Helgfrågan: Recensioner

Äntligen fredag kväll! Jag har en ledig kväll och har tillbringat den i soffan, först med ett avsnitt av The Handmaid’s Tale på HBO och sen lite av Sex and the City 2 på femman. Har inte orkat göra mer än att ta ett glas vin, inte ens läsa! Efter att ha jobbat två kvällar på rad och ska jobba lör-sön är det så skönt att ha en ledig kväll emellan.

Imorgon förmiddag ska jag dricka kaffe och läsa vidare i The Handmaid’s Tale. Men just nu är det helt okej att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna i lugn och ro och smutta på mitt glas med kallt vitt vin. 🙂

fotoflexer_photo4

Vad tycker du en bra recension ska innehålla?

Bonusfråga: Många unnar sig något extra när det är helg, antingen kan det vara lite vin, extra god mat eller ett bad, ja, ni förstår vad jag menar.
Vad brukar du unna dig när det är helg?

Ja, en bra recension är något som innehåller både positivt och dåligt (om sådant finns), synpunkter på story och språk, något om detaljer osv. Det är svårt, för alla tycker ju om olika saker, men jag gillar att läsa recensioner där recensenten faktiskt tycker något, vare sig det är dåligt eller bra. Sen håller man kanske inte med, men det är ju en annan femma. 😉

Och angående att unna sig när det är helg … Eftersom jag alltid jobbar helger (på något sätt) är det svårt att få den där helgkänslan som så många andra har. Det är en del av jobbet så klart, att jobba när alla andra är lediga. Det innebär att jag unnar mig sovmorgon på helgerna. Eventuellt ett glas vin när jag kommer hem sent på kvällen. Kanske en tur på stan eller lite nya snittblommor på lördagen. Oftast är det dock sovmorgonen och en kopp kaffe i soffan som är det jag unnar mig på helgerna, helst med en bra bok i släptåg. Imorgon ska jag nog uppdatera det till en kopp kaffe och att läsa tidningen i sängen, tror jag. 🙂

Trevlig helg, allihop!

Harry Potter and the Philosopher’s Stone (HP #1)

200px-Harry_Potter_and_the_Philosopher's_Stone_Book_CoverHarry Potter and the Philosopher’s Stone är den första av de sju Harry Potter-böckerna. J. K. Rowling kan knappast ha anat när den boken kom ut 1997 i Storbritannien att serien 2015 skulle finnas på 65 språk och ha sålt så stora siffror som den har gjort.

Varför jag plockat upp den: Jag har börjar läsa om serien sedan jag insåg att jag aldrig läst hela i ett svep. Jag har läst den när de kom ut, men aldrig fått en sammanhängande historia. Dessutom är ju filmerna så bra, jag tänkte se dem i samband med att jag läser serien.

I korta drag: boken handlar om den unge Harry Potter, som när han fyller 11 får veta att han är en trollkarl och ska börja på Hogwarts, skolan för magi. Harry är känd i trollkarlsvärlden för att ha överlevt en attack från You-know-who (Voldemort), en ond trollkarl som försökte ta över men som försvann när han försökte döda Harry. I samma attack dog Harrys föräldrar och han har växt upp hos icke-magiska personer, så kallade mugglare (hans moster och hennes man). Boken handlar om Harrys inträde i magivärlden och hur han hanterar berömmelsen. Han möter Hermione och Ron, som han blir kompisar med. De råkar ut för en massa äventyr och hamnar i livsfara när de försöker hindra en ond lärare att komma över en magisk sten.

Vad jag tycker om boken: Den är både bättre och sämre än vad jag minns. Den är rolig, med många ironiska småkommentarer från bland annat Ron, men också från många av de andra karaktärerna. Den är väl skriven när man tänker på hur historien binds ihop i de sista två böckerna, många detaljer som skickligt vävs in. Den känns lite barnslig ibland, men med tanke på att den på det här stadiet (1997) är en regelrätt barnbok (Harry och hans vänner är ju 11 år gamla, för guds skull!) känns den väldigt vuxen. Det engelska språket och hur det används för att plocka fram olika nationaliteter och karaktärsdrag (Hagrid, the grounds keeper, till exempel) är väldigt välgjort.

Betyg: ❤ ❤ ❤ ❤ +

Bokbloggsjerka: Recensionsdags!

Det är fredag den 12 september, mina damer och herrar, och det råkar vara dagen jag debuterar på Köpenhamnsoperans Stora Scen! Jag har praktik i Strauss-operan Rosenkavaljeren och premiären är ikväll! Om mindre än tre timmar!! OMG OMG OMG!

Eller, på ett lite mer coolt sätt – ja, det var väl roligt. Noteras bör dock att det är en mycket mycket liten roll och att den inte direkt gör rättvisa för mig som sångare. Men strunt samma – här är det premiärhumör och jag är lycklig och glad och tacksam och stolt över att få vara med i en uppsättning. Men i fortsättningen kallar jag det nog praktik och inte min debut. Bara för att. Det där med att ”det är inte storleken som avgör” gäller tyvärr inte alls inom opera och huvudrollerna …


Men det är ju också dags för bokbloggsjerka! Den här helgen frågar Annika hur vi gör när vi recenserar böcker och om vi överhuvudtaget gör det:

20140321-104841.jpg

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?

Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Jag började recensera böcker här på bloggen för lite drygt ett år sedan. Jag har läst så många böcker i mitt liv, men recenserat alldeles för få. För mig handlar det mycket om att jag är värdelös på att redogöra för en bok och vad den handlar om, de olika teman och vändpunkter osv. Jag läser nog alldeles för ”ytligt” för det. Jag läser och blir berörd, men kan sällan redogöra för vad som hänt i en bok. Det betyder inte att de är dåliga, inte alls, men att jag helt enkelt inte lägger märke till detaljer osv på samma sätt som andra kanske gör. Jag beundrar dem som analyserar böcker och kan komma på bättre meningar än ”boken var bra”. Jag är dålig på analyser!

Men jag har så smått börjat recensera, mest för att hålla ordning på vad jag läser/tyckte om boken i fråga. Jag skriver inga anteckningar, viker sällan hundöron (såvida det inte är en mening som jag verkligen, verkligen fastnade för eller om jag har glömt ett bokmärke) och jag recenserar böcker några dagar efter att jag har läst ut dem. Ungefär så här brukar mina recensioner se ut.

Däremot ger jag ofta smakbitar från den bok jag läser! Det heter En smakebit på søndag och drivs av Mari på norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det tycker jag är ett bra sätt att hålla sig ajour med den bok man läser och att få tips på nya författare. Titta in här på söndag och få en smakbit, alternativt titta in hos Mari!

Jag tar tacksamt emot alla tips på hur man recenserar! 

Bokbloggsjerka: Sommarläsningen

Hurra! Annika är tillbaka! Efter två månaders uppehåll känns det bra att få svara på en bokbloggsjerka igen. Då vet man att terminen och skolåret har startat på riktigt. 🙂 Som vanligt är jag sen på att svara, men därför är det ju bra att jerkan sträcker sig från fredag till måndag. 😉 Annika börjar med en relativt enkel fråga:

20140321-104841.jpg Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Åh, jag har läst en massa bra böcker i sommar! Jag hade en lång lista (se titlarna i Sommarutmaningen 2014 här), men fick bara läst 14 böcker (plus tre påbörjade). De fyra bästa var (och det var svårt att välja bland alla bra):

Eleanor & Park av Rainbow Rowell (underbar! rekommenderas varmt!)

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk (så söt och så sorglig)

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald (perfekt för en kväll i soffan)

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman (hysteriskt rolig och ett måste för alla småbarnsföräldrar!)

sommaren 2014 hiss och diss

Medan de två första här var inte alls bra, följt av två lite bättre …

Egenmäktigt förfarande – en bok om kärlek av Lena Andersson (nej, förstår verkligen inte storheten i den här boken)

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (en debut som tyvärr inte föll mig i smaken)

Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson (alltså … nä, Hundraåringen var tusen ggr bättre)

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (inte sommarens bästa läsning precis, recension följer)


Och sommarens insikt: Antingen har jag blivit bortskämd med bra litteratur eller så har mina krav ökat, för av de 17 böcker jag har läst/påbörjat i sommar är det bara två som jag har lagt ner igen. Tyvärr finns det ingen chans att jag börjar om, för de var inte alls min stil …

Dessutom har jag fått läst mycket nya genrer i sommar, vilket har varit trevligt. När jag gjorde min sommarlista tidigare i våras gick jag efter titlar som jag hade hört mycket om eller som jag själv var nyfiken på. Med andra ord fanns det en del som jag normalt inte hade tagit i bokhyllan, men det blev ganska bra. De böcker som jag inte hann läsa ligger fortfarande på min läslista, men kanske till jul eftersom jag inte har tillgång till svenska bibliotek tidigare (jag bor ju i DK). Jag är dock lite sur över att jag inte hann läsa Life after life av Kate Atkinson, men då har jag ju något att se fram emot i höst.

Sommarens ultimata läsupplevelse var utan tvekan Eleanor & Park. Alla borde läsa den någon gång. 🙂

 

Och inte nog med att Annika är tillbaka och sprider glädje i regnrusket, hon lottar dessutom ut en bokask (av eget val) från Nillas Handelsbod, i samarbete med Nilla själv. Skulle jag ha den stora lyckan att bli framlottad tycker jag väldigt mycket om den här asken: 😉

21592575-origpic-af46da.jpg_0_0_100_100_400_373_85

Än klappar hjärtan

 

Än klappar hjärtan – Helena von Zweigbergk

 

an-klappar-hjartanÄn klappar hjärtan är en roman av Helena von Zweigbergk som publicerades 2013 på Norstedts förlag. Jag har läst den inbunden (410 sidor). Betyg: 4/5 

 

Viktor ska ta studenten och hela familjen samlas för att fira i ett vårvarmt Stockholm. Där står mamma Astrid och styvpappa Henrik tillsammans med halvsyskonen Josefin och Sara. Mormor kommer tillsammans med mostrarna Sandra och Lena. Men den stora överraskningen är att även Viktors biologiska pappa Michael anländer från New York med sin nya familj för att återknyta kontakten med sonen som han övergav för många år sedan.

Michaels ankomst är en smärtsam påminnelse om vad som hände den där sommaren på Fårö för snart tjugo år sedan. Då var de också alla samlade, systrarna, deras mamma Ingrid, och Astrid med sin nya lilla familj. Det var den lyckligaste tiden i Astrids liv. Så plötsligt lämnade Michael Astrid ensam med deras nyfödda son.

Och här står de nu alla samlade på en skolgård efter så många år. Snart kommer allt förändras dramatiskt igen. De starka känslorna som uppstår mellan Astrid och Michael ställer allt på spel i Astrids väl uppbyggda tillvaro av trygghet och stabilitet.

Lena har just fått besked om att hon har en livshotande cancer­sjukdom. Sandra och hennes mans dansstudio håller på att gå i konkurs. Och vad hände egentligen den där sommaren då Michael drog? Varför vill Lena inte låta Astrid besöka henne på sjukhuset? Och hur ska Sandra kunna betala skattemyndigheten 50 000 kronor inom två veckor?

Helena von Zweigbergk låter tre systrar berätta utifrån sina helt skilda perspektiv under en sommar i deras liv när plötsligt allting står på spel och de alla står inför stora livsavgörande skeden. Om syskonrelationer, kärleksrelationer, föräldra- och barnrelationer. Ett familjedrama om förälskelser, svek och förluster. Och om allt det som står i vägen för förståelse, försoning och förståelse.

 

Citatet är hämtat från Adlibris.

 

Varför jag plockade upp den här boken: Jag har sett den i bokhandeln, läst om den på bloggar, läst baksidetexten flera gånger. Så när jag plockade ihop en hög böcker till Sommarutmaningen 2014 kändes det som en bra idé att låta denna vara med. Dessutom har jag inte läst något av von Zweigbergk tidigare.

 

Motivering till betyget: Betyget blir en fyra. Den är stämningsfull, okomplicerad, fruktansvärd och underbar på samma gång. Det är ett mångfacetterat porträtt av en syskonrelation (som jag i alla fall kan känna igen mycket i) och av en vardag som inte är så enkel och okomplicerad som man skulle vilja. Den framkallade en del tårar hos mig, speciellt fram mot slutet, och jag ville inte att den skulle ta slut. Jag läste den på tre dagar. Jag fick min mamma att läsa den också, och hon gillade den (vi som inte brukar ha samma boksmak!).

Jag rekommenderar den här boken till den som vill ha en finstämd bok.

 

Helena von Zweigbergk har bland annat också skrivit Ur vulkanens munAnna och Mats bor inte här längre och Sånt man bara säger

 

Grattis bloggen! … och lite annat

För ett par dagar sedan var det sex år sedan jag registrerade den här bloggen. Att det sen är lite mer än tre år som bloggen har varit aktiv i någon större grad är ju en helt annan sak … 😛 Men grattis bloggen! Kan lätt säga att bloggen har fått mig att skriva mer om många olika saker och jag har onekligen fått öppnat upp mitt läsande för nya ämnen, författare och böcker. Det tackar jag för!

Men hej och välkommen tillbaka till den här bloggen som har varit lite sommartrött den senaste månaden. Det beror på att jag dels var i desperat behov av sommarlov  och behövde öva inför masterclassen i Frankrike (se föregående inlägg). Men ni, kära läsare, har varit trogna trots att jag inte skrivit och jag har ibland fått högre läsarsiffror än när jag brukar skriva. Är det ett tecken på att jag ska sluta skriva? 😉

Hur som haver, med masterclass överstökad och en veckas välsignad semester avklarad har jag återigen tagit tag i övande, skrivande och läsande. I dagarna kommer tre minirecensioner, en uppdatering på sommarutmaningen 2014 so far och lite funderingar kring Tre på tre-utmaningen som kickar igång i september. Sedan får jag väl ta tag i redigeringen av 2an igen, den gick i dvala i början av juli och har inte riktigt kommit igång sen dess.

Men jag måste berätta en annan glad nyhet. 19-årige lillebrorsan (som tog studenten i juni) sökte och kom in (!) på ekonomie kandidat-programmet på Lunds universitet. 5 000 sökande, 350 antagna. Och brorsan är en av dem. Så sjukt stolt storasyster jag är!!!!!!! Så de närmaste fem åren kommer han att sitta med matematiska uträkningar och diagram på samhällsekonomi medan hans storasyster sitter med näsan i ryska, tyska och italienska operapartitur och lillasystern fotograferar, gör filmer och skapar house-musik.

Vi är en underlig syskonskara, det kan man ju lugnt konstatera.

Jellicoe Road

Jellicoe Road – Melina Marchetta

jellicoe-roadJellicoe Road är en ungdomsroman av australienska författaren Melina Marchetta (f. 1965) och publicerades 2006 under titeln On the Jellicoe Road. Den publicerades i USA 2009 under den förkortade titeln Jellicoe Road. Jag har läst den på engelska (432 sidor). Betyg: 5/5 ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Taylor Markham is now a senior at the Jellicoe School, and has been made leader of the boarders. She is responsible for keeping the upper hand in the territory wars with the townies, and the cadets who camp on the edge of the school’s property over summer. She has to keep her students safe and the territories enforced and to deal with Jonah Griggs – the leader of the cadets and someone she’d rather forget. But what she needs to do, more than anything, is unravel the mystery of her past and find her mother – who abandoned her on the Jellicoe Road six years before. The only connection to her past, Hannah, the woman who found her, has now disappeared, too, and the only clue Taylor has about Hannah and her mother’s past is a partially written manuscript about a group of five kids from the Jellicoe School, twenty years ago.

Citatet är hämtat från Adlibris.

Varför jag plockade upp den här boken: Johanna Lindbäck har pratat sig varm om den här boken. Den har också omtalats på många, många bloggar. Den lät spännande och jag blev inte besviken.

Motivering till betyget: Betyget blir en femma. Inte helt klockren, men ändå en femma. Eftersom två historier berättas parallellt blir det ibland lite förvirrande, speciellt när man ska pussla ihop historierna fram emot slutet. Marchetta ser till att man har förstått allt, men det finns fortfarande ett par frågor som förblir obesvarade.

SPOILER: (markera för att läsa)

Jag gillar kärlekshistorien mellan Jonah Griggs och Taylor väldigt mycket. Jonah är en av mina favoritpersoner i den här boken. Han känns väldigt mänsklig mot slutet, speciellt när det kommer fram varför han dödade sin far. Han gör väldigt mycket för Taylor och man måste älska honom för det. 

En av de där obesvarade frågorna: Webb blir dödad av Fritz, som senare begår självmord pga skuldkänslorna. Så långt är jag med. Men vad hände med Webbs kropp? Han hittas aldrig. 

Jag rekommenderar den här boken till den som vill läsa en spännande pusselhistoria om kärlek och vänskap. Den är väldigt fin och även om slutet är sorgligt är det sorgligt på ett riktigt fint sätt.

Melina Marchetta har bland annat också skrivit boken Saving Francesca, som utkom 2006 och har fått mycket fina recensioner. 

 

Saker min son behöver veta om världen

Saker min son behöver veta om världen: Fredrik Backman

saker min son behöver veta om världenSaker min son behöver veta om världen är Fredrik Backmans bok till sin son – eller till den som vill ha ett gott skratt. Den har utgivits på Bokförlaget Forum i augusti 2012. Jag har läst den i danskt band (201 sidor), lånad på bibliotek. Betyg: 5/5

Till min son. Jag ber om din förlåtelse redan nu. För alla gånger jag kommer skämma ut dig. För charterresorna. Cowboyhatten. ”Riktiga män väger över 90 kilo”-t-shirten. För att jag gör min pappa-hade-rätt-och-mamma-hade-fel-dans bland folk. För att jag köper minibuss. För att jag har shorts.”

Saker min son behöver veta om världen är en pappas stapplande försök att förklara världen för en tvååring. I kapitel som ”Vad du kommer att behöva veta om Ikea”, ”Vad du kommer att behöva veta om rörelseaktiverade toalettlampor” och ”Vad du kommer att behöva veta om varför Felicias mamma är sur på mig” blottlägger Fredrik Backman med stor komisk träffsäkerhet 2000-talets småbarnsföräldrars alla ängsligheter och tillkortakommanden. Men mellan igenkännande gapskratt och skarpa samtidsreflektioner finns också kapitel som ”Vad du kommer att behöva veta om manlighet” och ”Vad du kommer att behöva vet om när jag håller dig lite för hårt i handen”. Med uppriktiga rädslor och villkorslösa kärleksförklaringar som går rakt in i bröstet hos läsaren. Vare sig man är förälder eller inte.

från Bokus hemsida

Varför jag plockade upp den här boken: Titeln är mysig, men det hör inte hit. Nej, jag plockade upp den här via en ljudbokshemsida. Jag provlyssnade på halva första kapitlet (inläsare Martin Wallström) och dog nästan av skratt. Sedan fanns det ju ingen återvändo – jag var tvungen att läsa den.

Motivering till betyget: En klockren 5! Backman är briljant och den som läser hans blogg/krönikor på Café.se vet att Backman är mästare på korta, hysteriskt roliga texter med hög igenkänningsfaktor. Många av berättelserna i den här boken känner jag igen, antingen genom mig själv eller i egenskap av storasyster a k a reservmamma. Och det faller inte en enda sida. Varje sida i den här boken är klockren. Jag satt vid köksbordet sent en söndagskväll med tandborsten i munnen, ovillig att lägga den ifrån mig ens en minut, och skrattade så att tandkrämen nog lämnade fläckar på bordet. Skrattade, läste om, skrattade igen. Där finns vissa passager som jag kan skratta åt hur många gånger som helst.

Jag rekommendererar den här boken till alla som vill ha sig ett gott skratt! Den här boken ska inköpas och stå i bokhyllan till när jag behöver en dos humor. Skulle nästan vilja ha ljudboken i telefon också, bara för att. Inläsare är Martin Wallström, och det är banne mig perfekt. Det hade bara kunnat bli bättre om Backman själv hade läst in den.

 

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

konsten-att-ha-sjukt-laga-forvantningar Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Asptjärn

Konsten att ha sjukt låga förväntningar är Åsa Asptjärns debutroman (ungdomslitteratur, 12-15 år) och har utgivits på Bonnier Carlsen i januari 2014. Jag har läst den i danskt band (215 sidor). Betyg: 3/5

”Jag heter Emanuel Kent. Jag har en vän (Tore) och jag har aldrig kysst någon. Jag vill bli er andlige vägledare. Varför? Se det så här: Om jag gör misstagen så slipper ni. Eller ännu bättre: Ta del av mitt halvkassa liv och gör sedan tvärtom.

Håll i hatten, här kommer första rådet: Sänk förväntningarna! Jag garanterar att du inte blir besviken. Det är ganska logiskt egentligen, om saker och ting blir som du förväntade dig så är allt bra. Du hade rätt. Skulle det gå bättre, toppen! Du har redan sjukt låga förväntningar? Håll fast vid dem.”

Story: Emanuel Kent har som mål att sänka förväntningarna. Det går sådär. När nya tjejen Bianca börjar i klassen blir han kär. Sedan händer en massa saker på en gång: Tore är borta ifrån skolan några dagar och Emanuel börjar umgås med Bianca och Ammis, klassens coola tjej. När Tore sen kommer tillbaka börjar allting gå åt skogen.

Varför jag plockade upp den här boken: Omslagsfotot är av Stefan Tell, och är en av anledningarna till varför jag plockade upp den här boken. Den andra är den sjukt härliga titeln. Jag läser dessutom Debutantbloggen där Åsa Asptjärn bloggar i år (2014).

Motivering till betyget: Betyget blir 3 av 5. Det är många små saker som gör att den här boken inte faller mig på läppen. Medan framsidan till omslaget är skitsnyggt är baksidan helt omöjlig att läsa på grund av färgvalen. Sånt stör jag mig otroligt mycket på. Det står en blurb av Sara Kadefors på baksidan, citat ”Man kan inte annat än älska Emanuel Kent!” och jo, det kan man. I alla fall jag. Han menar väl, det fattar jag också, men maken till ocharmerande karaktär får man leta efter. Han säljer ut sin bästa kompis, är allmänt dum i huvudet flera gånger och det här med att sänka förväntningarna, som annars är en ganska bra idé, verkar inte funka för honom. Det blir mest pinsamt.

Är det någon jag tycker om i den här boken är det Tore. Han är den som utvecklas mest under bokens gång, den som jag faktiskt bryr mig om. Annars tycker jag att allihopa är lite bleka och ganska märkliga. Vad är det som driver Ammis, till exempel? Ibland blir det info-dumpar, men oftast märker jag att jag måste gå tillbaka och läsa om vissa delar för att hänga med.

Jag rekommenderar den här boken till alla som vill läsa en högstadie-berättelse. Själva grundidén är helt okej och språket är ganska bra, väldigt 15-årsaktigt på ett högtidligt sätt ibland. Bra dialoger. Jag skrattade högt på ett par ställen. Det ska bli spännande att se vad Asptjärn skriver mer i framtiden.

Lex Limbo

 lex-limboLex Limbo – E L Dezmin

Lex Limbo är en spänningsroman av Eva-Lisa Dezmin som har utgivits på Litet förlag i augusti 2013. 358 sidor. Första delen i en serie. Betyg: 3/5

När Olivia hamnar i ekonomiska olägenheter till följd av någon annans nonchalans, börjar hon omvärdera lagstift­ningen. Kanske är inte ens det mord och den konstkupp som nyligen ägt rum på orten och där gärningsmännen kommit undan brott i egentlig mening?

Olivia träffar Jesse, en bartender som tidigt briljerar med sin förslagenhet. För henne verkar deras möte slumpartat. För honom är det ett högst medvetet och strategiskt drag. Tillsammans med Jesse börjar hon nysta i konstkuppen i hopp om att lösningen på den ska skapa balans i hennes ekonomi. Men under tiden hon lär känna honom bättre, börjar hon förändras. De skiljelinjer hon tidigare endast i föreställningen överskridit, suddas ut och blir allt mer tänkbara att passera i praktiken. Och ju närmare brottens svar hon kommer desto större blir frågetecknen.

Lex Limbo är en psykologisk spänningsroman om egenmäktig rättskipning i det gränsland dit lagen inte når. Och om san­ningen som alltid finns där. För den som vågar se den.

Citatet är från Litet förlaghemsida. Formgivning: Jessica Eklund.

Varför jag plockade upp den här boken: Jag läser Dezmins blogg så ofta jag kan och blev intresserad.

Motivering till betyget: Boken får en 3a. Måste tyvärr erkänna att det här inte är min typ av bok. Jag blir frustrerad på både Olivia och Jesse med jämna mellanrum, Olivia för att hon verkar vara så totalt handlingsförlamad ibland och Jesse för att … tja, det är väl attityden. Jag begriper mig inte på deras förhållande, eller hur hon kan acceptera saker Jesse gör utan att ens blinka. Språket var lite högtravande ibland, jag fick till exempel slå upp ordet ambidexter (tvåhänt, visade det sig). Storyn i sig är bra, men lite för många karaktärer i spel för att bli riktigt tajt. Förvirringen är stor de första 100 sidorna.

Den karaktär som jag kan relatera till är min namne Sara, polisen som är Olivias vän. Hon försöker hindra Olivia flera gånger, vilket jag nog också hade gjort. Så i den här boken är jag verkligen en Sara.

Jag har många frågor när jag läser Lex Limbo, bland annat: vad hände med Simon, polisen som Sara jobbar med? Vad hände med Alexander? Hur slutar deras historia? Ett par lösa trådar i en annars väl sammanvävd story.

Men! Det är en intressant vinkling på en svår fråga. Är det moraliskt rätt att ta saken i egna händer när det kommer till lagen? Det är också spännande att Olivia är arbetslös. Inte ofta man läser det i böcker.

Sammanfattning: Nej, det här är inte min bok på grund av många saker, men det är ändå en bra bok som garanterat gläder många andra. Definitivt spännande som diskussionsmaterial till moral-&etikkurser. Och jag vill läsa uppföljaren när den kommer.

EDIT: Jag har fått veta av författaren själv att Lex Limbo inte är debutromanen (som jag först trodde), utan det är Karmamailen. Vidare har Dezmin skrivit ett långt inlägg med svar på en massa frågor, samt lite bakgrundsinformation till romanen. Läs inlägget här.

 

Min Gott & Blandat-påse med böcker i

Tack och lov för att biblioteket finns!

Jag har precis reserverat 17 böcker inför sommaren, mycket nytt (eller bara nytt, egentligen) och mycket blandat. Det är en påse Gott & Blandat, helt enkelt.

Tur att det är gratis att låna böcker. Reservationskostnaden är 6 kr per bok, dock, men 102 kr är billigare än vad det hade kostat att köpa alla de där (i stort sett nyutkomna) böckerna. Många av dem hör hemma på min lista till Kaosutmaningen 2.0, och några hör hemma på Sommarutmaningen 2014.

Förhoppningsvis ska jag lyckas slänga in både en hel del smakbitar och recensioner under sommarens lopp, och vem vet – kanske lyckas jag skriva lite också? 😉

Recension: Eva Ludvigsen – Lova

lova Lova – Eva Ludvigsen

Lova är Eva Ludvigsens debutroman och har utgivits på frank i maj 2013. Jag har läst den i pocket (303 sidor). Betyg: 4/5

Att något gått snett i Lovas liv står klart när hon hoppar av en buss mitt ute i Australiens ödemark. Hon vet inte var hon är eller vad hon ska ta sig till. För att skingra tankarna tar hon jobb på en fårfarm. Medan hon gör allt hon kan för att dölja sin rädsla för både kossor, spindlar och prat om Sverige blir traktens veterinär, Chris, förälskad i den mystiska svenskan från Uppsala. Tillsammans med vännerna på Undurraga Farm hittar Lova tillbaka till sig själv och den hon vill vara. Men finns det även plats för kärlek i hennes liv? Och kan den stora kärleken verkligen övervinna allt?

Lova är en berättelse om våga gå sin egen väg. En varm roman om vägen till den stora kärleken.

Citatet och bild kommer från Adlibris hemsida. Formgivning av Jan Adsjö.

Varför jag plockade upp den här boken: Det har talats mycket om den på en rad bloggar. Jag läser själv Eva Ludvigsens blogg dagligen och blev nyfiken. När den sen stod inom räckhåll för mig på Akademibokhandeln inne i stan kunde jag inte låta bli.

Motivering till betyget: Boken får 4 av 5. Det är en bra story, men ibland saknar jag lite bakgrundshistoria. Varför tycker inte Lovas familj om henne lika mycket som brodern? Varför gillar de Niklas så mycket? Sedan gillar jag stämningen på Undurraga Farm, personerna. Det blir dock en del luckor i informationen, men inget som stör. Språket flyter ganska fritt. Läste ut boken på drygt en dag.

Jag rekommenderar den här boken till alla som läser feel good-romaner. Väntar otålmodigt på att Här och nu, Ludvigsens nästa bok, ska släppas. Som tur är kommer den 2014. Jag tror att 2014 blir ett riktigt bra bokår. 🙂