Ljudbokens återkomst

För ett par år sedan lyssnade jag på ljudböcker medan jag jobbade. Jag gjorde ett ganska repetitivt jobb och behövde inte tänka speciellt mycket. Att lyssna på ljudböcker blev ett sätt att komma undan dussinmusiken på radion. Jag gav tyvärr upp efter ett par böcker, för jag insåg att det inte var ett medium för mig.

Men nu tänker jag ge den ett försök till. Jag jobbar återigen på samma jobb, med liknande uppgifter. Därför ska jag lyssna på Wolf Hall av Hilary Mantel (på svenska), eftersom den är med i min sommarläsning och det var en av de få ljudböcker under 100 kr som verkade intressant nog för att underhålla mig på jobbet. (Ja, jag är kräsen. Ljudböcker ska vara bra om jag ska orka med dem, och om uppläsaren inte passar mig … ) Den här gången har jag inte lånat från biblioteket, utan köpt via Dito.se. Dito (eller Nya Dito, som appen kallas) har både ljudböcker och e-böcker, och jag fick köpt både Wolf Hall och två noveller av Sylvia Day på dagens shoppingrunda. Det är dags att jag försöker mig på e-böcker också, kanske. Det underlättar läsningen av svenska böcker när jag är i Danmark. Synd bara att jag älskar att ha en fysisk bok i handen …
Med andra ord ska jag försöka mig på ljudbokslyssnande igen. Önska mig lycka till – jag återkommer med resultatet senare i sommar. 🙂

Berättarstruktur

Jag är inte den som brukar prata om dramaturgi, jag vet det. Jag är riktigt dålig på det. Det här med att sätta sig ner och ta ut var i berättelsen det händer ditt eller datt – nej, det är jag inte bra på. Än.

Jag vet att jag borde bli bättre på det. Jag har inhandlat ”101 habits of Highly Successful Novelists” på Dito och försöker nu få styr på det där med berättarstruktur. Där pratas det nämligen om följande struktur:

(Om vi utgår ifrån att det totala omfånget på ditt manus är 360 sidor.)

Något som ändrar allt händer på sidan 85, ca. Något ännu större händer på sidan 180. Något jävligt deprimerande händer på sidan 270. Och sedan händer något fullständigt underbart på sidan 359.

Texten lånad från bloggen Alla har en bok inom sig.

Det pratas också mycket om dramaturgin i en roman. Den dramatiska kurvan ska tydligen så ut såhär, som visas av Dramaturgivalen:

valen

Manuset till 2an är 365 sidor. Det vore intressant att se om mitt manus omedvetet följer den här strukturen. *går iväg för att kolla*

*kommer tillbaka*

Eh … vi glömmer det. Jag måste nog jobba lite grann på det där. Återkommer senare med en snabb reflektion om boken och om hur redigeringen går. 🙂

*går iväg och börjar redigera*