De förjagade (recex)

Titel: De förjagade

Författare: Mikael Strömberg

Antal sidor: 303

Förlag: Lind & Co.

År: 2017

Genre: skräck

Betyg: 2,5/5

Från Bokus: I december 1917 skickas en grupp svenska soldater till en utpost i Norrbotten, där en hemlig transaktion med Ryssland ska äga rum nära gränsen till Finland. Vid ankomsten upptäcker de dessvärre att uppdraget inte tycks vara av fredlig karaktär. Någonting allvarligt har hänt i lägret. De finner spår som visar tecken på strid.
Isolerade och ansatta av meterdjup snö, sträng kyla och evigt nattmörker, står de nu inför ett okänt hot. (Hos Bokus kan du även provläsa prologen.)

---

Jag fick den här som ett recensionsex av Lind & Co., efter förfrågan av Strömberg själv om jag ville läsa den. Jag sa ärligt att skräck inte är min typ av bok men att jag gärna gav den en chans, eftersom den lät väldigt spännande. Gick in med öppet sinne och hoppades att jag skulle bli glatt överraskad.

Måste börja med att konstatera att skräck verkligen inte är min genre. Jag läste den på dagen, för att slippa vara mörkrädd på kvällen när jag ska sova. Hatar egentligen att bli skrämd, men det gav mig också en chans att analysera den lite mer. Språket är korta meningar, ibland lite för korta. Det ska väl vara kärnfullt, men det stör lite grann i början. Hade gärna fått lite mer personbeskrivningar, och – ärligt talat – en lista över personer och vilken rang de har hade inte skadat. Det växlar mellan rang, förnamn och efternamn hela tiden och är inte speciellt lätt att hålla reda på. Även om det finns vad jag upplever som en slags huvudperson, Linus Wickman, växlar även berättarperspektivet fram och tillbaka ofta.

Strömberg har däremot verkligen lyckats med kylan och obehaget. Vissa av personerna får jag lust att slå till hårt. Huruvida man köper storyn eller inte och vilka de förjagade är, det är upp till var och en. Jag måste erkänna att jag inte köper det, vilket gör mig skeptisk till resten. Det finns bara en enda kvinna i boken, och det stör mig en smula. Speciellt hennes bakgrundshistoria.

Generellt kan man väl säga att detta är en kort bok (303 sidor) som hade mått bra av att räta ut lite frågetecken gällande story och ”varför”. Och gärna lite utfyllnad här och var. Om man gillar skräck kanske den blir bättre, men för mig blir det tyvärr bara 2,5/5 i betyg (någonstans mellan ok och bra, alltså).