En smakebit på søndag: Sikta högt

Det är söndag, och det är 2 februari 2020, eller 20200202, vilket är ett palindrom och tydligen får hela mitt FB-konto att explodera av upphetsning eftersom just en sådan kombo bara kommer en gång per årtusende. Tydligen ett väldigt populärt bröllopsdatum också. På tal om det, så tror jag att jag och sambon har valt vårt nu! Det blir en lite längre väntan än vi trodde, ett helt år längre, men vi kärade ner oss i lokalen, så då får vi väl vackert vänta. Det positiva med det är att vi kan spara mer pengar och få det bröllop vi vill ha, utan att behöva ta lån eller leva på nudlar tills dess.

Idag lyser solen, så jag får väl ta en promenad eller kanske bara ställa mig på balkongen en stund med en kopp kaffe. Har lite saker jag ska hinna med idag, lite jobbrelaterat, lite privat, och sambon jobbar, så det får nog bli balkongen … Men innan dess så ska vi såklart prata lite böcker!

Jag har konstaterat att det går lite genre-svängningar i årets olika månader. Januari brukar bli riktigt otäcka deckare eller historiska romaner/faktaböcker, oftast i form av litteratur om förintelsen eller andra världskriget. Februari är det feelgood och mys, pga alla hjärtans dag, och bokrea. Mars brukar bli fantasy, och beroende på när påsken faller (mars/april) blir april oftast påskekrim eller thrillers. I maj-juli blir det oftast Årets bok-nomineringar, i augusti en eller annan faktabok (oftast om kroppen eller hjärnan), september vad som släpps inför bokmässan, oktober feelgood igen, november vad som behöver läsas klart i utmaningarna och december är julböcker för hela slanten.

Någon annan som känner igen sig i det här med att läsa vissa genrer vissa årstider? Eller är det bara jag?

En smakebit på søndag anordnas idag av Flukten fra virkeligheten. Där kan du hitta smakbitar från andra bloggar eller lämna en länk till din egen smakbit. Enda regeln är inga spoilers.

Som jag konstaterade ovan läser jag mycket feelgood och romantik i februari. Årets kortaste men tråkigaste månad, känns den ibland som. Därför är det viktigt att liva upp den med något som gör en glad!

Veckans smakbit kommer från Sikta högt, som är Heléne Holmströms senaste bok och bok 2 i serien Svärdh & Partners. Den släpptes på Lovereads i slutet av januari 2020, så den är sprillans ny! Både denna, och Falla fritt, seriens första bok, fick jag som recensionsexemplar av Holmström och förlaget. Väldigt glad och tacksam! Nu ska vi se om bok 2 är lika bra som bok 1! 😉

Smakbiten kommer från kapitel 1:

Vad skulle en maffiaboss göra? Victoria Leander ställde sig frågan medan hon betraktade sin före detta make där han stod vänd mot kaffebarens disk. /…/ Den här gången var svaret enkelt: för en maffiaboss fanns ingen annan lösning än ett nackskott. Hon föreställde sig hur hennes exmakes huvud sprängdes och hjärnsubstansen exploderade över den fläckfria kalkstensdisken och rawfoodbollarna som stod uppradade med en halv centimeters avstånd mellan sig.

Hoppsan! Hoppas att Victoria får det lite lättare med kärleken snart …

Nu ska jag dricka en kopp kaffe till och sen ta itu med ”att göra”-listan! Trevlig söndag!

 

En smakebit på søndag: Ensamvarg

Idag ska jag ha konsert kl 18, så det blir ett kort inlägg innan jag måste förbereda allt annat. Har precis lyssnat färdigt på Din vän Forsete av Christina Erikson, så eftersom jag fick bok 2, Ensamvarg, som recex, passar det bra att hinna med den också innan september månad är över. 🙂

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. Där kan du hitta länkar till andras smakbitar och lämna din egen länk. Enda regeln är inga spoilers!

Ensamvarg är Christina Eriksons andra deckare i serien om Forsete. Den handlar om poliskommissarie Elias Svensson och författaren Cornelia Lind som försöker bistå polisen i deras arbete att hitta mördare. Läs mer här.

Smakbiten kommer från sida 9, kapitel 1:

Det tog Cornelia Lind några minuter av fasa att inse att det som skrämt henne inte hade något med vårens obehagligheter att göra. Ljudet som fått lemmarna att frysa och ögonen att söka flyktvägar kom inte ens från hennes gård.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

Helgfrågan: Generösa förlag

Det är fredag igen, och jisses vad den här veckan har känts fullpackad med saker att göra. Egentligen har den nog varit precis som vanligt. Ledig dag idag, jobbar kväll så går hemma och lagar matlådor, ska snart till gymmet och köra lite övningar. Försöker att läsa Den som stannar, den som går av Elena Ferrante (bok 3 i Neapelkvartetten) men det går trögt. Började morgonen med att slå sönder min favoritkaffekopp, så nu sörjer jag den. Kaffet smakade inte lika gott i en annan kopp …

Veckans helgfråga från Mias bokhörna handlar om recensionsexemplar.

Hur upplever du att det är? Något förlag som det är svårare att få recensionsexemplar ifrån? Bonusfråga: Har du tänkt gå på något kulturevenemang i vår?

Jag får sällan recensionsexemplar. Kanske recenserar jag för sällan för förlagens smak, vilket är helt okej för mig. Jag lyckas oftast läsa de böcker jag vill läsa ändå. 🙂 Skulle därför inte säga att något förlag är svårare än något annat, men däremot upplever jag att LavenderLit är otroligt generösa. Har fått många recex av dem, de flesta som överraskningar. Sen har jag fått böcker från enskilda författare. De har naturligtvis ett förlag i ryggen, men där tänker jag ändå mest på författaren. Det är ju dyrt med böcker så alltid roligt när någon tänker på en.

Och med tanke på att jag själv jobbar inom kultursvängen så blir det sällan evenemang utanför jobbet. Men tänkte väl gå och se pojkvännen när han spelar med Malmö brandkårs musikkår i april. 🙂

Trevlig helg!

Smakbit: Falla fritt

Dagen har tillbringats mestadels i soffan med vintersport på tv och en bok i handen. Nu har jag äntligen läst ut Sagan om de två tornen (eller okej, jag saknar 15 sidor men dem läser jag ut innan jag går och lägger mig) och har gått direkt på nästa, vilket blir ett recex!

 En smakebit på søndag anordnas denna söndag av Flukten fra virkeligheten. Där kan du lämna länk till din egen smakbit och hitta andras länkar. Enda regeln är inga spoilers.

För drygt två veckor sen fick jag Falla fritt av Heléne Holmström i brevlådan, ett recex från författaren och Lovereads. Den utgavs i mitten av januari. Idag påbörjade jag den, och tänkte därför lämna en smakbit från bokens allra första sida:

Redan första dagen på Svärdh & Partners förstod Charlotta Kvist att alla på juristlinjen hade haft fel.

Ska bli spännande att se vad alla på juristlinjen har haft fel om!

Helgfrågan: recex och förkylningstider

Idag är jag helt ledig, men passar på att göra lite ärenden, städa och slappa inför morgondagens premiär. Ser fram emot att få komma igång med föreställningarna, alla 32 (!) …

Veckans helgfråga från Mias bokhörna handlar om recensionsexemplar och nya författare:

Tror du vi bloggare kan hjälpa nya författare att bli uppmärksammade?

Bonusfråga: Har du något tips i dessa förkylningstider?

Jag tror att bloggar och Instagramkonton är ett bra sätt för nya författare att bli uppmärksammade. Både genom att författaren själv använder sig av sociala medier, men också genom just recensionsexemplar, recensioner, bilder … Varje gång en författare/bok nämns eller syns i sociala medier blir det ju som en påminnelse för den potentiella läsaren. Jag tar gärna emot recensionsexemplar, men är inte rädd för att säga till om jag tror att jag inte är rätt målgrupp. Ofta skickar förlagen ut recex ändå.

Mina tips är: tvätta händerna! Så snart du kommer hem, till jobbet osv. Hosta och nys i armvecket (vilket man alltid bör göra, oavsett). Rör dig utomhus, smittor sprids snabbare i torr inomhusluft. Ha ett litet förkylningsapotek hemma (Coldzyme, Ipren/Alvedon, nässpray, saltvattenspray, halstabletter, honung, näsdukar osv). Ät frukt och grönsaker med mycket c-vitamin. Och det uppenbara – håll dig borta från förkylda människor så mycket som du kan. Är det familjen är det ju lite svårt, men det går.

Och framför allt – är du sjuk, stanna hemma! Annars smittar du vidare.

På tal om allt detta ska jag komplettera mitt förkylningsapotek idag. Med tanke på de 32 föreställningarna har jag inte tid eller råd att bli förkyld …

Trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Omdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.

Helgfrågan v 27: CR och restips

Veckorna går så snabbt när man har semester, hur kan det redan vara fredag?? Är just nu halvvägs igenom min semester, och jag har inte hunnit med hälften av allt jag skulle vilja göra då jag har väntat på att min pojkvän skulle gå på semester (det gör han idag). Men jag har hunnit läsa en hel del, så skönt att kunna lägga tid på läsningen igen. När jag inte packar eller irrar runt som en huvudlös höna. Hur många böcker behöver man ha med sig på resa, egentligen?

Helgfrågan från Mias bokhörna kommer att vara samma under v. 27-31.

Vad läser du nu?

Bonusfråga: Har du något restips?

Jag läser just nu Inte för nära av Colleen Oakley. Jag fick den som recex av LavenderLit tidigare i våras och har läst ungefär en fjärdedel av den (100 sidor). Tycker jättemycket om den än så länge.

Restips får bli New York City, specifikt Manhattan. Ska själv till NYC en sväng nästa vecka, ser fram emot det så mycket! Har ni aldrig varit är det definitivt värt att åka dit någon gång. Det må vara ruskigt dyrt att åka dit, men det är en upplevelse man sällan glömmer!

Trevlig helg!

Recension: Drakviskaren

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

I december 2017 fick jag en förfrågan från författaren själv om jag ville läsa debutboken Drakviskaren av Lovisa Wistrand, något så sällsynt som svensk fantasy. Jag sa ja, och fick boken strax före jul. Började läsa i januari, kom ca 250 sidor in (av 600) och sen lade jag den åt sidan för jag kände att jag aldrig kom in i den. Den har gett mig dåligt samvete sen dess.

Igår kväll plockade jag upp den igen eftersom den ingår i den samling recensionsexemplar som jag försöker läsa mig igenom under sommaren. Just den här har jag som sagt haft dåligt samvete för länge, så därför tog jag upp den.

Och idag är den utläst. Jag vet inte om det helt enkelt berodde på att jag har läsflyt nu, eller om boken har fått ligga till sig. Men jag tog mig igenom den förvånansvärt snabbt.

Från Adlibris om Drakviskaren: Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Däremot har boken såklart fortfarande kvar några av de saker som jag störde mig på redan i januari, och därför vill jag ta upp dem. Det är inget stort, och säkert sånt som andra läsare inte har stört sig på. Men:

Det är alltid svårt att bygga en fantasy-värld. Ju större, desto svårare. Jag vet inte om jag till 100 procent kan säga att Wistrand har lyckats. Hon är konsekvent när det gäller att byta ut vissa ord (en sekund kallas istället för en gnista, en vecka en månskära osv) vilket är extremt störigt eftersom jag inte vill lägga tid på att hela tiden gå tillbaka och kolla vad ordet betyder. Likadant med alviskan och demoniska, ibland behöver jag översättning och där saknas en. Ibland blir det lite för mycket show and tell i berättandet, ibland lite för högtravande dialog. Jag förstår att det är en del av världsbygget men det stör mig trots allt.

Och sen: snälla Whip Media, även om boken är lång nog med sina 600 sidor, kan ni inte öka storleken på typsnittet något? Ibland kändes det som om jag behövde förstoringsglas för att kunna läsa.

Trots detta gillar jag boken, den får 4/5 stjärnor på Goodreads och jag kan tänka mig att läsa fortsättningen, Demonviskaren. Det är ju svensk fantasy.

Recension: Rökridå

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i februari fick jag ett mail från förlaget Southside Stories (fd Kalla kulor förlag) om jag ville läsa en debutant. En spänningsroman. Jag gillar Southside Stories utgivning och tackade ja. Fick Krysten Ritters Rökridå (originaltitel: Bonfire) i brevlådan. Recensionsdatum var tidigt i mars men mitt läsande har inte gått så bra under våren så därför kommer recensionen först nu.

Från Adlibris om Rökridå: Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.

Den här boken påminner mig lite om filmen Erin Brockovich, eller det jag minns av filmen i alla fall. Tyvärr händer sånt här (alltså miljögifter i framförallt vattendrag som leder till sjukdomar osv) alltför ofta i verkligheten, ofta i just USA. I Rökridå får det förflutna ta en stor roll, både i Abbys tankar och i historien. Det hela knyts ihop på ett snyggt men oväntat sätt. En bra debut! Jag började läsa igår och det var tur att den bara var 300 sidor lång för jag kunde inte sluta läsa, jag var tvungen att läsa ut den innan jag somnade.

Recension: Bokhandeln på Riverside Drive

Sent igår kväll påbörjade jag Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, men var för trött för att läsa mer än några sidor. Imorse började jag om från början och några timmar senare var den utläst. 445 sidor gick i ett nafs.

Bokhandeln på Riverside Drive är Skybäcks femte bok, men hennes första ”nutida”, och en äkta feelgood-roman. Den utkom våren 2018 på Louise Bäckelin förlag. Den utspelar sig i både nutidens och 1980-talets London. Jag fick mitt exemplar som recex av förlaget, vilket jag tackar för!

Nyblivna änkan Charlotte ärver en bokhandel av sin moster Sara (som hon aldrig mött) och åker till London för att på något sätt göra sig av med fastigheten. Väl på plats blir hon motvilligt kär i bokhandeln och deras personal. Under några veckors gång lär hon sig mer och mer om sin mamma, moster och bakgrund. Saker som har stor betydelse för hennes liv.

Detta är en riktigt mysig bok som handlar om sorg, förändring och kärlek. Jag får sån lust att åka till London, att läsa om Harry Potter-böckerna, dricka te, baka … och läsa om boken! Detta är min första Skybäck-bok, men inte min sista. Lyllos er som har den kvar.

 

Vilken vecka!

Den här veckan, alltså! Det är bara onsdag, men det känns som om det är typ fredag.

Igår började bokrean! Köpte bok 1, 2 och 4 i Neapelkvartetten (Elena Ferrante) eftersom jag redan hade trean. Så nu har jag en matchande serie (inbundna). Ska försöka att inte köpa fler böcker på rean, men vi får se hur det går …

Idag, eller igår kväll, kom snökaoset till Skåne. Imorse var det 10 minusgrader, blåste 10 sekundmeter och snön yrde. Det var tufft att ta sig till jobbet, men lite lättare att komma hem på eftermiddagen. Och när jag kom hem låg det bokpost i brevlådan! Underbara förlaget Lavender Lit hade skickat ett recex. Älskar när man får såna oväntade presenter. De hade dessutom skickat med lite godis och te, perfekt för att mysa med.

Ute är det fortfarande minusgrader, ca -8. Ska ta Steglitsan och krypa i säng, tror jag. Förhoppningsvis blir vädret bättre imorgon.

Helgfrågan: recensionsexemplaren

Fredag! Den här veckan har varit så långsam att man vill skrika. Inget sportlov för mig, jag har jobbat. Igår vägrade bilen starta när jag stod vid en bensinstation. Fick ringa Assistancekåren som dök upp efter 1 1/2 timme. Problemet i sig var lätt att lösa, men snacka om att dagen vändes upp och ner.

Igår läste jag äntligen ut Mafioso av Ray Celestin. Den var bra, men bevisligen håller min lässvacka i sig för det har tagit mig över två veckor att läsa den (ca 530 sidor). Påbörjade Döden på Nilen av Agatha Christie, kom bara 30 sidor. Denna förbaskade vintertrötthet.

Däremot dök det upp ett recensionsexemplar från Southside Stories i brevlådan. Hade helt glömt att de hade kontaktat mig och frågat om jag ville läsa, så det var en glad överraskning. Och därmed kommer vi till veckans Helgfråga från Mias bokhörna, som handlar just om recensionsexemplar.

Hur gör ni vid förfrågningarna via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till?

Bonusfråga: Vilken bok läser du nu?

Jag älskar recensionsexemplar. Oftast blir det en recension på Instagram, ibland en lite längre här. Jag tackar som regel ja till det mesta. Gratis är gott och om jag har tid läser jag gärna allt möjligt. Om det är en genre jag inte normalt läser eller gillar brukar jag förvarna, så att författaren/förlaget själva kan bestämma om de vill skicka en bok eller inte. Som sagt, jag läser det mesta, men exempelvis skräck har jag väldigt svårt för. Jag är noga med att tagga förlag i bilder på Instagram, för sånt minns de. Det är så jag har fått ett par böcker de senaste månaderna.

Just nu läser jag (försöker läsa) som sagt Döden på Nilen av Agatha Christie. Borde egentligen läsa ut Drakviskaren av Lovisa Wistrand eller Steglitsan av Donna Tartt, men just nu är allt segt att läsa. Förr eller senare släpper det väl.

Trevlig helg!