Blogg100 #9: När andras drömmar krossas

Den här helgen har varit otroligt tung. Jag har sett vänner bli besvikna, några lyckliga och ganska många otroligt ledsna. Det har varit auditions till min skola och min klass har varit ansvariga för allt det praktiska. Det har gått bra, i alla fall vår uppgift. Men idag, när vi är inne på fjärde 16-timmarsdagen på raken, är det alltså svårt att hålla tröttheten och känslorna i styr. Vänner har blivit så ledsna. Vad ska man säga? Man kan ju bara säga ”Jag beklagar” och gå vidare. Vara en axel att gråta mot.
För ett år sen var det min klass som satt där, vi som väntade. Det går inte en dag utan att jag tänker på det och på hur tacksam jag är som blev en av de sju som togs in på skolan. Det är en sjuk situation, egentligen, så mycket känslor.

Men nu – när jag är hemma om en timme – ska jag sova. Imorgon är en ny vecka. Nya chanser. Låt oss alla gå in i den nya veckan med tacksamhet och ett leende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s