Läslust och tidsbrist

Jag läser, jag lovar! Jag läser Drakarnas dans av George R R Martin, och det går långsamt men framåt. 25% i en bok på 1100 sidor är ändå nästan som en helt vanlig bok! 😉 Men med mycket jobb har mars månad gått otroligt långsamt fram på läsfronten, tv har känts mer lockande på kvällarna. Jag får ta tag i det och läsa lite mer de kommande dagarna så att jag i alla fall kommer upp i fem lästa böcker i mars. Trist, jag som har snittat på 10 böcker i månaden i januari och februari.

Men! Jag hann läsa Simon Hesslers grafiska roman Vad nålen ritar: En berättelse om Nordkorea från 2016 idag. Bara 172 sidor lång och många sidor med grafiska inslag är den väldigt snabbläst men också väldigt stark. Den verkar inte ha fått så mycket press vilket är väldigt synd, för det är en väldigt välgjord litterär debut. Rekommenderas!

vad-nalen-ritar-en-berattelse-om-nordkorea

 

Bokbloggsjerka: Oväntat eller ogillat

Sedan mitt senaste inlägg i söndags har jag haft mycket att göra, men jag hann läsa ut Anna Lönnqvists debutroman Tills kärleken skiljer oss (den var faktiskt ganska bra). Det, i kombination med en stor konsert, gjorde att jag inte hann svara på veckans jerka. Och den är lite knepig den här veckan. Annika undrar:

img_3593 Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig eller som du absolut inte tyckte om?

Jag fick fundera ett helt dygn på den här. Till slut kom jag på en bok där det hände något jag varken hade väntat mig eller tyckte om – tredje boken i George R. R. Martins Sagan om is och eld (även känd som Game of Thrones): Svärdets makt. Jag ska inte spoila, men slutet (ungefär de sista 100 sidorna) gjorde mig så tvärförbannad att jag inte läste nästa bok förrän tre år senare, och så enbart för att jag inte ville se spoilers på Facebook när tv-serien nådde till bok 4. Nu försöker jag förmå mig att börja på bok 5, men eftersom bok 6 aldrig verkar komma ut är det kanske bra att jag har en bok till godo? 🙂

Det har varit så roligt att läsa vilka böcker ni andra skriver om. Jag har hittat några som jag vill läsa, för att se om jag håller med er. 😉

Äntligen!

Det har tagit mig två år, men i förrgår läste jag äntligen ut Kråkornas fest, fjärde boken i George R. R. Martins serie Sagan om is och eld (eller Game of Thrones, som de flesta känner den som). Det var banne mig på tiden! Succé!

kråkornasfest

Och om någon nu frågar mig varför det tog sån lång tid, så är det för att den här boken innehåller så många namn, så många detaljer och så många sidor att det tog mig en veckas fokuserad läsning för att läsa ut den halva boken jag hade kvar när jag satte mig på flyget till USA. Det tog en sex timmar lång flygning från Washington till San Francisco och småläsning lite här och där (jag har den både på telefonen och på min Kindle).

Men om ni frågar vad jag tycker om boken, har jag svårt att svara något konkret. Det är en otroligt invecklad historia, men boken ÄR bra. Det är den faktiskt. Även om det tog mig två år att läsa klart den. 😛

Och nu påbörjar jag femte boken, Drakarnas dans, direkt. Bara för att den inte ska bli liggande i två år till. 😉

Den här boken var också en del av Serieåret 2015.

En smakebit på søndag: Kråkornas fest

Det är söndag och det innebär En smakebit på søndag, som drivs av norska Mari från bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Du delar med dig en liten smakbit från den bok du läser just nu. OBS: Inga spoilers! 

Den här veckan, eller månaden, snarare, läser jag fjärde boken i Sagan om is och eld av George R. R. Martin, nämligen Kråkornas fest. Det är en sjuhundra sidor lång gigant till pocketbok, och det går verkligen superduperüberlångsamt att läsa den, för det är mer än två år sedan jag läste de första tre böckerna och jag har problem att minnas alla namn/slag/osv. Det är också en svår bok att välja en smakbit ifrån, så jag ber om ursäkt på förhand om jag råkar spoila. 

Smakbiten är ifrån sida 315 (i pocketversionen):

Varje kväll innan hon somnade bad hon tyst sin bön: ”Ser Gregor, Dunsen, Rare Raff, ser Ilyn, ser Meryn, drottning Cersei.” Hon skulle också ha viskat namnen på många i ätten Frey av Bron, om hon hade känt till dem. En dag får jag veta vad de heter, sa hon sig, och då ska jag döda dem allihop.

Inga viskningar var för svaga för att höras i Svartvita huset. ”Barn”, sa den gamle en dag, ”vad är det för namn du viskar om kvällarna?”

”Jag viskar inga namn”, svarade hon. 

Jag har i dag sett det första avsnittet av TV-serien Game of Thrones, som bygger på de här böckerna. GoT är lite blodig för mig i tv-version, men berättelsen är ju så intressant att jag kanske kan komma över lite blodigheter. 😉 Än så länge har jag stora problem med att skilja på skådespelarna som spelar Robb Stark respektive Jon Snö … 

kråkornasfest

När man läser i snigelfart

Det finns vissa böcker som inte är möjliga att läsa i normal hastighet. För mig är några sådana böcker Och världen skälvde av Ayn Rand, samt hela Sagan om is och eld-serien av George R.R. Martin. Just nu läser jag Kråkornas fest, bok 4 i serien, och jag har bara kommit 220 sidor på en vecka. Det är skamligt, det är vad det är. 

Och irriterande. Problemet med Martins sätt att skriva (för mig, i alla fall) är att det innehåller otroligt mycket beskrivningar, namn och långa, långa kapitel. Just fjärde boken känns lite ”här måste en massa info pytsas ut hela tiden, så inget spännande händer just nu”. 

Varför jag inte bara lägger ner boken? För att den har legat på min läslista i två år och jag vill verkligen läsa den. Jag gillar serien och slutet på tredje boken var så spännande (och rörande) att jag köpte fjärde boken direkt, läste 30 sidor och lade den sen åt sidan. Och nu gäller det banne mig min stolthet! 😉

Jag är kanske lite negativ, men jag är inte van vid att det tar mig en vecka att läsa 220 sidor. Och boken är på 700 sidor och ska helst vara utläst 1 september, annars har jag inte klarat min sommarutmaning. Även om jag har god lust att kalla den avklarad bara jag kommer igenom mer än halva boken … kråkornasfestÄr jag ensam i detta? Eller finns det någon mer som tycker att Martins böcker är svårlästa?

 

Bokbloggsjerka: Författare vi beundrar

Fredag! Och helg, vilket innebär att det är dags för bokbloggsjerka igen! Den här veckan ställer Annika en sån där fråga vars svar kan pågå i evigheter. Så jag får väl begränsa mig lite. 😛

bokblogsjerkaFinns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva?

Ja, det finns ju en del att välja mellan. Jag har alltid läst i stora mängder och råkar ut för den ena bra boken efter den andra. Så här kommer helt enkelt de författare som jag inte kan leva utan (och jag ser till min förtvivlan att de är åtta stycken):

 

J. K. Rowling På den tiden hon skrev Harry Potter-böckerna var Rowling en av de allra bästa. Jag älskar fortfarande hennes böcker. Okej att hennes karaktärsutveckling kanske inte alltid är lysande, men sättet att kunna lägga ut ledtrådar och sedan lösa dem en efter en i de sista två böckerna och att in i det sista hålla osäkerheten uppe (vem ska vinna kriget?) gör att jag verkligen beundrar henne. Det är svårt att skriva en så stor serie och kunna svara på alla frågor som uppstår under tiden.

Diana Gabaldon Hennes historiska serie om Claire och Jamie fick mitt hjärta att bulta hårt för sisådär en tio år sedan när jag började läsa den. Det kommer fortfarande nya böcker och jag tycker fortfarande lika mycket om serien. Hennes sätt att beskriva handlingar på, personers rörelsemönster, att hela tiden få handlingen att rulla framåt, att få historien att kännas så levande…. Det är det jag beundrar mest hos henne. Hon rör sig i 1700-talets England så självklart. Det är nästan som om hon varit där.

Sara Kadefors Jag har bara läst Sandor slash Ida, men vilken ungdomsroman det är! Undermedvetet tror jag att detta är romanen som jag försöker efterlikna i mitt eget sätt att skriva. Jag älskar den, har läst den minst tjugo gånger och den är fortfarande lika bra. Så bra, att jag vågar inte läsa något annat av Kadefors med risk för att bli så fruktansvärt besviken.

Liza Marklund Här är det Annika Bengtzon som gäller. Marklunds sätt att driva handlingen framåt med korta, koncisa meningar har jag varit imponerad av sedan Sprängaren kom som pocket. Serien läser jag om med jämna mellanrum. Synd att det bara kommer en bok till (det ska bli elva böcker och Marklund har just släppt den tionde).

Hrm, bara kvinnor på listan än så länge….

Simona Ahrnstedt Tja, ni som läst bloggen på sista tiden kan ju inte ha undgått hur jag föll head over heels in love med Simonas böcker. Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag älskar med dem – men det kan vara något med miljöerna, personbeskrivningarna, tempot … eller bara alltihop. Historisk svensk kärlek när den är som allra bäst.

Ayn Rand Ryskan som flyttade till USA och blev känd för sin filosofiska thriller Och världen skälvde (Altas shrugged) som kom 1957. Den handlar om hur kapitalismen tar över USA och sänder landet ut över ruinens kant. Ett monsterverk på 1220 sidor, men helt fantastisk. Alla hennes böcker är djupa som få men rysande bra.

En man på listan, kanske? När som helst nu…

Haruki Murakami Japanen som alltid står i kö till Nobelpriset i litteratur fick tyvärr finna sig i att Alice Munro knep priset från honom i år. Men hans böcker, en märklig blandning av sci-fi och övernaturliga element, är helt fantastiska. Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen hör till mina absoluta favoriter.

Sylvia Day Med risk för att bli utbuad så kommer Day som den sista på listan. Med hennes serie Crossfire utmanade hon Fifty Shades of Grey-böckerna rejält. Crossfire-serien har allt – en historia, svindlande hett sex och djupa dalar. Där finns tre böcker än så länge, med löfte om fler.

Sedan älskar jag också George R. R. Martin, Charlaine Harris, Johanna Lindbäck mfl. Men jag kan ju inte fortsätta det här inlägget i all evighet. 😉

En app för fantasy-intresserade

(The main word in this post seems to be the word ”character”.)

Som jag tidigare har skrivit läser jag mycket. (Det verkar som om det är ett allmänt drag bland skrivintresserade människor att läsa.) I våras fastnade jag för George R.R. Martins fantasyserie ”Sagan om is och eld” (”A Song of Ice and Fire”, också känd som serien bakom Game of Thrones). Det är en fantastisk serie, som är så karaktärsdriven att jag blir avundsjuk. Jag grät i slutet av tredje boken när det inte gick som jag ville för mina favoritkaraktärer.

Men samtidigt som karaktärerna är det som gör boken, är det också de som drar ner den. Att hålla ordning på släktbanden mellan drygt 500 karaktärer (eller ens att minnas alla 500 personerna) är omöjligt.

Och just därför blev jag så glad när jag läste Johan Lindbäcks inlägg om serien. Tydligen har någon skapat en app så att läsaren kan hålla koll på alla karaktärer. Martin har varit med i skapandet av appen, så innehållet är nog ganska korrekt. (Fel kan ju alltid smyga sig in.) Jag ska ladda ner appen här så snart jag kommer i närheten av ett wi-fi. Så någon gång i mellandagarna kan jag meddela hur den funkar. Jag ska dessutom läsa femte boken i jul, så appen kommer till användning.

Som läsare är jag fantastiskt glad över idén. Som författare … mindre så. Naturligtvis kan den komma till användning när man skriver fantasy, sci-fi eller historisk litteratur, men annars? Kan man verkligen skriva en berättelse som innehåller så många karaktärer att läsaren inte kan hålla ordning på dem? Är man en god författare då? Personligen tycker jag att om läsaren inte kan hålla reda på karaktärerna har man inte gjort sitt jobb som författare. Samtidigt, som glad amatörförfattare av fantasy, vet jag att det kan finnas en miljard karaktärer i omlopp för att historien ska fungera.

Vad tror ni?

Day 27 – The most surprising plot twist or ending

Gah – det här var en svår en. Utan att göra en spoiler är jag nog allra mest överraskad av (både plot twist och slutet) i A Storm of Swords av George R.R. Martin, tredje boken i fantasyserien ”A Song of Ice and Fire” (här sedd överst till höger).

 

 

SPOILER!

Jag blev överraskad av de sista tvåhundra sidorna i boken. Två av karaktärerna i min favoritfamilj (familjen Stark av Vinterhed) blev mördade och lemlästade. Jag grät nästan – men jag blev chockad så att jag knappt ville läsa klart boken. Jag fortsatte dock, bara för att bli ännu mer upprörd – ingenting i boken går som jag vill! Men efter att ha läst nästan 2000 sidor kan jag inte ge upp. Jag ska börja på A Fest for Crows så snart jag kan – orkar inte vänta på att den släpps som pocket på svenska. Och inbunden kostar den 260 kr. Fattig student nöjer sig med engelsk pocket för 99 kr.

Day 04 – Favorite book of your favorite series

A Game of Thrones ur A Song of Ice and Fire – George R.R. Martin

För att läsa vad boken handlar om, läs här.

Varför det blev den här: För att vara första boken i en sån lång serie är boken osedvanligt bra. Den håller intresset uppe hela tiden tills sista sidan, och jag grät när vissa saker hände. Det är sällan jag gråter när jag läser, men det här var RIKTIGT bra.

Day 03 – Your favorite series

A Song of Ice and Fire – George R.R. Martin

 

The story of A Song of Ice and Fire takes place in a fictional world where seasons may last for years. Centuries before the events of the first novel (see backstory), the Seven Kingdoms on the continent Westeros were united under several generations of theTargaryen dynasty, who wielded the invincible power of fire-breathing dragons until their apparent extinction. The last Targaryen king was killed in a rebellion of feudal lords thirteen years before the first novel and young Robert Baratheon assumed power over the Iron Throne. With winter approaching, the books now follow three stories that are divided by geography and participants. All events are told from the perspective of viewpoint characters.

The main story chronicles a many-sided power struggle for the Iron Throne of Westeros, after King Robert’s death in the first book,A Game of Thrones. Robert’s son Joffrey immediately claims the Iron Throne with the support of his mother’s powerful family, the immensely wealthy House Lannister. When Lord Eddard Stark, King Robert’s ”Hand” (chief advisor), is killed after finding out Joffrey and his siblings were in fact not sired by Robert, Robert’s brothers Stannis and Renly individually lay claim on the throne. Meanwhile, several regions of Westeros seek to return to self-rule: Eddard Stark’s eldest son Robb is proclaimed King in the North, while Balon Greyjoy re-establishes an independent Kingdom in his region, the Iron Islands. This so-called War of the Five Kings is in full progress by the middle of the second book, A Clash of Kings, with more people gradually joining the struggle for power.

The second story takes place on the northern border of Westeros, where an enormous wall of ice, constructed over thousands of years, defends Westeros from the Others, creatures believed to be mythical at the start of the series and with ancient powers. The sentinels of the Wall, the Sworn Brotherhood of the Night’s Watch, spend most of their time dealing with the human wildlings living beyond the Wall, when the first Others appear in A Game of Thrones. The Night’s Watch story is told primarily through the eyes of Jon Snow, alleged bastard son of Eddard Stark, as he rises through the ranks of the Watch and learns the true nature of the threat from the north. By the end of the third volume, A Storm of Swords, this story becomes entangled with the civil war to the south when Stannis, survivor of the original five self-proclaimed kings, has moved to the Wall to protect the realm from the threat of invasion and simultaneously win the favor of the northern strongholds. In the fifth book, A Dance with Dragons, Joffrey’s younger brother Tommen holds the Iron Throne, with his mother and later his uncle serving as his regents as the first snowflakes reach their regal domicile at King’s Landing.

The third story is set on a huge eastern continent named Essos and follows the adventures of Daenerys Targaryen, another claimant to the Iron Throne as the last known scion of House Targaryen. Her story is isolated from the others until more POV characters join her in A Dance with Dragons. Living in exile on Essos, Daenerys’s adventures show her growing ability as she rises from a pauper sold into a dynastic marriage to a barbarian warlord, to a powerful and canny ruler. Her rise is aided by the birth of three dragons, creatures thought long extinct, from fossilized dragon eggs given to her as wedding gifts. Because her family standard is the dragon, these creatures are of symbolic value before they have grown big enough to be of tactical use for her goal of reclaiming the Iron Throne.

(Texten är hämtad från Wikipedia.)
Varför det blev den här (och inte Harry Potter): Jag har precis fått upp ögonen för den här serien, men trots att jag är inne på tredje boken på lika många månader älskar jag den. Den blandar människoöden med magi, politiska möten med krig och en fantastisk förmåga att berätta. Martin har lyckats skapa en värld som jag tror på, som jag vill veta mer om, som gör att jag vänder sida på sida. Dessutom har han lyckats med något som få författare lyckas med – trots att jag läser serien på svenska läser jag långsamt. Jag läser nästan aldrig långsamt, men det måste jag göra här om jag ska hänga med.
I morgon: Day 04 – Favorite book of your favorite series