Lugn fredag

Den lediga dagen ägnas åt lite städning och ärenden, för ikväll ska jag se stand-up-komikern Gabriel Iglesias live! Jag är så glad, har längtat efter det här sen i maj! 🙂

Idag blir läsningen därför lite lidande. Lyssnar på Birgit Nilssons memoarer i bilen, så när jag kör stan runt och uträttar ärenden blir det väl något kapitel där. Ska ladda ner någon ljudbok, så att jag har något i telefonen när jag far omkring på alla ärenden. Ska däremot in på biblioteket och lämna tillbaka en hög böcker och hämta ut The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood. Har inte läst den sen gymnasiet och tänkte läsa om den innan jag ser tv-serien.

Men ute är det fint väder – inte allt för blåsigt och till och med lite soligt! Skönt höstväder. Det kanske finns en chans för lite D-vitamin idag trots allt?

 

Nobelpriset i litteratur 2017 + helgfrågan

I år gick Nobelpriset i litteratur till britten Kazuo Ishiguro, född i Japan 1954.

img_2343

Dessutom handlar Helgfrågan från Mias bokhörna om just Nobelpriset idag!

fotoflexer_photo4

Vad tycker ni om valet av Nobelpristagare 2017?
Kan ni tänka er att läsa något av denna författare?
Var det någon annan du hellre sett fått priset?

Jag har ingen åsikt om valet av pristagare, för jag har som sagt ännu inte läst något av Ishiguro, men många verkar ha läst något av honom och tyckt om. Det har ju även blivit några filmatiseringar av hans böcker. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa något! Min mamma hade tydligen en bok av honom i hyllan, så jag får väl ta och låna den! Passande nu när folk hugger tag i alla exemplar som säljs i bokhandeln och bibliotekets hyllor gapar tomma på Ishiguro-böcker.

Jag har ju ett svagt hopp om att Murakami någon gång ska få priset, och att några kvinnor ska få priset, som Margaret Atwood! (Tycker generellt att priset alltför ofta går till män.) Jag är i alla fall mer nöjd i år än förra året.

Läsplaner inför 2018

Tittar i min bokhylla och försöker planera läsningen framöver. Förutom att försöka läsa Sagan om ringen-trilogin fram till jul och att läsa en Outlander-bok i månaden tills serien är slut (påbörjar bok 5 den här månaden) har jag lite andra serier som jag vill avsluta (Den unga eliten var en av dem) innan 2017 är slut. Typ Game of Thrones. Där är jag en tredjedel genom femte boken. George R R Martin – om någon – skriver massiva böcker …

Med tanke på att jag har läst 110 böcker fram till nu är det nog möjligt att tänka sig 125 böcker för 2017, kanske någon mer om jag får en del lästid i december.

Men det gäller ju att planera lite för 2018 också. Då vill jag läsa alla Jussi Adler Olsens böcker om avdelning Q, fortsätta läsa alla Gabaldons böcker, läsa fler klassiker (vilket tycks vara ett evigt mål för mig!) och så överväger jag att dra igång en massiv satsning och läsa hela The Wheel of Time-serien av Robert Jordan, eller Sagan om drakens återkomst som fantasy-serien heter på svenska. Den innehåller 14 böcker på engelska, men på svenska finns det långt över 20 stycken, eftersom man har delat upp de massiva böckerna i flera delar i översättningsarbetet. Jag har ägt den första boken på engelska i ungefär 10 år, men aldrig kommit till skott. Kanske blir 2018 året då det händer?

Har någon läst serien? Är det värt det?

Fyra böcker senare

Det går snabbt i läsningen nu. Kanske lite för snabbt, men det är så när jag läser på svenska, det går undan! Det är också biblioteksböcker alltihop, det underlättar det höga tempot. Böckerna ska ju snart lämnas tillbaka. 😉

29/9-2/10 läste jag ut Den unga eliten-trilogin (se gårdagens recension) och gick direkt på Agatha Christies Dolken från Tunis, eller The Murder of Roger Ackroyd som den heter på engelska. Det var på rekommendation jag läste den, och även om jag var tveksam lyckades jag ana vem som var mördaren. Blev dock lite förvånad över berättargreppet. Mer avslöjar jag inte, om någon är intresserad av att läsa denna korta bok.

Nu hoppar jag vidare till Kelly Rimmers Jag utan dig. Någon som läst? Jag har en känsla av att detta blir en bok jag gråter till … till och med bakgrundstexten är sorglig!

Den unga eliten-trilogin

Har precis läst ut Den unga eliten-trilogin av Marie Lu. Lu är författare till Legend-trilogin, som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr är inte Den unga eliten lika bra.

2017-09-19 11.48.15

Trilogin består av böckerna Den unga elitenRosensällskapet och Midnattsstjärnan. De avhandlar elitären Adelinas liv och alla de människor och elitärer som korsar hennes väg. Första boken är en klassisk fantasy-setting med en kärlekshistoria, andra boken är betydligt mörkare och mer vriden, medan tredje och avslutande boken är mörk och hård. Det finns dock en twist i slutet av serien, som gör böckerna en aning lättare att stå ut med, men jag tycker fortfarande inte att det förlåter de många bristerna.

Det är flera saker jag inte tycker om med den här serien. Adelinas karaktär börjar som en man kan tycka om, men blir argare och nästan avskydd ju längre serien går. Hon gör många val som jag inte tycker om eller tycker är motiverade. Många av karaktärerna gör en liknande resa, men det finns några som är fantastiska. Adelinas syster Violetta. Tjuven Magiano.

Det stör mig att det är så många som dör. Det stör mig att det finns så otroligt mycket meningslöst våld i den här serien. Jag har läst mycket fantasy i mina dar, så jag vet att det ofta finns mycket våld i böckerna, men det är tråkigt. Speciellt när det känns omotiverat eller overdone.

Slutsatsen är att jag är glad att jag har läst den, för nu kan jag säga att jag äntligen läste ut serien. Men jag gillade den inte. Men omslagen är snygga.

Någon som har läst dem? Någon som tycker som jag eller omvänt? Vore spännande att höra vad andra tycker.

Nytt skrivbord!

Det blev en tur till IKEA idag, och det blev ett skrivbord! Det är litet och mörkt och jag gillar det redan. ❤ Jag lägger upp en ny bild när jag har ”bott in mig” lite.

2017-10-01 17.41.03

Det blev också en sväng inom Akademibokhandeln, där jag köpte De polyglotta älskarna av Lina Wolff och Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott av Alexandra Appelqvist.

Jag läser just nu Rosensällskapet av Marie Lu, vilket är andra delen i Den unga eliten-serien. Det blir ingen smakbit den här söndagen heller, för just nu är det svårt att ge en smakbit utan att spoila något. Men den är bra!

Jag är så ledsen över vad som hände i Göteborg igår – varför kan folk inte samexistera i lugn och ro? Bokmässan verkar inte ha påverkats alltför mycket, förutom att folk inte fick lämna mässan under någon timme. Polisen i Göteborg ska ha en ros för sitt duktiga jobb.

Hoppas att er helg har varit fin!

Vinnare av Årets bok 2017

Igår annonserades vinnaren av Årets bok 2017 ut på Bokmässan i Göteborg.

Vinnaren blev Alex Schulman med boken Glöm mig, och jag måste säga att jag är otroligt besviken. Tyckte att Schulmans bok var långt ifrån den bästa av de 12, men det är ju läsarnas röster som avgör, så många måste ha tyckt om Glöm mig.

Tvåa blev Malin Persson Giolito med Störst av allt och trea blev Elisabet Nemerts Vargarnas tid.

Hade helst sett att Fredrik Backman och Björnstad vann.

Skrivbordssaknad

Jag är inte på bokmässan i år heller, vilket är en stor sorg för mig, men ibland är det helt enkelt ekonomin och jobbet som styr. Jag har inte plats i mina bokhyllor för fler böcker egentligen … Hoppas att alla ni som är där har roligt och till er andra: det blir vår tur en annan gång!

Så nu sitter jag och tittar på IKEAs hemsida i stället. Jag har inget skrivbord i min lägenhet, bara ett soffbord och ett matbord, och det fungerar inte riktigt. Det är så lätt att sätta undan datorn och göra annat. Just nu vill jag bara hitta tillbaka till mitt skrivande, och det kräver en vettig plats att göra det på. Jag funderar på ett som nedan:

vittsjo-laptopbord-brun__0135390_PE292080_S4

Det är från serien Vittsjö, och är 100 cm långt, 37 cm brett och 75 cm högt. Finns också i vitt/glas, men jag gillar det mörka! Det skulle inte vara så massivt i min lilla tvåa, och det skulle stå mot balkongfönstret, vilket för att ljusinsläppet fortfarande skulle vara lika stort. För bara 399 kr känns det som en ganska bra idé. Jag skulle inte behöva köpa någon lampa eller stol, för det har jag redan.

Åh, det är svårt! Men jag vill ha ett skrivbord igen, det har jag inte haft på flera år. Och tanken på att ha någonstans att skriva känns helt underbart! Vad jag ska skriva vet jag redan. Det behöver bara en omstrukturering så är det redo för att skrivas. Det är dags att börja om från början. Jag vill berätta Tess och Tristans historia, men just nu är den inte riktigt klar i sina riktningar.

Hur gör ni? Har ni ett skrivbord eller sitter ni på andra ställen?

Läsandet just nu

Sedan i måndags har jag hunnit med tre böcker: Världens viktigaste kyss av David Levithan, Visheten vaknar av Elin Säfström och De försvunna av Caroline Eriksson. Ingen av dem har varit speciellt långa eller speciellt svårlästa. Tyvärr är det bara Visheten vaknar som jag tyckte om, de andra två får ett svalt betyg.

Världens viktigaste kyss handlar om ett viktigt ämne, men språket var avskräckande. Upplägget passade inte alls mig. I korthet: Harry och Craig ska slå rekord i att kyssas. Trettiotvå timmar i ett sträck. Men Craig har inte kommit ut för sina föräldrar än. Samtidigt finns Cooper, som är fast i en destruktiv spiral. Och Peter och Neil, som har varit ihop i ett år men som befinner sig i en svacka just nu. Allt kommenteras av alla män som har dött i AIDS under 1970-, 80- och 90-talen. Tror att det var det som inte funkade för mig, detta eviga kommentatorspår.

Visheten vaknar är uppföljaren till En väktares bekännelser, som handlar om Tilda Modigh. Hon är, tillsammans med sin mormor, väktare över Stockholms rådare. Rådare är troll, vättar, alver och alla andra övernaturliga varelser som människor inte ser – tack vare väktaren. Trollen har börjat hålla på med något märkligt, och Tilda får i uppdrag att lista ut vad de sysslar med. Som väktare dras hon längre och längre in, och hennes mänskliga värld blir lidande. En bok full av humor och ironi och stora känslor.

De försvunna av Caroline Eriksson är en bok jag har hört talas om mycket då jag lyssnar på Carolines och Ninni Schulmans podd Att skriva en bestseller (eller en annan bok). Blev tyvärr lite besviken. Först var boken läskig, sen blev den bara blah. Kunde inte acceptera hur huvudpersonen betedde sig, även om det blev mer och mer förståeligt ju längre in i boken man kom. Verkligen en psykologisk spänningsroman, för den var inte förutsägbar. Å andra sidan har den sålt stort i flertalet länder och är omtyckt av många, så det är nog snarare jag som befinner mig ute på djupt vatten med den här genren.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska avsluta september med. Jag har bara två dagar kvar av månaden och en spänningshuvudvärk som inte vill släppa, så jag funderar på något lättläst. Får titta i hyllan och se vad jag hittar. 🙂

Ljuset vi inte ser

Hade egentligen tänkt vara med i En smakebit på søndag igår, men det blev inte så. Jag var för trött för att lägga in en smakbit. Men det var kul att se vad alla andra läser just nu!

Jag läste ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr för en dryg halvtimme sedan. Har redan plockat upp David Levithans Världens viktigaste kyss och räknar kallt med att kunna plocka upp ytterligare en ny bok innan sängdags, för Världens viktigaste kyss är 200 sidor lång. Detta blir min första Levithan-bok, har höga förväntningar!

Men jag skulle skriva om Ljuset vi inte ser. Den utspelar sig i Europa, främst i Tyskland och Frankrike, mitt under ett brinnande världskrig. Två tonåringar, Marie-Laure och Werner, lever två vitt skilda liv i varsitt land. Ungefär lika gamla, men med två helt olika liv. Slumpen vill att deras historier länkas samman och de korta kapitlen går mellan Marie-Laures perspektiv och Werners, med några andra personer som sticker emellan då och då.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. En del har liknat den vid Boktjuven av Markus Zusac, och även om jag förstår vad de menar håller jag inte riktigt med. Svårt att förklara utan att spoila någon av böckerna, men om någon har läst båda kanske ni förstår vad jag menar? Jag gillar egentligen inte böcker som utspelar sig under världskrigen, så kanske var den här boken lite dömd på förhand, men jag ville ge den en chans. Ett cover buy, både på grund av omslaget men också den vackra titeln! På engelska heter den All the light we cannot see, vilket är lite vackrare än Ljuset vi inte ser.

Doerr har ett vackert målande språk och historien drivs framåt. Slutet är oväntat, liksom resten av boken. Slutresultatet är en nästan 600 sidor tjock bok, som får en fyra i betyg (av fem möjliga). En stark historia, om än – som de flesta historier om krigen – sorglig. Rekommenderas!

Ljuset vi inte ser var bok 103 i ordningen och dessutom en hyllvärmare, då den prytt min hylla sedan januari eller februari. Den stod på min TBR-lista för september, och frågan är om jag hinner med de sista två böckerna också innan månaden är slut …

Nu ska jag läsa vidare i Världens viktigaste kyss och försöka ha en lugn måndag. Jag har lite saker att göra (tvätt, städning och räkningar att betala), men jag tänker ta det lugnt och lyssna på min kropp och göra vad den har lust att göra. Kanske blir det en film ikväll, kanske lite skrivande. Det blir i alla fall en promenad i stan och en tur till biblioteket för att hämta ut två böcker. #älskadittbibliotek

Hoppas att ni får en trevlig måndag!

Helgfrågan

Lördag! Jag fick äntligen min sovmorgon, även om den kändes alldeles för kort, jag fick även en kopp grönt te och lite tid att läsa i Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Ungefär halvvägs igenom den nu, den är lite tung att läsa tycker jag. Men bra!

Ljuset vi inte ser fick Pulitzerpriset 2015. Den handlar om Werner och Marie-Laure, två tonåringar som kämpar för att överleva i Frankrike i slutet av andra världskriget, och alla de händelser som lett fram till detta ögonblick. Detta är bok 103 för mig, och en som jag har haft i bokhyllan sen i februari! Så det blev ytterligare en hyllvärmare för mig den här månaden.

Igår var det höstdagjämning, och det är precis som att vädret har tagit det på allvar. Nu börjar träden skifta färg, det ligger mer och mer gula löv på marken och temperaturen har sjunkit lite. Idag är det grått ute, men i övrigt vindstilla. Jag älskar hösten, men hade gärna fått lite mer sol innan det gråa sänker sig över landet.

Helgfrågan från Mias bokhörna den här veckan handlar om bokmässan, som går av stapeln tors-sön nästa vecka:

fotoflexer_photo4

Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför? (Medverkande finns här; https://bokmassan.se/for-besokare/program/medverkande/)

Bonusfråga: Vilken bok längtar ni efter i höst som inte ännu kommit ut?

Jag hade gärna velat träffa Anna Ahlund, författaren till Du, bara och Saker ingen ser! Hon är på mässan torsdag-fredag, om någon annan är intresserad. Annars vet jag faktiskt inte vem jag hade velat träffa … kanske Susanne Ahlenius, som står i Hois monter.

Och jag har två böcker som inte kommit ut ännu som jag längtar efter: Equilibrium av Anna Jakobsson Lund (som jag har förhandsbeställt) och sen Simona Ahrnstedts nya, Allt eller inget. Båda släpps i oktober, min födelsedagsmånad, så det blir väl att unna mig en ny bok! 🙂

Hoppas att ni har en lugn helg framför er – själv har jag två föreställningar som jag ska ta mig igenom. Allt blir möjligt tack vare grönt te och Omeprazol!

 

Den eviga veckan

Den här veckan är evighetslång och helt lagom kort på en och samma gång. Efter två dubbeldagar ska det bli skönt med en ledig fredagskväll innan helgen slår till med jobb både lördag och söndag. Ibland är sexdagarsvecka riktigt jobbigt!

Fick imorse beskedet att en kollega var sjuk och att jag skulle hoppa in på hennes plats. Orepeterad, ouppsjungen och med magkatarr. Samt ett vänsterknä som beslutat sig för att ta semester.

Förmiddagen var mindre rolig. Kvällen med smink och kostym var faktiskt nästan rolig! Men att springa runt med pärm på scen är mindre kul, man blir hindrad! Därför dags att denna torsdagsnatt rabbla franska texter istället för får när jag nu äntligen är på väg i säng. För man vet ju inte om dagens äventyr upprepas imorgon.

Och helst av allt vill jag bara läsa i Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr och ta sovmorgon! (Det får bli lördag, då.)