Helgfrågan: Julpynt

Det är snart första december, som de flesta säkert är medvetna om. Just nu är det Thanksgiving i USA, det enda sättet jag har utnyttjat Black Friday (idag, 24 november) på är att beställa julklapp till ett billigare pris och dessutom köpt ett nytt täcke. Inget som jag inte skulle ha köpt annars, så på så sätt har jag utnyttjat rabatten utan att köpa något onödigt.

Jag har börjat lyssna på bok 4 i Hagfors-serien av Ninni Schulman, nämligen Vår egen lilla hemlighet. Jag gillar verkligen Schulmans böcker, de är underbara böcker för pendling! Man vill bara fortsätta köra bil! Samtidigt läser jag Mattias Edvardssons En nästan sann historia, den har inte fångat mig på samma sätt men är helt okej. Vi får se hur den fortsätter.

fotoflexer_photo4

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du ”julpynta” bloggen? Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Jag håller lite på julpyntet ett tag till (i hemmet, i alla fall), men på bloggen brukar jag byta lite färger osv. Det blir snöfall, som WordPress har som en widget. Ingen kalender, jag prövade det några år men det tar för mycket tid. Men ni som orkar, wow! Ni är så duktiga!

I helgen ska jag jobba, jobba och städa. Lämna tillbaka lite böcker på bibblan, se en film eller två, städa lite, laga god mat, öva och förbereda mig inför 04:11-tåget mot Stockholm på måndag morgon. Jag är INTE morgonmänniska, jag säger bara det. Så det blir en helt vanlig helg för min del (förutom 04:11-tåget mot Stockholm på måndag, då). Redan nästa helg (eller vecka, egentligen) kickar jag igång julen och alla förberedelser. 🙂

Hoppas att ni får en trevlig helg!

Läsmål 2017

Jag läste nyss ut Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen, det blev bok 131 för i år i min Goodreads-utmaning. Nu är ju november snart slut (bara en vecka kvar) och då är det dags att börja fundera på decemberläsningen. Jag har en del böcker som jag vill läsa innan nyårsafton, och tack och lov har jag alla böckerna utom en hemma i hyllan!

Jag har tänkt mig försöka läsa 150 böcker, bara för att jag har läst 131 redan och november inte ens är över. 19 böcker på strax över fem veckor, det är väl görligt? Speciellt när december är ganska lugn och trevlig. 🙂 Om inte, så är jag väldigt nöjd med 140. Det är ”bara” nio böcker dit.

Vad jag ska läsa då? Jo, jag ska försöka läsa klart läsutmaningen (saknar 8 böcker i varierande genrer), läsa Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst, samt en julklassiker (A Christmas Carol), nummer 6 i Outlander-serien (Snö och aska), den sista ljudboken i Ninni Schulmans Hagfors-serie (Välkommen hem), och så lite andra böcker som råkar komma i min väg på biblioteket. Ni vet, som det brukar vara.

Jag har hela tiden böcker att hämta ut på biblioteket, jag hinner nästan inte läsa alla! Igår fick jag ett sms om att kunna hämta ut Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom, en bok som jag har sett så mycket av på Instagram och på bloggar lite varstans. Snart dags att läsa!

På måndag ska jag sitta på ett X2000-tåg till och från Stockholm. Hoppas på att få läst lite i Anna Jakobsson Lunds senaste bok, Equilibrium, och få druckit lite kaffe. Det blir ju ändå några timmar på tåget!

Och! Igår var jag på Royal Arena i Köpenhamn och såg Queen + Adam Lambert live. Det var en födelsedagspresent till dejten, och vilken underbar konsert det var! Idag är jag helt slut, sov som en sten hela natten. Det var en så trevlig kväll! Men jag är glad att jag hade öronproppar, för volymen var verkligen inte att leka med!

Berättelse om ett äktenskap

Berättelse om ett äktenskap heter den kortroman av norrmannen Geir Gulliksen som utkom på Weyler förlag under 2016. Jag föll för omslaget och tänkte att den verkade väldigt intressant. Titeln var ganska lockande också. Bildresultat för berättelse om ett äktenskap

Det som slår mig mest, ca 70 sidor in, är att det är en väldig tur att boken bara är 175 sidor lång, för det här är inte vad jag hade väntat mig. Boken handlar om två personer: huvudpersonen, mannen, som inte nämns vid namn och Timmy, hustrun. Timmy möter Harald och någon form av relation inleds. Under tiden står mannen vid sidan av och ser hur hans eget äktenskap sakta faller i bitar.

Det finns i stort sett ingen dialog i boken utan allt berättas av mannen, sett ur hans ”jag”-perspektiv. Historien pytsas ut pö om pö, vilket ibland bidrar till lite förvirring och ibland blir det någon slags filosofisk text över kärlek.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Boken kan i viss mån vara självbiografisk, det verkar som att Gulliksens egen ex-fru inte direkt uppskattar att bli skriven i romanform. Det får mig att tänka på Martina Haags skilsmässa från Erik Haag, och boken som hon vann Årets Bok för 2016, Det är något som inte stämmer. Det får mig att tänka på Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig och Horace Engdahls Den sista grisen, där i alla fall den förstnämnda boken definitivt är en kommentar till deras skilsmässa. En ganska besk kommentar, dessutom. Eller Taylor Swifts alla sånger, som sägs handla om hennes förhållanden.

Ärligt talat. Jag förstår att folk vill skriva berättelser om kärlek, om äktenskap som går i stöpet och all den smärta som uppstår. Jag förstår det, för det är trots allt så att ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa, om jag minns statistiken rätt. Men måste man göra det på ett så uppenbart sätt?

Jag får väl ta och läsa ut Geir Gulliksens roman, denna kommentar till skilsmässans förlovade land. Men det är tur att den är kort.

En smakebit på søndag: Tio över ett

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag flyttar fr.o.m i dag från Flukten fra virkeligheten till Betraktninger – tanker om bøker, det blir Astrid Terese som tar över stafettpinnen från Mari. Men samma princip, en smakbit från boken du läser just nu, men inga spoilers! Vill du hitta fler smakbitar eller lämna länk till din egen, är det alltså hos Astrid Terese du gör det.

Jag läser just nu Ann-Helén Laestadius ungdomsbok Tio över ett från 2016, som hon vann  Augustpriset i barn- och ungdomskategorin 2016 för. Den handlar om tonårstjejen Maja, som bor i Kiruna. Hon är rädd för att stan ska kollapsa innan den hinner flytta pga gruvan – och hon vill egentligen inte flytta. Hennes pappa jobbar i gruvan och varje natt, tjugo över ett, spränger de nere i gruvan. Därför sätter Maja väckarklockan på 01:10 varje natt, för att se till att hon och hennes familj överlever gruvkollapsen – skulle den hända. Dessutom är hon rädd för vad flytten av Kiruna ska betyda för henne och hennes vänner.

Smakbiten kommer från sida 52, kapitel 11:

Det händer precis när jag ska sätta nyckeln i låset till vår ytterdörr. Det mullrar till och skakningen får mig att tappa nyckeln. Det faller ner i snön på trappan. Jag skriker till högt och gällt och slänger mig ner på alla fyra. Vad händer? Nu rasar det! Jag skriker igen. Det ekar snabbt bort mellan husen.

En väldigt fin bok! Har hunnit ungefär 80 sidor (av 260), så har kommit in i berättelsen. Tycker så synd om Maja, som verkligen är genuint rädd för att gruvan under Kiruna ska kollapsa. Ingen annan verkar förstå henne – inte hennes vän Julia, mormor Viveka eller hennes föräldrar. Och förutom gruvan oroar Maja sig för att hennes crush Albin ska bli förälskad i nån snygg handbollstjej.

Hoppas att ni har haft en trevlig helg!

 

Helgfrågan: Skriver du?

Det är fredag! Jag har haft en extremt lugn arbetsvecka, vilket är både skönt och lite underligt. Har passat på att läsa lite och sova ikapp, men trött är man ändå. Därför är det underbart att se sol och blå himmel i Lund idag. Själen blir lite lättare!

Just nu läser jag en Kindle ARC (Advanced Reader Copy) av en bok som släpps 21/11, nämligen Broken Moon av Sarah Beth Moore. Dystopian fantasy. Det märks att det är hennes debutbok, och att engelska inte är mitt modersmål. Den hade mått bra av att skalas ner lite i beskrivningarna, just nu är det lite mycket show AND tell. Det är sällan jag kan konkret säga vad det är som stör mig, men här var det tyvärr ganska enkelt.

Det är dags att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna:

fotoflexer_photo4

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om? (Bonusfråga: Har du börjat ”tjuvlyssna” på julmusik än? Någon favorit?)

Jag hör definitivt till skaran som vill skriva en egen bok. Jag har gjort flera försök och har den imaginära skrivbordslådan full av ungdomsmanus. Ett av dem kom tvåa i en skrivtävling för ett par år sen. Just nu handlar det mer om att hitta skrivglädjen och tiden att redigera och skriva om historien till något vettigt. En vacker dag … I år har jag varit fullt nöjd med att jobba och läsa andras böcker.

Jag brukar börja tjuvlyssna på julmusik redan från första november, men i år har jag ingen lust. Det får vänta till 1 december. Jag lyssnar inte på radio för tillfället, mer än Morgonekot, så jag får ingen julmusik där heller. Det enda jag har tjuvlyssnat på är Händels Messias, men det räknas inte riktigt, tycker jag, som den operasångerska jag är!

Tisdagsregn

Jag har fortfarande inte fått gjort något av det jag hade tänkt mig göra igår. Men å andra sidan spelar det ingen större roll just nu. Jag är ledig dagtid (och jobbar lite kvällar) under veckan, så det ska inte vara några problem att få saker gjorda. Det är ju inte stora saker, precis, så det ska nog bli tid över till lite vila och läsning. Och en och annan tekopp.

Idag, när vädret är otroligt grått och tråkigt och regnigt, gläds jag åt att jag hittade Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen på biblioteket och har tid att läsa den. Har inte läst något av årets Nobelpristagare innan. De första 60 sidorna (som jag har läst redan) får mig att tänka på Carson, butlern i Downton Abbey. Ganska mysigt. Och igår läste jag ut Höstdåd, och blev mycket överraskad av slutet. Bra bok, jag förstår varför Anders de la Motte har blivit en så populär författare.

Igår hände två stora saker. Det första, att Sverige gick vidare till fotbolls-VM efter en otroligt spännande match mot Italien, är väldigt trevligt. Det ska bli kul att se hur vi klarar oss i Ryssland sommaren 2018.

Det andra, att DN publicerade en lista på 653 operasångerskor i ett upprop mot sexism i operavärlden under taggen #visjungerut, är inte lika trevligt. Mitt namn står med på den listan. Det är nödvändigt att bryta tystnaden och tala om sånt som händer dagligen på våra arbetsplatser, både i Sverige och utomlands. Den är en fortsättning på #tystnadtagning (skådespelerskor) och #metoo som har exploderat under hösten. Ingen ska behöva utstå sexuella trakasserier, oavsett kön. Sök på #visjungerut för att ta del av alla de vittnesmål som mina fantastiska kollegor har lämnat.

 

När orken tryter

I fredags skrev jag om hur det enda jag orkade var att se skräp-tv och läsa. Det blev lite liknande resten av helgen, förutom att jag var tvungen att jobba lördag kväll och söndag eftermiddag. Jag läste ut Flora Banks förlorade minne av Emily Barr och var besviken, måste jag erkänna. Läser just nu Höstdåd av Anders de la Motte och är positivt överraskad. Det kan nog bli fler böcker av honom i framtiden.

Och vad var det som jag inte fick gjort i fredags som jag kan göra nu? Laga hål i ett linne, tvätta två tvättar. Slänga lite papper (som fortfarande ligger överallt i lägenheten). Bära upp lite grejer på vinden. Det kommer att gå hur bra som helst – när jag väl kommer igång.

Har funderat lite i helgen. Jag vet precis vad som håller på att hända. Jobbet, eller snarare stressen över två auditioner, håller på att ta knäcken på mig just nu efter en lång period av extremt mycket att göra. Jag jobbar kvällar och helger, ibland dagstid och kväll samma dag. Kalendern är så full att den svämmar över. Allting tycks hända i november i år. Jag struntade i NaNoWriMo – ärligt talat så fick blotta tanken på att skriva mig att vilja gråta, så jag tog ett snabbt beslut att det inte är något för mig i år. En annan gång, en annan idé. Kanske är NaNoWriMo inte något för mig längre.

Igår var jag så trött att när låset till ett armband gick sönder höll jag på att börja gråta. Det sitter i kroppen, jag stressar för mycket. Hjärnan orkar bara med att läsa och släpa sig igenom föreställningar som vi gjort flera gånger redan. Att lära nytt just nu är så segt. Kroppen vill inte.

Jag vet att jag borde stressa mindre. Träna mer. Men just nu tänker jag att jag tar en dag i taget resten av månaden. Känner efter och agerar därefter. Kanske blir det bättre. Sen är det december och i december lugnar allt ner sig markant. Då ska jag planera nya projekt i lugn och ro och bara njuta av julledigheten.

Och under tiden fortsätter jag att läsa och se på skräp-tv. Två av några få sätt som får kroppen att lugna ner sig lite.

Helgfrågan: Läser just nu

Idag är en sån där dag då jag vill hinna med en massa, men inte orkar mer än att läsa och se på skräp-tv. Det var likadant igår, men då skulle jag jobba på kvällen så det blev ändå lite gjort.

Och egentligen är det inget svårt som jag ska göra. Laga ett hål i ett linne, tvätta två tvättar, gå upp på vinden och sortera i ett par lådor, slänga papper, baka en kaka, laga mat, tömma diskmaskinen och sen se VM-kvalet mellan Sverige-Italien. Men det regnar. Det ligger papper överallt i min lägenhet. Mitt kök ser en smula kaosartat ut. Det går ingenting bra på tv. Jag har redan läst ut en bok i dag och påbörjat två nya. Skrivandet står still och jag funderar på om NaNoWriMo är något för mig i år, jag ligger 6 500 ord back och har ingen lust att plocka upp storyn. Vem vet, det är kanske inte meningen i år.

Jag får väl börja någonstans. Det regnar i alla fall inte på vinden. Men det är dags för Helgfrågan från Mias bokhörna:

fotoflexer_photo4

Vad läser du nu? (Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?)

Just nu läser jag tre böcker. I bilen går Ninni Schulmans tredje bok i Hagfors-serien, Svara om du hör mig med Angela Kovács som uppläsare. (Riktigt bra serie, för övrigt.) På läsplattan har jag första boken om Harry Hole, nämligen Fladdermusmannen av Jo Nesbø. På soffbordet ligger Flora Banks förlorade minne av Emily Barr.

Igår läste jag ut Det flammande korset av Diana Gabaldon och kan bara konstatera att bok fem inte är den bästa i Outlander-serien. Tidigare idag läste jag ut Anna Janssons Kärleksdans i obalans, den tredje boken om Angelika och hennes frisörsalong på Gotland.  Den är bra, som resten av böckerna, men jag stör mig på sättet Jansson tar sig an ämnet bipoläritet. Jag kan inte förklara det, men det stör mig så mycket att jag faktiskt tycker att resten av boken är sämre på grund av det. Synd, för det är en bra serie! Jag väntar och ser om en eventuell fjärde bok gör den bra igen.

Vad jag gör i helgen? Jag har två föreställningar, ska städa lite, öva, läsa och träffa dejten. Det blir nog en fin balans av att göra allt och ingenting.

Hoppas att ni får en fin helg!

7 november, helt enkelt

Om jag var effektiv igår har jag varit ineffektiv idag! Har helst av allt velat ligga på soffan hela dagen, men man måste ju jobba lite också. Känns som om jag håller på att bli sjuk, är trött och seg i kroppen. Förr eller senare bryter det väl ut …

Lyssnade klart på Pojken som slutade gråta (Ninni Schulman, Hagfors #2) tidigare idag. Gick raka vägen över i tredje boken, Svara om du hör mig, eftersom den låg i bilen. Att lyssna på ljudböcker verkar vara enda sättet jag får läst på för tillfället, för det går ganska långsamt. Huvudet hänger inte riktigt med på en vanlig boksida.

Skrivandet ska vi inte tala om ens. Den berömda Second Week Blues har redan satt in, det känns som om jag inte kommer någonstans. Det lossnar väl snart, men det är segt just nu.

Ibland kan man

Jag sitter just nu i soffan efter en lång, småstressig men ändå skön dag. Började dagen med att åka till Vianor för däckbyte (nu kan den skånska vintern komma för min del, bilen är preppad), en snabb tur inom biblioteket och sen ICA för att handla kvällsmat och fika, direkt hem för tvättid och sen blev det städning av hela lägenheten och en dusch innan jag träffade en kompis hemma vid tretiden för en fika. När hon åkte hem blev det matlagning, fick hjälp av mina föräldrar att få upp sommardäcken på vinden, och efter att ha fått ut fem (!) matlådor och laddat diskmaskinen sjönk jag ner i soffan med en ansiktsmask framför The Simpsons. Helt slut.

Har lyssnat på Ninni Schulmans Pojken som slutade gråta hela dagen, så nu har jag bara några kapitel kvar. Snart är den klar, och då kan jag gå vidare med Svara om du hör mig, som är bok tre i Hagfors-serien. Deckare är helt klart några av de bästa böckerna för bilpendling och städning.

Nu ska jag skriva ca 3 000 ord på mitt NaNoWrimo-projekt innan jag går och lägger mig, och då ska jag läsa lite i Det flammande korset (Outlander #5). Har kommit ungefär 3/4 och det går så långsamt just nu! The Outlander Project, som är mitt försök att läsa hela serien, går sakta men säkert framåt. Och jag älskar att läsa på min nya Letto!

Jag kan inte hjälpa att känna mig ganska effektiv idag. 🙂 Det är bara att hoppas på att jag ska hinna med resten av min stora ”att göra”-lista under den kommande veckan. Förhoppningsvis ska jag hinna läsa lite mer och skriva en hel del på årets Nano-projekt.

Helgfrågan: Bokhyllan

Den här veckan har varit många timmar på jobbet, tycker jag, och än är jobbveckan inte slut. Men ledig lördag dag innebär att ligga i sängen och läsa tills kaffet är uppdrucket och boken slut. Läste Rupi Kaurs poesisamling milk and honey från 2015. Den har precis släppts i svensk översättning, men jag älskar Kaurs språk så jag rekommenderar den på originalspråket engelska! Nu ska jag läsa vidare i Det flammande korset av Diana Gabaldon (är ungefär halvvägs nu) och lyssna vidare på Ninni Schulmans Pojken som slutade gråta när jag kör till jobbet. Också den är jag halvvägs igenom. Så spännande! Har verkligen hittat hur jag ska fördriva pendlingen på bästa sätt.

NaNoWriMo går det hyfsat med. Eftersom jag skrev 5 000 ord dag 1 har jag kunnat slappna av lite. Skrev dag 2 men inte dag 3 (hösttröttheten hade nästan slagit mig i däck igår och jag somnade framför en film) så idag, dag 4, ligger jag precis i fas. Nu har jag tid att skriva igen eftersom jobbtiderna blir lite mer humana, så jag ska dyka tillbaka in i omskrivningens värld och se vad som händer. Storyn har redan nu tagit en lite annorlunda vändning, ska bli spännande hur mycket som återstår av originalberättelsen om 50 000 ord.

Men det är dags för Helgfrågan från Mias bokhörna:

fotoflexer_photo4

Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
Bonusfråga: Hur ser din bokhylla ut nu? Gärna bild.

Jag har väl inte någon egentlig sortering i min hylla. Och redan nu när jag skriver det inser jag att det inte är sant. Alla pocketböcker (nåja, nästan alla) står samlade på fyra hyllor. Författare står med sina samlade verk (i den mån det är möjligt, det är inte alltid det bara finns ett format), och då i rätt ordning i serien. Sedan har jag en hylla för klassiker, två för ungdomslitteratur och två för blandad fantasy. Hade jag haft plats för fler bokhyllor hade jag nog separerat dem ännu mer, för nu står alla pocketböckerna i dubbla led. Men det dröjer nog innan jag får plats för fler bokhyllor, möjligtvis om jag flyttar till en större lägenhet eller ett hus om ett par år. Drömma får man väl alltid?

Bifogar en bild på hur mina hyllor såg ut i vintras (jag har inte någon nyare bild i telefonen) och kan konstatera att den var ganska kaosartad (när det gäller sortering) då! Nu är den i lite bättre skick men kommer nog att göras om igen snart  …

2016-12-22-16-45-46

Hoppas att ni får en trevlig helg!

NaNoWriMo 2017

NaNo-2017-Participant-Badge2Okej, hoppsan, det blir visst NaNoWriMo i år. Jag har velat fram och tillbaka ända till 23:15 igår kväll, men det var bara att öppna ett nytt dokument när klockan slog midnatt och hoppas på att inspirationen slår.

Och det gjorde den. Typ.

Jag beslöt mig hastigt och lustigt att göra en omskrivning, en regelrätt rewrite, av en gammal ungdomsroman som jag skrev under Camp Nano sommaren 2011. Det är en story som jag gillar, karaktärer som är fina men en berättelse som inte har gått ihop riktigt. Huvuddragen har funnits där, men ändå inte.

Än så länge är historien i jag-form presens, en form jag hatar. Jag glider hela tiden över i tredje person presens, så vi får se vad historien slutar i till slut. Än så länge har den redan vänt upp och ner på vissa av grunddragen till originalberättelsen. 😂

Hur det än blir – jag har redan klarat av dagens skrivmål – 1 667 ord – men tänkte fortsätta skriva. Allt för att få ett försprång. Det kan vara så att läsningen blir lidande den här månaden … 🤔