Titel: Saker ingen ser
Författare: Anna Ahlund
Antal sidor: 413
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: augusti 2017, recensionsdatum 2 september 2017
Betyg: 5+/5
Recension
Jag försökte verkligen. Jag läste så långsamt jag kunde, men Anna Ahlunds senaste bok Saker ingen ser höll ändå inte mer än en dag. 413 sidor av känslor åt alla håll, i alla fall mina känslor.
Som de flesta kanske vet, älskade jag Ahlunds debutbok Du, bara. Älskar den på ett sånt där ”vill läsa om direkt”-sätt.
Detta är inte en ny Du, bara. Det ska man ha klart för sig. Den är varken bättre eller sämre, bara precis lika bra – på ett helt annat sätt. Jag hade skyhöga förväntningar på Saker ingen ser, och på sätt och vis uppfyller Ahlund dem allihop.
Handling i korthet från Bokus: Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.
Bara handlingen låter ju helt underbar. Och det tar inte många sidor förrän Ahlund har dragit med mig in i handlingen och sen släpper ut mig drygt 400 sidor senare. Då är jag ett känslomässigt vrak. Vad gör du med mitt hjärta, människa? Johannes är en sån där person jag bara vill dricka te med och prata om livet och Boye och konst, och ge en stor kram. Fride verkar vara en helt underbar person, hade gärna tittat i hens garderob. 😉 Aron med The Cure, Linn med sin musik och sina klänningar, Sebastian med sina godisklubbor, som verkar vara naiv och lite störig men som växer under hela boken och till slut visar sig vara lika underbar som alla andra. Yodit, som älskar bibliotek och böcker och saffranskaka och Roibooste (den kombon och Maltesers måste jag prova nån gång!).
Det finns många fina scener i den här boken. Några som är smått obehagliga, som kvällen för Byllis-festen i slutet av boken. Några som är magiska, som slutscenen. Scenen med Yodit i biblioteket. Det finns så många att jag knappt kan komma ihåg alla! Och sexscenerna! Det är så uppfriskande att inte bara fastna i den heterosexuella normen utan att få läsa om kärlek i alla dess färger och nyanser. Låt alla älska vem de vill!
Som vanligt är det språket som jag är så imponerad av. Ahlund har ett sätt att skriva som får det att låta naturligt. Älskar också sättet hon har lagt in Boye-citat genom hela boken. Jag älskar Boyes dikter, så för mig var detta en extra karamell.
Formatet som Ahlund använder sig av är ganska intressant. Vi får träffa karaktärerna under 12 månader, januari till december. Varje avsnitt är indelade i små minikapitel, med datum, tid och gatuadresser. Jag antar att boken utspelar sig i Uppsala, så ni som bor i Uppsala eller har en bra koll på stan kommer att gilla den här detaljen med gatuadresser.
Själv tycker jag att det är kul att läsa en bok med det här formatet. Jag har själv funderat och skrivit lite i det här formatet, och det är kul att se hur det fungerar för läsaren.
Till slut måste jag bara tacka Anna Ahlund och Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! Det var så vackert inpackat, i guldpapper (lite Fride), med en blå godisklubba (hej Sebastian), en tepåse Roiboos (Yodit) och ett underbart Boye-citat (Johannes). Citatet jag fick med i mitt paket finns med i boken på sida 307, om någon är nyfiken.
Ser fram emot Ahlunds nästa bok. Under tiden får jag nog läsa om Du, bara och Saker ingen ser ett par gånger. 🙂