OBS: Detta är inte ett inlägg som säger till er att ni ska eller inte ska rösta, eller vad ni ska rösta på (om ni väljer att rösta). Detta är heller inte ett inlägg med en politisk agenda.
Den 25 maj (på söndag) är det val till EU-parlamentet. Det har förhoppningsvis ingen missat. Här i Köpenhamn är det nästintill omöjligt att missa, för det sitter valplakat över hela stan. Lustigt nog fick jag ett danskt röstkort hemskickat till mig tidigare i våras. Jag tänker inte använda det.
Men i dag var jag på Svenska ambassaden här i Köpenhamn och utlandsröstade. Jag fick röstkort hemskickat för någon månad sen. Jag tänkte äh, det är tid ännu och lade det åt sidan.
Cue the drama.
Jag har flertalet klasskompisar som röstar vänster. Det verkar vara vanligt inom kulturvärlden att rösta just på vänsterflajen. Själv har jag också röstat vänster, utan direkt en tanke på kulturvärlden. Till förra riksdagsvalet 2010 var det många som ville försäkra sig om att jag röstade rött. Den som röstade blått fick kalla handen direkt. Jag sade vänligt men bestämt ifrån, det där har ni inte med saken att göra och fortsatte med mitt.
I valet till EU-parlamentet är det många som röstar på F! (Feministiskt Initiativ). Ett relativt nybildat parti (från 2005) med Gudrun Schyman i spetsen. De har dykt upp i mitt facebook-flöde mer och mer under våren, eftersom många av mina vänner verkar rösta på/vara medlemmar av F!. Jag har de senaste veckorna hamnat i en het partidebatt på skolan, med just rött och feminism som de genomgående dragen. Så sent som igår kväll diskuterade vi politik på en födelsedagsfest (jag, politik? jag som aldrig har brytt mig).
I dag var det en vänlig utlandssvensk som meddelade på Facebook att skulle jag rösta i utlandet, så var det deadline på ambassaden i dag kl. 19.
Cue the panic.
Jag hade inte röstkort med mig. Det enda jag hade var mitt svenska körkort. Och det räckte. Jag travade in på ambassadens vallokal, blev guidad igenom processen och satte mitt kryss på en blankett. Det hela tog tio minuter och jag var färdig med ca två timmars marginal till deadline.
You gotta live dangerous. 😉
Det hade väl inte varit hela världen om jag inte hade röstat. Men det känns bra att jag har gjort det. Framför allt eftersom jag denna gången inte har satt mitt ”trygghetskryss”, utan tagit ett steg i en ny, spännande riktning. Och för att om man röstar kan man inte klaga efteråt på att det inte går som vi vill.
Det ni.
Röstar ni i EU-parlamentetsvalet? Och om nej, varför inte? Finns det en speciell anledning?
Saras bokhylla 