Jag är inte den som brukar prata om dramaturgi, jag vet det. Jag är riktigt dålig på det. Det här med att sätta sig ner och ta ut var i berättelsen det händer ditt eller datt – nej, det är jag inte bra på. Än.
Jag vet att jag borde bli bättre på det. Jag har inhandlat ”101 habits of Highly Successful Novelists” på Dito och försöker nu få styr på det där med berättarstruktur. Där pratas det nämligen om följande struktur:
(Om vi utgår ifrån att det totala omfånget på ditt manus är 360 sidor.)
Något som ändrar allt händer på sidan 85, ca. Något ännu större händer på sidan 180. Något jävligt deprimerande händer på sidan 270. Och sedan händer något fullständigt underbart på sidan 359.
Texten lånad från bloggen Alla har en bok inom sig.
Det pratas också mycket om dramaturgin i en roman. Den dramatiska kurvan ska tydligen så ut såhär, som visas av Dramaturgivalen:
Manuset till 2an är 365 sidor. Det vore intressant att se om mitt manus omedvetet följer den här strukturen. *går iväg för att kolla*
*kommer tillbaka*
Eh … vi glömmer det. Jag måste nog jobba lite grann på det där. Återkommer senare med en snabb reflektion om boken och om hur redigeringen går. 🙂
*går iväg och börjar redigera*
Saras bokhylla 
Hej!
Måste bara säga: vad kul att du skriver om opera och skrivande, vilken grym kombo 🙂
Ja, det där med dramaturgi verkar knepigt på många sätt. Jag undrar mycket över hur viktigt det faktiskt är. Jag menar, det finns ju fantastiska böcker som inte alls följer dramaturgikurvan till punkt och pricka. I det manus jag skriver på just nu (och har gjort i några år….) följer jag helt spontant den där dramaturgivalens kurva ganska bra. Tillräckligt för att jag ska känna mig trygg med att jag antagligen gör någonting rätt 😉 Men jag har tankar på att inför nästa manus göra ganska annorlunda, helt enkelt för att det är ett helt annat upplägg och en helt annorlunda historia. Men jag blir samtidigt ganska nervös över dramaturgikurvan, GÅR det att göra lite som man vill och fortfarande göra något bra, eller blir det bara fel om man inte håller sig till reglerna? Ja, som sagt, jag tycker att det verkar lite knepigt.
/Linda
Hej Linda!
Kul att du har hittat hit, och kul att du gillar kombon! Själv gillar jag den skarpt, skrivandet blir liksom en aktiv del av min vardag eftersom jag alltid har huvudet i karaktärsporträtt och gestaltande. 🙂
Jag tror att det där med dramaturgikurvan kan användas lite löst. Om din story har en fungerande början, en mitt och ett slut tror jag att resten går att lösa. Visst, håll valen i huvudet men bänd inte på storyn alltför mycket för att följa den. Litterära regler är till för att brytas och tänk om ALLA böcker var uppbyggda likadant, som någon slags Harlequin-roman (dessa skrivs för övrigt enligt en strikt mall), hur trist som helst! Nä, fram med lite originalitet och skrivglädje! 🙂 Ser fram emot att läsa din blogg. 🙂
/Sara