NaNoWriMo 2017

Okej, hoppsan, det blir visst NaNoWriMo i år. Jag har velat fram och tillbaka ända till 23:15 igår kväll, men det var bara att öppna ett nytt dokument när klockan slog midnatt och hoppas på att inspirationen slår.

Och det gjorde den. Typ.

Jag beslöt mig hastigt och lustigt att göra en omskrivning, en regelrätt rewrite, av en gammal ungdomsroman som jag skrev under Camp Nano sommaren 2011. Det är en story som jag gillar, karaktärer som är fina men en berättelse som inte har gått ihop riktigt. Huvuddragen har funnits där, men ändå inte.

Än så länge är historien i jag-form presens, en form jag hatar. Jag glider hela tiden över i tredje person presens, så vi får se vad historien slutar i till slut. Än så länge har den redan vänt upp och ner på vissa av grunddragen till originalberättelsen. 😂

Hur det än blir – jag har redan klarat av dagens skrivmål – 1 667 ord – men tänkte fortsätta skriva. Allt för att få ett försprång. Det kan vara så att läsningen blir lidande den här månaden … 🤔

Regnrusk och fredag

Jag älskar regn. Älskar ljudet, lukten, känslan när ett varmt sommarregn slår mot armarna och man hellre vill stå kvar i regnet än ta skydd. Att sitta inne en hel dag och se regnet slå mot rutorna medan man själv dricker te och läser en god bok.

Men att vakna i regnrusk och se hur det ligger som en tjock matta över stan med grå moln var man än ser, DET är inte lika kul. Är så avundsjuk på de delar av landet som har snö! (Även om alla mina vinterkläder fortfarande är nerpackade i lådor.) Tursamt nog ska jag inte så mycket idag. Jag fick oväntat en ledig dag (jobbar 19-21, inte så ansträngande precis 😉 ) och tänkte använda den förnuftigt. Flyttar ju snart och sitter och dagdrömmer lite om bokhyllor, soffor och sängar …

Så det blir lite läsande (Björnstad/Backman), lite lyssnande (jag har Min fantastiska väninna/Ferrante i lurarna just nu, samt några poddar) och lite skrivande (Nanowrimo). Ligger än så länge preciiiiiis där jag måste ligga varje dag för att inte hamna under, men det där med 1667 ord om dagen vet jag inte … I dag får jag lägga på ett kol och skriva lite extra. Men jag skriver i alla fall varje dag!

Men det blir också en lunchrunda med hunden, en snabbtur till biblioteket för att hämta ut en bok (Toner i natten, here I come!) och sen vidare till gymmet. Jag har inte tränat på en vecka, känner mig förlegad. Så det är bara att packa in sig i regnkläder och stövlar och ta på vattenfast mascara och sen ut.

Påverkas förresten någon annans hud av kylan? Att jag blir torr i ansiktet, det kan jag ändå acceptera eftersom jag använder mycket scensmink som påverkar huden, men mina händer! Jag hade atopiskt eksem som barn men jag undrar om det inte har kommit tillbaka i vuxen ålder. Det kliar som fan, i alla fall! Det har ju att göra med den låga luftfuktigheten på vintern och ska motverkas med feta krämer. Men hur hanterar ni kroniskt torra händer under hösten och vintern?

Hoppas att ni får en fin fredag!

Scrivener?

Ja, som rubriken antyder. Är skrivprogrammet Scrivener något att ha? 

Jag har tittat på det ganska länge nu, men eftersom det kostar minst $45 är jag tveksam … å andra sidan, om jag är med i NaNoWriMo i år får jag 50% rabatt om jag vinner och 20% om jag är med. 👍

Just nu har jag laddat ner en trial version  framtagen just för Nanos, vilket innebär att man har fram till 8 december på sig att bestämma sig för om man gillar det eller inte. Med tanke på hur mycket jag planerar vore det idealiskt att ha allt på ett ställe. 

Nån som använder Scrivener? Yay or nay? 

Blogg100 #24: Namnbry

De senaste veckorna har det börjat klia i fingrarna på mig. Jag längtar efter att skriva, men jag är för trött för att sätta mig ner och få ner vettiga meningar i ett dokument. Mitt huvud är liksom någon annanstans just nu, och så är det i lite mer än en vecka till. Sen, efter 1 april, när föreställningarna på Flagermusen är över, kan jag börja skriva igen.

Dessutom vacklar jag mellan två olika skrivprojekt. 4an, som jag måste skriva om från 3e person till 1a, har jag problem med att få namnet att passa. Tidigare har huvudpersonen hetat Elina, med smeknamnet Ellie. Eftersom den manliga huvudpersonen heter Elias, tänkte jag att det blev lite väl mycket kaka på kaka, så jag tänkte byta så att hon heter Ebba Linnea Jakobsson med smeknamnet Lea eller Nellie. Jag googlade namnet nyss och fick en chock. Det finns en tjej i samma ålder som min karaktär, med exakt samma namn (lite annan stavning bara). Jag har inte vetat om detta tidigare och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Så nu behöver jag hjälp. Elinas lillebror heter Isak, så inget i den stilen. Vännerna heter Isabella, Malin och Anna, så de är också ute. Elias har en lillebror, Gabriel, och en kompis som heter Oscar. Inga Josefin eller Anja heller, tack.

Vad låter bäst?

1. Ebba Linnea Jakobsson
2. Siri Linnea Jakobsson
3. Astrid Linnea Jakobsson
4. Olivia Linnea Jakobsson
5. Li/Liv Jakobsson

Det här är så svårt! Hur gör föräldrar när de väntar barn? Hur väljer man namn?

Det andra projektet är Tess & Tristan som drar i mig. De vill avsluta sin resa snart, de tycker att 6 1/2 år räcker. Jag ber om ett tag till… Manuset är ju inte klart än.

Bokbloggsjerka: Bokliga löften

Det blev en jerka till i år! 🙂 Annika gav oss en till jerka, så nu får vi fundera ordentligt allihop:

Den självklara frågan torde nog vara vad ni önskar er i julklapp, men det förutsägbara är en aning tråkigt tycker jag. Därför tänkte jag grilla er i ämnet om vad som kommer att bli ert bokliga löfte 2014.

 

 

 

Mitt bokliga löfte för år 2014 är:

1. att bli klar med Och sedan föll regnet
2. skicka in 4an till förlag (omskriven till jag-form, det är mitt projekt i jul).

Enkelt nog. Nyårslöftet, kanske? 🙂

NaNoWriMo 2013 – klara, färdiga, gå!

Så är dagen äntligen här. Det är kvällen före första november, kvällen före NaNoWriMo startar. Det är lite mindre än fem timmar kvar till midnatt och jag tänkte att jag skulle sätta upp lite mål för årets utmaning. Allt eftersom åren har gått (2007-2012) har jag kunnat skönja ett mönster för hur jag överlever NaNoWriMo. Så därför tänkte jag försöka utmana mig själv lite extra:

1. Skriva 50 000 ord. Ja, det låter väl ganska självklart, eftersom det är det som är själva utmaningen. Men ändå. Skriv 50 000 ord och sätt sista punkten för 8an. Min musa föreslår att jag sparar allra sista scenen till sist i månaden. I like the idea. Har jag (o)tur blir det mer än 50k. Om 8an blir klar före ordmätaren når 50k blir det ett nytt projekt som gäller (eller så skriver jag bara om 4an till jag-form, det går det också).
2. Skriva varje dag. Om det så är fem eller femtonhundra ord, skriv lite varje dag. Tappa inte gnistan. Målet är att skriva the daily quota (alltså 1667 ord/dag) varje dag, men av erfarenhet vet jag att det inte händer. Målet är att skriva minst 25 dagar av 30.
3. Nå 10 000 (eller mer) före söndag kväll. Jag har sådan lyx att jag är ledig fre-sön den här veckan (1-3 november) och jag tänker lägga en rejäl buffert för att inte få panik eller hamna efter nästa vecka. Helst 15 000 eller 25 000, men jag ska vara realistisk också. 2011 gjorde jag 10k på dag 1, det vore awesome om det gick i år också. 🙂
4. Försöka vara strikt med PoV. Efter Binas testläsning fick jag verkligen upp ögonen för hur jag skuttar runt i PoV som en galning. Så jag tänker försöka vara superduperüberstrikt och inte låta texten springa i väg med mig.
5. Skriva i jag-form. Detta är en extra-utmaning, skulle jag välja att skriva om 4an till jag-form. Jag tror att det är vad manuset behöver, plus att det hjälper en del med PoV-problemen där också. 😉

Jahapp. Då kör vi då. Mindre än fem timmar kvar. Jag heter Zahra på NaNoWriMos forum om någon vill adda mig. 🙂 Lycka till alla ni som skriver i år. Det lär bli superkul och awesome! 😀

Och här är lite extra inspiration för alla wrimos därute. ALL CAPS – The Nanowrimo Song.

Bokbloggsjerka: Mina drömmars stad

Så är det återigen helg och dags för bokbloggsjerka hos Annika. Denna vecka är frågan:

Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:

• i en stad?
• på landet?
• på en fiktiv plats?
• på havet?
• i framtiden?
• i det förflutna?
• i nuet?
• i Sverige eller utomlands?
• annat?

Ack, mina vänner, den här veckan var svaret väldigt, väldigt enkelt. Det handlar bara om att titta på var ALLA mina böcker utspelar sig (eller staden som de alla bygger på, i alla fall).

Lund, Skåne.

Jag är alltså uppväxt i Lund. Har bott där i 17 år av mitt liv. Älskar stan tills döds. Möjligtvis älskar jag Vadstena liiiite mer, men det skiljer inte mycket. Lund betyder så mycket för mig. Min fina hemstad. Boken jag skriver just nu (8an) utspelar sig i Lund mellan år 2014-2016. Det mesta (typ 99%) är geografiskt korrekt, det handlar oftast om några bostadshus som har flyttats eller ändrats för att passa in i historien.

Gud vad trist jag känner mig nu. Snacka om att skriva om vad du känner till. Problemet är att när jag började skriva på allvar hösten 2007 hade jag precis flyttat till Vadstena (som ligger utanför Mjölby/Motala/Linköping vid Vättern) och saknade Lund något hysteriskt mycket. Jag behövde en stad att förlägga handlingen till, en stad med ett stort sjukhus och där jag hade någorlunda styr på miljön eller kunde fixa det ganska enkelt. Först tänkte jag Linköping, men insåg att jag inte tyckte om stan. Det blev Lund, eftersom jag kunde beskriva platser och förändringar i stan på ett helt annat sätt. Och sedan har det liksom rullat på. Det är alltid enklast att använda Lund som förebild till alla andra städer jag skriver om. Kanske inte universitetet, domkyrkan eller sjukhuset, men resten. Stadsparken, torgen, kyrkorna. Jag menar, i 4an kan jag inte beskriva kyrkogården som Elias och Elina besöker lika detaljerat som jag kan beskriva Norra kyrkogården i Lund. I Lund vet jag var alla övergångsställen finns. Jag vet var gatlyktorna är (give or take), var grindarna är, var det är vanligast att man begraver olika folkgrupper, hur trafiken hörs, hur gångarna går, med mera. Och nej, jag är inte creepy. Men jag körde/cyklade förbi kyrkogården varje gång jag var på väg hem eller när bussen skulle in till stan. Jag kan berätta var busslinjerna kör i norra delen av Lund.

Alla sådana småsaker (ursäkta detta supermärkliga inlägg, det var sjukt rörigt alltihop) gör att jag kan skapa en mer naturalistisk bild av stan. Jag funderar på att ta bilder och lägga upp någonstans så att man kan gå rundvandring i berättelsens Lund, ungefär som när man kan ”gå runt” med Google maps. Skitcoolt, förresten. Jag kan säga var Adrian stannar med motorcykeln för att ta det där telefonsamtalet från Tess som han aldrig glömmer. Var Marcus och Tess dricker kaffe. På vilket fik i Malmö familjerna samlas under julen 2006 i 2an. Alla sådana småsaker som betyder så mycket men som man på något sätt tar för givet. Allt det kan jag ge min berättelse helt gratis.

Jag tror att jag fortsätter att använda Lund som inspiration. 🙂

Det där med POV

Sedan jag kom hem från England har jag återupptagit redigeringen av 4an. Jag redigerar i Pages på min iPad, för jag har (efter cirka 15 års skrivande) upptäckt funktionen ”ändringsspårning”, vilket gör redigering på skärm riktigt trevligt. Och inte behöver jag internet till det heller. 🙂 Tunga manus no more! I alla fall inte i redigeringsvända 2 eller 3.

I går stötte jag på problem. I 4an har jag alldeles för många POV, alltså point of view. Jag dyker in i huvudet på alla mina karaktärer. Det finns ett fint ord för det, men det reder vi ut i ett annat inlägg lite senare i veckan. Nu får läsaren veta vad alla mina personer känner, i stället för bara Elina. Jag har satt parentes runt allt som Elias ”tänker” eller vad han ”känner”. Från och med nu blir det bara Elinas syn på saken och vad hon känner. Det gör att vissa scener försvinner, tyvärr, så jag blir mer och mer osäker på mitt byte, men det heter ju kill your darlings så om jag låter Elias göra och säga saker som bara Elina ser (alltså att läsaren ser saker från Elinas perspektiv hela tiden) kanske manuset inte blir så fruktansvärt långt! Just nu (på 50 sidor) har jag strukit nästan 3 000 ord. Om manuset är +250 sidor blir det en herrans massa ord som försvinner.

Gah! Vet inte. Får ta en kopp kaffe, städa huset lite och fundera på saken. Eller vad tycker ni? Bir en berättelse bättre av flera POV eller ”räcker” det med FMCs POV?

Hjälp! Tjejnamn sökes

Jag har under de senaste tre åren stört mig på att mina karaktärer ofta får förnamn som börjar på samma bokstav. Ex: Tristan och Tess. Elina och Elias.

Nu har jag kommit fram till att det inte går att Elina heter just Elina Johansson. Hon måste byta namn, för flera gånger när jag redigerar läser jag Elias eller Ellie i stället för Elina och om jag blir förvirrad, vad blir då inte läsaren? Jag har försökt komma på ett namn, men förgäves. Allt låter dumt. Så nu ber jag om hjälp. HJÄLP!!!!

Elina är sexton år gammal, kommer från en liten stad i Mellansverige och älskar teater. Hon har en lillebror som heter Isak. När hon börjar gymnasiet blir hon vän med Bella, Anna och Malin och får smeknamnet Ellie (och smeknamnet spelar stor roll i berättelsen, så det måste gå att göra ett riktigt fjortissmeknamn av namnet). Elina är en försiktig (nästan lite mesig) tjej som hamnar i kläm mellan starkare personligheter i tjejgänget. Hon blir ihop med snyggingen Adam men är kär i Elias (som INTE ska byta namn). I gänget finns också Josefin, Henke, Oskar, Amanda, Maria och Joel.

Det får gärna vara ett lite ”äldre” namn, men inte Gunvor eller något sådant. Hon är född på 1990-talet. Tänk på en person som smälter in i bakgrunden så mycket att hon nästan inte märks. Där har du Elina.

Okej. Några idéer?

Nytt sätt att redigera på

Anledningen till att jag ofta inte redigerar på dator är för att jag vill se ändringarna och att det är lättare att upptäcka fel på papper än på skärm.

Nu undrar jag om jag inte har hittat en gyllene medelväg. Pages (Macs motsvarighet till Word) på iPad. Med ändringsspårning, en funktion jag aldrig ens har tänkt på förr, är det lätt att se hur texten ändras och man kan också se texten hur den kommer att bl med alla ändringar. Eftersom hela manuset enkelt får plats på iPaden kan jag ju släpa med mig redigeringen överallt. Har redan redigerat 30 sidor och drygt 800 ord har redan rykt. Det handlar om att strama upp texten och göra den mer trovärdig. Detta blir sista vändan före en lektör får kika på den. 🙂

Så till juli borde jag vara klar med detta. 🙂

Vilken överraskning, det regnar.

Och där kom åskan! Jag älskar ösregn och åska när jag är inomhus. Men jag borde ut och handla mat … tror att jag väntar med det ett tag tills regnet har lugnat ner sig lite. 🙂

En gammal kompis ringde just och ville prata lite. Vi har inte pratat på ett tag, men hon har just haft audition och jag var så nyfiken på hur det hade gått för henne! Naturligtvis kom hon in på skolan som hon sökt och det är fantastiskt! Men det innebär också att hon inte kommer tillbaka till Köpenhamn i höst. 😦 Nåja, hon kan ju alltid hälsa på.

Nu är disken fixad i alla fall. Det är dags att packa och plocka undan lite innan jag går och lägger mig, mor & far hämtar mig efter jobbet i morgon och sedan kör vi direkt till lägenheten, så allt måste vara fixat i kväll. Men jag kan inte låta bli att peta lite på 4an. Den ska eventuellt i väg till lektör, så den ska vara i toppskick innan den skickas i väg. 🙂

Lektör! Någon som vet en riktigt bra lektör?

Jag är i behov av en riktigt, riktigt bra lektör. Jag har tidigare haft med Leffe Delo att göra, som visserligen är riktigt, riktigt bra, men nu vill jag bredda mina vyer och finna nya stigar.

Så, någon som vet en riktigt bra lektör? Manuset är ungdomslitteratur, ca 70 000 ord (+250 sidor). Det får gärna inte kosta mer än några tusen, ju mindre desto bättre – jag är en fattig student, trots allt. Jag har funderat på Johanna Lindbäck/Lisa Bjärbo, för de har nyss skrivit en bok ihop (”Vi måste sluta ses på det här sättet”). Drottningarna av ungdomslitteratur. Och inte är det svindyrt heller.

Det är 4an som ska under luppen och sedan i väg till förlag. Jag tror att jag vet vad Bella saknar. Vad som Elina saknar. Elina, som borde byta namn. Varför får alla mina karaktärer namn som börjar på samma bokstav? Först var det Terese och Tristan, sedan Elina och Elias. Tur att Benjamin och Julia höll sig i skinnet …