Yxmannen

Läste just ut Yxmannen av Ray Celestin. Jag brukar normalt inte gilla historiska deckare, men något med den här boken fängslade mig. Det var definitivt ett cover buy, alltså ett snyggt omslag som lockade mig. Yxmannen blev bok 102 i årets Goodreads-utmaning.

Titel: Yxmannen (The Axeman’s Jazz)

Författare: Ray Celestin

Sidor: 473 (pocket)

Förlag: Kalla Kulor Förlag, nuvarande Southsid3stories

År: 2014 (först publicerad), i svensk pocket 2017

Genre: Kriminal, historisk deckare

Betyg: 4/5

Yxmannen utspelar sig i New Orleans 1918-19. En person yxmördar delar av stadens befolkning och det orsakar panik i denna mångfacetterade stad. Alla skyller på alla, och tre olika personer får det som sitt uppdrag att lösa fallet.

Michael Talbot arbetar på mordroteln i stadens poliskår. Han har ett skamfilat rykte efter att ha satt dit Luca D’Andrea, sin fd. partner, för samröre med maffian. Han har allt att vinna på att sätta dit Yxmannen, men också allt att förlora om någon börjar luska runt i hans familjeförhållanden.

Luca D’Andrea har precis kommit ut från fängelset Angola när hans gamla kontakter inom maffian ber honom att leta upp Yxmannen åt dem. Luca behöver pengarna till att starta ett nytt liv och vad gör ett fall mer eller mindre?

Ida Davies arbetar som sekreterare för en privatdetektiv. Hon tror att hon kan lösa fallet själv, med lite hjälp från Lewis, hennes vän.

Alla tre dras in i härvor och ända fram till slutet är det hela väldigt spännande. Det ska komma en uppföljare på svenska, Mafioso, som jag tror kan bli riktigt bra om Yxmannens sista sidor är något att gå efter.

Det är otroligt spännande att lära känna New Orleans i slutet av 1910-talet. All segregation som rådde, misstänksamheten de olika grupperna emellan … och musiken! Jazzen, som börjar blomstra i södern och sakta gör sitt intåg i resten av USA. En annan spännande detalj är att Lewis, Idas vän, är Louis Armstrong, den store musikern.

Den tog mig ungefär en dag att läsa. Det är 473 sidor med driv! Rekommenderas starkt, speciellt om man är intresserad av amerikanska södern på tidigt 1900-tal.

Reading journals

Jag funderar på att börja med en sk reading journal, där jag för hand skriver ner alla titlar jag läst under årets gång. Där jag också för statistik och håller koll på alla månader, genrer, antal sidor, författare, betyg, antal dagar boken blev läst, och så klart alla olika utmaningar. Det skulle bli en färgglad historia med lite teckningar och citat och lite annat smått och gott.

Jag förlitar mig vanligtvis på bloggen och på Goodreads, men det vore onekligen roligt att göra det mer för hand. Jag har googlat runt på bilder och det finns så mycket fint!

Jag har en anteckningsbok, en Leuchtturm1917 (mörkblå, hårda pärmar, med prickar) och den väntar ju bara på att användas! Kanske ska skissa upp hur jag vill göra och sen börja förbereda inför 2018? Jag orkar inte riktigt överföra hela 2017 från bloggen till en anteckningsbok, det skulle ta för lång tid.

Självklart skulle jag fortsätta med både bloggen och Goodreads, både av ren lathet men också av bekvämlighet/smidighet. Det går ju inte riktigt att länka till en sida i en anteckningsbok …

Hur gör ni? Vore kul att höra hur ni håller koll på läsningen!

soft-notebook-in-moleskine-leuchtturm-1917-composition-navy-blue-dotted-7x10-b5

Vilken b-helg det blev

Det skulle ha blivit Kulturnatt i lördags, men det satte kroppen stopp för. Istället blev det soffa och film, vilket kan anses vara nästan lika bra. Minus magkatarren då.

Igår lyckades jag ta mig iväg både till biblioteket för att lämna tillbaka tre böcker men inte låna några (och kom hem med fem nya, vad är det för fel på mig egentligen?) och sen till vallokalen. Det tog mig 45 minuter att rösta, men lyssnar man på Morgonekot inser jag att min röst har gjort nytta. Alltid något. Lyckades dessutom läsa ut Holding up the universe av Jennifer Niven. Den fick mig inte att gråta, för den var inte sorglig, men den var heller inte någon fantastisk bok. Dock glad att jag läste den, för det där med ansiktsblindhet visste jag inte hur det fungerar. Ny kunskap = winwin.

Efter röstningen gick jag hem för att laga mat. Stort misstag, det där med mat. Sedan kl 19 igår kväll har jag och min säng varit bästa vänner. Smärtorna är olidliga, för ingen sovställning fungerade och man är illamående och känslig för beröring. Lyckades till slut somna vid midnatt bara för att vakna vid fyra igen och sen somna om vid fem. Klockan må bara vara 11 idag, men jag har tagit mig till soffan och det får anses vara dagens bedrift. Överväger att skippa tvättiden, för blotta tanken på att bära tvätt upp och ner till tvättstugan får mig att vilja krypa ihop till en liten boll.

Nu hoppas jag bara att min kropp väljer att samarbeta med mig så att jag kan jobba resten av veckan (tisdag kväll – söndag). Hurra för lediga måndagar!

Ska påbörja Yxmannen av Ray Celestin. Någon som läst? Jag är ca halvvägs igenom min planerade läslista för september, men det känns som att jag skulle behöva dra upp tempot för att komma någonstans i närheten av hur många böcker jag vill läsa varje månad. Lyxproblem, javisst!

Nu ska jag läsa lite och sedan se om magen håller för att dricka något …

Lördag!

Idag är det Kulturnatt i Lund. Jag sitter och tittar igenom programmet och inser att det finns alldeles för mycket spännande för att kunna bestämma sig! Det lär nog bli någon konsert, men annars går jag nog bara runt och njuter. Det ska ju bli lite kallt, runt 10 grader, så man får väl ta på sig en jacka.

Min stackars mage mår lite som den vill. Jobbigt att inte veta hur man mår från timme till timme, men medicineringen har redan börjat hjälpa lite. Heja Losec och fy för magkatarr!

Läser just nu bok 101, vilket blev Jennifer Nivens Holding up the universe. Jag tvekade lite, för hennes förra bok, All the bright places, gjorde ont i hjärtat att läsa. Den är så sorglig! Förhoppningsvis blir det annorlunda med denna.

I övrigt står det bara lägenhetsstädning på schemat – och så kyrkovalsröstning imorgon. Njuter av en lugn helg i vetskapen om att nästa vecka blir lång och slitsam.

Ha en trevlig lördag!

Helgfrågan v 37

Jag är ca 3/4 genom Trummornas dån av Diana Gabaldon, den fjärde boken i Outlander-serien. Det är en gigantisk bok på 908 sidor, men jag läser den som e-bok så det går bara en smula långsamt mellan procenten. (Enda nackdelen med Kindle Paperwhite, man kan inte få den att visa traditionella sidnummer. Annars är den faktiskt riktigt bra.) Gabaldons böcker är alltid så fulla av händelser att jag ibland blir lite trött i huvudet av allt jag ska hålla reda på. Med den sista fjärdedelen att ha mig igenom hoppas jag att bli färdig med boken imorgon eller på söndag, och då är jag klar med bok 100 för i år! 😀 Och då ska jag välja en ny hyllvärmare!

I övrigt har jag troligtvis drabbats av magkatarr eller något liknande obehagligt. Är därför hemma på dagen för att kunna ha föreställning ikväll. Magen gör ont och musklerna är ömma, men det värsta är att inte våga äta något utan att få ont i magen. Hoppas på att vårdcentralens rekommendation på 14 dagars Losec ska lösa det värsta.

Men det är ju helg! Förutom kvällens föreställning är jag ledig i helgen, så det blir tre lediga dagar (lör-mån) då jag ska på Kulturnatt i Lund på lördag och rösta i kyrkovalet på söndag och ha en tvättid på måndag. Livet är bra glammigt, eller hur? 😉

Dags för Helgfrågan från Mias bokhörna!

fotoflexer_photo4

Vad gillar du för bokligt event? Detta kan innebära alltifrån författarbesök till Crimetime Gotland. (Man kan även skriva vilket man skulle önska.)

Bonusfråga: Om du skulle sadla om, ja inte hästen utan jobb. Vilket yrke skulle du välja?

Jag älskar Bokmässan, men har inte varit där på flera år. Jag har alltid jobbat eller inte haft råd. I år har jag tekniskt sett heller inte råd, men jag funderar på att åka upp på lördagen … Vi får se. Har inte varit på något annat event, förutom tre releasefester, men det vore roligt att bo nära Stockholm och därmed kunna gå på fler event.

Och om jag skulle sadla om? Tja … författare, gärna, men jag hade väldigt gärna velat jobba inom förlagsbranschen. 🙂

Hoppas att ni får en trevlig helg!

Bok 100 för 2017

Tidigare idag läste jag ut Wing Jones av Katherine Webber, en ungdomsbok som utspelar sig i Atlanta, Georgia 1995/1995. Wings storebror Marcus råkar ut för en olycka och under tiden som hans liv hänger på en tråd upptäcker Wing att hon har en talang för att springa. En talang som kanske kan rädda hennes familj från undergång. Det var en söt bok, full med fina ögonblick och en kärlekshistoria som inte tar överhanden. Rekommenderas! Bild på omslaget finns på min Instagram (@sarasbookshelf).

Wing Jones blev bok 99 för i år, och det tog ett tag innan jag kom på vad jag ville läsa som bok 100. Valet blev till slut Trummornas dån av Diana Gabaldon, den fjärde boken i Outlander-serien. Dels för att jag hade boken på min september-läslista, men också för att säsong 3 av tv-serien Outlander (som bygger på bok 3, Sjöfararna) kommer ut idag i andra delar av världen. Dessutom var årets första bok just Sjöfararna, så det känns lite passande att bok 100 är uppföljaren Trummornas dån. Det är en mastodontbok på 900 sidor, men förhoppningsvis ska det inte ta alltför lång tid att läsa den. Vad tror ni, en vecka?

outlander2

Jag har saknat Outlander-serien, både tv- och bokserien. Målet var att ha läst alla de återstående böckerna i serien (3-8) under året, men jag tror inte att det är möjligt. Tror att The Outlander Project får hänga med i ett år till. Ska i alla fall se tv-serien så snart säsong 3 släpps i Sverige!

Bilbo – en hobbits äventyr (bok vs film)

Ett projekt under 2017 har varit att läsa fler klassiker. Jag läser förvånansvärt få klassiker, och många av dem läser jag pga jobbet. Därför tog jag mig ett litet projekt såhär i slutet av året, att läsa Bilbo och de tre Sagan om ringen-böckerna, en för varje månad som är kvar. Eftersom jag har sett filmerna men inte läst alla fyra böckerna, tänker jag läsa boken och sen se filmen som hör till.

Eller i just Bilbos fall, alla tre filmerna. Hur man lyckas göra nästan 9 timmars film på en bok på knappt 300 sidor är beyond me. Hardcore LotR-fans var väldigt irriterade över att Bilbo delades upp i tre filmer, samt att vissa detaljer ändrades. Att karaktärer dök upp i filmerna men inte i boken osv.

Jag har nu läst boken (i Britt G. Hallqvists översättning, läste ut den idag), och därför ser jag i skrivande stund den första filmen, The Hobbit: An Unexpected Journey från 2012 på dvd. Den är i runda slängar 2 1/2 timme lång. Ska bli spännande att se vilka skillnaderna är. Än så länge har det väl inte varit några större, men det är roligt att se hur vissa av namnen är olika i översättningen vs film.

Ärligt talat är väl boken lite långsam här och där. Med tanke på att den är utgiven 1937 är den lite äldre i berättarsättet, vilket påverkar läsningen. Det tog ändå några dagar att läsa den, så vi får se hur lång tid det tar att läsa Sagan om Ringen-böckerna i oktober-december.

Här är några av de stora skillnaderna (och några små) samt några funderingar:

  • Bilbo ger sig själv iväg från sitt hus för att sluta upp med dvärgarna, istället för att Gandalf kommer och kör iväg honom för att möta dem. Vittnar om en äventyrslust.
  • Orcher? Man möter inte en enda orch i boken, speciellt inte en som kallas för Azog Smutsaren och som vill ha ihjäl Thorin Ekensköld, och som rider på vargar
  • Radagast Brun (en av de fem trollkarlarna) nämns i boken men i filmen spelar han en större roll. Kan också vara att man valt att plocka fram karaktären istället för att bara ha att Gandalf säger ”Radagast skickade ett meddelande”)
  • Vattnadal. Lite osäker, men kan inte minnas att dvärgarna träffar Elrond i boken? De sitter i alla fall inte till en stor middag, vad jag kan minnas.
  • Galadriel och Saruman Vit gör ett litet gästframträdande tillsammans med Elrond. Många av de nya sakerna rör Gandalf och kan därför tillskrivas de få ställen i boken där Gandalf ger sig av från den övriga gruppen för att ”sköta några ärenden” som han uttrycker det. Jag vet inte om det är för att ”fylla ut” tiden eller för att skapa lite oro inför de kommande filmerna.
  • Vättarna och vättarnas kung dyker upp efter mycket om och men. Det där med orcherna tar lite grand överhanden …
  • Stenjättarna tycker jag mig heller inte minnas i boken. Vargar, däremot.
  • Gollums gissningslek med Bilbo i grottorna är en ganska spännande scen. Gåtorna följer boken.
  • Örnarna räddar dvärgarna från Azog och hans orcher på vargar, men i boken är det väl Beorn som räddar dvärgarna undan vargar?

Sen finns det några roliga småsaker. Typ Bilbos glömda näsdukar (för vilken respektabel hobbit går hemifrån utan minst en näsduk i fickan?) och scenen med trollen (varav ett heter Bert och tydligen är bra på matlagning enligt han själv).

Det jag tycker är störigt är att man har valt att lägga in en helt ny storyline, hela det här med orchen Azog Smutsaren. Han nämns inte i boken, så frågan är om det är tänkt att fylla ut hålen mellan bokens riktiga händelser eller om det är ett sätt att hålla publiken fast i i 2 1/2 timme.

Får fortsätta att se de andra två filmerna de kommande dagarna medan jag har boken i gott minne!

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Titel: Saker ingen ser2017-08-22 22.06.50-1

Författare: Anna Ahlund

Antal sidor: 413

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: augusti 2017, recensionsdatum 2 september 2017

Betyg: 5+/5

Recension

Jag försökte verkligen. Jag läste så långsamt jag kunde, men Anna Ahlunds senaste bok Saker ingen ser höll ändå inte mer än en dag. 413 sidor av känslor åt alla håll, i alla fall mina känslor.

Som de flesta kanske vet, älskade jag Ahlunds debutbok Du, bara. Älskar den på ett sånt där ”vill läsa om direkt”-sätt.

Detta är inte en ny Du, bara. Det ska man ha klart för sig. Den är varken bättre eller sämre, bara precis lika bra – på ett helt annat sätt. Jag hade skyhöga förväntningar på Saker ingen ser, och på sätt och vis uppfyller Ahlund dem allihop.

Handling i korthet från Bokus: Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Bara handlingen låter ju helt underbar. Och det tar inte många sidor förrän Ahlund har dragit med mig in i handlingen och sen släpper ut mig drygt 400 sidor senare. Då är jag ett känslomässigt vrak. Vad gör du med mitt hjärta, människa? Johannes är en sån där person jag bara vill dricka te med och prata om livet och Boye och konst, och ge en stor kram. Fride verkar vara en helt underbar person, hade gärna tittat i hens garderob. 😉 Aron med The Cure, Linn med sin musik och sina klänningar, Sebastian med sina godisklubbor, som verkar vara naiv och lite störig men som växer under hela boken och till slut visar sig vara lika underbar som alla andra. Yodit, som älskar bibliotek och böcker och saffranskaka och Roibooste (den kombon och Maltesers måste jag prova nån gång!).

Det finns många fina scener i den här boken. Några som är smått obehagliga, som kvällen för Byllis-festen i slutet av boken. Några som är magiska, som slutscenen. Scenen med Yodit i biblioteket. Det finns så många att jag knappt kan komma ihåg alla! Och sexscenerna! Det är så uppfriskande att inte bara fastna i den heterosexuella normen utan att få läsa om kärlek i alla dess färger och nyanser. Låt alla älska vem de vill!

Som vanligt är det språket som jag är så imponerad av. Ahlund har ett sätt att skriva som får det att låta naturligt. Älskar också sättet hon har lagt in Boye-citat genom hela boken. Jag älskar Boyes dikter, så för mig var detta en extra karamell.

Formatet som Ahlund använder sig av är ganska intressant. Vi får träffa karaktärerna under 12 månader, januari till december. Varje avsnitt är indelade i små minikapitel, med datum, tid och gatuadresser. Jag antar att boken utspelar sig i Uppsala, så ni som bor i Uppsala eller har en bra koll på stan kommer att gilla den här detaljen med gatuadresser.

Själv tycker jag att det är kul att läsa en bok med det här formatet. Jag har själv funderat och skrivit lite i det här formatet, och det är kul att se hur det fungerar för läsaren.

Till slut måste jag bara tacka Anna Ahlund och Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! Det var så vackert inpackat, i guldpapper (lite Fride), med en blå godisklubba (hej Sebastian), en tepåse Roiboos (Yodit) och ett underbart Boye-citat (Johannes). Citatet jag fick med i mitt paket finns med i boken på sida 307, om någon är nyfiken.

Ser fram emot Ahlunds nästa bok. Under tiden får jag nog läsa om Du, bara och Saker ingen ser ett par gånger. 🙂

När man bara vill vidare

Det har tagit mig lång tid, men jag blev äntligen klar med Carve the Mark av Veronica Roth. Jag är besviken, för den grep mig aldrig och den slutade dessutom inte speciellt bra. Det är en planerad trilogi, tror jag, så man fick inget riktigt slut vilket såklart bidrar till min frustration. Tror inte att jag plockar upp tvåan när den kommer ut.

Hoppar glatt vidare till Anna Ahlunds Saker ingen ser. Har längtat ihjäl mig efter den! Så nu ska jag dricka en kopp te och läsa tills ögonen går i kors!

Hoppas att ni får en fin vecka!

Happy autumn, everybody!

Hur blev det första september, egentligen? Vad hände med sommaren? Nu är det tydligen höst, enligt kalendern, och vädret har hängt med kalendern. Redan nu börjar lite löv falla. Jag älskar hösten, så mig gör det inget. Tända ljus, dricka te, gosa med filtar och läsa böcker är ju jättemysigt!

Det är också dags att börja svara på veckofrågor och sånt igen. Därför hoppar jag på Helgfrågan från Mias bokhörna.

fotoflexer_photo4

Veckans fråga:
Hur går det med läsningen/bloggandet?

Ja, hörni, det går egentligen sisådär med läsningen/bloggandet/instagrammandet just nu. Augusti gick kasst, jag fick bara läst sex böcker, varav bara en var riktigt bra. Bloggandet gick lite långsamt och Instagram gick marginellt bättre. Men nu i september ska jag skärpa mig!

Har lagt upp en bild på Instagram på min TBR (to be read) för september. Det blir lite blandad kompott, några svenska och några utländska, en del gamla och en del nya. Jag vet redan att jag har glömt några på bilden, men den där listan stämmer aldrig helt ändå.  Böckerna på listan är:

  • Trummornas dån av Diana Gabaldon (med i Serieåret 2017)
  • Holding up the universe av Jennifer Niven
  • Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas (med i 3×3-utmaningen)
  • Saker ingen ser av Anna Ahlund (med i 3×3-utmaningen)
  • Yxmannen av Ray Celestin
  • Simma med de drunknade av Lars Mytting
  • Bilbo av JRR Tolkien (en klassiker)
  • Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Sedan vill jag lägga till Vi mot er av Fredrik Backman, för den skulle ha varit med på bilden men jag glömde den när jag fotograferade. Som ni ser är en del av de valda böckerna delar av utmaningar, för det är dags att komma vidare med dem.

Och snart är jag uppe i 100 böcker! Hade hoppats att nå fram till 100 innan september, men livet kom i vägen. Men jag är glad ändå, jag trodde inte att jag skulle hinna läsa så mycket i år så alla böcker över 52 (motsvarande en i veckan) är ren lycka. 🙂

 

Augusti

Månadens sista dag! Jag har nu varit tillbaka på jobbet i en månad, men det känns som mycket längre! Jag har hunnit med en konsert i Köpenhamn, en konsert i Dalhalla med övernattning två nätter, en ny produktion som har premiär på lördag (Spelman på taket) och en audition. Många sena jobbkvällar, mycket extraarbete och lite restid hit och dit.

Augusti har varit den sämsta läsmånaden för mig under hela året. Bara sex lästa böcker, men till sidantalet var månaden inte så pjåkig. 2 891 sidor, till skillnad från årets sämsta månad (till sidantal räknat) mars, som kom in på 2 200-nånting sidor.

Men augusti månad har bjudit på en del bottenskrap och några riktiga pärlor. Till bottenskrapet hör Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan av Anna Winberg och Jag ser dig av Clare Mackintosh, till de bättre hör Skottet av Mary Louise Kelly och Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff. Boken jag försöker läsa ut just nu, Carve the Mark av Veronica Roth, tillhör de sämre. Månadens pärla är, trots att jag hade svårt att komma in i den, Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Vilken historia!

Nu väntar september, som tillsammans med oktober är min favoritmånad. Jag älskar hösten, och det känns som att den redan är på väg med stormsteg. Men då får jag mer tid att läsa, dricka te och tända ljus. Mysa i soffan med filtar. Gå kyliga promenader med en ljudbok i öronen. Lyssna på smattret av regn när jag ligger i sängen och läser på kvällen. Och hitta en massa nya, trevliga böcker. Jag har en massa hyllvärmare som jag ska göra ett ordentligt försök med nu i höst. Kanske jag lyckas läsa några av dem den här gången!

Vad ska jag läsa nu?

Just nu varken läser eller skriver jag. Har gått och väntat på att den här dagen skulle komma så att jag kunde göra audition och sen få loss lite tid igen. Har inte haft lust att läsa. Försöker ta mig igenom Veronica Roths Carve the mark (bok 1 i serien), men kommer ingenstans. 50 sidor in är jag inte speciellt intresserad. Kanske dags att byta bok? Men vad ska jag läsa? Är inte direkt sugen på något speciellt. Man kan lätt säga att målet 100 böcker innan 1 september inte kommer hända (läser bok 95 just nu).

Har gått och väntat på att Anna Ahlunds nya bok Saker ingen ser skulle komma ut (17 augusti). I fredags hade hon releasefest och jag önskar att jag bodde närmare Stockholm, för så kul alla dessa releasefester ser ut! Men Anna skickade ett exemplar av sin bok till mig. Ett vackert recensionsexemplar som jag ska läsa och recensera så snart rec.datumet 2 september kommer. 🙂

Planen var att inte köpa några böcker (i alla fall för egna pengar) från september fram till nyår. Helst inte låna några på bibliotek heller, utan läsa det jag har i hyllan. Men just nu hittar jag inget roligt där. Har ni några lästips?