Maleficent

Varning för eventuella spoilers!

Disneys Maleficent hade biopremiär 28 maj i år. I rollen som Maleficent, den elaka fen från Disneys klassiker Törnrosa från 1959, ser vi Angelina Jolie. Prinsessan Aurora spelas av Elle Fanning.

Jag har velat se den här ända sedan de släppte trailern för drygt ett år sedan. I dag har jag sett den på bio. Och den var värd all väntan.

Maleficent är en ny, spännande twist på den klassiska Törnrosa-sagan från Disney. Här är det ”den onda fen” som styr berättandet. Det handlar om fen Maleficent som vill ha tillbaka sina vingar som kung Stefan har stulit från henne efter att deras kärlekshistoria har gått fel. När Aurora föds hamnar hon emellan och Maleficent tvingas välja mellan hämnd eller att försöka beskydda den hon finner sig älska.

Sedan måste jag bara tillägga att jag älskar hur de får gjort Maleficents ögon, och hur Jolies naturliga skönhet bara passar helt fantastiskt bra in i den här filmen. De har lyckats få henne väldigt lik Den onda fen från Törnrosa. 

maleficent

Ur läsningen:

Dörren slog igen, några ordsammansättningar kom för henne: Frukostfibrerna kramar sig genom tarmen. Sjok av sköraste skit. Kärleksmöte på glid.

Hon tyckte inte om klandret hon kostat på sig, den självömkande halvkvädna aggressiviteten, försmåddheten som hon visste dödar all lust och glädje genom skuldkänslorna den ger. Ändå hade hon inte klarat att hindra den från att pysa ut. Hon avskydde när människor pyste skuld, alltsedan barndomen gjorde hon det och hade bestämt sig för att aldrig bli sådan. Ändå hade hon inte klarat att låta bli att sippra nu när det gällde som mest.

Från sida 70 i Lena Anderssons prisbelönade Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Även om detta verkligen inte är min typ av bok måste jag erkänna att jag älskar två saker i det här citatet:

Meningen: ”Sjok av sköraste skit.”

Och uttrycket:

” … när människor pyste skuld, …”

Det är banne mig genialt.

En smakebit på søndag: Egenmäktigt förfarande

Det är söndag, och jag ska släpa iväg mitt förkylda arsle till lokala biografen för att se Maleficent. Jag vill se den, men inte speciellt glad för att sitta två timmar i en biosalong mellan 15-17 och nyshostsnörvla mig igenom filmen. Men syskonen ville, så jag fick ge mig.

Anyway. Det är söndag, och det betyder En smakebit på søndag, brought to you by Mari Høe från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Titta gärna förbi där och se vad andra har lämnat för smakbitar denna söndag. Tanken är att du ger ett litet prov på boken du läser just nu. OBS: Inga spoilers!

Själv läser jag Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, den som hon vann Augustpriset för. Den kom 2013 och jag har varit intresserad av den länge. Har dock redan konstaterat (49 sidor in) att den inte är min stil, men jag tänker inte ge mig utan de 150 sidorna som är kvar ska jag läsa ut. Här kommer ett smakprov från sida 31:

egenmäktigt förfarandeSöndagen var en grå råfuktig dag med halvslutna ögon. Klockan var snart ett och hon stod på en tvärgata från hans och inväntade ögonblicket då hon skulle få ringa på dörren. Hon var lugn inför mötet. Att tala koncentrerat om riktiga saker i flera timmar var något hon inte kunde misslyckas med. Det enda vagt oroade var tanken på att mista den framtid som hennes längtan redan rett sig ett bo i.