Snart december!

Jag läste ut Alkemisten av Paulo Coelho idag. Jag har inte läst den tidigare, knappt läst något av Coelho innan, men det var spännande att läsa Alkemisten, som är så känd. Den var med i Läsutmaningen, och det var skönt att få bocka av den punkten. Bara sju böcker kvar nu (på den utmaningen). Hoppas som sagt på 150 böcker innan nyår, och hörni, hör och häpna, jag tror att det kan gå!

Jag har nu läst ut bok 135, och håller på med tre böcker samtidigt. Det går helt okej, men det är svårt att hålla isär de två ljudböckerna. Det har varit en väldigt bra läsmånad, måste jag säga. 19 böcker, varav 4 ljudböcker och 2 e-böcker. Så mycket har jag aldrig läst, tror jag. I alla fall inte sen mellanstadiet när alla böcker var typ 100 sidor.

Favoriten just nu är Lucy Dillons Allt jag önskade. Den är så bra! Har verkligen saknat Anna Maria Käll som uppläsare, måste lyssna mer på henne.

Om ni lyssnar på ljudböcker, har ni en favorituppläsare?

 

Läsning pågår (i mängder)

Tisdag! Halleluja. Från och med igår kväll, när jag kom hem från Stockholm, är jag officiellt i ett mer avslappnad mode. Det är jul för hela slanten! Tillsammans med läsning, läsning, och träning, övning och lite jobbande då och då. Underligt nog brukar december vara en lugn månad för mig, när resten av året är superstressigt. Har en känsla av att målet på 150 böcker nog ska gå alldeles utmärkt. 🙂

Igår gick tåget mot Stockholm redan 04:11 på morgonen. Det gick, men när väckarklockan ringde 02:45 kändes det som ett hån mot mänskligheten. Då var tåget tillbaka till Lund 15:21 betydligt bättre. Sedan kom jag inte i säng förrän midnatt, så idag är jag mer än lite trött. Tillbringade tågresan med att lyssna på Allt jag inte önskade av Lucy Dillon, för jag hade glömt hur illamående jag blir av att läsa på X2000-tåg. Så det blev ingen läsning av Equilibrium, som jag hade planerat.

Jag har tillbringat förmiddagen i sängen, läste ut Karta för förälskade & andra vilsna av Johanna Lindbäck, gick vidare till soffan och drack kaffe medan jag började läsa och läste ut Allt jag inte sa av Yrsa Walldén. Och sen betalade jag räkningar och lagade lunch medan jag lyssnade vidare på Allt jag önskade. Ikväll tänker jag läsa Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som har legat på min läslista hela månaden. Har läst 1/5 av den, så jag får väl läsa vidare.

Bilboken är Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman, ljudboken Allt jag önskade av Lucy Dillon, e-boken Fladdermusmannen av Jo Nesbø och den fysiska boken Alkemisten av Paulo Coelho. Det borde jag klara mig ett tag på, eller hur?

Och en helt annan sak! Igår, när jag var i Stockholm, gick jag förbi Adlibris Marknad. Inte jättespännande affär, tyvärr. Känns fortfarande bättre att beställa på nätet. Jag köpte däremot äntligen en Leuchtturm1917-anteckningsbok som jag ska ha till min reading journal. Jag ska försöka förbereda den under december. Jag blev så glad! Har letat efter den färgen länge!

Nu ska jag skutta iväg till biblioteket och hämta ut Josefine Sandbloms Kalla mig Amanda. Ska bli så kul att läsa den!

En smakebit på søndag: Karta för förälskade och andra vilsna

Söndag! Vädret i Lund är miserabelt grått och regnigt. Det är nästan skönt att jobba i eftermiddag, så att man slipper se det. Idag har jag packat en väska inför morgondagens tidiga tågresa, och till och med förberett kaffebryggaren. För det ska ju sägas att jag inte är människa när väckarklockan ringer 02:45 imorgon. Hatar 04:11-tåg.

Den här helgen blev inte så mycket läsning som jag trodde, men det gör väl inte så mycket. Läste ut Mattias Edvardssons En nästan sann historia idag och blev faktiskt lite besviken. Inte alls så bra som jag hade hoppats. Därför gick jag snabbt vidare till Johanna Lindbäcks senaste, Karta för förälskade och andra vilsna, och hon är ju ungdomsböckernas drottning! Så himla bra. Bok 133 för i år.

 Från och med förra söndagen är det Astrid Terese som håller i smakbitarna. Via länken kan du lämna egna smakbitar eller hitta andras. Enda regeln är: inga spoilers!

Jag läser som sagt Johanna Lindbäcks Karta för förälskade och andra vilsna. Den handlar om Julia, som nyss gått ut nian. Hon har blivit osams med bästa kompisen Karin över en kille, Isak, som råkade bli Julias pojkvän. När Karin åker utomlands med sin nya bästis istället flyr Julia ut till familjens lantställe på Dalarö för att slå ihjäl två veckor av det evighetslånga sommarlovet. Där möter hon jämnårige Rasmus, som med sin mamma lånat ett sommarställe i närheten av Julias stuga. Rasmus, som tecknar och skelar lite, om man tittar närmare.

Smakbiten kommer från sida 67:

Medan de gick från Rasmus hem till henne för att hämta cyklarna hade Julia försökt klura ut vad han ville se för ställen – mystiska, turistiga, skogiga, jättefantasy-aktiga (som om Dalarö ens skulle ha alla dessa hundra olika varianter att bjuda på, men man kan ju låtsas). Han sa att hon fick välja precis vad hon ville. Han var intresserad av rubbet.

”Okej, då tar vi rubbet, så skyll dig själv”, sa hon på skämt, och han hade svarat ”kör på bara”.

Nu ska jag till jobbet! Hoppas att ni får en fin söndag!

 

Helgfrågan: Julpynt

Det är snart första december, som de flesta säkert är medvetna om. Just nu är det Thanksgiving i USA, det enda sättet jag har utnyttjat Black Friday (idag, 24 november) på är att beställa julklapp till ett billigare pris och dessutom köpt ett nytt täcke. Inget som jag inte skulle ha köpt annars, så på så sätt har jag utnyttjat rabatten utan att köpa något onödigt.

Jag har börjat lyssna på bok 4 i Hagfors-serien av Ninni Schulman, nämligen Vår egen lilla hemlighet. Jag gillar verkligen Schulmans böcker, de är underbara böcker för pendling! Man vill bara fortsätta köra bil! Samtidigt läser jag Mattias Edvardssons En nästan sann historia, den har inte fångat mig på samma sätt men är helt okej. Vi får se hur den fortsätter.

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du ”julpynta” bloggen? Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Jag håller lite på julpyntet ett tag till (i hemmet, i alla fall), men på bloggen brukar jag byta lite färger osv. Det blir snöfall, som WordPress har som en widget. Ingen kalender, jag prövade det några år men det tar för mycket tid. Men ni som orkar, wow! Ni är så duktiga!

I helgen ska jag jobba, jobba och städa. Lämna tillbaka lite böcker på bibblan, se en film eller två, städa lite, laga god mat, öva och förbereda mig inför 04:11-tåget mot Stockholm på måndag morgon. Jag är INTE morgonmänniska, jag säger bara det. Så det blir en helt vanlig helg för min del (förutom 04:11-tåget mot Stockholm på måndag, då). Redan nästa helg (eller vecka, egentligen) kickar jag igång julen och alla förberedelser. 🙂

Hoppas att ni får en trevlig helg!

Läsmål 2017

Jag läste nyss ut Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen, det blev bok 131 för i år i min Goodreads-utmaning. Nu är ju november snart slut (bara en vecka kvar) och då är det dags att börja fundera på decemberläsningen. Jag har en del böcker som jag vill läsa innan nyårsafton, och tack och lov har jag alla böckerna utom en hemma i hyllan!

Jag har tänkt mig försöka läsa 150 böcker, bara för att jag har läst 131 redan och november inte ens är över. 19 böcker på strax över fem veckor, det är väl görligt? Speciellt när december är ganska lugn och trevlig. 🙂 Om inte, så är jag väldigt nöjd med 140. Det är ”bara” nio böcker dit.

Vad jag ska läsa då? Jo, jag ska försöka läsa klart läsutmaningen (saknar 8 böcker i varierande genrer), läsa Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst, samt en julklassiker (A Christmas Carol), nummer 6 i Outlander-serien (Snö och aska), den sista ljudboken i Ninni Schulmans Hagfors-serie (Välkommen hem), och så lite andra böcker som råkar komma i min väg på biblioteket. Ni vet, som det brukar vara.

Jag har hela tiden böcker att hämta ut på biblioteket, jag hinner nästan inte läsa alla! Igår fick jag ett sms om att kunna hämta ut Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom, en bok som jag har sett så mycket av på Instagram och på bloggar lite varstans. Snart dags att läsa!

På måndag ska jag sitta på ett X2000-tåg till och från Stockholm. Hoppas på att få läst lite i Anna Jakobsson Lunds senaste bok, Equilibrium, och få druckit lite kaffe. Det blir ju ändå några timmar på tåget!

Och! Igår var jag på Royal Arena i Köpenhamn och såg Queen + Adam Lambert live. Det var en födelsedagspresent till dejten, och vilken underbar konsert det var! Idag är jag helt slut, sov som en sten hela natten. Det var en så trevlig kväll! Men jag är glad att jag hade öronproppar, för volymen var verkligen inte att leka med!

Berättelse om ett äktenskap

Berättelse om ett äktenskap heter den kortroman av norrmannen Geir Gulliksen som utkom på Weyler förlag under 2016. Jag föll för omslaget och tänkte att den verkade väldigt intressant. Titeln var ganska lockande också. 

Det som slår mig mest, ca 70 sidor in, är att det är en väldig tur att boken bara är 175 sidor lång, för det här är inte vad jag hade väntat mig. Boken handlar om två personer: huvudpersonen, mannen, som inte nämns vid namn och Timmy, hustrun. Timmy möter Harald och någon form av relation inleds. Under tiden står mannen vid sidan av och ser hur hans eget äktenskap sakta faller i bitar.

Det finns i stort sett ingen dialog i boken utan allt berättas av mannen, sett ur hans ”jag”-perspektiv. Historien pytsas ut pö om pö, vilket ibland bidrar till lite förvirring och ibland blir det någon slags filosofisk text över kärlek.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Boken kan i viss mån vara självbiografisk, det verkar som att Gulliksens egen ex-fru inte direkt uppskattar att bli skriven i romanform. Det får mig att tänka på Martina Haags skilsmässa från Erik Haag, och boken som hon vann Årets Bok för 2016, Det är något som inte stämmer. Det får mig att tänka på Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig och Horace Engdahls Den sista grisen, där i alla fall den förstnämnda boken definitivt är en kommentar till deras skilsmässa. En ganska besk kommentar, dessutom. Eller Taylor Swifts alla sånger, som sägs handla om hennes förhållanden.

Ärligt talat. Jag förstår att folk vill skriva berättelser om kärlek, om äktenskap som går i stöpet och all den smärta som uppstår. Jag förstår det, för det är trots allt så att ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa, om jag minns statistiken rätt. Men måste man göra det på ett så uppenbart sätt?

Jag får väl ta och läsa ut Geir Gulliksens roman, denna kommentar till skilsmässans förlovade land. Men det är tur att den är kort.

En smakebit på søndag: Tio över ett

En smakebit på søndag flyttar fr.o.m i dag från Flukten fra virkeligheten till Betraktninger – tanker om bøker, det blir Astrid Terese som tar över stafettpinnen från Mari. Men samma princip, en smakbit från boken du läser just nu, men inga spoilers! Vill du hitta fler smakbitar eller lämna länk till din egen, är det alltså hos Astrid Terese du gör det.

Jag läser just nu Ann-Helén Laestadius ungdomsbok Tio över ett från 2016, som hon vann  Augustpriset i barn- och ungdomskategorin 2016 för. Den handlar om tonårstjejen Maja, som bor i Kiruna. Hon är rädd för att stan ska kollapsa innan den hinner flytta pga gruvan – och hon vill egentligen inte flytta. Hennes pappa jobbar i gruvan och varje natt, tjugo över ett, spränger de nere i gruvan. Därför sätter Maja väckarklockan på 01:10 varje natt, för att se till att hon och hennes familj överlever gruvkollapsen – skulle den hända. Dessutom är hon rädd för vad flytten av Kiruna ska betyda för henne och hennes vänner.

Smakbiten kommer från sida 52, kapitel 11:

Det händer precis när jag ska sätta nyckeln i låset till vår ytterdörr. Det mullrar till och skakningen får mig att tappa nyckeln. Det faller ner i snön på trappan. Jag skriker till högt och gällt och slänger mig ner på alla fyra. Vad händer? Nu rasar det! Jag skriker igen. Det ekar snabbt bort mellan husen.

En väldigt fin bok! Har hunnit ungefär 80 sidor (av 260), så har kommit in i berättelsen. Tycker så synd om Maja, som verkligen är genuint rädd för att gruvan under Kiruna ska kollapsa. Ingen annan verkar förstå henne – inte hennes vän Julia, mormor Viveka eller hennes föräldrar. Och förutom gruvan oroar Maja sig för att hennes crush Albin ska bli förälskad i nån snygg handbollstjej.

Hoppas att ni har haft en trevlig helg!

 

Helgfrågan: Skriver du?

Det är fredag! Jag har haft en extremt lugn arbetsvecka, vilket är både skönt och lite underligt. Har passat på att läsa lite och sova ikapp, men trött är man ändå. Därför är det underbart att se sol och blå himmel i Lund idag. Själen blir lite lättare!

Just nu läser jag en Kindle ARC (Advanced Reader Copy) av en bok som släpps 21/11, nämligen Broken Moon av Sarah Beth Moore. Dystopian fantasy. Det märks att det är hennes debutbok, och att engelska inte är mitt modersmål. Den hade mått bra av att skalas ner lite i beskrivningarna, just nu är det lite mycket show AND tell. Det är sällan jag kan konkret säga vad det är som stör mig, men här var det tyvärr ganska enkelt.

Det är dags att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna:

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om? (Bonusfråga: Har du börjat ”tjuvlyssna” på julmusik än? Någon favorit?)

Jag hör definitivt till skaran som vill skriva en egen bok. Jag har gjort flera försök och har den imaginära skrivbordslådan full av ungdomsmanus. Ett av dem kom tvåa i en skrivtävling för ett par år sen. Just nu handlar det mer om att hitta skrivglädjen och tiden att redigera och skriva om historien till något vettigt. En vacker dag … I år har jag varit fullt nöjd med att jobba och läsa andras böcker.

Jag brukar börja tjuvlyssna på julmusik redan från första november, men i år har jag ingen lust. Det får vänta till 1 december. Jag lyssnar inte på radio för tillfället, mer än Morgonekot, så jag får ingen julmusik där heller. Det enda jag har tjuvlyssnat på är Händels Messias, men det räknas inte riktigt, tycker jag, som den operasångerska jag är!

Tisdagsregn

Jag har fortfarande inte fått gjort något av det jag hade tänkt mig göra igår. Men å andra sidan spelar det ingen större roll just nu. Jag är ledig dagtid (och jobbar lite kvällar) under veckan, så det ska inte vara några problem att få saker gjorda. Det är ju inte stora saker, precis, så det ska nog bli tid över till lite vila och läsning. Och en och annan tekopp.

Idag, när vädret är otroligt grått och tråkigt och regnigt, gläds jag åt att jag hittade Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen på biblioteket och har tid att läsa den. Har inte läst något av årets Nobelpristagare innan. De första 60 sidorna (som jag har läst redan) får mig att tänka på Carson, butlern i Downton Abbey. Ganska mysigt. Och igår läste jag ut Höstdåd, och blev mycket överraskad av slutet. Bra bok, jag förstår varför Anders de la Motte har blivit en så populär författare.

Igår hände två stora saker. Det första, att Sverige gick vidare till fotbolls-VM efter en otroligt spännande match mot Italien, är väldigt trevligt. Det ska bli kul att se hur vi klarar oss i Ryssland sommaren 2018.

Det andra, att DN publicerade en lista på 653 operasångerskor i ett upprop mot sexism i operavärlden under taggen #visjungerut, är inte lika trevligt. Mitt namn står med på den listan. Det är nödvändigt att bryta tystnaden och tala om sånt som händer dagligen på våra arbetsplatser, både i Sverige och utomlands. Den är en fortsättning på #tystnadtagning (skådespelerskor) och #metoo som har exploderat under hösten. Ingen ska behöva utstå sexuella trakasserier, oavsett kön. Sök på #visjungerut för att ta del av alla de vittnesmål som mina fantastiska kollegor har lämnat.

 

När orken tryter

I fredags skrev jag om hur det enda jag orkade var att se skräp-tv och läsa. Det blev lite liknande resten av helgen, förutom att jag var tvungen att jobba lördag kväll och söndag eftermiddag. Jag läste ut Flora Banks förlorade minne av Emily Barr och var besviken, måste jag erkänna. Läser just nu Höstdåd av Anders de la Motte och är positivt överraskad. Det kan nog bli fler böcker av honom i framtiden.

Och vad var det som jag inte fick gjort i fredags som jag kan göra nu? Laga hål i ett linne, tvätta två tvättar. Slänga lite papper (som fortfarande ligger överallt i lägenheten). Bära upp lite grejer på vinden. Det kommer att gå hur bra som helst – när jag väl kommer igång.

Har funderat lite i helgen. Jag vet precis vad som håller på att hända. Jobbet, eller snarare stressen över två auditioner, håller på att ta knäcken på mig just nu efter en lång period av extremt mycket att göra. Jag jobbar kvällar och helger, ibland dagstid och kväll samma dag. Kalendern är så full att den svämmar över. Allting tycks hända i november i år. Jag struntade i NaNoWriMo – ärligt talat så fick blotta tanken på att skriva mig att vilja gråta, så jag tog ett snabbt beslut att det inte är något för mig i år. En annan gång, en annan idé. Kanske är NaNoWriMo inte något för mig längre.

Igår var jag så trött att när låset till ett armband gick sönder höll jag på att börja gråta. Det sitter i kroppen, jag stressar för mycket. Hjärnan orkar bara med att läsa och släpa sig igenom föreställningar som vi gjort flera gånger redan. Att lära nytt just nu är så segt. Kroppen vill inte.

Jag vet att jag borde stressa mindre. Träna mer. Men just nu tänker jag att jag tar en dag i taget resten av månaden. Känner efter och agerar därefter. Kanske blir det bättre. Sen är det december och i december lugnar allt ner sig markant. Då ska jag planera nya projekt i lugn och ro och bara njuta av julledigheten.

Och under tiden fortsätter jag att läsa och se på skräp-tv. Två av några få sätt som får kroppen att lugna ner sig lite.

Helgfrågan: Läser just nu

Idag är en sån där dag då jag vill hinna med en massa, men inte orkar mer än att läsa och se på skräp-tv. Det var likadant igår, men då skulle jag jobba på kvällen så det blev ändå lite gjort.

Och egentligen är det inget svårt som jag ska göra. Laga ett hål i ett linne, tvätta två tvättar, gå upp på vinden och sortera i ett par lådor, slänga papper, baka en kaka, laga mat, tömma diskmaskinen och sen se VM-kvalet mellan Sverige-Italien. Men det regnar. Det ligger papper överallt i min lägenhet. Mitt kök ser en smula kaosartat ut. Det går ingenting bra på tv. Jag har redan läst ut en bok i dag och påbörjat två nya. Skrivandet står still och jag funderar på om NaNoWriMo är något för mig i år, jag ligger 6 500 ord back och har ingen lust att plocka upp storyn. Vem vet, det är kanske inte meningen i år.

Jag får väl börja någonstans. Det regnar i alla fall inte på vinden. Men det är dags för Helgfrågan från Mias bokhörna:

Vad läser du nu? (Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?)

Just nu läser jag tre böcker. I bilen går Ninni Schulmans tredje bok i Hagfors-serien, Svara om du hör mig med Angela Kovács som uppläsare. (Riktigt bra serie, för övrigt.) På läsplattan har jag första boken om Harry Hole, nämligen Fladdermusmannen av Jo Nesbø. På soffbordet ligger Flora Banks förlorade minne av Emily Barr.

Igår läste jag ut Det flammande korset av Diana Gabaldon och kan bara konstatera att bok fem inte är den bästa i Outlander-serien. Tidigare idag läste jag ut Anna Janssons Kärleksdans i obalans, den tredje boken om Angelika och hennes frisörsalong på Gotland.  Den är bra, som resten av böckerna, men jag stör mig på sättet Jansson tar sig an ämnet bipoläritet. Jag kan inte förklara det, men det stör mig så mycket att jag faktiskt tycker att resten av boken är sämre på grund av det. Synd, för det är en bra serie! Jag väntar och ser om en eventuell fjärde bok gör den bra igen.

Vad jag gör i helgen? Jag har två föreställningar, ska städa lite, öva, läsa och träffa dejten. Det blir nog en fin balans av att göra allt och ingenting.

Hoppas att ni får en fin helg!

7 november, helt enkelt

Om jag var effektiv igår har jag varit ineffektiv idag! Har helst av allt velat ligga på soffan hela dagen, men man måste ju jobba lite också. Känns som om jag håller på att bli sjuk, är trött och seg i kroppen. Förr eller senare bryter det väl ut …

Lyssnade klart på Pojken som slutade gråta (Ninni Schulman, Hagfors #2) tidigare idag. Gick raka vägen över i tredje boken, Svara om du hör mig, eftersom den låg i bilen. Att lyssna på ljudböcker verkar vara enda sättet jag får läst på för tillfället, för det går ganska långsamt. Huvudet hänger inte riktigt med på en vanlig boksida.

Skrivandet ska vi inte tala om ens. Den berömda Second Week Blues har redan satt in, det känns som om jag inte kommer någonstans. Det lossnar väl snart, men det är segt just nu.