Skulle någon vara intresserad

… av att läsa en blogg som handlade om en operasångares vardagsliv?

Jag har själv saknat en under tiden jag utbildade mig, och det finns inte riktigt någon blogg om vardagen bakom det ”glamorösa” yrket.

Så vad tror ni? Finns det läsare till en så obskyr blogg?

I övrigt är jag en liten blöt hög i min soffa, så trött är jag. Examen 2 av 3 idag, sedan rep, sedan middag med 3/4 av familjen och sen hämtade familjen alla konsertklänningar och de första två flyttkartongerna. Nu händer det, hörni. På riktigt!

#blogg100 inlägg 86

Blogg100 #96: För snart ett år sedan

… sjöng jag min bachelorexamenskonsert. Det var torsdagen den 13 juni och jag hade förberett mig toklänge på den där 30 minuter långa konserten. Engagerat musiker, skrivit program, övat in musiken jag skulle framföra, köpt klänning och fixat allt smått runtomkring. Stressen upptill examensdagen var förfärlig, jag mådde illa i stort sett hela tiden sista månaden.

Men dagen kom och gick, som ni kan se på bilden här nedan:

IMG_4050Och när allt var klart, betyget var satt och musikerna betalade, då planade livet ut igen. Och jag var så tacksam. Tre års slit var över.

Den här veckan har mina gamla klasskompisar på konservatoriet sina bachelor- och masterexamenskonserter. Paniken i deras ögon precis före de ska in och sjunga jämfört med svetten och lugnet efteråt är nästan komisk. Men hjärtat bankar hårt varje gång de går in till censorerna för sina betyg, det är som om det är jag som står där igen. Och i ett trollslag kommer det tillbaka, stressen och ångesten och lyckan efteråt. Jag är så tacksam än i dag för att det är över. Och för att det inte är jag som står däruppe på scenen och sjunger.

Dock skräckslagen över att ett år har gått så snabbt. Om två år är jag färdig på Operaakademiet och kan titulera mig operasångerska. Om två år har jag förhoppningsvis jobb och är färdig med studierna. Förhoppningsvis. Eller så hamnar jag i något slags young artist program i England, andra delar av Europa eller i USA. Och får mer studieskulder …

Nej, bäst att njuta av nuet och drömma. Jag har officiellt sommarlov. 🙂

 

Blogg100 #80: Examen

Det är bara tjugo dagar kvar av Blogg100, hör ni! Tack och lov för det, säger jag…

Just nu är jag på väg till Operaen. Klockan 19 har förstaårseleverna sin första egna aflevering/examen, och jag och Donna Anna ska ta en tur på scengolvet. Wish me luck … Jag har arbetat med arian sedan februari, så det ska bli skönt att få visa upp jobbet jag har gjort. 🙂 Och mina föräldrar sitter i publiken. Fett like på den. 😀

Från min examenskonsert

Jag har under den gångna veckan fixat och trixat med Youtube och har äntligen fått lagt upp stora delar av min examenskonsert där. Eftersom jag har tjatat (verkligen tjatat, jag ber så otroligt mycket om ursäkt för det!) kommer här det sista inlägget om min examenskonsert. Det är lite bilder på klänningen, från konserten och en slutligen ett videoklipp från konserten, en sång som heter ”Von ewiger Liebe” och är skriven av Johannes Brahms. Hoppas att det faller er i smaken. 🙂

IMG_4050

Från första numret, en Händel-aria som heter ”Morte, vieni” och kommer ifrån operan ”Riccardo primo”.

 

IMG_3784 Efter konserten, på knä.

 

IMG_3786

 

Hårsmycket, en coiffe, som är speciellt skapad till mig och till klänningen jag bar, av en kompis till mig, Richard Scholz, en mycket begåvad modist som driver företaget Eugene by Me. Härnösandbo som nyss har blivit utexaminerad från Tillskärarakademien i Göteborg.

Och till sist, videon från konserten:

För fem år sedan igår

… registrerade jag tydligen den här bloggen på WordPress fick jag veta igår, när jag fick ett ”Grattis på årsdagen!”-mejl från WP. o.O.

Detta minns jag inte själv. 2008? Jo, det kan väl kanske stämma. Men jag började inte blogga här (regelbundet, i alla fall) förrän juni 2011. Sedan dess har jag fått nästan 6 100 visningar (TACK till alla er som läser och kommenterar, det betyder så mycket!) och har skapat väldigt många inlägg om dels mina romaner men också en massa helt andra saker som nationaldagar, sång och min vardag.  Jag tänker fortsätta i minst fem år till, så det så. 😉

Senaste nytt på skrivfronten: ganska stillastående. Det har inte blivit några stora mängder ord i dag, inte direkt något tänkande heller, bara jobb jobb jobb och trötthet. Och kaffe. Får inte glömma kaffet. Hursomhelst, jag har kommit 6 000 ord längre nu när juli snart är slut än vad jag hade när juni tog slut. Alltid något. Det känns som om Camp Nanowrimo inte riktigt fungerar på mig. Vadå skriva på sommaren när man är ledig? Skriva gör jag oftast när jag har som mest att göra och egentligen borde lägga tiden på något annat. Och då blir det som bäst, för jag hinner inte övertänka något utan bara skriver. Det här med att tvinga sig själv att skriva när man är ledig är ett j*vla ofog. Fast det är klart … hade jag åkt till Gran Canaria själv en vecka hade det nog blivit en del skrivande. 🙂

I övrigt: kolla gärna in min youtube-kanal. Jag håller på att lägga upp videor från min examenskonsert i juni, så där finns lite nytt.

Men nu: sängen. Måste soooooova.

Nu är jag bachelor!

Ja, inte ungkarl, utan nu har jag en fil. kand! En konstnärlig kandidat, som det heter i Sverige. I Danmark heter det bachelor och kandidat, i stället för kandidat och master. Förvirrat? Oh yes! För utomlands heter det ju bachelor och master. 😉

Men nu är examen i hamn och jag har firat med närmaste familjen på en mysig restaurang i Köpenhamn. Konserten gick som en dröm – klänningen var fantastisk (det kommer bilder senare), musikerna var riktigt bra och så snart nervositeten släppte (efter sista tonen) blev det riktigt bra. Tre applådtack och stående ovationer. Fullkomligt lycksalig, där släppte ångesten som har suttit i magen i tre år. Äntligen klar. Jag vet vad jag är värd. Nu har jag det på papper, med underbara formuleringar av juryn. Något jag kan titta på regniga dagar då livet känns lite hårt och sången inte går som den ska.

Vad jag fick? 12, baby! Högsta betyg. 😀

Vart tog världen vägen?

Just nu är jag så stressad att jag är kolugn. Jag har tid att hjälpa kompisar, gå på konserter, läsa lite, men inte något till övers för disken.

Det mesta är klart. Presenter inhandlade och blommor beställda. Allt i klädväg är fixat. Inte packat än, men det kommer.

Men ångesten är på topp. I dag började sångexamens på skolan och fyra av arton har varit uppe. Än så länge inga 12or, vi får se vem som får den första. Tre 10or på raken dock. Allt jag vet är att om jag inte får minst 10 (och helst 12) blir det en miserabel sommar. 😦 Jag har inte slitit arslet av mig i tre år för att slutbetyget ska bli ett ”mäh”. Det är ju det här jag ska vara bra på.

(I Danmark har de ett sifferbetygssystem, där skalan går från -2, 0, 2 (godkänd), 4, 7, 10 och 12 (bäst). 2-4-7-10-12 motsvarar typ det nya ABC-systemet i Sverige. 12 är dock ”lättare” att få än A.)

Gah! Stress, stress, stress …

De senaste dagarna har jag varit ganska stressad. Stressad över min kommande examen, över allt praktiskt som ska tas om hand tills dess. För ungefär fem minuter sedan skickade jag in programmet till skolan, och det innebär att jag inte kan göra mer vid det. Gjort är gjort, och i morgon ska det kopieras upp i 60 exemplar (hellre för många än för få) och förvaras i skolan tills torsdag.

Allt är ju egentligen klart. Utstyrseln är klar: klänning, skor, smycken, smink, håruppsättning – ända ner till underkläderna vet jag vad jag ska ha på mig. Jag vet till och med vilket nagellack jag ska ha, för guds skull. Programmet är klart och ska som sagt tryckas i morgon. Blommor är beställda. Vinflaskor till musikerna är inköpta och ska märkas i afton. I morgon springer jag till skolan och ber om de sista tre sakerna (och det är verkligen de sista!) till scenen. Alla repetitioner har varit, genrepet också. Ljuset är satt. Texten sitter.

Det som återstår är att betala cembalisten, städa ur skåpet och sedan bara njuta av konserterna de närmaste dagarna. Undrar om det är möjligt att slappna av lite?

(Behöver jag säga att skrivande är det sista i mitt huvud just nu?)

Examen: check!

Så! Nu (eller om 30 minuter, snarare) går jag på sommarlov. Sjukt skönt, så efterlängtat, och samtidigt lite underligt. Att gå från hundra till noll. Att tvärbromsa. Men men, det blir ju som det blir. Jag funderar på att åka hem, köpa en glass och sitta ute på gården ett tag. Få lite sol, kanske skriva lite. I alla fall andas ut.
Jag blev så nervös inför examen idag att jag mådde (och mår) illa. Underligt? Ja, framför allt eftersom piano är ett bifag som inte spelar någon roll på mitt slutbetyg. Men det är ändå skönt med en sjua i betyg. För er som inte vet, en sjua motsvarar ett C i de nya betygsskalorna i Sverige. Jag är supernöjd! Fast illamåendet består… :/

Om en halvtimme ska jag titta på nya pianonoter och sedan ska jag beställa kurslitteraturen till distanskursen i sommar. Kanske hitta några sånger till. Jag vet inte om det blir någon träning med det här illamåendet, men vi får se. Kanske blir det bättre imorgon.

Äntligen lite lugn och ro

I alla fall tills på lördag, för då har jag konsert. Men fram tills dess ska jag själv gå på konsert, lämna in en uppgift till examen, lära mig texter utantill, förbereda en muntlig examen som ligger 7-8 eller 14-15 juni… (Älskar att skolan kan bestämma sig.) Spela piano, njuta av solen (fast bara måttligt för jag är redan röd) och förbereda gehörsexamen om två veckor.

Glöm att jag sa lugn och ro… Fast stemmeteoriexamen är i alla fall klar. Svarade på allt, men nu tar det fram till oktober innan vi vet resultatet. (Skolan är inte bara velig, den är otroligt snabb också.) Men lite redigerande blir det nog ändå.