Blogg100 #91: Vemodigt

I dag har jag sagt hejdå till klasskompisar som jag har haft i ett år, många av dem har jag känt i fyra år. De är färdiga med sin utbildning och ska ut i stora vida världen. Det är sorgligt, ja, vemodigt, till och med, men ganska fint också. Jag kommer ju att se många av dem nästa år, även om det blir spritt.

Själv känner jag mig lite ute ur bilden, det brukar bli så. Ibland behöver jag stänga av och ladda om. Nu har jag delar av sommaren till det. Få se om inte ett rejält pass i övningsrummet kan råda bot på den plötsliga känslan av ensamhet…

God natt på er, allihop!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s