En smakebit på søndag: Döden på Nilen

Det är söndag! Vaknade kvart i nio och kände mig rastlös. Klockan är nu kvart i tio och det går en diskmaskin, jag dricker kaffe och har planerat veckans middagar med en inköpslista. Det blir handling i eftermiddag eller imorgon bitti, men det är skönt att ha gjort listan. Har alltid en smula ångest över att komma på middagar som fungerar i matlådor …

Ikväll är det sista avsnittet på Bron! Jag vet att det ligger ute på SVT play redan nu men jag och killen tänkte sätta oss och se det tillsammans. Så sjukt spännande, jag undrar hur det slutar?? Inga spoilers, tack, om ni redan sett det.

Det går segt med läsningen just nu, befinner mig i en liten svacka. Håller på med Steglitsan av Donna Tartt (eller snarare, den blänger åt mig från nattduksbordet) och Mafioso av Ray Celestin just nu och Mafioso är helt klart mer lättläst under rådande omständigheter. Men söndag betyder smakbit, så jag tänkte dela med mig av boken som jag ska påbörja så snart Mafioso är utläst. Bara 200 sidor kvar …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där finner du fler smakbitar och kan lämna en länk till din egen. Enda regeln är inga spoilers.

Jag har då tänkt mig att läsa Agatha Christies Döden på Nilen när jag är klar med Mafioso. Döden på Nilen publicerades på engelska 1937 (på svenska 1938) och är en av böckerna om Hercule Poirot. Jag älskar de nya omslag som har getts ut av Bookmark förlag i en slags jubileumsutgåva, i nyöversättning av Helen Ljungmark. Skulle vilja ha hela bokhyllan full av dem, för de är så vackra!

Från Bokus: Ett nygift, ungt par reser genom Orienten på sin smekmånad. Båtfärden utmed Nilen kunde ha varit en romantisk flykt från vardagen, men blir i stället en katt och råtta-lek när mannens rasande ex-flickvän envisas med att förfölja paret vart de än beger sig. Med på båten finns även detektiven Hercule Poirot. När ett mord begås ombord, ställs Poirot inför ett av sina svåraste fall någonsin.

Boken finns också på årets bokrea (på just Bokus) för 55 kr. Det finns också fler Agatha Christie-böcker från Bookmark Förlags utgivning, för den som är intresserad.

Smakbiten kommer från sida 9, bokens allra första sida:

Linnet Ridgeway!

”Det är hon!” sa mr Burnaby, värden på Three Crowns.

Han knuffade till sin kompanjon i sidan. De stod båda som två lantisar och glodde med uppspärrade ögon och halvöppen mun.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

De förjagade (recex)

Titel: De förjagade

Författare: Mikael Strömberg

Antal sidor: 303

Förlag: Lind & Co.

År: 2017

Genre: skräck

Betyg: 2,5/5

Från Bokus: I december 1917 skickas en grupp svenska soldater till en utpost i Norrbotten, där en hemlig transaktion med Ryssland ska äga rum nära gränsen till Finland. Vid ankomsten upptäcker de dessvärre att uppdraget inte tycks vara av fredlig karaktär. Någonting allvarligt har hänt i lägret. De finner spår som visar tecken på strid.
Isolerade och ansatta av meterdjup snö, sträng kyla och evigt nattmörker, står de nu inför ett okänt hot. (Hos Bokus kan du även provläsa prologen.)

---

Jag fick den här som ett recensionsex av Lind & Co., efter förfrågan av Strömberg själv om jag ville läsa den. Jag sa ärligt att skräck inte är min typ av bok men att jag gärna gav den en chans, eftersom den lät väldigt spännande. Gick in med öppet sinne och hoppades att jag skulle bli glatt överraskad.

Måste börja med att konstatera att skräck verkligen inte är min genre. Jag läste den på dagen, för att slippa vara mörkrädd på kvällen när jag ska sova. Hatar egentligen att bli skrämd, men det gav mig också en chans att analysera den lite mer. Språket är korta meningar, ibland lite för korta. Det ska väl vara kärnfullt, men det stör lite grann i början. Hade gärna fått lite mer personbeskrivningar, och – ärligt talat – en lista över personer och vilken rang de har hade inte skadat. Det växlar mellan rang, förnamn och efternamn hela tiden och är inte speciellt lätt att hålla reda på. Även om det finns vad jag upplever som en slags huvudperson, Linus Wickman, växlar även berättarperspektivet fram och tillbaka ofta.

Strömberg har däremot verkligen lyckats med kylan och obehaget. Vissa av personerna får jag lust att slå till hårt. Huruvida man köper storyn eller inte och vilka de förjagade är, det är upp till var och en. Jag måste erkänna att jag inte köper det, vilket gör mig skeptisk till resten. Det finns bara en enda kvinna i boken, och det stör mig en smula. Speciellt hennes bakgrundshistoria.

Generellt kan man väl säga att detta är en kort bok (303 sidor) som hade mått bra av att räta ut lite frågetecken gällande story och ”varför”. Och gärna lite utfyllnad här och var. Om man gillar skräck kanske den blir bättre, men för mig blir det tyvärr bara 2,5/5 i betyg (någonstans mellan ok och bra, alltså).

Sköna maj, välkommen! + jerka

Äntligen är vi inne i maj! Sköna maj, välkommen! Förhoppningsvis blir det varmare snart. 

Idag kurerar jag min ömma hals med Friends på Netflix och kaffe i mängder, uppblandat med Vargarnas tid av Elisabet Nemert och Instagram. Tänker släpa mig in i stan för att se studentsångarna sjunga på trappan ikväll kl 18, för det har jag inte haft tillfälle att göra de senaste typ 15 åren. Så skit i kylan, här ska det vara lundensiskt ut i fingertopparna!

Men det sköna med långhelg är ju att man kan svara på Annikas bokbloggsjerka även på en måndag. Veckans fråga kommer med en utlottning, se mer på Annikas sida. 

Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Finns det någon som kan svara på den frågan?? Så svårt! Jag gillade verkligen Rabén & Sjögren när jag var yngre, det är också ett förlag jag själv skulle vilja tillhöra någon gång. Älskar deras ungdomsutgivning. Många av mina favoritböcker har getts ut på Rabén & Sjögren. Jag gillar Opal, och framför allt nya imprint-förlaget Vox by Opal, som är Opals barn- och ungdomsförlag. Märker ni en trend här? Sedan gillar jag LavenderLit också. 

Det finns många fantastiska förlag i Sverige, men jag läser mycket på engelska så många av förlagen jag läser av kommer från andra länder. Jag försöker variera mig så mycket som möjligt, så jag verkar läsa lite all over the place. Ska bli kul att sammanställa årets läsning i december och se om något förlag ligger i ledningen. 

Hoppas att ni alla har en trevlig 1a maj!

Helgfrågan: Oh, the hype!

Det är ÄNTLIGEN TORSDAG! Jag har en jobbvecka som innebär lite extra långa dagar. Att åka hemifrån 08.45 och komma hem 23:30 två dagar på raken och sen jobba 10-15 får den sista dagen att framstå som rena rama mordet, trots att det i vanliga fall är lyx med 10-15. Men mars, april och maj är alltid intensiva månader för min bransch, så jag är van. Men tröttheten. Den blir man aldrig van vid. Och tur är väl ändå det.

I april månad har jag hunnit läsa hela 15 böcker, och det lär väl bli 16 eller kanske 17 innan månaden tar slut. I vanliga fall försöker jag låna böcker på biblioteket. Jag får aldrig recensionsexemplar, vilket kan bero på att jag sällan recenserar böcker. Vilket är synd, för vem hade tackat nej till en bok mot en recension?

Men det leder mig till helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?

Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.

Jag tror att förlagen vinner precis det som de vill ha när de ger ut recensionsexemplar – medial uppmärksamhet. Det är ju trots allt ren marknadsföring – för en relativt liten summa får de ut författarens namn och verk på internet, såsom bloggar, Instagram osv. Eftersom fler och fler förlag använder sociala nätverk (till och med Svenska Akademien har ett Instagram-konto!) för att stärka sin position på marknaden, innebär det att så snart någon lägger upp en bild på Instagram där bokens titel och/eller författarnamn syns, blir det gratis reklam. Genom att regelbundet skicka recensionsexemplar till de stora bokbloggarna eller Instagram-användarna som bookstagrammar (alltså bokbloggar på Instagram), ser förlaget till att hela tiden få ut sin nyare utgivning på den potentiella marknaden.

Jag måste erkänna att sedan jag började bokblogga 2011 och bookstagramma 2016 har köpt/läst fler böcker än någonsin, och att mina val har påverkats av andras åsikter. Jag älskar Instagram av den anledningen – med en bild eller flera och några ord kan en person påverka och inspirera mig till att hitta den där perfekta boken att läsa.

För några år sen fick jag Simona Ahrnstedts senaste bok i brevlådan, komplett med signatur och allt. Jag fattade ingenting, tills jag på bloggen lade ut ett stort frågetecken. Det visade sig att Simona själv hade skickat mig en bok, för att hon gillade min blogg. Det har sedan lett till att jag har köpt och läst alla hennes böcker, och hela tiden håller ett öga på hennes utgivning. Det var ju ett smart sätt att hitta läsare – och jag är glad!

Kan dock inte komma på en bok … kanske Miniatyrmakaren av Jessie Burton eller kanske Kemisten av Stephenie Meyer. Jag undrar om Kemisten hade sålt lika bra om den inte hade kablats ut i sociala medier som Instagram … fast kanske just Kemisten säljs på grund av vem författaren är?

Bokrelease för Löftet!

I går (lördag) var jag på bokrelease i Malmö. Det är Mari Åberg som släppte sin andra roman, Löftet, i fredags (5/9) och därför bjöd in till fest. Jag var på ett liknande event ifjol, när Mari släppte sin första bok, Och kvar stod en röd resväska, och hade supertrevligt. Därför kunde jag inte låta bli att åka över till Malmö när Mari nu bjöd in till fest för bok nummer 2. 

Köp boken här! 

 

Första boken Och kvar stod en röd resväska var en fin och lågmäld debut, och jag hoppas att Löftet är minst lika bra! Återkommer med recension för båda böckerna (upptäckte att jag inte hade recenserat den första tidigare). Den första boken är utgiven på egna förlaget, Andrarum förlag, medan uppföljaren ges ut på hybridförlaget LAVA förlag. Förlagschefen för LAVA, Kristina Svensson, var med på festen. 

Förutom Maris man, Stefan Åberg, som också är författare, satt det flera författare till bords på mingelfesten. Bland annat Anna Karolina, som i dagarna kommer ut med sin debutbok Stöld av babian på Norstedts förlag. Anna var jättetrevlig att prata med och jag önskar henne all lycka med releasen. Jag kommer helt säkert att läsa hennes debut, för den lät jättespännande. 

Där satt också Malin Johansson, författaren till Kär lek? och vars blogg jag läser. Jag blev så paff när jag insåg vem det var jag satt till bords med att jag utbrast ”Nämen, är det DU?” och så fick vi pratat en stund. Supertrevlig även hon, och jag måste se till att läsa Kär lek? snart. 

Allt som allt var det en väldigt lyckad releasefest (tyckte i alla fall gästerna, jag är säker på att Mari håller med) och jag har fått tillbaka lite vilja att redigera. Att sitta där bland alla författare fick mig att inse att jag vill minsann också! 😀

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek

 Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek: Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek är romanen som Lena Andersson fick Augustpriset 2013 för. Den har utgivits på Natur & Kultur 2013. Jag har läst den inbunden (206 sidor). Betyg: 2/5

”Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.

I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen – utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.”

från Natur & Kulturs hemsida

Augustprisets motivering:
”Subjekt, predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull inre grammatik. Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek där Ester och Hugo möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens systematiska självbedrägeri.”

Varför jag plockade upp den här boken: Jag tyckte att titeln var vacker och att den verkade intressant. Lite kort, kanske, men ändå. Jag har fått den rekommenderad av ett par olika kompisar och tyckte att jag fick väl läsa den då.

Motivering till betyget: Betyget blir 2 av 5, och enda anledningen till varför jag recenserar den här boken överhuvudtaget är för att detta inte är min stil alls, men det kan mycket väl vara någon annans stil.

Och varför? Boken känns krystad. Språket är omständigt, det tar mig orimligt lång tid att läsa en sida. Jag förstår att Ester är förälskad, men vad sjutton är hon förälskad i? Hugo framstår som en riktig skitstövel och jag kan inte se vad det är som lockar henne. I kombination med att Ester framstår som än mänsklig och förälskad, än totalt omänsklig och emotionellt avstängd, blir den här boken en berg-och-dal-bana utan dess like. Och inte på det positiva sättet.

Jag läste en intervju med Lena Andersson där hon berättade att hon kokte ner meningarna till dess essens och att hon först med denna bok tyckte att läsarna förstod vad hon menade. Att hennes andra verk är för komplicerade för läsarna.

Det kan jag hålla med om. Jag skulle vilja säga att hon har tappat mig totalt. Kommer nog inte att läsa något mer av Andersson – någonsin.

 

 

Blogg100 #100: En smakebit på søndag: Lex Limbo

Detta är det sista inlägget i Blogg100! Jag måste erkänna att jag har tvivlat då och då, men nu är det gjort! 100 inlägg på 100 dagar. Aldrig mer, säger jag bara. Det känns som om det har blivit en del struntinlägg under de 100 dagarna. Å andra sidan känns det också som om jag har fått skrivit om en del saker som jag kanske normalt inte hade tagit upp (ex plus size, val till EU-parlamentet). Inget ont som inte för något gott med sig!

---

 

Det är söndag, och vad vore en söndag utan en smakbit? En smakebit på søndag kommer från den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som drivs av Mari Høe.  Det går ut på att du delar med dig en bit ur boken du läser just nu. OBS: Inga spoilers!

 Jag har tänkt läsa Eva-Lisa Dezmins debutroman Lex Limbo sedan den kom ut 2013 på Litet förlag. Omslaget är skitsnyggt och jag har tyckt att den verkar superspännande. Nu har jag äntligen tagit tag i mig själv och läst den. Recension följer senare, men först en smakbit!

Den är hämtad från s. 44, när huvudpersonerna Olivia och Jesse träffar varandra för första gången.

”Finner du det där intressant?”

Rösten kom från någon som stannat alldeles bredvid henne och hon ryckte till och såg upp från tidningen. Hon backade några steg för att kunna se honom bättre. Det var ingen bekant. Hon kunde inte ens erinra sig att hon någonsin sett honom och hon skulle ha reagerat om hon gjort det.

Som sagt, recension följer! Än så länge lite delade meningar …

Recension: Simona Ahrnstedt – De skandalösa

(Precis som med gårdagens inlägg har jag läst boken för några veckor sedan men inte hunnit skriva en recension förrän nu.)

De skandalösa är Simona Ahrnstedts tredje bok i serien om slottet Wadenstierna. Boken utkom på Damm förlag tidigare i våras (2013). Böckerna kan läsas fristående. Betyg: 5 av 5.

Köp den här och läs mer om Simona Ahrnstedt här.

 

(Bild och baksidetext lånad från Adlibris.)

Året är 1685, barockens och stormaktens tid. Platsen är Wadenstierna, Sveriges mest praktfulla slott. Den syndigt attraktive greve Gabriel Gripklo har återvänt till hemlandet efter många år till havs. Med sig har han det svartaste av rykten. Det sägs att han inte har några skrupler vare sig det gäller sex, kvinnor eller andra nöjen. Nu letar han efter en hustru.
Fröken Magdalena Swärd är den eviga ungmön. Bildad men utblottad. Bedragen, skandaliserad och på ruinens brant tvingas hon att acceptera en anställning som sällskapsdam åt en ung friherrinna som planerar att snärja greven.
Med sin vassa tunga och strikta klädsel står Magdalena för allt som Gabriel ogillar hos kvinnor. Den dekadente greven representerar i sin tur allt det hon föraktar hos män. Men en avslöjad hemlighet, ett nattligt möte och ett galet vad leder till en passionerad och allt mer skandalös romans.

 

Jag fick De skandalösa med posten strax före midsommar, en liten gåva av Simona själv. Det gjorde den här boken lite mer speciell för mig, speciellt eftersom jag älskat de två första böckerna och verkligen, verkligen fick anstränga mig för att inte läsa den här boken på ett dygn. Jag lyckades dra ner det till tre dagar, men det var svårt. Jag älskar boken, historien, den känns levande. Den påminner mer om hennes debutroman i historien och det känns som om stilen sitter säkert vid det här laget.

Däremot fanns det saker i den här romanen som borde sänka betyget lite. Det är inget med språket, eller historien, eller något sådant. Nej, det är korrekturläsningen. Det saknas punkter, det saknas ord, det saknas bokstäver i ord. Det är slarvigt läst och jag, som har så svårt att överse sådant, blir galen på det. Hemskt ledsen, men det finns för många fel för att det ska vara helt okej. Trist att en sådan sak ska störa ett annars fantastiskt manus.

Men: snälla, rara, sötaste Simona. Det står på din hemsida att nästa bok planeras släppas 2014. Du kan inte ta bort ordet ”planeras” och byta ut det med ett ”kommer garanterat att släppas” 2014? För jag väntar redan otåligt.

Hälsningar,

ett stort fan (som ser att du ger kurser i romance och blir så sugen på att anmäla sig till en av dem fastän hon inte har tid…)

 

Recension: Simona Ahrnstedt – Betvingade

(Nu var det någon vecka sedan jag läste romanen, men jag har inte hunnit skriva en recension så här kommer den.)

Betvingade är alltså Simona Ahrnstedts andra bok i serien om Wadenstierna slott, den här gången är handlingen förlagd till 1349. Böckerna kan läsas fristående. Utgiven 2012 på Damm förlag. Betyg: 5 av 5.

Köp den här och läs mer om Simona Ahrnstedt här.

 (Baksidetext och bild lånad från Adlibris.)

En påtvingad relation mer passionerad än de kunnat ana.

Sverige 1349
En medeltid som du aldrig mött den förut.

En egensinnig kvinna
Illiana Henriksdotter. Hårt hållen och strängt fostrad. En intelligent ung kvinna av hög börd, skicklig på alla de örter som helar och dödar.

En ärrad krigare
Markus Järv. Räddad från död och tortyr som barn, traumatiserad och brutal som vuxen. Riddare och kungens närmaste man.

En passionerad resa
Olika som natt och dag, är Illiana och Markus bara överens om en sak: De vill inte ha med varandra att göra. Men ödet vill annorlunda och tillsammans tvingas de ut på en resa fylld av mod, återhållen åtrå och en livsfarlig fiende ur det förflutna. 

Precis som med Överenskommelser, Simona Ahrnstedts debutroman från 2010, har jag slukat den här godbiten på två-tre dagar, trots att jag försökte övertala mig själv att spara den till mörkare tider. Men jag var så nyfiken på den, dels för att jag älskade Överenskommelser men också för att jag länge har tyckt att den påminner om en av mina favoritböcker of all times, nämligen Kaari Utrios Min älskade falk från 2000.  Det finns många drag i Betvingade som påminner om Min älskade falk, men det gör snarare att jag tycker ännu mer om den. Trots likheterna är detta en roman som står helt för sig själv, en roman som driver sig själv framåt och slutet är osäkert ända fram till den sista skälvande sidan. En riktig bladvändare.

Betyget blir ju föga förvånande 5 av 5. Och vilken tur för mig att det finns en bok till att sätta tänderna i. 🙂

En smakebit på søndag: Och kvar stod en röd resväska

 

För första gången på väldigt, väldigt länge tänkte jag göra En smakebit på søndag som Annika rekommenderat och som kommer härifrån, en norsk blogg som heter Flukten fra virkeligheten. Det går ut på att man varje söndag ger sina läsare ett smakprov från den roman du just nu läser. Eftersom mitt läsande har legat nere ett långt tag har jag heller inte haft något att tipsa om, men nu tänkte jag ta mig själv i kragen och ge er ett tips. 🙂

Hanna stod som förstenad med huvudet böjt bakåt mot det öppna fönstret. Hon kunde känna av den onaturliga böjningen i nacken, det stramade, gjort ont rent av. Hon hade hört vad som sades, men kunde bara inte förstå innebörden. Orden fanns där i luften, gjorde den svårt att andas. Den fräna lukten av vår började fräta i hennes näsborrar. Den luktade som av gamla spyor och gjorde henne illamående.

– Förstår du inte vad jag säger, jag vill inte ha dig här längre och det vill inte din far heller. Han skall få nya barn nu. Han kommer inte att leta efter dig.

Apans röst hade gått upp i falsett. Fönstret stängdes med en skräll. 

Det här citatet kommer från sida 69 i romanen Och kvar stod en röd resväska, skriven av Mari Åberg och utkommen på Andra rum förlag i år (2013). Den är superbra! Du kan läsa mer om den och Mari här.

Ja, jag vill bli utgiven. Göra jobbet själv, säger du? Kanske…

Det där med att publicera själv. Jag har en vän som har gjort det, startat eget förlag och publicerat själv. Som inte ger sig, som gör reklam för boken och för sig själv överallt. Som orkar. Sen har jag en annan vän, som har publicerat via Recito förlag, litenupplaga.se. Hon har också en enorm drivkraft. Kan själv, gör själv. Vägrar låta sig bli nedtryckt i skorna.

Jag ser upp till sådana människor. Som orkar. Som vill så fruktansvärt mycket att de gör något åt saken. Jag är inte sådan. Inte riktigt, i alla fall. Jag tror att det är enklare för mig att gå genom ett förlag, att ha någon som säger åt mig vad som ska ske. Jag vet inte om jag är stark nog för att kunna ge ut på egen hand. Jag blir snart 25, jag borde ha tillräckligt på fötterna för att klara av det, men allt det ekonomiska, all marknadsföring med mera … jag blir mörkrädd bara jag tänker på det. Jag är bra på att marknadsföra min sång, men mitt skrivande? … inte så bra.

Hur ska man gå till väga? Handlar det bara om att ha skygglappar och inte bry sig om vad andra säger utan köra på i alla fall? Hjälp! Hur gör man?

(Säger författaren som inte är färdig med sitt manus ännu …)

 

Rec.ex?

I dag fick jag ett bokpaket från Forma förlag till min svenska adress. Först blev jag otroligt förvirrad. Vad i hela friden? Jag har inte beställt något (och det kommer inte från Adlibris eller något) och i paketet fanns heller inte någon förklaring på varför. Jag har inte varit med i någon tävling. It didn’t make sense. Tills jag öppnade boken och det stod ”Trevlig läsning! /Simona” och då kopplade jag.

Boken är Simona Ahrnstedts senaste, ”De skandalösa” och måste uppenbarligen vara ett recensionsexemplar. Det ska bli så spännande att läsa den och skriva en recension. Detta är första gången jag får ett rec.ex. Vad innebär detta? Jag är fortfarande förvirrad, men superglad. Nu har jag en bok att läsa i midsommar. 🙂