, men det märks tydligt att det här är en annan typ av bok än de som Backman skriver i vanliga fall. Den är mycket mer allvarlig i tonen och Backman använder sig av en allvetande berättarröst väldigt ofta. Det introduceras hela tiden nya personer, vilket gör det rörigt men jag har en känsla av att det här kommer att bli riktigt, riktigt bra.

Björnstad är alltså en riktigt bra bok. Den har också vad som mycket väl kan vara årets bästa öppningsfras (citat från sida 7):

Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.

Det här är historierna om hur vi hamnade där.

Alltså – hur spännande låter inte det där??

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite! Årets födelsedag är avklarad och det känns ganska bra, faktiskt. 🙂

 

En smakebit på søndag: Mindfulness för losers

Det är söndag och jag har lyckats få en hel helg ledig! Tack gode Gud för joursystemet! Nästa gång jag är ledig en hel helg blir nog till jul, så det gäller att njuta. 🙂 Och på tal om att njuta: på tisdag är det ju kanelbullens dag, men eftersom hela familjen är hemma tänkte vi baka kanelbullar idag istället. Mys! Det blir nog x antal koppar te eller kaffe idag, har jag en känsla av.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199(En smakebit på søndag kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till ditt eget bidrag. Enda regeln är inga spoilers!) 

Men jag läser också! Oktober månads TBR (som ni kan se i bild på min Instagram) är helt galen, så det gäller att hålla uppe lästakten. Just nu läser jag Christoffer Holsts senaste roman Mindfulness för losers. Jag är ungefär någonstans i mitten nu, men jag har lite svårt att komma vidare i den. Beror mer på mig än på boken, för den är humoristisk och lite tragisk på samma gång. Det har blivit en del småskratt under läsningen.

Smakbiten kommer från sida 117:

Gloria svassar vant omkring i gångarna mellan alla affärerna på NK. Eller hon svassar inte, hon glider. Hon liksom svävar fram som ett elegant slottsspöke som övervakar sin egendom. Jag går efter som något katten släpat in. Eller som något katten raggat upp, dragit några linor koks med och därefter släpat in.

mindfulness-for-losers

Trevlig söndag!

En smakebit på søndag : Det kommer alltid en ny himmel

Såhär en tidig söndagseftermiddag innan jag ska till jobbet sitter jag vid datorn och dricker  kaffe medan jag scrollar igenom mitt bloggflöde. Ni verkar ha så roligt på bokmässan, allihop! Jag blir ganska avundsjuk, måste jag erkänna. Men om något år är det min tur, och då ska jag unna mig alla fyra dagarna i Göteborg och verkligen mingla runt. Det är nästan inte roligt att titta på Instagram längre, för alla – verkligen ALLA – som jag följer är på mässan.

Hrmf.

Men, ska man jobba så ska man. Igår hade jag huvudvärken från helvetet så det är skönt att den har lättat idag lagom tills dess att jag ska tillbaka till jobbet, sminket, musiken med basgången som känns till trottoaren utanför operahuset … så går det när man jobbar på musikal. 😉

Igår läste jag ut Slända i bärnsten. Jag har i stort sett sträckläst alla 800 sidorna på 6 dagar, vilket knappast är rekord men om du har läst Gabaldon någon gång så vet du att det händer ganska mycket i hennes böcker och att det är mycket information som flyger fram och tillbaka. Jag tvingade mig själv att läsa ut den igår kväll, för jag orkade inte med att inte läsa slutet (har jag bara 80 sidor kvar så läser jag alltså ut den!) innan läggdags. Funderar på att åka till förrådet och hämta hem de nästa böckerna i serien, för att inte tappa farten, så att säga.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199

Söndag innebär ju som vanligt en smakbit, och eftersom jag läst ut Slända i bärnsten (som dessutom är snudd på omöjligt att ge en smakbit ur om man inte ska spoila något) blir det en smakbit ur den bok jag börjat läsa på idag.

En smakebit på søndag kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och som vanligt hittar du fler smakbitar där. Enda regeln om du själv vill lämna en smakbit är inga spoilers!

Boken jag läser är en som mor min har läst och rekommenderat, Det kommer alltid en ny himmel av Lori Nelson Spielman. Den kom ut på svenska i år (2016) från Albert Bonniers förlag och än så länge (ca 80 sidor in) är den ganska söt. Påminner mycket om Ps. Jag älskar dig i sin uppbyggnad men lyckas ändå vara helt annorlunda.

Boken handlar om Brett, en ung kvinna vars mor just har dött. Brett tror att hon ska få ärva familjeföretaget, men det visar sig att hennes mor har haft andra planer för sin dotter. Med hjälp av advokaten Brad ger hon sin dotter en lista på saker som Brett ska göra för att få ut sitt arv. För varje punkt på listan finns det ett visst antal brev …

9789100149932

Smakbiten kommer från sida 71:

”‘Eleanor Roosevelt sa en gång: ‘Gör varje dag något som skrämmer dig.’ Fortsätt att tvinga dig till sådant som känns läskigt, gumman min. Våga de där sprången och se var du landar, för det är just det som gör färden mödan värd.'” Han gör en kort paus. ”‘Med all min kärlek och stolthet. Mamma.'”

Jag tar brevet och följer texten med fingrarna medan jag läser om det. Vad är det egentligen hon uppmanar mig till? Jag tänker på Andrew, på lärarjobbet, på Carrie. Jag ryser.

Den är ganska lättläst och ett bra sätt att fördriva tiden med en söndag. Den får följa med på tåget, för nu ska jag snart till jobbet!

Ha en bra fortsättning på helgen!