Recension: Drakviskaren

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

I december 2017 fick jag en förfrågan från författaren själv om jag ville läsa debutboken Drakviskaren av Lovisa Wistrand, något så sällsynt som svensk fantasy. Jag sa ja, och fick boken strax före jul. Började läsa i januari, kom ca 250 sidor in (av 600) och sen lade jag den åt sidan för jag kände att jag aldrig kom in i den. Den har gett mig dåligt samvete sen dess.

Igår kväll plockade jag upp den igen eftersom den ingår i den samling recensionsexemplar som jag försöker läsa mig igenom under sommaren. Just den här har jag som sagt haft dåligt samvete för länge, så därför tog jag upp den.

Och idag är den utläst. Jag vet inte om det helt enkelt berodde på att jag har läsflyt nu, eller om boken har fått ligga till sig. Men jag tog mig igenom den förvånansvärt snabbt.

Från Adlibris om Drakviskaren: Hämnd. Kärlek.Drakviskaren Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Däremot har boken såklart fortfarande kvar några av de saker som jag störde mig på redan i januari, och därför vill jag ta upp dem. Det är inget stort, och säkert sånt som andra läsare inte har stört sig på. Men:

Det är alltid svårt att bygga en fantasy-värld. Ju större, desto svårare. Jag vet inte om jag till 100 procent kan säga att Wistrand har lyckats. Hon är konsekvent när det gäller att byta ut vissa ord (en sekund kallas istället för en gnista, en vecka en månskära osv) vilket är extremt störigt eftersom jag inte vill lägga tid på att hela tiden gå tillbaka och kolla vad ordet betyder. Likadant med alviskan och demoniska, ibland behöver jag översättning och där saknas en. Ibland blir det lite för mycket show and tell i berättandet, ibland lite för högtravande dialog. Jag förstår att det är en del av världsbygget men det stör mig trots allt.

Och sen: snälla Whip Media, även om boken är lång nog med sina 600 sidor, kan ni inte öka storleken på typsnittet något? Ibland kändes det som om jag behövde förstoringsglas för att kunna läsa.

Trots detta gillar jag boken, den får 4/5 stjärnor på Goodreads och jag kan tänka mig att läsa fortsättningen, Demonviskaren. Det är ju svensk fantasy.

En smakebit på søndag: Norra Latin

Underbara väder! Jag vet att det är brandrisk pga torkan, att tåg blir inställda och att ventilationen inte fungerar på diverse ställen. Men att ha mellan 25 och 30 grader i nästan två veckor, eller ja, varmt i hela maj, egentligen – det är bra ovanligt! Det känns som sommar! Hoppas bara att det blir hyfsat väder när jag har semester också. 😉 Bara två veckor kvar nu, längtar!!

slappa_njut_51ffb810ddf2b34a76ec06a6

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lägga till din egen smakbit eller hitta andras. Enda regeln är inga spoilers.

Just nu håller jag på att avsluta Kvinnan i fönstret av AJ Finn som ljudbok, så dagens smakbit blir Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Den utkom 2017 på Rabén & Sjögren. Det fantastiska omslaget är gjort av Lina Neidestam.

Smakbiten kommer från sida 9, bokens allra första stycke:

CLEA

”Jag kommer att ställa några frågor nu.”

Hon är polis i uniform och sitter på huk framför mig, försöker få mig att möta hennes blick. Mörka ögon, ljusbrun hy, svart hår. Hennes röst är lugn och trygg. Hon pratar med mig. Ställer frågor. Jag vet inte vad jag svarar, om jag svarar. Jag minns inte ens när hon lade filten över mina axlar. Var det ens hon som gjorde det?

Hur kom jag hit?

Trevlig söndag på er!

Game of Thrones

OMG! Kapitulerade slutligen och ser just nu allra första avsnittet av Game of Thrones. Jag har läst böckerna (har ungefär halva femte boken kvar) men har aldrig orkat med tv-serien. Jag gillar inte riktigt krig och blod på tv. 😂 Har kvar mitt HBO-konto i nån vecka till, så jag hinner nog se första säsongen om jag vill.

Har bara två avsnitt kvar av andra säsongen av The Crown. Den är alltså riktigt förbaskat bra. Rekommenderas starkt!

Lyssnar just nu på Annabelle av Lina Bengtsdotter. Den går ovanligt snabbt. Bra bok, än så länge. Ännu en deckare! Man kan ju undra vad jag håller på med, jag som inte ens gillar deckare. Ändå är detta typ femte deckaren för i år.

Vi får se hur det går med Game of Thrones

En smakebit på søndag: Drakviskaren

Det är söndag! Solen skiner, det är kallt och klar blå himmel. Det är nästan så att man inte tror det är sant! Igår städade jag ut julen, nu finns det bara en julstjärna (blomma) kvar i vardagsrummet och en adventsstjärna (lampa) i sovrummet. Det var skönt att få byta ut sakerna mot en bukett tulpaner istället. Jag älskar julen, men det kändes rätt att städa ut den igår.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199

Söndag innebär också att En smakebit på søndag är tillbaka! Det är Astrid Terese som numera håller i tyglarna, så där kan ni hitta länkar till smakbitar och lämna egna. Enda regeln är inga spoilers.

Igår påbörjade jag Drakviskaren av Lovisa Widstrand, ett recensionsexemplar från Whip Media som anlände i början av december men som jag inte haft möjlighet att påbörja innan. Det är en koloss, 600 sidor, och det har tagit ungefär 70-80 sidor att komma in i historien. Har läst drygt 100 sidor nu, hoppas på att det ska lossna ännu mer snart. Det är fantasy, med alver!

Smakbiten kommer från början av kapitel 16, sida 96:

När jag ser skuggan är det tidigt på dagen. Så tidigt att inte ens bönen har hunnit starta och inte ens hararna och rådjuren har hunnit visa sig. Dimman ligger tät. De första gråsparvarna kvittrar medan gryningsljuset strilar genom trädtopparnas virrvarr av blad och kvistar. Det luktar nygjort bröd. Doften får mig att smacka med läpparna och längta efter någonting att äta. Lukten blandar sig med oset av rök och den kalla, knappt märkbara essensen av köld och istappar.

drakviskaren

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

Det börjar bra!

Läste idag ut årets tredje bok, Ester Karlsson med K av Christina Olséni och Micke Hansen. Den var otroligt lättläst, jag som inte gillar pusseldeckare tyckte att den var väldigt bra. Småmysig. Att den dessutom utspelar sig i min hemstad är roligt. Årets första  e-bok!

Jag har bläddrat igenom Simon Skölds bok Träning för latmaskar, eftersom jag har börjat träna igen. Kul med inspiration till träningen.

I bilen går ljudboken Slutet på sommaren av Anders de la Motte, som (hör och häpna!) var en julklapp från Skånetrafiken. Årets första ljudbok och årets andra deckare.

Nu ska jag ta mig an Drakviskaren av Lovisa Wistrand. Årets första fantasy. 600 sidor, så årets första tegelsten också. Och årets sjätte bok!

Måste välja ut 12 hyllvärmare till utmaningen #hyllvärmare2018 som går runt på Instagram. Spana in taggen ni också! Det går ut på att läsa minst en hyllvärmare (en bok som har stått i hyllan i mer än ett år) i månaden.

Hoppas att ni har en trevlig trettonhelg. Nu ska jag och ljudboken ta en promenad bort till gymmet!

Helgfrågan: Julens läsplaner

Läste ut  Christmas Carol av Charles Dickens medan jag drack förmiddagskaffe. Från och med idag är jag julledig, så jag ska snart åka till mina föräldrar och påbörja den stora julstädningen. De har varit i Stockholm över natten och behöver lite hjälp med städningen för att hinna färdigt till julafton. Så jag tänker ta med mig några julskivor och boken jag börjat läsa (A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas) och åka dit.

Men först ska jag passa på att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna:

fotoflexer_photo4

Vilken bok/böcker tänker du läsa i jul? Bonusfråga: Hur firar ni jul?

Min egen lägenhet är städad, men jag behöver byta ut lite blommor, dammsuga en gång till och bära upp en låda på vinden. Samt köpa och slå in de sista julklapparna. Vill hinna läsa lite också, eftersom jag har ett par böcker att läsa för att hinna med utmaningarna, närmare bestämt A Court of Mist and Fury, A Court of Wings and Ruin, båda av Sarah J. Maas, sen Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie, Lord John and the Hand of Devils  som är en novellsamling av Diana Gabaldon och två biblioteksböcker som jag behöver lämna tillbaka innan nyår. Totalt är det mer än 2 000 sidor! Men eftersom jag nu har nästan två veckors ledighet kan jag läsa, läsa och läsa hur mycket jag vill.

Julen blir med släkten, samling på julafton och sen bara familjemys. Vi äter middag ihop och delar ut julklappar. En ganska lugn och städad historia.

God jul, allihop!

Julstämning?

Börjar ni få julstämning än? Jag vet inte, men i år har jag lite svårt för att komma i riktig julstämning, trots att lägenheten doftar hyacinter och pepparkakor. Inte ens julmust och tända ljus gör tricket, så jag får väl sätta på julmusiken.

Igår satte jag ihop ett pepparkakshus medan det småsnöade ute. Idag gjorde jag rödskålssallad och ugnsrostade kikärtor som ett lite nyttigare alternativ till allt julgodis. Kikärtorna var jättenkla att göra, men blev lite smaklösa, trots vitlök, paprikapulver och salt. Turligt nog gjorde jag inte så mycket, så nästa gång jag gör dem ska jag lägga på lite chilipulver och se om man kan anpassa receptet. Men kul att göra – jag har tänkt på rostade kikärtor hela hösten.

Granköp blir det imorgon, tillsammans med lite andra ärenden inne i stan. Ska upp klockan 5 (det är ju Lucia imorgon), så det blir sängen direkt efter att jag kommer hem från jobbet sent ikväll. Synd, för då hinner jag inte läsa. Har kommit ca halvvägs genom Cirkeln nu. Den är tyvärr inte bättre än vad jag mindes den … men jag ska komma igenom hela serien den här gången!

Sagan om *gäsp* Ringen

Är snart halvvägs igenom Sagan om Ringen, den är bättre än vad jag minns – men nästan 500 sidor av ”backe upp och backe ner” är lite mycket. Den ålderdomliga stilen, som fanns i Bilbo också, stör lite men det beror mer på mig än på författaren. Är väl helt enkelt van vid moderna fantasyberättelser med ett rappare språk!

Så nu väntar jag på att Tolkien ska släppa lös ordentligt, men det dröjer nog några sidor till. Just nu tror jag att tycker bättre om filmerna än böckerna … 😂

Men den ingår i min TBR-lista för oktober, och har dessutom varit en hyllvärmare i ungefär 15 år. Och som klassiker måste jag hinna med fyra till innan nyår, så det är bara att fortsätta läsa! 😎

Stress, stress och stress

Jag är så trött på det här gråa vädret. Evigt regn, kallt, genomgrått. Minns inte när jag senast såg solen. Jag har inte trott på höstdepression (för egen del, alltså) innan, men i år märker jag hur vädret påverkar mig. Det i kombination med jobbstress gör att jag verkligen måste sköta sömn, delar av mitt sociala liv och min återhämtning, för annars riskerar jag sjukdom och kanske den berömda väggen i miniformat.

Igår läste jag De förjagade av Mikael Strömberg. Sen försökte jag läsa vidare i Kelly Rimmers Jag utan dig, men jag kommer verkligen inte igenom den. Det är något med sättet den är skriven på som inte fungerar för mig, tror jag. Den får ligga kvar på nattduksbordet ett tag till. Tur att jag kan låna om den på biblioteket.

Dessutom kom jag på att jag måste läsa Sagan om ringen (första boken) i oktober om jag ska hinna med hela trilogin före jul. Den är skapligt lång och kommer att ta ett tag, så jag får väl börja med den nu.

Och egentligen vill jag bara sitta i bilen och köra långt, för jag är inne på sista fjärdedelen av Ninni Schulmans Flickan med snö i håret (som ljudbok) och det är fruktansvärt irriterande att behöva stänga av den mitt i ett spännande kapitel bara för att man är framme vid sin destination! Jag blir i alla fall klar med boken innan veckan är slut.

Hoppas att ni får en fin tisdag. Jag ska ta en kopp te och läsa lite innan jag ska köra till jobbet. Innan jobbet blir det en snabb fika med dejten, längtar! 🙂

 

Läsplaner inför 2018

Tittar i min bokhylla och försöker planera läsningen framöver. Förutom att försöka läsa Sagan om ringen-trilogin fram till jul och att läsa en Outlander-bok i månaden tills serien är slut (påbörjar bok 5 den här månaden) har jag lite andra serier som jag vill avsluta (Den unga eliten var en av dem) innan 2017 är slut. Typ Game of Thrones. Där är jag en tredjedel genom femte boken. George R R Martin – om någon – skriver massiva böcker …

Med tanke på att jag har läst 110 böcker fram till nu är det nog möjligt att tänka sig 125 böcker för 2017, kanske någon mer om jag får en del lästid i december.

Men det gäller ju att planera lite för 2018 också. Då vill jag läsa alla Jussi Adler Olsens böcker om avdelning Q, fortsätta läsa alla Gabaldons böcker, läsa fler klassiker (vilket tycks vara ett evigt mål för mig!) och så överväger jag att dra igång en massiv satsning och läsa hela The Wheel of Time-serien av Robert Jordan, eller Sagan om drakens återkomst som fantasy-serien heter på svenska. Den innehåller 14 böcker på engelska, men på svenska finns det långt över 20 stycken, eftersom man har delat upp de massiva böckerna i flera delar i översättningsarbetet. Jag har ägt den första boken på engelska i ungefär 10 år, men aldrig kommit till skott. Kanske blir 2018 året då det händer?

Har någon läst serien? Är det värt det?

Den unga eliten-trilogin

Har precis läst ut Den unga eliten-trilogin av Marie Lu. Lu är författare till Legend-trilogin, som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr är inte Den unga eliten lika bra.

2017-09-19 11.48.15

Trilogin består av böckerna Den unga elitenRosensällskapet och Midnattsstjärnan. De avhandlar elitären Adelinas liv och alla de människor och elitärer som korsar hennes väg. Första boken är en klassisk fantasy-setting med en kärlekshistoria, andra boken är betydligt mörkare och mer vriden, medan tredje och avslutande boken är mörk och hård. Det finns dock en twist i slutet av serien, som gör böckerna en aning lättare att stå ut med, men jag tycker fortfarande inte att det förlåter de många bristerna.

Det är flera saker jag inte tycker om med den här serien. Adelinas karaktär börjar som en man kan tycka om, men blir argare och nästan avskydd ju längre serien går. Hon gör många val som jag inte tycker om eller tycker är motiverade. Många av karaktärerna gör en liknande resa, men det finns några som är fantastiska. Adelinas syster Violetta. Tjuven Magiano.

Det stör mig att det är så många som dör. Det stör mig att det finns så otroligt mycket meningslöst våld i den här serien. Jag har läst mycket fantasy i mina dar, så jag vet att det ofta finns mycket våld i böckerna, men det är tråkigt. Speciellt när det känns omotiverat eller overdone.

Slutsatsen är att jag är glad att jag har läst den, för nu kan jag säga att jag äntligen läste ut serien. Men jag gillade den inte. Men omslagen är snygga.

Någon som har läst dem? Någon som tycker som jag eller omvänt? Vore spännande att höra vad andra tycker.