För när man har konsert om två dagar måste man även pröva att sjunga i kläderna. I morgon är det dags för genrep, så jag har en chans till att lära mig sjunga i den här saken. 😉 (Och för övrigt hänger det en svart morgonrock/sminkrock över klänningen, så den har inte ärmar.)
Och jag har fortsatt läsa HP4, snart kan jag fortsätta med den spännaden HP5! 😀
Första skoldagen. Andra året på Operaakademiet. Inget nytt, utan mest same old same old.
Nu väntar hårt arbete fram till första juni, utan några direkta pauser. Så det är ju tur att jag gillar det jag gör. 🙂
Jag hoppas på att kunna fortsätta läsa i samma takt som jag gjort under våren. Nästa år väntar två stora läsprojekt (i form av serier), men just nu är det bara Kråkornas fest som gäller. Och om en vecka drar 3på3 igång, och då blir det Marie Lu för hela slanten! (Eller i alla fall 3 böcker.)
Men just nu har jag lite ont i halsen, så jag hoppas verkligen att jag inte håller på att bli förkyld. Bäst jag dricker en kopp te till…
#TheDivaComplains #OA #KråkornasFestÄrAlldelesFörLång
Den här helgen har varit otroligt tung. Jag har sett vänner bli besvikna, några lyckliga och ganska många otroligt ledsna. Det har varit auditions till min skola och min klass har varit ansvariga för allt det praktiska. Det har gått bra, i alla fall vår uppgift. Men idag, när vi är inne på fjärde 16-timmarsdagen på raken, är det alltså svårt att hålla tröttheten och känslorna i styr. Vänner har blivit så ledsna. Vad ska man säga? Man kan ju bara säga ”Jag beklagar” och gå vidare. Vara en axel att gråta mot.
För ett år sen var det min klass som satt där, vi som väntade. Det går inte en dag utan att jag tänker på det och på hur tacksam jag är som blev en av de sju som togs in på skolan. Det är en sjuk situation, egentligen, så mycket känslor.
Men nu – när jag är hemma om en timme – ska jag sova. Imorgon är en ny vecka. Nya chanser. Låt oss alla gå in i den nya veckan med tacksamhet och ett leende.
Även om det är ett roligt projekt vi har på skolan just nu, kan det bli mycket väntan. Som man inte kan utnyttja, eftersom man ska vara på plats hela tiden.
Så i dag har jag provat en ny typ av väntan. Avslappning, på golvet mellan stolsraderna på teatern. Stirrandes upp i taket. Imorgon tar jag med mig en bok…
Men visst är det ett fint tak vi har? 😉
Äntligen! (Får man säga så?) Igår kväll hade vi (Operaakademiet) premiär på vårt förstaårsprojekt, ”Hvis tårer var guld”. Det har varit en lång process med en månads hårt arbete och innan dess två månaders förberedelse. Men igår smällde det, och vi firade med champagne och chips efteråt. Som alltid fanns det saker som kunde ha gjorts bättre, men jag är j*vligt stolt över min klass som har lyckats skapa en så omväxlande föreställning.
Jag trodde att det var en stel föreställning jag skulle få se. Jag var inte alls beredd på det här. Ni var skitbra!
Citatet är från en kompis som var inne och såg premiären. Man blir ju så glad! Jag och ovan nämnda killkompis tog en öl efteråt. Han är en sån där människa som jag blir glad av att vara runt omkring. Den typen av människor (sådana som kan lysa upp ett rum genom att bara vara där) är sällsynta och man ska vara tacksam och försiktig med dem man har. Och man ska berätta för dem hur fina de är.
Så, med det har jag landat i min egen kropp igen efter vad som känns som en hel evighet. Vi har två föreställningar kvar (i kväll och i morgon) och på söndag är det alltså jag som landar i soffan framför den mest hjärndöda film jag kan hitta i min samling. Möjligtvis slänger jag in en pizza i mixen också. 🙂
Nej, det är ju då inte jag som har haft releasefest (även om jag önskar att det var jag), utan Mari Åberg och hennes man Stefan som i dagarna har utkommit med varsin roman på Andra rum förlag. Mari med den historiska romanen ”Och kvar stod en röd resväska” som är del ett i en kommande trilogi och Stefan med ”Vid fyrtio börjar livet”, en fristående relationsroman. De har själva startat förlaget Andra rum förlag och tryckt böckerna via Vulkan. Jag är så grymt imponerad, och inte så lite avundsjuk! Nu har jag två böcker som jag ska läsa under september. 🙂
Mari och jag ”känner” varandra sedan skrivtävlingen Debutanten, som anordnades av Telegram förlag och Skrivsidan.com för några år sedan. Vi kom på andra respektive tredje plats av 111 manus, och sedan dess har vi haft kontakt på bloggar och Facebook. Och i går träffades vi för första gången. Det var spännande och jag kan glatt meddela att vi kom ganska bra överens. 🙂
Dessutom var det min allra första releasefest! Så nu kan jag bocka av det på min ”att göra innan jag dör”-lista. Vad som var så bra med den här festen (förutom sällskapet och själva situationen) var att jag kunde prata öppet om mitt eget skrivande. Jag blev satt på pottkanten av Stefan Åberg, som undrade varför jag inte har gjort något med mitt eget skrivande (i form av utgivning osv). Jag blev lite ställd och sedan grymt taggad, klart att det ska hända något – typ nu! Helst i går. Bara det att få prata om böcker, karaktärer mm utan att känna sig som ett ufo var helt klart fantastiskt, varför har jag inte gjort det förr? Nu menar jag irl, här på bloggen gör jag det ju jämt och ständigt. 😉
Och på tal om manus, Bina, om du läser det här, hur går det för dig med testläsningen? 🙂
_______________________
På en helt annan sida. Nu har undervisningen på Operaakademiet börjat. I morgon börjar andra veckan och om den blir det minsta som första veckan kommer jag att somna klockan åtta varje kväll. Sjukt trött, men mest i kroppen. På ett positivt sätt. Älskar det här! Det bästa den här veckan (”Veckans hurra!”) var när vi fick våra passerkort till Operaen. Det står mitt namn och Det Kongelige Teaters logga på det. En go’ kombination. 😀
”I dag bröt jag en nagel.”
Jepp. Så hade det här inlägget låtit om jag inte hade gått utanför dörren idag. Men tack och lov hade jag en härlig dag med massa trevliga saker. Till exempel var jag ute på Operaen och såg en examensföreställning, 2 1/2 timme lång. Efter det blev det en rask promenad upp och nerför Strøget några vändor för att hitta saker till bachelorkonserten. Det blev bland annat en väldigt neutral men glansig svart sjal, lite sommarkläder på H&M, ett nytt puder (mitt gamla slog i badrumsgolvet häromdagen och blev … eh, ja, puder), försökt hitta en födelsedagspresent till lillsyrran (som inte är så liten längre, hon blir 16!) och njutit av majsolen. 🙂
Men! För ett par veckor sedan fick jag mejl av en gammal läsare. Hon hade upptäckt att jag plockat bort 1an-4an på Kapitel1 och ville läsa manuset. Jag ska kanske förklara. Tjejen heter Pauline och vi ”möttes” 2009 på Kapitel1.ses forum. Hon läste Och sedan föll regnet, 2an alltså, och tyckte om den. Hon har gett kommentarer om mycket och har varit ett bollplank. Flera gånger de senaste åren har hon undrat om jag inte ska ge ut serien. Eftersom jag tänkte att jag skulle redigera alltihop tog jag ner det från nätet, och nu ville hon läsa. Jag skickade iväg en gigantisk pdf-fil med ett villkor: att hon skulle hålla utkik efter olika saker i manuset. Och igår slängde jag iväg en fråga som jag har tänkt på länge. En person i manuset som jag inte tycker om att skriva, som inte spelar någon roll för handlingen egentligen. Eftersom Pauline tyckte samma sak har jag beslutat mig för att ta bort personen.
Pauline är en sån där driven människa, en sån där som jag verkligen beundrar. Hon har skrivit flera böcker och har gett ut dem själv via Recito förlag och Litenupplaga.se. Hon redigerar manus och gör nya versioner, spelar teater, gör filmer, gör auditions… det finns ingen ände på vad hon klarar. Det är kul att se att det går bra för henne, hon får sålt böcker och hjälper folk att få upp ögonen för personer med funktionshinder. Läs mer om Pauline här.
Pauline får mig alltid att känna mig som världens största författare. Tänk vad lite uppmuntran kan göra! Bara för att vi pratade om manuset på Facebook började jag skriva på 4an igen. 700 ord. Inte mycket, men en start. 🙂
Och i dag fick jag ett brev från Dansk Skuespillerforbund. Tydligen tycker de att jag ska bli medlem eftersom jag har kommit in på Operaakademiet. Hrm. Värt att undersöka?
OMG – det har (allvarligt talat) regnat utan uppehåll i två dygn i Köpenhamn. Och jag verkar alltid hamna i de värsta skurarna. 😦 Jag tycker visserligen att det är trevligt med regn – och bra för naturen med lite vatten – men måste det regna hela tiden? Det är ett sömnpiller! Och mitt i alltihop går grannen ut och hänger upp tvätt. Jag förstår att man hänger ut tvätt när det är minusgrader, men i ösregn? Jag missar logiken?
Men å andra sidan är det en bra motivation för att träna, öva och skriva lite. Inomhussysslor, med andra ord. 🙂 Och för att muntra upp det hela har jag målat naglarna i chockrosa. En liten färgklick i allt det grå.
I morgon är det dags att trotsa regnet och ta sig ut till Operaen på Holmen. Några av årgångarna på Operaakademiet har examensuppvisning och man ska ju stötta de sina. 🙂 Nästa år är det jag som står där. Nervöst redan nu, på sätt och vis. Men det är ett helt år kvar! (Eller till slutet av oktober, egentligen, då jag ska assistera på någon annans examen. Men det gäller ju inte.)
Och idag är det Richard Wagners 200-årsdag! Det firar jag med att lyssna på Nibelungens ring och njuta av några höga C:n. Har ni lyssnat på lite Wagner idag? Annars rekommenderar jag den här:
Till den pryda: Varning för nakna män på scen… 😉
Idag fyller min farmor 91 år. Född 1922, det är ganska imponerande. 🙂 Grattis farmor! ❤
Återigen har jag tagit en snabb titt på vilka sökningstermer läsare har använt för att komma hit till min lilla blogg. Överst på listan ligger Hungerspelen bok vs film och Leffe Delo. Haha, är det allt jag skriver om? Hungerspelen och lektörer? Nåja, läsare som googlar dessa termer kanske stannar kvar här, vem vet. 🙂
I Köpenhamn verkar vi ha hamnat i en mindre regnperiod. Det vräker ner varannan dag och varannan dag är det strålande sol. Idag fick jag en ansiktstvätt på vägen hem (skönt att ta bort sminket på ett naturligt sätt) och skorna blev dyblöta. Men heja regnkläder! Måste nog köpa något ordentligt tills i höst, om jag ska cykla 8 km enkel väg till skolan varje dag …
Annars är livet som vanligt. Jag läser just nu 1984 på engelska och kämpar ibland med språket, inte ofta men tillräckligt ofta för att det ska vara irriterande. Men jag vägrar läsa den på danska, och det var enda alternativet.
Och på tal om det: Någon som har förslag på sommarläsning? Jag funderar på att läsa klassiker, men tar gärna emot förslag på vad som helst. 🙂
I dag fick jag veta att jag är officiellt antagen på Operaakademiet i Köpenhamn. Det är motsvarande Operahögskolan i Stockholm. För er som inte vet är det en solistutbildning, den högsta utbildningen inom scenisk sång, en yrkesutbildning så att säga. Om tre år (sommaren 2016) är jag färdigutbildad operasångerska. 🙂
Det är min största dröm, så nu när den börjar gå i uppfyllelse (genom hårt arbete) är det kanske en liten, liten chans att min författardröm också kan bli uppfylld? 😉
… för min långa frånvaro i bloggen. Oförlåtligt, jag vet, men två saker kom i vägen:
1) inget internet = inga blogginlägg. Det går att blogga på telefonen (detta inlägg är ett bevis på det) men det tar för evigt så det blir liksom aldrig av.
2) en audition till Operaakademiet i Köpenhamn i fredags (eller ja, hela helgen, faktiskt) gjorde att jag inte har kunnat fokusera på något annat än sången under februari månad. I söndags kväll kom det preliminära resultatet av sökningen (preliminärt eftersom det ska hållas en audition för dem som var sjuka och inte kunde söka under normala omständigheter).
Och resultatet?
Antagen.
Preliminärt antagen. Först 7 mars vet jag säkert, så jag vågar inte riktigt jubla än. Och trots att det gått mer än ett dygn sedan resultatet släpptes har det inte sjunkit in. 80 sökande till 7 platser. Och jag blev en av dem.
Ja jävlar.
Saras bokhylla 