En smakebit på søndag: Den röda adressboken

Idag är det mulet och lite blåsigt i Lund, vilket är en skön kontrast mot värmen och den tryckande fuktigheten som jag har fått stå ut med i New York tidigare i veckan. Idag blir det final i fotbolls-VM och bara mys med familjen. Hejar ni på Frankrike eller Kroatien i finalen?

Men först blir det en smakbit! Trots allt jag har försökt hinna med på resan så hade jag ju en del restid, så jag hann läsa ganska mycket i mitt evighetsprojekt 4321 av Paul Auster och påbörja samt läsa ut Den röda adressboken av Sofia Lundberg.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan ni hitta andras smakbitar samt lämna en länk till era egna.

Den röda adressboken handlar om 98-åriga Doris, som bor ensam i en lägenhet i Stockholm. Hennes enda levande släkting, systerdotterdottern Jenny, bor i USA med sin familj. Det enda Doris har kvar är sina minnen, och sin röda adressbok från 1928, i vilken hon har skrivit upp namnen på alla som hon har mött under sitt liv.

Smakbiten kommer från sida 10:

När hon kommer fram till adressboken hejdar hon handen och låter den vila där. Hon har inte öppnat den på länge. Nu vänder hon upp pärmen och möts av namnen på första sidan. Alla är överstrukna. I marginalen har hon skrivit det flera gånger. Ordet. DÖD.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Papperssjälar

Imorgon är det måndag igen, och då sticker jag till New York! 😀 Känns skumt att åka, det är bara en kort resa men gott om tid att läsa. Har laddat upp med två ljudböcker, två låneböcker och en del annat läsmaterial, men vi får se hur mycket jag kommer orka läsa på flyget.

Men idag fyller min fina mamma 62 år, så vi ska fira med våfflor och mys i trädgården. Tack och lov för fint väder! Av mig får hon en blomma och förhoppningsvis hittar jag något trevligt i New York till henne också.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du lämna länk till dina egna smakbitar och hitta andras.

Förra söndagen läste jag Papperssjälar av Emma Johansson. Det är en ungdomsroman och utgavs 2017 på Vox, som är ett imprintbolag till Opal. Den är en fruktansvärt sorglig historia som syskon, kärlek och hur man hanterar några av livets stora frågor, som död och sorg. Den rekommenderas varmt (tillsammans med ett par näsdukar)!

Smakbiten kommer från sida 7, ur prologen:

Tåget kommer hela tiden närmare järnvägsöverfarten som saknar bommar. Närmare och närmare tjejen på cykeln som är på väg mot spåret i en rasande fart.

Trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Inte för näraOmdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.

Helgfrågan v 27: CR och restips

Veckorna går så snabbt när man har semester, hur kan det redan vara fredag?? Är just nu halvvägs igenom min semester, och jag har inte hunnit med hälften av allt jag skulle vilja göra då jag har väntat på att min pojkvän skulle gå på semester (det gör han idag). Men jag har hunnit läsa en hel del, så skönt att kunna lägga tid på läsningen igen. När jag inte packar eller irrar runt som en huvudlös höna. Hur många böcker behöver man ha med sig på resa, egentligen?

img_3512Helgfrågan från Mias bokhörna kommer att vara samma under v. 27-31.

Vad läser du nu?

Bonusfråga: Har du något restips?

Jag läser just nu Inte för nära av Colleen Oakley. Jag fick den som recex av LavenderLit tidigare i våras och har läst ungefär en fjärdedel av den (100 sidor). Tycker jättemycket om den än så länge.

Restips får bli New York City, specifikt Manhattan. Ska själv till NYC en sväng nästa vecka, ser fram emot det så mycket! Har ni aldrig varit är det definitivt värt att åka dit någon gång. Det må vara ruskigt dyrt att åka dit, men det är en upplevelse man sällan glömmer!

Trevlig helg!

Helgfrågan: Semester och läsning

Jag har haft semester i två veckor, men nu blev jag överraskad med en tur till New York i början av juli. Kul att kunna planera saker som man inte trott var möjligt de kommande åren, men som blir till pga ens jobb! 😀

Idag blir det fotbollsmatcher på tv (heja VM!), läsa Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg och fixa middag. Allt är inköpt, tvättmaskinen går och jag planerar resa. Att pojkvännen sitter i soffan och tittar på fotboll gör det på något sätt ännu bättre.

Därför passar jag på att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna innan fotbollsmatchen mellan Frankrike-Argentina drar igång kl 16. Och veckans fråga lyder:

img_3512

Hur ser din sommarläshög ut?
Bonusfråga: Hur firar du in semestern?

Semestern firade jag in med att först göra en otrolig massa saker på kort tid: två studentskivor, en konsert, en massa ärenden, en klippning och mycket tid med familj, vänner och pojkvän. Och sen extrem avslappning. Typ knappt lämna lägenheten-avslappning. Så skönt!

I och med resan till New York förändrades min läshög ganska dramatiskt. Innan hade jag min hög med recensionsexemplar som hade blivit liggande under våren som jag skulle läsa mig igenom.

Där låg Inte för nära av Colleen Oakley, Fejk av E. Lockhart, Allt du önskar av Kristin Emilsson, Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, Rökridå av Krysten Ritter, Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt, Nattvakten av Anna Ihrén, En oskyldig lögn av Sabine Durrant och Drakviskaren av Lovisa Wistrand.

2018-06-15 08.14.17

De senaste dagarna har jag läst Bokhandeln på Riverside DriveRökridåEnsamma tillsammans och Drakviskaren utöver ett par biblioteksböcker. Jag har haft dåligt samvete över de olästa recexen länge, så skönt att det har blivit av!

Nu får jag en chans att uppdatera min Letto med nya böcker också, så jag fick gå igenom biblioteket där och se vad som fanns.

Än så länge har jag Äta kakan och ha den kvar och Den som väntar av Kristin Emilsson, allt för att kunna läsa Allt du önskar som jag har som fysisk bok (recex). 4321 av Paul Auster att läsa klart. Sjätte boken i Outlander-serien har jag också där, samt typ 3/4 av Drakarnas dans (femte bok i Game of Thrones-serien). Det blir drygt 14 timmars resa i vardera riktning (flyger via Toronto) så jag har en del tid att slå ihjäl. Men kanske kan jag  köpa någon e-bok till? Eller en ljudbok, kanske? Vägrar ta med mig fysiska böcker, trots att jag hämtade ut en Adlibris-beställning på 11 böcker i veckan.

Just nu försöker jag komma igenom Nej och åter nej av Nina Lykke som ljudbok. Fruktansvärt tråkig. Har kommit typ en tredjedel men förstår inte alls storheten med den här boken! Men det är den 11e av 12 Årets Bok-nomineringar som jag läser, så jag får väl tvinga mig igenom den. Snart klar med alla 12!

Hoppas att ni har en trevlig helg!

 

Recension: Drakviskaren

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

I december 2017 fick jag en förfrågan från författaren själv om jag ville läsa debutboken Drakviskaren av Lovisa Wistrand, något så sällsynt som svensk fantasy. Jag sa ja, och fick boken strax före jul. Började läsa i januari, kom ca 250 sidor in (av 600) och sen lade jag den åt sidan för jag kände att jag aldrig kom in i den. Den har gett mig dåligt samvete sen dess.

Igår kväll plockade jag upp den igen eftersom den ingår i den samling recensionsexemplar som jag försöker läsa mig igenom under sommaren. Just den här har jag som sagt haft dåligt samvete för länge, så därför tog jag upp den.

Och idag är den utläst. Jag vet inte om det helt enkelt berodde på att jag har läsflyt nu, eller om boken har fått ligga till sig. Men jag tog mig igenom den förvånansvärt snabbt.

Från Adlibris om Drakviskaren: Hämnd. Kärlek.Drakviskaren Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Däremot har boken såklart fortfarande kvar några av de saker som jag störde mig på redan i januari, och därför vill jag ta upp dem. Det är inget stort, och säkert sånt som andra läsare inte har stört sig på. Men:

Det är alltid svårt att bygga en fantasy-värld. Ju större, desto svårare. Jag vet inte om jag till 100 procent kan säga att Wistrand har lyckats. Hon är konsekvent när det gäller att byta ut vissa ord (en sekund kallas istället för en gnista, en vecka en månskära osv) vilket är extremt störigt eftersom jag inte vill lägga tid på att hela tiden gå tillbaka och kolla vad ordet betyder. Likadant med alviskan och demoniska, ibland behöver jag översättning och där saknas en. Ibland blir det lite för mycket show and tell i berättandet, ibland lite för högtravande dialog. Jag förstår att det är en del av världsbygget men det stör mig trots allt.

Och sen: snälla Whip Media, även om boken är lång nog med sina 600 sidor, kan ni inte öka storleken på typsnittet något? Ibland kändes det som om jag behövde förstoringsglas för att kunna läsa.

Trots detta gillar jag boken, den får 4/5 stjärnor på Goodreads och jag kan tänka mig att läsa fortsättningen, Demonviskaren. Det är ju svensk fantasy.

Recension: Rökridå

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i februari fick jag ett mail från förlaget Southside Stories (fd Kalla kulor förlag) om jag ville läsa en debutant. En spänningsroman. Jag gillar Southside Stories utgivning och tackade ja. Fick Krysten Ritters Rökridå (originaltitel: Bonfire) i brevlådan. Recensionsdatum var tidigt i mars men mitt läsande har inte gått så bra under våren så därför kommer recensionen först nu.

Från Adlibris om Rökridå: Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.

Den här boken påminner mig lite om filmen Erin Brockovich, eller det jag minns av filmen i alla fall. Tyvärr händer sånt här (alltså miljögifter i framförallt vattendrag som leder till sjukdomar osv) alltför ofta i verkligheten, ofta i just USA. I Rökridå får det förflutna ta en stor roll, både i Abbys tankar och i historien. Det hela knyts ihop på ett snyggt men oväntat sätt. En bra debut! Jag började läsa igår och det var tur att den bara var 300 sidor lång för jag kunde inte sluta läsa, jag var tvungen att läsa ut den innan jag somnade.

2018-02-21 18.08.51

Recension: Bokhandeln på Riverside Drive

Sent igår kväll påbörjade jag Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, men var för trött för att läsa mer än några sidor. Imorse började jag om från början och några timmar senare var den utläst. 445 sidor gick i ett nafs.

Bokhandeln på Riverside Drive är Skybäcks femte bok, men hennes första ”nutida”, och en äkta feelgood-roman. Den utkom våren 2018 på Louise Bäckelin förlag. Den utspelar sig i både nutidens och 1980-talets London. Jag fick mitt exemplar som recex av förlaget, vilket jag tackar för!

Bokhandeln på Riverside Drive

Nyblivna änkan Charlotte ärver en bokhandel av sin moster Sara (som hon aldrig mött) och åker till London för att på något sätt göra sig av med fastigheten. Väl på plats blir hon motvilligt kär i bokhandeln och deras personal. Under några veckors gång lär hon sig mer och mer om sin mamma, moster och bakgrund. Saker som har stor betydelse för hennes liv.

Detta är en riktigt mysig bok som handlar om sorg, förändring och kärlek. Jag får sån lust att åka till London, att läsa om Harry Potter-böckerna, dricka te, baka … och läsa om boken! Detta är min första Skybäck-bok, men inte min sista. Lyllos er som har den kvar.

 

En smakebit på søndag: Pastor Viveka och Glada Änkan

Söndag! Igår förlorade Sverige med 1-2 till Tyskland i fotbolls-VM. Hoppas att det går bättre mot Mexiko på onsdag. Oavsett så var det en spännande match!

Jag mår äntligen bättre, det gör min kille också. Vad vi än fick i oss på midsommarafton så var det inte jätteroligt. Och nej, inte alkoholens fel! Idag desinfekterar jag lägenheten och byter sängkläder och handdukar och wettex-dukar, allt för att känna mig fräsch igen. Det är som när man är riktigt förkyld och börjar bli bättre, man vill bara rengöra allt runtomkring sig. Har knappt orkat läsa något, så igår blev det fotboll för hela slanten. Idag blir det säsong 10 av The Big Bang Theory och kanske en film ikväll.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där hittar du fler smakbitar eller kan lämna en egen.

Jag har precis börjat läsa The Hate U Give av Angie Thomas, men söndagstipset är Pastor Viveka och Glada Änkan av Annette Haaland. Detta är tredje boken i serien om pastor Viveka, och jag har lyssnat på dem alla tre. Uppläsare Anna Maria Käll. Rekommenderas! De är ganska mysiga att lyssna på.

Smakbiten kommer från bokens första sida, kapitel 1:

Fotot blev fint, konstaterar Viveka, där hon sitter på tunnelbanan med näsan i tidningen. De står uppställda under den nya skylten, sju glada figurer i mössor och halsdukar. /–/ De är på första sidan i lokaltidningen, som talar om för alla att det nu finns en biograf på Stockholmsvägen i Enskede igen.

Hoppas att ni har en trevlig söndag!

Den svavelgula himlen

Glad midsommar, allihop! Hoppas att ni hade ett fint midsommarfirande, om ni firade, och annars en trevlig fredag.

Själv hade jag och pojkvännen en trevlig dag/kväll med vänner, men idag mår vi pyton båda två. Tur att det är fotboll på tv så att man kan distrahera sig själv. Orkar knappt läsa, ärligt talat.

Men imorse tvingade jag mig att läsa ut Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Det är min första Westö-bok, och det lär bli min sista. Den svavelgula himlen påminde om Steglitsan av Donna Tartt och 4321 av Paul Auster i stilen. 475 sidor som kändes som om de aldrig skulle ta slut. Jag tänkte köpa den i en bokhandel i början av maj, men började prata med en av de anställda och hon rådde mig att lägga mina pengar på något annat. Hon menade att jag var för ung för att förstå alla referenser. I vanliga fall brukar jag inte bry mig om sånt, men den här gången får jag ge henne rätt. Det är väldigt många referenser till 1970-, -80 och -90-tal, och det blir för många till slut. Dessutom går historien runt i ring, och jag  tror aldrig att man får veta berättarjagets namn? I så fall så missade jag det.

I slutändan är det en bok som jag är glad att jag fick läst, för jag har tittat på den i flera veckor. Men nu är den läst och det var en biblioteksbok, så jag slösade inte några pengar på den. Westö får tyvärr inte min röst i Årets Bok 2018.

Den allvarsamma leken

I helgen läste jag ut Mitt hjärtas oro av Malou von Sivers. Det är en av de 12 böckerna nominerade till Årets Bok, så jag högg den på bibblan och pga dess längd (316 sidor) läste jag den på en dag. Den var bra, och om ni har läst den så vet ni att Hjalmar Söderberg och romanen Den allvarsamma leken från 1912 spelar stor roll i von Sivers roman.

Då jag länge tänkt att jag skulle läsa Den allvarsamma leken kändes det som ett ypperligt tillfälle att läsa den nu. Sagt och gjort, och nu är den utläst.

(Det verkar för övrigt vara många som har gjort som jag: först läst Mitt hjärtas oro och sedan läst/läst om Den allvarsamma leken.)

Jag förstår varför den väckte uppmärksamhet 1912. I korta drag handlar den om Lydia och Arvid, som förälskar sig i varandra. Arvid känner att han inte kan försörja Lydia, skulle det komma till äktenskap, så han velar fram och tillbaka – så till den milda grad att Lydia gifter sig med någon annan. Sedan tillbringar de romanen med att gå fram och tillbaka med varandra och leka med varandras känslor.

Men jag stör mig! Något grymt! Det följande är spoilers, så om ni inte har läst boken, så hoppa partiet nedan:


Arvid har aldrig lovat något konkret (i det här fallet giftemål) till Lydia. Han velar fram och tillbaka och meddelar henne att han omöjligen kan försörja henne, han är blott 22 år gammal och inte har inga framtidsutsikter. Lydia svarar med att gifta sig med en annan, mycket äldre herre.

Arvid i sin tur blir snärjd av Dagmar (han är egentligen inte kär men blir halvt tvingad till äktenskap för att skydda sin egen och Dagmars heder). Det är inte ett kärleksfullt äktenskap men troget.

Arvid och Lydia får kontakt. De påbörjar en relation där Lydia erkänner att hon har haft affärer tidigare (även hon är fast i ett kärlekslöst äktenskap) men att hon alltid har tänkt på Arvid. Det hela måste hemlighållas pga heder och ryktesspridning. Lydia skiljer sig. Det går en tid. När Arvids far dör måste Arvid till sitt fädernehem. Under tiden har Lydia en affär, då hon fruktar att Arvid i själva verket går tillbaka till sin hustru och familj.

Lydia bekänner det hela när Arvid kommer tillbaka. Han svarar något spydigt om att fel kan alla göra, hon blir arg och bryter relationen. Till slut kommer de tillbaka till varandra. Efter något år skickar Lydia ett brev hem till Arvid, varpå hustrun Dagmar får syn på brevet och allt uppdagas. När det blir tal om skilsmässa får Arvid veta att Lydia har haft ytterligare en affär, en längre en, samtidigt som hon har haft en relation med Arvid. Den andre mannen skjuter sig av sorg, Arvid bryter med Lydia när hon börjar prata om skilsmässa och giftemål. Det hela slutar med att Arvid bryter med sin hustru och reser utomlands.


Varför jag stör mig? Varken Arvid eller Lydia är direkt några helgon, de är båda otrogna i sina respektive äktenskap. Men jag blir förbannad på Lydia. Inte nog med att hon leker med Arvids känslor, hon är oärlig och förstör Arvids äktenskap. (Nu är han ganska bra på det själv, men ändå.) Hon spelar inte ärligt. Räcker det inte med att vara otrogen med en i taget? Visst, kontroversen runt Den allvarsamma leken när den utkom 1912 var väl att kvinnor kunde bete sig som män i kärlekslivet, men om man sätter den i ett nutida perspektiv skulle jag säga att det är Lydia som är playern i det här förhållandet. Arvid har alltid älskat henne och har hamnat i ett äktenskap mot sin vilja. Lydia har i stället gift sig frivilligt, och sedan haft en mängd otrohetsaffärer, först i sitt äktenskap och sedan i sin relation med Arvid. Arvid har aldrig gjort något annat än att älska henne. Ingen av dem är några helgon, som sagt, men låter det löjligt när jag säger att jag tycker att det borde finnas någon form av hederskontext i otrohet? Något i stil med att man bara är otrogen mot en i taget?

Som sagt, jag förstår varför romanen skapade rubriker 1912. Är ni intresserade av Hjalmar Söderberg och hans eget ganska tragiska äktenskap kan ni lyssna på Historiepodden, avsnitt 205: Scener ur ett äktenskap.

 

En smakebit på søndag: Bara du

Det är söndag, jag har officiellt gått på semester, tittar på fotbolls-VM och har börjat dagen med att läsa ut/lyssna klart på två böcker. Den ena är Bara du av Ninni Schulman och den andra är Pastor Viveka och Glada Änkan av Annette Haaland. Jag har lyssnat på alla Pastor Viveka-böckerna med Anna-Maria Käll som uppläsare, det är riktigt vilsamt. Rekommenderas!

I Lund är vädret lite lynnigt, soligt och molnigt om vartannat, men inte mer regn sen i natt. Hade det bara slutat blåsa så hade det varit riktigt skönt väder. Men det får bli läsning och kaffe inomhus idag.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199 En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till din egen.

Men idag tipsar jag om Bara du av Ninni Schulman. Den är väldigt bra, och precis som Hagfors-serien är den läskig och spännande på samma gång. Detta är dock en fristående bok med helt nya karaktärer, för den som undrar. Smakbiten kommer från sida 5, bokens allra första sida.

Pål

Jag ligger på Karolinska sjukhuset i Solna, kirurgiska avdelningen, rum E. Utanför mitt fönster kan man se en lerig innergård och några lönnar som än så länge är kala. /—/ I flera veckor hade läkarna försökt rädda mitt vänstra ben, men till slut fick de ge upp.

Hoppas att ni får en riktigt skön söndag!