Smakbit: Flytten till Cornwall

Den här påskhelgen har jag läst väldigt intensivt pga en utmaning, är inne på ledighetens fjärde bok. Men just nu läser jag Flytten till Cornwall av Liz Fenwick. Därför kommer dagens smakbit därifrån.

En smakebit på søndag anordnas idag av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker. Där kan ni hitta andras smakbitar och lämna länk till er egen. Enda regeln är inga spoilers.

Flytten till Cornwall är en feelgood-roman av Liz Fenwick som utkom 2012 under titeln The Cornish House. Den utkom på svenska 2017, och jag läser den i pocketversion, utgiven av Norstedts 2018.

Boken handlar om Maddie, en nybliven änka som tillsammans med sin styvdotter flyttar från London till Cornwall när hon ärver ett hus. Huset visar sig hålla på hemligheter.

Smakbiten kommer från kapitel 11:

Museiintendenten hade varit synnerligen hjälpsam när Maddie visat kanonkulan. Han var inte helt tvärsäker, men han tyckte att det såg ut som en som kunde ha använts under engelska inbördeskriget. Han sa att det inte var ovanligt att folk hittade dem i hus kring Helford.

Glad påsk allihop!

En smakebit på søndag: Bränn alla broar

Imorgon börjar jobbet ”på riktigt” efter semestern, vilket innebär längre arbetsdagar, matlådor, träning och pendling. Ser fram emot rutinerna, dock inte pendlingen. Tågen kör inte riktigt som de ska för tillfället, man kan bara hoppas att det blir bättre. Letar lägenhet i Malmö (bor i Lund just nu) för att komma närmare jobbet, men det går långsamt med sökandet.

Under semestern har jag hunnit läsa en hel del! Är snart uppe i mitt årsmål på 75 böcker, det kanske blir 100 i år ändå. Det kändes inte som det i våras, när jag knappt läste en bok i veckan …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lämna länk till din egen smakbit eller hitta andras.

Jag har i dag påbörjat och läst ut Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren, en ungdomspärla på ca 250 sidor. Den handlar om Melanie, vars bästa vän Kassandra oväntat dör och lämnar Melanie ensam kvar med sorgen och ångesten. Jag bölade från första till sista sidan! Så fin bok, rekommenderas om man någon gång behöver gråta ut ordentligt eller bara få sig en känslomässig puff i sidan.

 Men det är inte den jag ska ge en smakbit från, utan det blir Siri Helles Bränn alla broar som jag nyss har påbörjat. Den utkom 2018 på Louise Bäckelin förlag och är Helles debutroman.

Bränn alla broar handlar om Liv, som är så desperat utled på sitt liv att hon överväger att dö. Hon ger sig själv tre månader för att göra allt det hon inte vågat göra tidigare, och hela tiden kommer dödsdatumet närmare …

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Väckarklockans ljud var hårt och elakt. Liv for ut med handen och slog av den. Kroppen kändes tung som en bilkaross, stendöd med urladdat batteri. Det var med andra ord en helt vanlig jävla måndag. Hon rullade över på sidan och upptäckte mascarafläckarna på kudden. Gråtattack i går igen. Det stramade över kinderna när ansiktet förvreds i en grimas.

Ha en trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Omdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.

Recension: Bokhandeln på Riverside Drive

Sent igår kväll påbörjade jag Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, men var för trött för att läsa mer än några sidor. Imorse började jag om från början och några timmar senare var den utläst. 445 sidor gick i ett nafs.

Bokhandeln på Riverside Drive är Skybäcks femte bok, men hennes första ”nutida”, och en äkta feelgood-roman. Den utkom våren 2018 på Louise Bäckelin förlag. Den utspelar sig i både nutidens och 1980-talets London. Jag fick mitt exemplar som recex av förlaget, vilket jag tackar för!

Nyblivna änkan Charlotte ärver en bokhandel av sin moster Sara (som hon aldrig mött) och åker till London för att på något sätt göra sig av med fastigheten. Väl på plats blir hon motvilligt kär i bokhandeln och deras personal. Under några veckors gång lär hon sig mer och mer om sin mamma, moster och bakgrund. Saker som har stor betydelse för hennes liv.

Detta är en riktigt mysig bok som handlar om sorg, förändring och kärlek. Jag får sån lust att åka till London, att läsa om Harry Potter-böckerna, dricka te, baka … och läsa om boken! Detta är min första Skybäck-bok, men inte min sista. Lyllos er som har den kvar.

 

En smakebit på søndag: Tårtgeneralen

Tårtgeneralen är Filip Hammar och Fredrik Wikingssons romandebut, som utgavs på Albert Bonniers förlag 2009. Just nu går den på bio i Sverige.

Jag är inget fan av Filip och Fredrik. Men det är min pojkvän, och om han sätter en bok i mina händer och säger till mig att läsa, då gör jag det. På så sätt läste jag boken Tårtgeneralen, och idag tänkte vi se den på bio.

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en egen smakbit. Enda regeln är inga spoilers.

Dagens smakbit kommer alltså från Tårtgeneralen (2009) av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. 

För mig påminner stilen om en blandning mellan Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson (2009) och En man som heter Ove av Fredrik Backman (2012). Boken handlar om Hasse P, som nyss har flyttat till Köping 1984 när Jan Guillou utnämner staden till Sveriges tråkigaste. Hasse P bestämmer sig för att sätta ett världsrekord – med världens längsta smörgåstårta!

Smakbiten kommer från s. 19.

Liknande komplicerade känsloförlopp utspelade sig över hela Köping den här kvällen, den 13 november 1984, när 27 000 invånare under stor vånda slets från ett tillstånd av stolthet över att deras stad visades på teve, till överraskning över inslagets vinkel, till förundran över att man ens fick göra sådär med skattebetalarnas pengar, till ilska över Stockholmsjävlarnas storebrorsfasoner, till uppgivenhet och sorg över att … ja, att det kanske låg något i det där ändå.

Hoppas att ni har en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Lycka och livsstilslögner på landet

Söndag, ljuva söndag. Har tillbringat hela förmiddagen i sängen med kaffe och älsklingen, bara pratandes om allt möjligt. Gårdagens huvudvärk hade lite migrändrag, så den sitter kvar lite idag men har tack och lov inte alls samma styrka. Vi såg mellofinalen, men ärligt talat så är jag inte ett dugg imponerad av årets upplaga. Bäst låt (typ) vann, alltid något.

Nu har jag storhandlat, pratat med agenten om förlängning av kontrakt, ätit middag bestående av rester och om en stund ska jag trava iväg till gymmet och köra lite styrketräning såhär en söndagskväll. Jag har rört minimalt på mig idag och får spatt av att se stegräknaren på så låga siffror. Ska bli skönt med en varm dusch och en kopp te efteråt.

 En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till din egen smakbit.

Jag håller på att läsa Steglitsan av Donna Tartt, ungefär halvvägs nu. Den är bra, men den tar tid att läsa. Så jag blandar upp den med lite andra böcker, som Lycka och livsstilslögner på landet av Anna Winberg. Detta är bok två i serien, den första heter Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan och är en riktig feel good. Jag var inte jätteförtjust i bok 1, men jag kunde inte låta bli att plocka upp bok 2 på biblioteket när jag såg den.

Smakbiten kommer från sida 15:

Emma granskar listan och konstaterar det uppenbara, att alla punkterna börjar med ”köpa”. Hm. Men de har ju banklån. Tack och lov. Svindlande mycket pengar på kontot faktiskt. Pengarna kommer att räcka till allt det där, och lite till, tills Emma får ett jobb och börjar få in en lön igen. De kan köpa tio barnsäkerhetsgrindar och det kommer inte ens att märkas.

 

Hej 2018!

Jag hoppas att ni har haft en trevlig nyårsafton och nyårsdag! Jag har verkligen haft det, med otroligt mycket mys, god mat och trevligt folk. Såg första avsnittet på säsong 4 av Bron igår, så sjukt spännande! Längtar tills söndag då nästa avsnitt kommer. 🙂

Känner dock att all mat och dryck under helgerna har varit tuffa för min stackars stressmage. Det är dags att återgå till rutinerna och träningen. Lite skönt med vardag trots allt – jag börjar jobba imorgon efter 13 dagars ledighet.

Årets första bok är utläst! Idag påbörjade jag och läste ut the sun and her flowers, en diktsamling av Rupi Kaur som gavs ut 2017. Den var inte lika fantastisk som hennes första, milk and honey från 2014, men fortfarande underbar och tänkvärd.

Gick direkt på Christoffer Holsts feel good-roman från 2017, För oss är natten ljus. Älskar titeln! Boken är kort och snabbläst, så den borde vara utläst imorgon. Någon som läst?

En smakebit på søndag: Kalla mig Amanda

Glad första advent, allihop! I Lund har det regnat hela förmiddagen, men idag är det dags för julbak och julmusik! Ska hem till mina föräldrar och joina min kära moder i adventstraditionen att baka lussekatter. 🙂

Har äntligen börjat på decembers bokhög (var tvungen att läsa ut tre som tillhörde november först)! Först ut är Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom, en bok som jag har hört mycket gott om. Därför är det också från den boken som jag ger en smakbit idag.

En smakebit på søndag hålls av Astrid Terese, och hos henne kan du hitta fler smakbitar och länka till din egen.

Kalla mig Amanda är Josefine Sandbloms debutbok, som utkom på Bokförlaget Sol under hösten 2017.

Jag har knappt öppnat boken, därför kommer smakbiten från bokens allra första stycke:

Naken, men högst besmyckad. När dörrklockan ljöd genom lägenheten gick Lilly omkring så som hon skrikande anlänt till världen knappt trettio år tidigare. Med långa och svajande silvertrådar från örsnibbarna skyndade hon ut i hallen, fångade en fuktig handduk i farten och höll upp den i ett försök att dölja kroppen. Hon slängde ett öga i det något för högt placerade titthålet, såg Marie och Caroline utanför. Förvåningen över att vännerna inte gått rakt in dämpades när hon förstod att dörren var låst.

Ska bli kul att se hur boken utvecklar sig! Jag måste hitta lite julböcker att läsa, har alldeles för få böcker med jultema hemma. Får göra en räd i mammas bokhylla. 😉

Måste faktiskt bestämma vad jag ska läsa i december, förutom de biblioteksböcker som jag har liggande. Om jag har tur hinner jag lyssna klart på Hagfors-serien före jul, jag har den sista boken kvar men eftersom det är min bilbok är det tveksamt om jag hinner …

Har ni några tips på julböcker?

Status boktolvan 2014: avslutad!

I går, 8 juni, är årets Boktolva äntligen avslutad. Det har blivit böcker av 12 för mig nya författare.

Här är böckerna som jag har läst i år (i ordning):

1. J. Kenner: release me (The Stark Trilogy #1)
2. Ann Granger: Mud, muck and dead things
3. Veronica Roth: Divergent #1
4. Cassandra Clare: City of Bones (The Mortal Instruments #1)
5. John Green: The Fault in Our Stars
6. Jonathan Tropper: Konsten att tala med en änkling
7. Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet (Avdelning Q, #1)
8. Lucy Dillon: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
9. Sarah Dessen: Mitt perfekta liv
10. Jojo Moyes: Me before you
11. E L Dezmin: Lex Limbo
12. Åsa Asptjärn: Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Lite trivia:

6 av dem är på engelska, de andra 6 är på svenska (några i översättning).

3 av dem är deckare/spänningsromaner.

2 av dem är urban fantasy.

3 av dem är ungdomslitteratur.

3 av dem är feel good-romaner.

1 är erotisk litteratur.

 

Ganska bra blandning, faktiskt. 🙂 Kul att utmana sig själv lite, man upptäcker så mycket intressanta böcker på det sättet.

 

Blogg100 #72: En smakebit på søndag: Lucy Dillon

Det är söndag, så det är En smakebit på søndag. Det är ett initiativ av norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten, titta in där och få fler smakbitar denna söndag. Det går ut på att du delar med dig ett citat från boken du läser just nu.

Själv har jag precis läst ut Lucy Dillons Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, en söt liten bok om brittiska Rachel, som ärver sin mosters gård och hundstall. Efter att precis ha blivit av med jobbet flyttar Rachel till gården och försöker få ordning på sitt liv som plötsligt innehåller snygga veterinärer, gamla älskare, femton hundar och ett fallfärdigt hus med många hemligheter. Det är en perfekt feel good-roman, speciellt om man ska ha något att läsa en regnig söndag.

Det stycke jag allra helst vill dela med mig är i kapitel 26, mellan Johnny och Natalie, men det avslöjar så mycket så det gör jag inte. Men det är så fint, nog det finaste i hela boken. Så jag får ju dela med mig av något annat. Vad sägs om de första två paragraferna i boken? 🙂

Första veckan i februari hade Rachel Fielding ett riktigt glamoröst jobb som PR-konsult för ett antal internetföretag, en älskare som gav henne blommor med jämna mellanrum och klädde sig snyggare än hon själv, städhjälp och en hy som var tre år yngre än hennes biologiska ålder, trettionio.

Men veckan därpå hade hon i en handvändning förlorat både sitt livs stora kärlek, sin lägenhet i Chiswick och sitt jobb. Samma morgon hade hon också hittat sitt första silverstrå, som lyste som en stoppsignal i hennes tjocka, svarta hår, och fått ett sms från sin syster Amelia som förebrådde henne för att hon glömt bort  systerdotterns femårsdag. ”Bara för att du inte själv har barn får du inte vara hur jäkla egotrippad som helst.”

ur kapitel 1, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, Lucy Dillon