Så har vi kommit i mål. 100 inlägg, ett om dagen. 1 mars, när vi drog igång, hade jag premiär på min slutproduktion på Operaakademiet. 100 dagar kändes långt bort. Men idag, 8 juni, fick jag ett grått och oansenligt passerkort till Malmö Opera i handen och hade därmed min första arbetsdag. Cirkeln är sluten! ❤️
#Blogg100 inlägg 100
Idag har den här älsklingen tagit studenten. Grattis, lillsyrran!
#blogg100 inlägg 99
Idag har läkaren clearat mig – jag behöver inte en operation för mitt diskbråck! Ett år nästan helt smärtfri och utan medicin gör att läkaren inte vill operera och jag kan bara säga hurra för det!
#blogg100 inlägg 98
Raglar i säng, helt slut efter helgens mys på Österlen. Så himla vackert Skåne är! ❤
Blev också himla sugen på att köpa en begagnad bil, eftersom jag och kompisen körde dit i en hyrbil. En Hyundai I40. Väldigt bra bil!
#blogg100 inlägg 97
Är på bröllop som varar i tre dagar. Älskar såna här tillställningar. Länge leve kärleken! ❤️
#blogg100 inlägg 96
Den här veckan utgår jerkan, men lika glad för det är jag för jag ska på bröllop! 🙂 Det är en gammal konfirmationskompis som gifter sig på Österlen, så idag står jag och packar en resväska (för det är ju 3-dagarsbröllop!) och vädret ska så klart skifta jättemycket …
Jag har bara 30 sidor kvar i Fasanjägarna men de får vänta till på söndag, för jag tar med mig min Kindle i stället. Har lite svårt att bestämma mig för vad jag vill läsa, nämligen. 😉
Trevlig helg!
#blogg100 inlägg 95
Jag har lite hjärnsläpp just nu, eftersom det händer en massa saker just nu. Jag har en kompis på besök. Hon ska göra audition på Köpenhamnsoperan idag och hon råkar dessutom fylla 30! idag så vi har ätit mysfrukost och just nu ligger hon på golvet i diverse stretchningar (mellan flyttkartongerna) medan jag diskar och bloggar. (Är för övrigt sjukt avis på att hon är så duktig som faktiskt gör de där stretchningarna nästan varje morgon, jag vill också!) Min lägenhet svämmar därför över av doften av kaffe och Frank Sinatras ljuva röst och en och annan uppsjungningsövning.
Vuxenpoängen fortsätter att rulla in för min del. Det är adressändringar, flytt av el och gas och you name it, och jag kommer varje dag på något som jag har glömt. Imorgon ska jag anmäla återflytt till Sverige på ett skattekontor i Lund. Jisses. Bara det att behöva anmäla återflytt till Sverige på ett skattekontor genom att visa upp pass känns lite överkurs, men annars kommer jag inte in i folkbokföringen eftersom jag har bott utomlands i mer än fem år. Tänk, sådana problem man kan ha! 😉
Men hjärnsläppet gör ju då att jag tar till veckans bokbloggsfråga en dag före veckans jerka. Den här bloggen SKA ju handla om böcker. Jag läser just nu (eller fortfarande, heter det väl) Jussi Adler-Olsens Fasanjägarna. Men den ska jag försöka läsa ut idag så att jag kan packa ner den.
Finns det några speciella platser, i Sverige eller utomlands, som du särskilt gärna läser böcker ifrån? Väljer du helst böcker som utspelar sig i miljöer du kan känna igen dig i och som du har besökt, eller väljer du hellre böcker som utspelar sig på platser som du kan drömma dig bort till? Finns det några böcker som utspelar sig i din hemstad som du kan rekommendera?
Jag är inte så kräsen med var böcker utspelar sig, men det är klart att det är roligt när man känner igen sig. Fasanjägarna, som jag läser just nu, utspelar sig i Köpenhamn och det är kul att känna igen namnen på gator och kunna lista ut var de är eller vilken buss de tar. Det finns en hel rad böcker från Lund där jag är född, men som jag konstaterade i ett inlägg för någon månad sen är det inte böcker som jag har läst. Det är så klart alltid kul att känna igen sig i en miljö, men verklighetsflykt är precis lika roligt. 😉 Jag läser mycket fantasy och då är det ju lite svårt att känna igen sig.
#blogg100 inlägg 94
Jag har världens bästa läsare! Ni lyfte bloggens visningsrekord ännu en gång på bara en helg, vilken underbar avslutning på maj månad! ❤️ Tack!
Jag har inte hunnit läsa så mycket i maj som jag hade velat, men det är pga flytt och examen, så jag kan inte klaga. Jag hittade till slut två ljudböcker, så nu är de närmaste dagarna räddade. Det är så skönt att packa samtidigt som man lyssnar på musik eller ljudbok. 👍 Jag har även hunnit prata med två olika kundtjänster i telefon idag. Samma företag, olika länder och helt olika attityder. En hjälpsam, en pushig. Jag vet vem som fick ris och vem som fick ros … Jag vet också vem som byter teleoperatör när hon flyttar tillbaka till Sverige!
Nu när vi har kommit in i juni är det ju dags att avgöra vilken bok som var bäst i maj. Fast jag läste så få var det bra böcker, så det var ett svårt val. Men det blir ändå Åsa Hellbergs sprillans nya roman Gloria, för jag blev glatt överraskad över hur bra research hon gjort (huvudpersonen Gloria är nämligen operasångerska). En söt, puttrig bok med dramatisk twist som dessutom var väldigt trevlig som ljudbok. 🙂
#blogg100 93
Tisdag och sista dagen i maj! Igår var jag i Malmö med en kompis och följande saker lyckades: 1) trafiken över Öresundsbron flöt utan problem, 2) avgångarna gick i tid, 3) vi hittade en klänning till min kompis som hon ska ha på ett bröllop som vi ska till på lördag, 4) vi hittade bröllopsgåvan, hurra!, 5) jag fick skött flyttbestyr över telefon samtidigt (hon var okej med det) och 6) jag fick köpt ännu fler böcker som nu måste packas ned. Smart, va?
Vart har maj tagit vägen, hörni? Var det inte igår det var Valborg och jag hade ångest över att maj var på väg? Nu är jag liksom färdigutbildad och har bara flytten och nya jobbet att tänka på.
Men tisdag, då är det dags för Top Ten Tuesday, och i dag handlar det om böcker för stranden.
”Beach Reads Week — top ten great beach reads, ten books I plan to read on the beach, ten beach reads for those who don’t like typical ~beach reads~, ten authors who are my go-to for beach reads, etc.”
Jag har valt ”10 böcker jag planerar att läsa på stranden”, så nu får jag ju bara hoppas att vädret blir så fint att jag kan åka till stranden i sommar! Annars får det bli ”10 böcker jag planerar att läsa i soffan medan regnet öser ner utanför”. Som vanligt har böckerna ingen riktig ordning …
Och ungefär 20 till … 😛 Det blir en trevlig lässommar i år, tror jag!
Ser ni någon ni har läst/tyckt om? Dela gärna med er av era åsikter!
#blogg100 inlägg 92
I fredags, när bokbloggsjerkan handlade om musik och böcker, kändes det naturligt att prata om operasångare – speciellt eftersom jag tog examen samma dag. Old Adult reads Young Adult undrade i en kommentar hur det kom sig att jag började med opera och när jag visste att det här var rätt för mig. Så, det här inlägget är för dig. 🙂
Varför man väljer att bli operasångerska i en tid där klassisk musik ses som både något elitistiskt och en utdöende konstart i ett – det är en riktigt bra fråga. Mitt korta svar: för att man inte kan låta bli att sjunga.
Jag blev satt i kyrkans barnkör av min ömma moder när jag var omkring fyra år gammal. Allt eftersom jag tydligen inte kunde hålla tyst och behövde ett ställe att få ut all energi. Jag tyckte att det var roligt och jag, som egentligen är en ganska introvert människa, blommade upp inför publik. Det här förbluffar mig fortfarande i dag, för just den biten har inte ändrats.
I nioårsåldern blev det kören på Lunds Kulturskola som blev mitt andra hem. Jag sjöng där från trean i grundskolan till trean i gymnasiet. Där fick jag min första sånglärare, som väl ganska snart insåg att hon i mig hade ett röstmaterial att arbeta med – och en ganska lat sångelev. I gymnasiet gick jag en helt vanlig samhällslinje, men spelade piano, saxofon och sjöng i fyra körer vid sidan av studierna. Att sjunga var mitt sätt att komma med i en grupp, att bli uppskattad. Eftersom jag blivit mobbad hela grundskolan var mitt sångröst ett vapen och en skyddsmur. Det var först på gymnasiet som folk började fatta att jag faktiskt kunde sjunga, och med det kom både beundran från vissa och rent hat och avundsjuka från andra.
Efter gymnasiet, hösten 2007, kom jag in på Vadstena folkhögskola och deras välrenommerade musiklinje. Jag kunde sjunga, visst – men jag hade ingen aning om vad jag höll på med eller hur man egentligen musicerade som solist. I Vadstena fanns (finns!) lärare som brann för romanskonsten och de tog hand om mig i tre år.
Jag var fortfarande inte säker på om sången var rätt val. Jag har alltid haft känslan att jag är en bluff, att någon – snart – ska komma på mig och sparka ut mig från den utbildning jag är på. Alla andra runtomkring mig tycktes drivas av något större än livet – kärleken för musiken. Mitt andra år i Vadstena vändes allt upp och ner när jag fick veta att jag hade ödem på stämbanden. Ödem är vätskefyllda blåsor som antingen kommer av reflux (sura uppstötningar) eller av överansträngning på grund av dålig teknik eller fel repertoar. Mitt berodde på alla tre och pausade mitt sångliv i nästan ett halvår. Under tiden fick jag bara sjunga ytterst korta stunder varje dag och bara göra röstövningar. Jag fick sån ångest – vem var jag utan min röst? Hade jag en personlighet utan sången?
Någonstans i den där paniken föddes också ett jävlar anamma som drivit mig sen dess. Två gånger till efter den där hösten och vintern (2008/09) har jag fått röstproblem. Det har läkt ut, men varje gång har jag fått lätt panikångest. Jag identifierar så starkt med min röst att jag utan den blir helt vill.
I Vadstena, som egentligen är en romansutbildning (man sjunger/spelar alltså romanser, lieder och sånger från främst romantiken), gör man också ett operaprojekt varje år. En stor andel av eleverna som går där kommer in på operahögskolorna i landet, och de håller hög standard. Och här föddes min kärlek för opera på riktigt. Jag har alltid älskat att berätta historier och tyckte därför om romanskonsten nästan direkt, men opera tog ett tag innan jag lärde mig att tycka om. Jag har ändå gjort min beskärda del av operaprojekt i mina dagar …
För opera handlar om berättandet. Inte bara kärleken till musiken, men till berättandet bakom, till känslorna bakom varje enskild fras. Det blir det som skiljer en bra sångare från en världsstjärna – förmågan att skapa en trovärdig karaktär på scen.
Efter Vadstena kom jag in på Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn, där jag från början hamnade med helt fel lärare. Vi passade helt enkelt inte ihop och sången blev tråkig, nästan ångestframkallande i sig. Efter ett lärarbyte gick det snabbt undan och jag fick den ena utmaningen efter den andra. Sedan kom jag in på Operaakademiet, den danska motsvarigheten till Operahögskolan i Stockholm. Plötsligt förstod jag vad meningen var. Vad opera egentligen gick ut på. Vad yrket gick ut på. Berättandet. Beröringen. Att sjunga som om du skulle dö om du inte fick sjunga.
Man ska inte höra opera på cd. Det ska upplevas, precis som man ska gå på konserter och höra symfoniorkestrar live. Det händer något när du ”ser” sången. Har du någonsin stått nära en sångare som producerar så mycket ljud som en operasångare gör när de ligger på toppen över en orkester, då får du så sjukt mycket respekt för jobbet som ligger bakom. Vad folk (som inte är fackfolk) oftast inte förstår är hur mycket jobb som ligger bakom varje enskild ton. Jag har pluggat sång i nio år, och innan dess har jag sjungit i fjorton år. Det är alltså 23 år som jag har sjungit – och jag är inte på långa vägar ”färdig” bara för att jag har tagit examen. Man kan alltid – ska alltid – bli bättre. Och i det ligger det roliga. Kampen. Slitet. Stressen. Kärleken.
Varför man blir operasångare i en tid där konsten bortprioriteras? För att man inte kan låta bli att sjunga.
#blogg100 inlägg 91
Till och börja med: TACK! Jag har världens finaste bloggläsare! Nådde igår ett nytt rekord i antalet visningar på en månad. Det är så kul att se hur den här bloggen, som blir 5 år om typ en vecka, bara växer och växer. Tack!
Härliga, lata söndagar är det jag älskar mest. Speciellt eftermiddagarna, när man bara kan ligga på soffan eller ute på gräsmattan och läsa en bok eller bara njuta. Så blir det nog inte idag, eftersom jag är igång med den eviga flyttpackningen. Nu när examen är avklarad är det dags att ta itu med alla dessa saker.
Men söndag innebär ju smakbit. Du hittar fler på Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är inga spoilers! 
Jag har i maj månad läst Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen. Det är andra boken i serien Avdelning Q, som är en avdelning för gamla, ouppklarade fall, så kallade cold cases. Precis som med första boken tar det mig en hel evighet att läsa den här boken, inte för att den är dålig men för att jag har lite svårt att komma in i språket. Men första boken har lämnat ett starkt avtryck i mig, så jag tänker härda ut och läsa färdigt den här också. Jag älskar bilden av Köpenhamn i Adler-Olsens böcker.
Smakbiten kommer från s. 178.
Ditlev tog trappan upp till Caracas i fyra steg.
”Var är han?” ropade han till sekreteraren och gick åt samma håll som hon pekade.
Frank Helmond låg helt ensam i sjuksalen, på fastande mage, redo för sin andra operation.
Det var knappast någon respektfull blick han gav Ditlev.
Märkligt, tänkte Ditlev och lät blicken glida upp längs lakanet till hans bandagerade ansikte. Idioten ligger och ser ner på mig. Har han inte lärt sig något? Vem som gjorde honom illa och vem som lappade ihop honom igen?
Den här boken kom ut som film för drygt ett och ett halvt år sedan, och trailern ser sjukt spännande (om än ganska våldsam ut):
Trevlig söndag!
#blogg100 inlägg 90
Hittade den här hos Mitt Bokliga Liv för typ hundra år sedan och som den kaffenörd jag är tyckte jag att den här var lite rolig.
1. Svart: en serie som är svår att komma in i, men som har hängivna fans.
The Mortal Instruments har många fans, speciellt nu när Netflix-serien har haft sin första säsong. Jag tyckte att den var svår att komma i, men den är väldigt bra när man kommer in i den.
2. Pepparmint-mocka: en bok som är mer populär på vintern eller runt högtider.
A Christmas Carol av Charles Dickens är ju väldigt populär i alla sina olika varianter (bok, film, musikal) runt jul.
3. Varm choklad: vilken barnbok är din favorit?
Älskade böckerna om Pelle Svanslös som liten.
4. Dubbel shot espresso: en bok som fick dig att sitta på nålar från början till slut.
Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen är en riktig rysare!
5. Starbucks: en bok som du ser överallt.
Just nu ser jag typ Red Queen av Victoria Aveyard överallt på Instagram, i bokhandlar … Köpte den men har inte läst den ännu.
6. Det där hipstercafét: nämn en bok av en indieförfattare.
Indeförfattare? Hon är det ju inte längre, men Emelie Schepp började ju som indieförfattare innan hon snappades upp av W & W. Hennes Prio Ett har nyligen kommit ut.
7. Hoppsan! Jag fick koffeinfritt av misstag: en bok som du väntade dig mer av.
Eh … jag tenderar att glömma böcker som fått mig att känna ”mäh”. Så jag kommer faktiskt inte på någon på rak arm.
8. Den perfekta blandningen: en bok eller serie som var både bitter och söt, men väldigt tillfredsställande.
Det måste nog bli Legend-serien av Marie Lu. Framför allt sista boken har hjärtskärande men ack så bra!
#blogg100 inlägg 89
Saras bokhylla 