Helgfrågan: Cover buys

Snart helg! Imorgon fredag ska jag se Johan Glans live i Helsingborg, snacka om att jag längtar! Det kommer att bli magiskt! Och eftersom jag jobbar hela helgen (förutom fredag kväll) tänkte jag att jag skulle starta med Helgfrågan från Mias bokhörna i tid den här gången. 😉

fotoflexer_photo4

Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

Jag är tydligen en väldigt visuell person, för ungefär alla olästa böcker i min bokhylla har jag köpt på grund av omslaget! Dessa så kallade cover buys är väldigt vanligt om man hänger på bookstagram, alltså Instagram fast för boknördar. Sedan jag startade mitt konto för ett år sedan har jag haft allvarliga cravings på flertalet boktitlar, varav de flesta har hittat ett hem i min bokhylla. Ett underbart sätt att hitta nya författare på.

kemistenJag blir väldigt lockad av ett fint omslag. När jag bläddrar igenom boken och den inte faller mig på läppen, då blir jag besviken. Men alltsomoftast hittar man de där underbara böckerna och då är det värt att ibland bli besviken.

Till exempel: jag läser just nu Kemisten av Stephenie Meyer. Hon skrev ju Twilight-böckerna, som jag läste och halvgillade för ungefär åtta år sen. Anledningen till att jag plockade upp Kemisten (trots att jag inte gillar genren) är på grund av omslaget. Än så länge (60 sidor in) är jag inte fångad av boken. Så jo, här spelar omslaget stor roll!

Hoppas att ni får en trevlig helg!

Läslust och tidsbrist

Jag läser, jag lovar! Jag läser Drakarnas dans av George R R Martin, och det går långsamt men framåt. 25% i en bok på 1100 sidor är ändå nästan som en helt vanlig bok! 😉 Men med mycket jobb har mars månad gått otroligt långsamt fram på läsfronten, tv har känts mer lockande på kvällarna. Jag får ta tag i det och läsa lite mer de kommande dagarna så att jag i alla fall kommer upp i fem lästa böcker i mars. Trist, jag som har snittat på 10 böcker i månaden i januari och februari.

Men! Jag hann läsa Simon Hesslers grafiska roman Vad nålen ritar: En berättelse om Nordkorea från 2016 idag. Bara 172 sidor lång och många sidor med grafiska inslag är den väldigt snabbläst men också väldigt stark. Den verkar inte ha fått så mycket press vilket är väldigt synd, för det är en väldigt välgjord litterär debut. Rekommenderas!

vad-nalen-ritar-en-berattelse-om-nordkorea

 

En smakebit på søndag: Ordbrodösen

Jag hatar förkylningar! Men det är väl bara att bita ihop och försöka sjunga en konsert i Varberg i alla fall. Om inte annat har man en tvåtimmarstågresa i var riktning att läsa på. Undrar vad jag ska läsa (mer än att läsa ut Ordbrodösen, alltså).

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Där hittar du fler smakbitar. Enda regeln är inga spoilers!

Jag läser just nu Anna Arvidssons debutroman Ordbrodösen. Ungefär 80 sidor in (igår var en långsam läsdag) börjar den ta fart på riktigt. Väldigt spännande. 🙂

Veckans smakbit kommer från sida 25:

29700756_o_3Regnet faller mot fönsterblecket. Det är tidig morgon, natten till söndag och klockan i vardagsrummet slår heltimme.

Jag vrider mig i sängen, trasslar in mig i påslakanet och rättar till pyjamasjackan. Det är omöjligt att somna när jag tänker på provet.

Det är omöjligt att tänka på någonting annat.

Jag är ledsen, det var nästan omöjligt att hitta en bra smakbit utan att råka spoila någonting alls. Men den är som sagt riktigt bra, så jag rekommenderar den starkt. 🙂

Ha en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Djupa Ro

Det är söndag och jag har precis vinkat av brorsan. Han ska på utbytestermin till Wien i fem månader, så nu ses vi väl till sommaren nästa gång. Lite skum känsla är det allt. 

Men under tiden som han har packat under helgen har jag läst. Igår läste jag ut Charlotte Cederlunds Middagsmörker, i natt Anna McPartlins Rabbt Hayes sista dagar och just nu är jag halvvägs igenom Lisa Bjärbos Djupa Ro. Jag tänkte att jag aldrig skulle hinna läsa ut över 600 sidor på en helg, men det visade sig vara hur enkelt som helst så jag fick leta upp en bok på telefonen och läsa den, så då blev det Djupa Ro.

Än så länge en väldigt bra, snabb berättelse om hur ett kompisgäng reagerar när en av killarna i gänget hittas död i sjön Djupa Ro. 

En smakebit på søndag kommer från den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Där hittar du fler smakbitar. Enda regeln är inga spoilers! 


Hoppas att ni får en trevlig helg! 😊

Bokbloggsjerka: Borttappade författare

Det är fredag och jag har en ledig förmiddag, vilket innebär att jag passar på att svara på Annikas jerka. 🙂

img_3593-4 Finns det några författare som du har ”tappat bort” under din läsarbana?

Nja, tappat bort och tappat bort … kanske mer valt att inte fortsätta läsa! Förr läste jag jättemycket av Elizabeth George, men inte nu för tiden. Jag och deckare kommer inte riktigt överens längre. Samma sak med Liza Marklund. Jag läste ut hennes serie om Annika Bengtzon bara för att jag kände mig tvungen, har man läst nio av elva böcker är det väl lika bra att avsluta, tänkte jag.

Haruki Murakami är en annan bortglömd författare. Jag har ett par av hans böcker olästa i hyllan. Kanske dags att fortsätta?

Generellt går väl mitt läsande i vågor. Vissa författare kommer ut med nya böcker,  vilket gör att jag börjar läsa dem igen. Andra författare är bara inte värda besväret. Det finns ju många nya intressanta författare att stifta bekantskap med!

Hoppas att ni får en trevlig helg! 🙂

Bokbloggsjerka: Okända vs favoriter

Måndag! Som ledig på måndagar ringer jag samtal, tar emot en ny tvättmaskin (hurra!), tittar på mina vackra tulpaner, dricker kaffe och läser ut Mhairi McFarlanes Det är inte jag, det är du. Men också sånt tråkigt som att betala räkningar och tvätta. Det är dags att börja planera februariläsningen, så jag får väl hämta ut böckerna som står och väntar på mig på reservationshyllan. 🙂 Än så länge har jag tre fina böcker att hämta.


Tjoho, jerkan är tillbaka! Åtminstone för den gångna helgen. 🙂 Jag kan inte låta bli att svara, tur att den sträcker sig till måndagar också.

img_3593-3

Veckans jerka från Annika:

Om du skulle tvingas välja mellan en hög med böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?

Detta innebär ju först och främst att jag skulle behöva bestämma vem som är mina favoritförfattare! Helt omöjligt, för det finns så många. Men när jag tittar på mina bokhyllor är det ju till de olästa böckerna jag dras. Jag älskar mina favoriter, men finns det något roligaste än att hitta nya favoriter?

Därför säger jag hellre en bokhög av okända författare än av mina favoriter. 🙂

Vad säger ni? Okända eller favoriter? 

Årets BÄSTA bok 2016

Om ni följer mig på Instagram har jag redan skrivit där vilken bok som blev årets bästa bok för mig. Men eftersom det är här jag bloggar så är det dags att avslöja det här också.

Och ÅRETS BÄSTA BOK 2016 ÄR …

du-bara

Här kan du läsa min recension från september, när jag först läste boken (då den också blev månadens bästa bok). Att detta dessutom är en debutbok, det är helt fantastiskt. Jag följer Anna Ahlund på Instagram (rekommenderas varmt!) och det är som att ha en liten adventskalender hela året! 🙂

Aldrig ensamma

Aldrig ensamma är Anna Jakobsson Lunds andra bok i trilogin Systemet. Serien var otroligt hypad ett tag och jag var skeptisk. Men när den dök upp på biblioteket tänkte jag att jag skulle ge den en chans och det får jag tacka mig själv för. 

Aldrig ensamma följer Ava, Levi och Leymah när de försöker ta reda på vad som har hänt Levis syster Lo och hur rebellerna planerar ett attentat.

Det är en riktigt bra serie och jag läser böckerna snabbt, nästan hetsigt. De är skrivna i ett högt tempo som passar berättelsen. Snart kommer tydligen tredje och sista delen (i höst nån gång). Jag längtar! Jag läste den här boken på en dag. 

Och det är ju världens snyggaste omslag! 👍

Bara ETT kapitel till! – del 2

I går gjorde jag inte många knop. Jag läste mest. I dag kör jag samma princip, med enda skillnaden att jag jobbar mellan 17-23 och äntligen fick bokat de där flygbiljetterna. I går läste jag ut En enda natt av Simona Ahrnstedt och gick direkt vidare till nästa bok som lockade i bokhyllan. Nämligen den här:

dödlig åtrå

Tur att jag läser snabbt, för jag har bara 100 sidor kvar i den här raringen och vill hinna klart med den i dag! Kan inte sluta läsa!

OSB: Champion kommer att läsas ut nästa vecka. Kände att jag behövde en paus från Day och June …

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

konsten-att-ha-sjukt-laga-forvantningar Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Asptjärn

Konsten att ha sjukt låga förväntningar är Åsa Asptjärns debutroman (ungdomslitteratur, 12-15 år) och har utgivits på Bonnier Carlsen i januari 2014. Jag har läst den i danskt band (215 sidor). Betyg: 3/5

”Jag heter Emanuel Kent. Jag har en vän (Tore) och jag har aldrig kysst någon. Jag vill bli er andlige vägledare. Varför? Se det så här: Om jag gör misstagen så slipper ni. Eller ännu bättre: Ta del av mitt halvkassa liv och gör sedan tvärtom.

Håll i hatten, här kommer första rådet: Sänk förväntningarna! Jag garanterar att du inte blir besviken. Det är ganska logiskt egentligen, om saker och ting blir som du förväntade dig så är allt bra. Du hade rätt. Skulle det gå bättre, toppen! Du har redan sjukt låga förväntningar? Håll fast vid dem.”

Story: Emanuel Kent har som mål att sänka förväntningarna. Det går sådär. När nya tjejen Bianca börjar i klassen blir han kär. Sedan händer en massa saker på en gång: Tore är borta ifrån skolan några dagar och Emanuel börjar umgås med Bianca och Ammis, klassens coola tjej. När Tore sen kommer tillbaka börjar allting gå åt skogen.

Varför jag plockade upp den här boken: Omslagsfotot är av Stefan Tell, och är en av anledningarna till varför jag plockade upp den här boken. Den andra är den sjukt härliga titeln. Jag läser dessutom Debutantbloggen där Åsa Asptjärn bloggar i år (2014).

Motivering till betyget: Betyget blir 3 av 5. Det är många små saker som gör att den här boken inte faller mig på läppen. Medan framsidan till omslaget är skitsnyggt är baksidan helt omöjlig att läsa på grund av färgvalen. Sånt stör jag mig otroligt mycket på. Det står en blurb av Sara Kadefors på baksidan, citat ”Man kan inte annat än älska Emanuel Kent!” och jo, det kan man. I alla fall jag. Han menar väl, det fattar jag också, men maken till ocharmerande karaktär får man leta efter. Han säljer ut sin bästa kompis, är allmänt dum i huvudet flera gånger och det här med att sänka förväntningarna, som annars är en ganska bra idé, verkar inte funka för honom. Det blir mest pinsamt.

Är det någon jag tycker om i den här boken är det Tore. Han är den som utvecklas mest under bokens gång, den som jag faktiskt bryr mig om. Annars tycker jag att allihopa är lite bleka och ganska märkliga. Vad är det som driver Ammis, till exempel? Ibland blir det info-dumpar, men oftast märker jag att jag måste gå tillbaka och läsa om vissa delar för att hänga med.

Jag rekommenderar den här boken till alla som vill läsa en högstadie-berättelse. Själva grundidén är helt okej och språket är ganska bra, väldigt 15-årsaktigt på ett högtidligt sätt ibland. Bra dialoger. Jag skrattade högt på ett par ställen. Det ska bli spännande att se vad Asptjärn skriver mer i framtiden.

Blogg100 #68: Att skriva under pseudonym

Trillade över den här länken när jag läste igenom lite bloggar tidigare i dag. Den genererar din viktorianska (och engelska) pseudonym, om du nu hade varit författare på 1800-talet. Framför allt om du hade varit kvinna på 1800-talet. Charlotte Brontë (som skrev Jane Eyre) skrev under pseudonymen Currer Bell. Eller varför inte George Sand, som var en pseudonym för Amandine Aurore Lucie Dudevant. 

Det var ju vanligt på den tiden med pseudonymer, nu för tiden sker det inte lika ofta men när det händer och omvärlden (framför allt media) får veta att det är en pseudonym är det som om världen exploderar och författaren har gjort det enbart för att tjäna pengar osv.

Eller precis tvärtom.

Låt oss ta några exempel:

J.K. Rowling, författaren bakom Harry Potter, skrev en bok som på svenska heter Den tomma stolen  (The Casual Vacancy). Den fick kritik för att den inte var jättebra och många köpte den nog bara för att det var Rowling som hade skrivit den. För något år sedan släppte Rowling en deckare, den här gången under pseudonymen Robert Galbraith. Den sålde inte överdrivet bra, utan sådär lagom mycket som man kan förvänta sig av en debutant. Sedan lyckades några journalister ta reda på att det var Rowling som skrivit den och detta resulterade i att Rowling fick gå ut och ”erkänna” att hon hade skrivit under pseudonym. 

I Sverige har vi bland annat makarna Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som skrev under pseudonymen Lars Kepler.

När man skriver under pseudonym gör man det ju ofta för att skapa anonymitet. Att skydda sin riktiga identitet. På 1800-talet skrev kvinnor under mansnamn för att ha en chans att bli utgivna. I dag skriver kända författare ofta under pseudonymer när de prövar på en ny genre. Många som skriver i erotica-genren (ex E L James, författaren bakom 50 shades of Grey) gör det för att det kan vara lite svårt att se din granne i ögonen om vederbörande vet att du skriver om BDSM eller annat smaskigt sex.

Själv har jag funderat på pseudonym om jag skulle ge ut böcker. Inte för att jag planerar att skriva något uppseendeväckande, men för att mitt efternamn kan vara klurigt att stava. Det är då mycket enklare att skriva/säga den pseudonym som jag har tänkt på.

Vad säger ni? Har ni någonsin funderat på att skriva under pseudonym, eller gör ni det kanske redan?