Lyxig torsdag

”I dag bröt jag en nagel.”

Jepp. Så hade det här inlägget låtit om jag inte hade gått utanför dörren idag. Men tack och lov hade jag en härlig dag med massa trevliga saker. Till exempel var jag ute på Operaen och såg en examensföreställning, 2 1/2 timme lång. Efter det blev det en rask promenad upp och nerför Strøget några vändor för att hitta saker till bachelorkonserten. Det blev bland annat en väldigt neutral men glansig svart sjal, lite sommarkläder på H&M, ett nytt puder (mitt gamla slog i badrumsgolvet häromdagen och blev … eh, ja, puder), försökt hitta en födelsedagspresent till lillsyrran (som inte är så liten längre, hon blir 16!) och njutit av majsolen. 🙂

Men! För ett par veckor sedan fick jag mejl av en gammal läsare. Hon hade upptäckt att jag plockat bort 1an-4an på Kapitel1 och ville läsa manuset. Jag ska kanske förklara. Tjejen heter Pauline och vi ”möttes” 2009 på Kapitel1.ses forum. Hon läste Och sedan föll regnet, 2an alltså, och tyckte om den. Hon har gett kommentarer om mycket och har varit ett bollplank. Flera gånger de senaste åren har hon undrat om jag inte ska ge ut serien. Eftersom jag tänkte att jag skulle redigera alltihop tog jag ner det från nätet, och nu ville hon läsa. Jag skickade iväg en gigantisk pdf-fil med ett villkor: att hon skulle hålla utkik efter olika saker i manuset. Och igår slängde jag iväg en fråga som jag har tänkt på länge. En person i manuset som jag inte tycker om att skriva, som inte spelar någon roll för handlingen egentligen. Eftersom Pauline tyckte samma sak har jag beslutat mig för att ta bort personen.

Pauline är en sån där driven människa, en sån där som jag verkligen beundrar. Hon har skrivit flera böcker och har gett ut dem själv via Recito förlag och Litenupplaga.se. Hon redigerar manus och gör nya versioner, spelar teater, gör filmer, gör auditions… det finns ingen ände på vad hon klarar. Det är kul att se att det går bra för henne, hon får sålt böcker och hjälper folk att få upp ögonen för personer med funktionshinder. Läs mer om Pauline här.

Pauline får mig alltid att känna mig som världens största författare. Tänk vad lite uppmuntran kan göra! Bara för att vi pratade om manuset på Facebook började jag skriva på 4an igen. 700 ord. Inte mycket, men en start. 🙂

Och i dag fick jag ett brev från Dansk Skuespillerforbund. Tydligen tycker de att jag ska bli medlem eftersom jag har kommit in på Operaakademiet. Hrm. Värt att undersöka?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s