Frankrike

Jag är för tillfället på masterclass i Sydfrankrike, därav den extrema bloggtystnaden. Men livet leker – har fått en smärre uppenbarelse i sångteknik, äter god mat, sover gott, njuter av vädret…. Svårt att inte njuta när undervisningslokalen ser ut så här!

20140730-231131-83491636.jpg

Snabb uppdatering

Sorry, sorry, sorry! Jag vet att jag är dålig på att uppdatera så här i sommarvärmen. Och nu blir jag ännu sämre – jag sticker till Frankrike om några timmar och är borta i en vecka. Men jag hoppas att jag kan uppdatera med intressanta saker när jag kommer tillbaka. 🙂

Och jag har inte gjort så mycket sen sist jag uppdaterade. Inte skrivit, mest läst och övat. Så det hade varit en tråkig uppdatering. 😉

Varmt!

Jag kan bara konstatera att jag inte är gjord för en värmebölja. Det har varit närmare 30 grader de senaste dagarna, och jag blir galen av att inte kunna finna kyla någonstans. Jag har bränt mig och huden stramar över axlarna trots att jag har smort mig med lotion och aloe vera. Jag vill bara ha ett ordentligt ösregn i natt så att temperaturen går ner.

Samtidigt är det skönt att det är varmt. Sommar och sol på riktigt. Men det är därför jag inte är så aktiv här på bloggen. Jag har ingen tankeverksamhet när det är så fruktansvärt varmt! 😉

Analfabeten som kunde räkna

Analfabeten som kunde räkna – Jonas Jonasson

9789164204288_200_analfabeten-som-kunde-rakna_storpocketAnalfabeten som kunde räkna är Jonas Jonassons andra roman. Den har utgivits på Piratförlaget i mars 2014. Jag har läst den inbunden (414 sidor), lånad på bibliotek. Betyg: 4/5

Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet,till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.

från Bokus hemsida

Varför jag plockade upp den här boken: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var Jonassons debutroman. Jag läste den, älskade den, och blev därför väldigt glad när jag fick höra om att han skulle ge ut en andra roman, med en riktigt skön titel.

Motivering till betyget: Precis som Hundraåringen är den här boken helt osannolik. Eller väldigt sannolik, beroende på hur man väljer att se världen. Den är frustrerande, skitbra och allt som allt en mysig feelgood-roman som man kan läsa i hängmattan på sommaren. Det är komik och jag vet inte om Jonasson vill skriva någon högt stående litteratur som han kan vinna Nobelpriset för, men det räcker gott och väl till mig. Möjligtvis känns den lite mer krystad än Hundraåringen.

Jag rekommenderar den här boken till den som läste och gillade Hundraåringen.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman

9789137140551_200_min-mormor-halsar-och-sager-forlatMin mormor hälsar och säger förlåt är Fredrik Backmans andra roman. Den har utgivits på Bokförlaget Forum i augusti 2013. Jag har läst den inbunden (447 sidor), lånad på bibliotek. Betyg: 4/5

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

från Bokus hemsida

Varför jag plockade upp den här boken: Jag älskade Backmans debutroman (En man som heter Ove) och tyckte att den här boken verkade mysig. Eftersom jag själv hade en mormor som var en fena på att berätta historier blev jag ännu mer nyfiken.

Motivering till betyget: Det blir bara en fyra. Missförstå mig inte, boken är riktigt, riktigt bra – men lite virrig. Backmans klassiska stil (som fungerar så bra i hans blogg och hans andra två böcker) har fått utlopp i den här romanen och ur sjuåriga Elsas synvinkel blir det nästan lite väl mycket virrighet. Men boken är otroligt lättläst och Backman är en mästare på att väva ihop människoöden. Dock lämnas jag med några få frågetecken i slutet. Sådant, som egentligen inte spelar någon roll, men som jag stör mig på. T.ex: vad är det hemliga språket för något språk egentligen? Var kommer Varghjärta ifrån? Men i slutändan spelar det väl inte så stor roll. Boken är bra i alla fall. Jag skrattar högt då och då och myser med Elsa. För att vara snart åtta är hon en ovanligt (kanske lite för mycket) klok flicka. Men varning – boken är inte en mysig och feelgood-roman. Den handlar om döden och om människor som har haft det svårt här i livet. Och hur de hamnade i samma trappuppgång.

Jag rekommendererar den här boken till alla som vill ha en tankeväckande och smått störig berättelse om en sjuåring vars mormor går bort. En berättelse om ovillkorlig kärlek och om sagor.

 

VM äntligen över

Ja, som rubriken säger – äntligen är fotbolls-VM för herrar över för den här gången!

Jag brukar se fotboll enbart när det är EM och VM. Den här gången har jag sett väldigt många matcher och faktiskt varit intresserad i vem som vinner. Så GRATTIS till Tyskland! Det var inte helt uppenbart att de skulle vinna. Argentina spelade jämnt i finalen och tyskarna fick vänta fram till 91a eller 92a minuten innan Götze satte bollen i nätet bakom argentinske målvakten. Snyggt mål, för det första. För det andra förtjänar Tyskland det.

Efter sin paradseger mot värdlandet Brasilien (7-1 till Tyskland) kändes det väldigt bra inför finalen. Inte för att tyske tränaren Joachim Löw log, precis. Han log först när de hade vunnit hela schabraket. Men det kändes liksom som att Tyskland har kämpat hela vägen och visat att de faktiskt är ett lag, inte ett gäng stjärnspelare. Även om tysken Bastian Schweinsteiger fick motta ett par extra sparkar och slag under matchens gång.

Däremot tyckte jag synd om Leo Messi (Argentinas stjärna) när han fick gå upp och motta Golden Ball för sin insats i VM. Han ville vara varsomhelst förutom där.

Så – äntligen är det över! Man kan återgå till att tänka på något annat än fotboll och att se något annat än fotboll. Vi ses igen om två år, kära fotboll-tvtittande, när det är EM.

Brasil-2014

Det där med starter i romaner

Jag avskyr att skriva den berömda ”första meningen” i vad jag än skriver.

Sedan jag påbörjade Den Stora Redigeringen har jag kämpat med var 2an verkligen ska börja. Jag inser själv att det första halvåret i romanen bara är fyllning, och det ska väck. Men sen … var ska jag börja?

Jag skrev för en dryg vecka sen att jag trodde mig ha den ”rätta” början till 2an, men nu tvivlar jag. Så, jag tänkte dela med mig av två starter. Den första är en typ av prolog, den andra är den ”rätta” starten, om den nu är något att ha.

Var brutalt ärliga. Om ni öppnade en bok och den började såhär, skulle ni fortsätta läsa då?

Först den prolog-liknande texten:

Följande borde vara jävligt uppenbart för alla sextonårigar: Du har bara ett liv. Du väljer själv hur du vill leva det.

När man är sexton tror man att man är odödlig. Första kyssen, kanske första ligget, första ciggen, första fyllan, första allting. Men du har faktiskt bara ett, enda liv. Ett liv som kan avslutas snabbt och precist, eller långsamt och kvävande. Med eller utan smärta.

Man kan också vara typ-nästan-sexton och inte vilja leva alls. Helst vilja försvinna ner i glömskan och radera sitt fingeravtryck på den här planeten. Man kan vilja dö.

Sen kan man vara som jag. Typ-nästan-sexton men vill inte dö.

Jag vill bara inte finnas mer.

 

eller den ”rätta” början:

”Vill du dö?”

Frågan hoppar ur munnen, studsar som en boll mot rummets fyra, vita väggar. Psykoterapeutens sakliga röst trängs för ett ögonblick med Earl Grey-ångorna från tekoppen innan den slår till henne rakt i ansiktet. Frågan kommer inte som en överraskning. Lugnt ställer hon ner koppen på bordet mellan dem och fäster sin bruna, genomträngande blick på psykoterapeutens blågråa ögon. De ser på varandra ett tag; den ena väntande, den andra avvaktande.

Till slut ruskar hon på huvudet och plockar upp tekoppen igen.

”Nej.”

Ett välplockat ögonbryn skjuter upp.

”Jaså?”

”Nej. Jag vill bara inte leva.”

Det är elva dagar före hennes sextonårsdag när Terese Anya Szymierska för första gången sätter ord på vad hon känner. Och det sker på en vanlig, regnig tisdagseftermiddag, hos en psykoterapeut. Med noga, avmätta rörelser tar hon en klunk varmt te och sätter ner tekoppen på IKEA-soffbordet igen. Sedan drar hon upp benen under sig i fåtöljen där hon sitter och ler ett sällsynt leende mot psykoterapeut Annelie Bergström.

”Jaha. Vad har du för lösning på det problemet?”

För en gångs skull är Annelie mållös.

 

Jaha, mina vänner. Är någon av texterna något att ha?

Eleanor & Park

Eleanor & Park – Rainbow Rowell

eleanor & parkEleanor & Park är en ungdomsroman av Rainbow Rowell och publicerades 2013. Jag har läst den på engelska (328 sidor). Betyg: 5/5 ❤

”Bono met his wife in high school,” Park says.
”So did Jerry Lee Lewis,” Eleanor answers.
”I’m not kidding,” he says.
”You should be,” she says, ”we’re 16.”
”What about Romeo and Juliet?”
”Shallow, confused, then dead.”
”I love you,” Park says.
”Wherefore art thou”, Eleanor answers.
”I’m not kidding”, he says.
”You should be.”

Set over the course of one school year in 1986, this is the story of two star-crossed misfits–smart enough to know that first love almost never lasts, but brave and desperate enough to try. When Eleanor meets Park, you’ll remember your own first love–and just how hard it pulled you under.

Citatet är hämtat från Adlibris.

Varför jag plockade upp den här boken: Det har pratats väldigt mycket om den här ungdomsboken, och jag tyckte om omslaget och titeln så mycket att jag ville läsa den. Storyn lät väldigt intressant, och även om jag inte tycker om att läsa romaner som utspelar sig på 1960-,-70, eller -80-talet (vet inte varför, jag har bara svårt med det) verkade den värd att läsa.

Motivering till betyget: Betyget blir en klockren femma. Redan från första sidan älskade jag Rowells språk och upplägget. Berättelsen utspelar sig ur än Parks, än Eleanors synvinkel och språket skiftar klart och tydligt mellan deras röster. Jag blev totalt förälskad i dem båda och jag var helt övertygad om jag inte skulle klara av att läsa ut boken, för jag var rädd för hur den skulle sluta. Jag läste ut den och måste säga att det är ett otroligt vackert slut. Jag grät massor.

SPOILER: (markera för att läsa)

Även om boken inte slutar helt igenom lyckligt är det fortfarande ett väldigt vackert slut. Även om de inte får varandra måste jag säga att jag inte hade velat se ett annat slut. Jag var rädd för att Eleanor skulle bli dödad av sin styvfar, och blev därför väldigt glad när det inte hände. På så sätt var slutet väldigt odramatiskt, även om det ju är ett otroligt dramatiskt slut! 

Jag rekommenderar den här boken till alla. Punkt. Alla (unga som vuxna) borde läsa den här – på engelska. Det är en underbar historia, men den vinner nog på att läsas på originalspråk.

Rainbow Rowell har bland annat också skrivit ungdomsboken Fangirl, som utkom 2013. 

 

Jellicoe Road

Jellicoe Road – Melina Marchetta

jellicoe-roadJellicoe Road är en ungdomsroman av australienska författaren Melina Marchetta (f. 1965) och publicerades 2006 under titeln On the Jellicoe Road. Den publicerades i USA 2009 under den förkortade titeln Jellicoe Road. Jag har läst den på engelska (432 sidor). Betyg: 5/5 ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Taylor Markham is now a senior at the Jellicoe School, and has been made leader of the boarders. She is responsible for keeping the upper hand in the territory wars with the townies, and the cadets who camp on the edge of the school’s property over summer. She has to keep her students safe and the territories enforced and to deal with Jonah Griggs – the leader of the cadets and someone she’d rather forget. But what she needs to do, more than anything, is unravel the mystery of her past and find her mother – who abandoned her on the Jellicoe Road six years before. The only connection to her past, Hannah, the woman who found her, has now disappeared, too, and the only clue Taylor has about Hannah and her mother’s past is a partially written manuscript about a group of five kids from the Jellicoe School, twenty years ago.

Citatet är hämtat från Adlibris.

Varför jag plockade upp den här boken: Johanna Lindbäck har pratat sig varm om den här boken. Den har också omtalats på många, många bloggar. Den lät spännande och jag blev inte besviken.

Motivering till betyget: Betyget blir en femma. Inte helt klockren, men ändå en femma. Eftersom två historier berättas parallellt blir det ibland lite förvirrande, speciellt när man ska pussla ihop historierna fram emot slutet. Marchetta ser till att man har förstått allt, men det finns fortfarande ett par frågor som förblir obesvarade.

SPOILER: (markera för att läsa)

Jag gillar kärlekshistorien mellan Jonah Griggs och Taylor väldigt mycket. Jonah är en av mina favoritpersoner i den här boken. Han känns väldigt mänsklig mot slutet, speciellt när det kommer fram varför han dödade sin far. Han gör väldigt mycket för Taylor och man måste älska honom för det. 

En av de där obesvarade frågorna: Webb blir dödad av Fritz, som senare begår självmord pga skuldkänslorna. Så långt är jag med. Men vad hände med Webbs kropp? Han hittas aldrig. 

Jag rekommenderar den här boken till den som vill läsa en spännande pusselhistoria om kärlek och vänskap. Den är väldigt fin och även om slutet är sorgligt är det sorgligt på ett riktigt fint sätt.

Melina Marchetta har bland annat också skrivit boken Saving Francesca, som utkom 2006 och har fått mycket fina recensioner. 

 

Wolf Hall (ljudbok)

Wolf Hall – Hilary Mantel

200px-Wolf_Hall_coverWolf Hall är första delen i en historisk romantrilogi av Hilary Mantel och publicerades på engelska 2009. Jag har lyssnat på den på svenska (26 timmar) med uppläsaren Angela Kovács. Betyg: 3/5 

England, 1530-tal. Kung Henrik VIII kan bara tänka på en sak, han måste ha en son. Hans drottning kunde bara skänka honom en dotter, nu vill han skiljas men måste få påvens godkännande. Han skyr inga medel, det gör heller inte Thomas Cromwell, denna romans märkliga hjälte och kungens handgångne man.

Citatet är hämtat från Dito.se.

Varför jag plockade upp den här boken: Jag är väldigt förtjust i brittisk historia runt just 1500-talet och har läst en del i genren historiska romaner tidigare.

Motivering till betyget: Språket är väldigt speciellt och sättet som Mantel skriver på gör det ibland svårt att hänga med. Jag lyssnade till boken, och det var måhända inte det smartaste draget eftersom det finns en miljard namn att hålla reda på. Men! Det är en intressant bok, som garanterat har tagit flera år att göra research på. Den känns dock lite oavslutad. Trots att boken kretsar runt Cromwell känns det som om jag inte kommer tillräckligt nära honom som person. Det är som om Mantel har beslutat sig för att inte ta med för mycket känslor och dylikt i hans karaktärsporträtt.

Jag rekommenderar den här boken till alla som är intresserade i brittisk historia på 1500-talet och den som tycker om att läsa om Henrik VIII. Jag kan tänka mig att läsa de andra delarna i trilogin.

Uppföljaren i trilogin utkom på engelska 2012 och heter Bring the bodies in.  

 

Kort om dyslexi

dyslexi_130338135_134351666

Från svenska Wikipedia:

Dyslexi eller specifika läs- och skrivsvårigheter är en varaktig funktionsnedsättning som innebär svårigheter med att läsa och skriva. Funktionsnedsättningen beror på en störning i vissa språkliga funktioner vilket hindrar automatisering av ordavkodningen. Dyslexi är inte relaterat till intelligensnivå. Dyslexi omfattar vidare inte läshinder som orsakas av synproblem eller av brister i undervisning, sociala förhållanden eller motivation. Dyslexi kan vara en medfödd egenskap, utvecklingsdyslexi, eller ha uppkommit vid skada eller sjukdom.

Har precis sett en dokumentär om dyslexi på Kunskapskanalen. Otroligt informativ och bra. Jag har själv aldrig haft problem med att läsa eller skriva. Det är en lyx som jag inte tänker på i vanliga fall, men snacka om att jag blev medveten om det nu. Att kunna läsa, skriva och att med bokstäver (detta märkliga påfund som vi människor sysslar med) är inte alla förunnat och jag är så tacksam att jag kan. Jag vet inte hur det är att inte kunna läsa eller skriva. Men om det är ens i närheten av den frustration jag upplever när jag tittar på ryska bokstäver … då brister mitt hjärta för dem vars hjärna inte vill hjälpa till.

För tänk om vi slutade se dyslexi som en sjukdom. Det är inte ett hinder. Det är inte en inlärningssvårighet. Det är hjärnan som inte kan koppla ihop just precis den lilla bit som behövs med den andra lilla biten som behövs. De som har dyslexi är inte dumma i huvudet, de är ofta långt mer kreativa än andra. De är unika människor.

Och till alla er som blir sura för att jag ovan skriver att dyslexi inte är en sjukdom – jag förstår varför det upplevs som en sjukdom, varför vi har ett behov att sätta ett namn på det och varför det inte fungerar. Jag är bara emot att det ska låta så fruktansvärt negativt. Emot att vi ska sätta en dumhetsstämpel i pannan på personen redan genom namnet på saken som personen har ”drabbats” av. Ut med det negativa och nedlåtande!

Sorry, behövde bara rasa av mig lite. Jag blev så frustrerad och inte så lite mörkrädd när jag såg den där dokumentären. Vi tar vissa saker för givet – som läsning – och det är inte säkert att alla människor kan detta. Bara för 100 år sedan var det inte alla som kunde läsa. Människan har bara läst i 5 000 år eller så. Vår hjärna har behövt skapa nya vindlingar och signaler för att kunna hänga med. Det är ganska fantastiskt när man tänker efter.

Jag har ingen lust!

Vissa dagar har man bara inte lust att göra något. Inte öva, inte läsa, inte skriva, inte redigera, inte … inte ingenting. Så jag har sett på tv. Druckit te. Spelar biljard med syrran på världens minsta biljardbord. Skrivit en mängd sms. Tvingade mig själv att gå i säng lite tidigare än vanligt.

Äh, i morgon är en ny dag. Då tar vi nya tag!