Utan personligt ansvar

Utan personligt ansvar är Lena Anderssons andra roman om poeten Ester Nilsson. Det är uppföljaren till Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, som fick Augustpriset 2013. Utan personligt ansvar utkom hösten 2014.

9789127139961 Varför jag plockade upp den här boken: Jag läste den första boken om Ester i somras och tyckte verkligen INTE om den. Så varför jag lånade denna på biblioteket och dessutom tog tre månader på mig att läsa den … vet jag inte.

I korta drag: Ester Nilsson har inte lärt sig någonting om kärlek. Efter fiaskot med Hugo Rask där hon lät sig bli trampad på har Ester nu blivit kär i skådespelaren Olof Sten. Han är gift men har inga problem med att förföra Ester. Det blir en ”romans” som sträcker sig flera år där båda två har uppenbara problem med tillit. Ester älskar Olof, men eftersom Olof inte är kapabel att bestämma sig blir det problem …

Vad jag tycker om den: Det tog mig tre månader att läsa denna tunna lilla bok på 220 sidor (e-bok). Jag tyckte verkligen inte om första halvan, men till slut lyckades jag komma in i något flow och läsa andra halvan i ett svep. Den slutar på ett riktigt bra sätt som gör att jag inte blir lika irriterad på Ester som i första boken. Det är till och med att den lämnar mig eftertänksam och lite imponerad. Den innehåller många vackra meningar som skulle passa sig som citat.

Betyg: ❤ ❤ ❤ (med ett stort fett + för Esters tilltagande ”vettighet” och vackert språk)

Lucka 9

Det är tisdag den 9 december och det är dags för lucka 9.

Blogg24

Det är dags för den åttonde luckan i Blogg24-julkalendern. Jag lottar ut ett digitalt presentkort på Adlibris som en del av julkalendern. Vad som krävs för att delta i utlottningen? Varje dag kommer en ny ”lucka”/nytt inlägg med en ny fråga (t.ex: Vilken är den bästa romantiska boken?). Svara på frågan i kommentarfältet och du är automatiskt med i utlottningen. Du kan svara flera dagar, för varje dag får du en ny lott vilket såklart ökar dina chanser. Observera att du inte kan svara i efterhand, och heller inte mer än en gång per dag. I mellandagarna drar jag sedan den vinnande lotten. 🙂

Frågan i dagens lucka är:

Nämn en bok som du hatade (med passion). Okej, hata är ett starkt ord, men verkligen ogillade? 

Den här frågan är, precis som gårdagens, väldigt lätt för mig att svara på. Nämligen Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson. Jag förstår verkligen inte storheten i denna roman, trots att den fick Augustpriset 2013. Den är verkligen, verkligen, verkligen inte min typ av bok. Men lustigt nog är uppföljaren, Utan personligt ansvar, kanske möjligtvis liiiiiiite mer tolerabel. Fast bara en aning. Jag undrar om det beror på mig? Det gör det säkert. Det känns bara som att lika många som älskar Lena Anderssons språk och böcker, lika många finns det som inte älskar dem.

egenmäktigt förfarande  9789127139961

Har du en bok som du hatar (med passion)?

En smakebit på søndag: Utan personligt ansvar

smakebitpåsöndagDet är söndag, första advent dessutom, och söndag innebär En smakebit på søndag, som anordnas av norska Mari från Flukten fra virkeligheten – en bokblogg. För att hitta fler smakbitar och att lämna en länk till din egen smakbit, klicka vidare till länken. Du delar med dig av den bok du läser just nu och enda regeln är INGA SPOILERS!

Jag delar med mig av Lena Anderssons senaste bok, Utan personligt ansvar från 2014. Den handlar om Ester Nilsson, som den här gången har förälskat sig i skådespelaren Olof. Smakbiten är hämtad från sida 113-114 (jag läser på läsplatta så det är lite svårt att avgöra vilken sida det är):

IMG_0485-0.PNG

Jag måste erkänna att jag inte gillade den första boken, Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, och jag tycker bara minimalt mer om den här boken. Framför allt är det nog för att jag får totalt spatt på Ester. Grow a spine, woman! Men – språket är vackert, om än komplicerat ibland. Jag har dock lättare för det i den här boken än i förra.

9789127139961

Någon annan som läst den? 

Tematrio: Augustpriset och prisvinnarna

I dag var det nomineringarna till Augustpriset som tillkännagavs. Själva priset delas ut 24 november i Stockholms konserthus. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av Augustpriset, trots att det är ett av de finaste du kan få som författare inom svensk litteratur (förutom Nobelpriset, så klart, men det är ju internationellt). Kanske för att jag är mer intresserad av musikpriserna – de jag kanske faktiskt har en chans att få. 😛

Här är årets nominerade. Lite surt noterar jag att det inte finns en enda ungdomsbok med på listan, men flera barnböcker. Är det inte dags att vi får två klasser (barnlitteratur och ungdomslitteratur) i stället för en gemensam (barn- och ungdomslitteratur)? Det verkar vara vanligare (mer vanligt?) att barnboksförfattare får Augustpriset i den kategorin. Jag kommer direkt att tänka på Sara Kadefors Sandor slash Ida, som fick priset 2001. Det finns numera Lilla Augustpriset, där ungdomar mellan 16-20 kan skicka in bidrag och där man sedan väljer en vinnare. Flera av vinnarna har sedan blivit författare.

IMG_1334-0 Men det leder mig till veckans tematrio! Lyrans Noblesser skriver nämligen:

Temat denna vecka blir därför prisvinnare, välj bland August eller andra priser. Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

Jag har valt Augustpriset (till ära) och tre böcker som jag har läst.

1. Sandor slash Ida av Sara Kadefors (Bonnier Carlsen). Fick som sagt priset i kategorin barn- och ungdomslitteratur 2001. Fantastisk bok som senare blev en mindre fantastisk film. Handlar om grupptryck och kärlek i högstadiet. ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

2. Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson (Natur och Kultur). Fick priset i kategorin skönlitteratur 2013. Fick jättemycket publicitet och kärlek på internet, men jag tyckte verkligen inte om den här boken. Kanske säger det mer om mig än om boken. </3

3. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell (Natur och Kultur). Fick priset i kategorin barn- och ungdomslitteratur 2003. En helt fantastisk och sorglig bok om att ha en cancersjuk mamma. ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Jag återkommer med vilka vinnarna blev den 24 november! 🙂

Bokbloggsjerka: Sommarläsningen

Hurra! Annika är tillbaka! Efter två månaders uppehåll känns det bra att få svara på en bokbloggsjerka igen. Då vet man att terminen och skolåret har startat på riktigt. 🙂 Som vanligt är jag sen på att svara, men därför är det ju bra att jerkan sträcker sig från fredag till måndag. 😉 Annika börjar med en relativt enkel fråga:

20140321-104841.jpg Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Åh, jag har läst en massa bra böcker i sommar! Jag hade en lång lista (se titlarna i Sommarutmaningen 2014 här), men fick bara läst 14 böcker (plus tre påbörjade). De fyra bästa var (och det var svårt att välja bland alla bra):

Eleanor & Park av Rainbow Rowell (underbar! rekommenderas varmt!)

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk (så söt och så sorglig)

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald (perfekt för en kväll i soffan)

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman (hysteriskt rolig och ett måste för alla småbarnsföräldrar!)

sommaren 2014 hiss och diss

Medan de två första här var inte alls bra, följt av två lite bättre …

Egenmäktigt förfarande – en bok om kärlek av Lena Andersson (nej, förstår verkligen inte storheten i den här boken)

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (en debut som tyvärr inte föll mig i smaken)

Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson (alltså … nä, Hundraåringen var tusen ggr bättre)

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (inte sommarens bästa läsning precis, recension följer)


Och sommarens insikt: Antingen har jag blivit bortskämd med bra litteratur eller så har mina krav ökat, för av de 17 böcker jag har läst/påbörjat i sommar är det bara två som jag har lagt ner igen. Tyvärr finns det ingen chans att jag börjar om, för de var inte alls min stil …

Dessutom har jag fått läst mycket nya genrer i sommar, vilket har varit trevligt. När jag gjorde min sommarlista tidigare i våras gick jag efter titlar som jag hade hört mycket om eller som jag själv var nyfiken på. Med andra ord fanns det en del som jag normalt inte hade tagit i bokhyllan, men det blev ganska bra. De böcker som jag inte hann läsa ligger fortfarande på min läslista, men kanske till jul eftersom jag inte har tillgång till svenska bibliotek tidigare (jag bor ju i DK). Jag är dock lite sur över att jag inte hann läsa Life after life av Kate Atkinson, men då har jag ju något att se fram emot i höst.

Sommarens ultimata läsupplevelse var utan tvekan Eleanor & Park. Alla borde läsa den någon gång. 🙂

 

Och inte nog med att Annika är tillbaka och sprider glädje i regnrusket, hon lottar dessutom ut en bokask (av eget val) från Nillas Handelsbod, i samarbete med Nilla själv. Skulle jag ha den stora lyckan att bli framlottad tycker jag väldigt mycket om den här asken: 😉

21592575-origpic-af46da.jpg_0_0_100_100_400_373_85

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek

 Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek: Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek är romanen som Lena Andersson fick Augustpriset 2013 för. Den har utgivits på Natur & Kultur 2013. Jag har läst den inbunden (206 sidor). Betyg: 2/5

egenmäktigt förfarande

”Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.

I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen – utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.”

från Natur & Kulturs hemsida

Augustprisets motivering:
”Subjekt, predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull inre grammatik. Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek där Ester och Hugo möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens systematiska självbedrägeri.”

Varför jag plockade upp den här boken: Jag tyckte att titeln var vacker och att den verkade intressant. Lite kort, kanske, men ändå. Jag har fått den rekommenderad av ett par olika kompisar och tyckte att jag fick väl läsa den då.

Motivering till betyget: Betyget blir 2 av 5, och enda anledningen till varför jag recenserar den här boken överhuvudtaget är för att detta inte är min stil alls, men det kan mycket väl vara någon annans stil.

Och varför? Boken känns krystad. Språket är omständigt, det tar mig orimligt lång tid att läsa en sida. Jag förstår att Ester är förälskad, men vad sjutton är hon förälskad i? Hugo framstår som en riktig skitstövel och jag kan inte se vad det är som lockar henne. I kombination med att Ester framstår som än mänsklig och förälskad, än totalt omänsklig och emotionellt avstängd, blir den här boken en berg-och-dal-bana utan dess like. Och inte på det positiva sättet.

Jag läste en intervju med Lena Andersson där hon berättade att hon kokte ner meningarna till dess essens och att hon först med denna bok tyckte att läsarna förstod vad hon menade. Att hennes andra verk är för komplicerade för läsarna.

Det kan jag hålla med om. Jag skulle vilja säga att hon har tappat mig totalt. Kommer nog inte att läsa något mer av Andersson – någonsin.

 

 

Ur läsningen:

Dörren slog igen, några ordsammansättningar kom för henne: Frukostfibrerna kramar sig genom tarmen. Sjok av sköraste skit. Kärleksmöte på glid.

Hon tyckte inte om klandret hon kostat på sig, den självömkande halvkvädna aggressiviteten, försmåddheten som hon visste dödar all lust och glädje genom skuldkänslorna den ger. Ändå hade hon inte klarat att hindra den från att pysa ut. Hon avskydde när människor pyste skuld, alltsedan barndomen gjorde hon det och hade bestämt sig för att aldrig bli sådan. Ändå hade hon inte klarat att låta bli att sippra nu när det gällde som mest.

Från sida 70 i Lena Anderssons prisbelönade Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Även om detta verkligen inte är min typ av bok måste jag erkänna att jag älskar två saker i det här citatet:

Meningen: ”Sjok av sköraste skit.”

Och uttrycket:

” … när människor pyste skuld, …”

Det är banne mig genialt.

En smakebit på søndag: Egenmäktigt förfarande

Det är söndag, och jag ska släpa iväg mitt förkylda arsle till lokala biografen för att se Maleficent. Jag vill se den, men inte speciellt glad för att sitta två timmar i en biosalong mellan 15-17 och nyshostsnörvla mig igenom filmen. Men syskonen ville, så jag fick ge mig.

Anyway. Det är söndag, och det betyder En smakebit på søndag, brought to you by Mari Høe från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Titta gärna förbi där och se vad andra har lämnat för smakbitar denna söndag. Tanken är att du ger ett litet prov på boken du läser just nu. OBS: Inga spoilers!

Själv läser jag Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, den som hon vann Augustpriset för. Den kom 2013 och jag har varit intresserad av den länge. Har dock redan konstaterat (49 sidor in) att den inte är min stil, men jag tänker inte ge mig utan de 150 sidorna som är kvar ska jag läsa ut. Här kommer ett smakprov från sida 31:

egenmäktigt förfarandeSöndagen var en grå råfuktig dag med halvslutna ögon. Klockan var snart ett och hon stod på en tvärgata från hans och inväntade ögonblicket då hon skulle få ringa på dörren. Hon var lugn inför mötet. Att tala koncentrerat om riktiga saker i flera timmar var något hon inte kunde misslyckas med. Det enda vagt oroade var tanken på att mista den framtid som hennes längtan redan rett sig ett bo i.