Konsten att ha sjukt låga förväntningar

konsten-att-ha-sjukt-laga-forvantningar Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Asptjärn

Konsten att ha sjukt låga förväntningar är Åsa Asptjärns debutroman (ungdomslitteratur, 12-15 år) och har utgivits på Bonnier Carlsen i januari 2014. Jag har läst den i danskt band (215 sidor). Betyg: 3/5

”Jag heter Emanuel Kent. Jag har en vän (Tore) och jag har aldrig kysst någon. Jag vill bli er andlige vägledare. Varför? Se det så här: Om jag gör misstagen så slipper ni. Eller ännu bättre: Ta del av mitt halvkassa liv och gör sedan tvärtom.

Håll i hatten, här kommer första rådet: Sänk förväntningarna! Jag garanterar att du inte blir besviken. Det är ganska logiskt egentligen, om saker och ting blir som du förväntade dig så är allt bra. Du hade rätt. Skulle det gå bättre, toppen! Du har redan sjukt låga förväntningar? Håll fast vid dem.”

Story: Emanuel Kent har som mål att sänka förväntningarna. Det går sådär. När nya tjejen Bianca börjar i klassen blir han kär. Sedan händer en massa saker på en gång: Tore är borta ifrån skolan några dagar och Emanuel börjar umgås med Bianca och Ammis, klassens coola tjej. När Tore sen kommer tillbaka börjar allting gå åt skogen.

Varför jag plockade upp den här boken: Omslagsfotot är av Stefan Tell, och är en av anledningarna till varför jag plockade upp den här boken. Den andra är den sjukt härliga titeln. Jag läser dessutom Debutantbloggen där Åsa Asptjärn bloggar i år (2014).

Motivering till betyget: Betyget blir 3 av 5. Det är många små saker som gör att den här boken inte faller mig på läppen. Medan framsidan till omslaget är skitsnyggt är baksidan helt omöjlig att läsa på grund av färgvalen. Sånt stör jag mig otroligt mycket på. Det står en blurb av Sara Kadefors på baksidan, citat ”Man kan inte annat än älska Emanuel Kent!” och jo, det kan man. I alla fall jag. Han menar väl, det fattar jag också, men maken till ocharmerande karaktär får man leta efter. Han säljer ut sin bästa kompis, är allmänt dum i huvudet flera gånger och det här med att sänka förväntningarna, som annars är en ganska bra idé, verkar inte funka för honom. Det blir mest pinsamt.

Är det någon jag tycker om i den här boken är det Tore. Han är den som utvecklas mest under bokens gång, den som jag faktiskt bryr mig om. Annars tycker jag att allihopa är lite bleka och ganska märkliga. Vad är det som driver Ammis, till exempel? Ibland blir det info-dumpar, men oftast märker jag att jag måste gå tillbaka och läsa om vissa delar för att hänga med.

Jag rekommenderar den här boken till alla som vill läsa en högstadie-berättelse. Själva grundidén är helt okej och språket är ganska bra, väldigt 15-årsaktigt på ett högtidligt sätt ibland. Bra dialoger. Jag skrattade högt på ett par ställen. Det ska bli spännande att se vad Asptjärn skriver mer i framtiden.

2 thoughts on “Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s