Blogg100 #19: Friends och näthatet

Den här veckan släppte organisationen Friends sin årliga rapport om näthat. Friends grundades 1997 av Sara Damber. Hon var själv ett offer för mobbning men en jämnårig elev steg fram och fick de andra eleverna att sluta med mobbningen.  Händelsen har varit med till att bli en del av Friends tro på elevdelaktighet.

Från deras hemsida:

Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. Vi utbildar och stödjer skolor, förskolor och idrottsföreningar i hela landet. Vår vision är ett samhälle där barn och unga växer upp i trygghet och jämlikhet.

Friends bygger på konceptet att ett enkelt ”hej” kan göra skillnad. Något jag verkligen, verkligen tror på. Det finns inget värre än att känna sig totalt osynlig. Ett litet ”hej” kan betyda skillnaden mellan liv och död. Säg HEJ till någon i dag!

1013934596958667005502681875265n

Om nätrapporten som släpptes i går sägs detta, ganska deprimerande, resultat:

I rapporten har vi undersökt erfarenheten av kränkningar via mobil, dator och surfplatta bland barn och unga i åldern 10 till 16 år i Sverige.

Resultaten i rapporten visar att var tredje ung har blivit kränkt minst någon gång under det senaste året och Facebook är den plats där flest har blivit kränkta.

Mest utsatta är tjejer i åldern 13-16 år som spenderar största delen av sin uppkopplade tid i sociala medier.

Rapporten är ett samarbete mellan Friends och Symantec och baseras på en SIFO-undersökning där över 1070 barn och unga har svarat på frågor om deras erfarenhet av kränkningar via mobil, dator och surfplatta.

Var vill jag nu komma med detta? Förutom, så klart, att mobbning är förfärligt, vill jag uppmana alla att läsa rapporten. Det är ett skrämmande resultat och jag vet tyvärr alltför väl hur mobbning känns.

Jag blev mobbad under hela grundskolan och mådde inte alltför bra i slutet av nian. Det ironiska i det hela var att jag var kompisstödjare, alltså en elev som andra elever skulle komma och prata med om de blev mobbade eller kände sig kränkta på något vis. Dock var det aldrig någon som jag kunde prata med.  (Detta var innan kompisstödjare utbildades som de görs i dag.) Jag blev mobbad inför hela nian och det slutade med att jag fick en offentlig ursäkt i form av ett kort som alla elever hade skrivit under på. Sämsta ursäkten någonsin. Jag har sparat det av någon anledning och hittade det bland mina saker i mitt flickrum. Jag kände mig lite så här:

Oavsett vad mobbningen gjorde till mig och mina grundskoleår så förde den något gott med sig. Jag skrev den första romanen i min ungdomsserie Och sedan föll regnet, nämligen Bara för Terese. Och jag insåg att jag kan göra vad som helst, bara så länge jag rätar på ryggen. (Lite som Tess också inser det till slut.)

Jag är starkt emot mobbning och skulle gärna vilja jobba med Friends någon gång. De gör ett fantastiskt arbete! Varje krona som vi donerar använder de för att göra skillnad i våra skolor. Och hör ni?

1622865_722174637817237_751403809_n

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s