Post-premiär

Äntligen! (Får man säga så?) Igår kväll hade vi (Operaakademiet) premiär på vårt förstaårsprojekt, ”Hvis tårer var guld”. Det har varit en lång process med en månads hårt arbete och innan dess två månaders förberedelse. Men igår smällde det, och vi firade med champagne och chips efteråt. Som alltid fanns det saker som kunde ha gjorts bättre, men jag är j*vligt stolt över min klass som har lyckats skapa en så omväxlande föreställning.

Jag trodde att det var en stel föreställning jag skulle få se. Jag var inte alls beredd på det här. Ni var skitbra!

Citatet är från en kompis som var inne och såg premiären. Man blir ju så glad! Jag och ovan nämnda killkompis tog en öl efteråt. Han är en sån där människa som jag blir glad av att vara runt omkring. Den typen av människor (sådana som kan lysa upp ett rum genom att bara vara där) är sällsynta och man ska vara tacksam och försiktig med dem man har. Och man ska berätta för dem hur fina de är. 

Så, med det har jag landat i min egen kropp igen efter vad som känns som en hel evighet. Vi har två föreställningar kvar (i kväll och i morgon) och på söndag är det alltså jag som landar i soffan framför den mest hjärndöda film jag kan hitta i min samling. Möjligtvis slänger jag in en pizza i mixen också. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s