Ljuset vi inte ser

Hade egentligen tänkt vara med i En smakebit på søndag igår, men det blev inte så. Jag var för trött för att lägga in en smakbit. Men det var kul att se vad alla andra läser just nu!

Jag läste ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr för en dryg halvtimme sedan. Har redan plockat upp David Levithans Världens viktigaste kyss och räknar kallt med att kunna plocka upp ytterligare en ny bok innan sängdags, för Världens viktigaste kyss är 200 sidor lång. Detta blir min första Levithan-bok, har höga förväntningar!

Men jag skulle skriva om Ljuset vi inte ser. Den utspelar sig i Europa, främst i Tyskland och Frankrike, mitt under ett brinnande världskrig. Två tonåringar, Marie-Laure och Werner, lever två vitt skilda liv i varsitt land. Ungefär lika gamla, men med två helt olika liv. Slumpen vill att deras historier länkas samman och de korta kapitlen går mellan Marie-Laures perspektiv och Werners, med några andra personer som sticker emellan då och då.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. En del har liknat den vid Boktjuven av Markus Zusac, och även om jag förstår vad de menar håller jag inte riktigt med. Svårt att förklara utan att spoila någon av böckerna, men om någon har läst båda kanske ni förstår vad jag menar? Jag gillar egentligen inte böcker som utspelar sig under världskrigen, så kanske var den här boken lite dömd på förhand, men jag ville ge den en chans. Ett cover buy, både på grund av omslaget men också den vackra titeln! På engelska heter den All the light we cannot see, vilket är lite vackrare än Ljuset vi inte ser.

Doerr har ett vackert målande språk och historien drivs framåt. Slutet är oväntat, liksom resten av boken. Slutresultatet är en nästan 600 sidor tjock bok, som får en fyra i betyg (av fem möjliga). En stark historia, om än – som de flesta historier om krigen – sorglig. Rekommenderas!

Ljuset vi inte ser var bok 103 i ordningen och dessutom en hyllvärmare, då den prytt min hylla sedan januari eller februari. Den stod på min TBR-lista för september, och frågan är om jag hinner med de sista två böckerna också innan månaden är slut …

Nu ska jag läsa vidare i Världens viktigaste kyss och försöka ha en lugn måndag. Jag har lite saker att göra (tvätt, städning och räkningar att betala), men jag tänker ta det lugnt och lyssna på min kropp och göra vad den har lust att göra. Kanske blir det en film ikväll, kanske lite skrivande. Det blir i alla fall en promenad i stan och en tur till biblioteket för att hämta ut två böcker. #älskadittbibliotek

Hoppas att ni får en trevlig måndag!

Helgfrågan

Lördag! Jag fick äntligen min sovmorgon, även om den kändes alldeles för kort, jag fick även en kopp grönt te och lite tid att läsa i Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Ungefär halvvägs igenom den nu, den är lite tung att läsa tycker jag. Men bra!

Ljuset vi inte ser fick Pulitzerpriset 2015. Den handlar om Werner och Marie-Laure, två tonåringar som kämpar för att överleva i Frankrike i slutet av andra världskriget, och alla de händelser som lett fram till detta ögonblick. Detta är bok 103 för mig, och en som jag har haft i bokhyllan sen i februari! Så det blev ytterligare en hyllvärmare för mig den här månaden.

Igår var det höstdagjämning, och det är precis som att vädret har tagit det på allvar. Nu börjar träden skifta färg, det ligger mer och mer gula löv på marken och temperaturen har sjunkit lite. Idag är det grått ute, men i övrigt vindstilla. Jag älskar hösten, men hade gärna fått lite mer sol innan det gråa sänker sig över landet.

Helgfrågan från Mias bokhörna den här veckan handlar om bokmässan, som går av stapeln tors-sön nästa vecka:

Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför? (Medverkande finns här; https://bokmassan.se/for-besokare/program/medverkande/)

Bonusfråga: Vilken bok längtar ni efter i höst som inte ännu kommit ut?

Jag hade gärna velat träffa Anna Ahlund, författaren till Du, bara och Saker ingen ser! Hon är på mässan torsdag-fredag, om någon annan är intresserad. Annars vet jag faktiskt inte vem jag hade velat träffa … kanske Susanne Ahlenius, som står i Hois monter.

Och jag har två böcker som inte kommit ut ännu som jag längtar efter: Equilibrium av Anna Jakobsson Lund (som jag har förhandsbeställt) och sen Simona Ahrnstedts nya, Allt eller inget. Båda släpps i oktober, min födelsedagsmånad, så det blir väl att unna mig en ny bok! 🙂

Hoppas att ni har en lugn helg framför er – själv har jag två föreställningar som jag ska ta mig igenom. Allt blir möjligt tack vare grönt te och Omeprazol!