En smakebit på søndag: Den sista sommaren i Cornwall

Plötsligt var det sista semesterdagen, och det har regnat. Tog en tur till lokala shoppingcentret för att köpa en regnjacka, men där var lika mycket folk som vanligt en lönehelg. Inte konstigt att coronaviruset fortfarande sprids. Åkte därifrån med oförrättat ärende.

Imorgon börjar jag alltså jobba för första gången sedan mars. Ska bli skönt att ha ett schema, men det känns som att vi ändå kommer att jobba extremt lite och i mycket små grupper eftersom vi tillhör en arbetsgrupp med hög smittorisk. Oavsett är det bättre än att sitta hemma och bli deprimerad.

Jag har inte läst så mycket den senaste veckan, beror väl mest på att jag läser tegelstenar för tillfället och att hjärnan inte har hängt med. Har ingen bra ljudbok i gång för tillfället heller. Men jag har redan passerat 150 böcker för i år, så förhoppningsvis ska jag nå 200+ böcker under 2020. Drömmen vore 250.

En smakebit på søndag anordnas idag av Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta andra smakbitar och lämna länk till din egen.

Jag läser Den sista sommaren i Cornwall av Liz Fenwick.

Från Adlibris: Författaren och historikern Hebe är 53 år gammal när hon får beskedet att hon lider av Alzheimers sjukdom och att sjukdomen dessutom är långt framskriden. När Hellwyn House i Cornwall bjuds ut till försäljning inser Hebe att hon måste fly London, köpa den gamla herrgården och tillbringa sina sista dagar där. Hebe erbjuder sin systerdotter Lucy att komma med för att hjälpa till med upprustningen av Hellwyn House i förhoppningen om att Lucy också ska ta hand om henne. Lucy tackar ja till erbjudandet eftersom hon hamnat på tabloidpressens alla förstasidor sedan hennes kärleksaffär med den gifte Labourpolitikern Ed blivit känd och hon är i stort behov av en tillflykt. Tillsammans hjälps de två kvinnorna åt att hantera varsin livssituation och en vänskap uppstår mellan dem. Lucy upptäcker att hon trivs väldigt bra med att vara avskuren från innekretsarna i London medan Hebe alltmer lever på sina minnen från den sista sommaren med sin tio år yngre älskare, då hon fortfarande var fullt fungerande.

Smakbiten kommer från kapitel 9:

Lucy

30 september 2016

Hon borde tycka att utsikten var vacker. Med den del av hjärnan som tänkte logiskt (och vad de än ansåg i hennes familj hade hon en hjärna som tänkte logiskt) visste hon att landskapet var hänförande. Fotografen i henne såg den blå himlen, det ännu blåare havet och Devons röda sand. Men snart skulle tåget korsa floden Tamar och fara in i Cornwall och då skulle det blir svårare att andas. Redan nu höll strupen på att snöras ihop så att det var svårt att få luft. Panik.

Upplägget (varannat kapitel mellan Hebe och Lucy och med Hebes tillbakablickar) funkar inte riktigt för mig. Väntar liksom på att berättelsen ska börja. Kan bero på att Hebes kapitel är sprängfyllda med poesi, det gör läsningen lite långsam. Vi får hoppas att den tar fart snart.

Trevlig söndag!