Vi är bara en vecka från påsk (herregud, var har tiden tagit vägen den här våren!) och Mia på Mias bokhörna har tagit fram en påskutmaning. Egentligen hade jag tänkt läsa påskekrim under ledigheten, men vi får se … igår hämtade jag ut Paul Austers nya bok, 4321, på bibblan och den var på 950 sidor!! Rena rama träningen att bära hem den.
Får fundera på vilka böcker jag vill läsa, har en del recex att läsa också. Men här kommer lite regler och info om Mias påskutmaning.
Vi startar torsdagen 29/3 och avslutar annandag påsk 2/4 kl: 23.55 (kommer ett inlägg hos mig) och redovisar läsningen senast torsdagen 5/4 23.55.
Regler;
*för att vinna ska man läsa flest antal sidor och
extra plus om man skriver om hur det går på sin blogg vid minst två tillfällen
och trippelplus om man Instagrammar med taggen #eggetpask18
*man får ”läsa” ljudböcker om man kan redovisa sidorna.
*man får läsa klart böcker man börjat på.
*skriva ett blogginlägg om vilka böcker du tänker läsa senast 27/3 via Inlinkz.
*Vinnare får ett presentkort på 100 kronor på Adlibris
Häng på! Jag har jättemycket att göra hela påsken, så vinnare lär jag inte bli. Men om jag kan komma någonstans i min gigantiska TBR-hög blir jag överlycklig! Än så länge i år har jag läst 15 böcker … målet är 75 för 2018! Förra året läste jag 150, så jag visste redan från början att jag inte ville läsa så många i år, men jag är överraskad över hur få böcker jag har orkat läsa än så länge under året.
Nu ska jag ta mig en ordentlig funderare på vilka böcker det blir till påskutmaningen …
Idag har jag kontorsarbete! Sitter och säger upp abonnemang, onödiga försäkringar, byter telefonabonnemang och betalar räkningar. Fixar hemsida, skriver cv, ordnar repertoar och uppgifter till en tävling, bokar tid med pianist och skriver listor. Ska även öva lite, alltså öva rytmer/text och börja översätta Strauss-sånger till en konsert i april. 🤓
Och så allt det andra – gå en timmes promenad och lyssna på en bok, alternativt podd. Laga mat att ha till matlådor/frysen. Måla naglarna, läsa ut en bok, skissa på omskrivningen av en ungdomsroman …
Jamen ni hör ju. Var är min personliga assistent?? 😂 Tur att jag har listor att gå efter, annars skulle jag glömma hälften och bara sitta i soffan hela min lediga dag. Se The Crown … fast det kan jag ju göra ikväll istället, när allt det andra är gjort. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, ringa Telia och sen gå en promenad. Tror att det behövs! 😅
Jag funderar på att börja med en sk reading journal, där jag för hand skriver ner alla titlar jag läst under årets gång. Där jag också för statistik och håller koll på alla månader, genrer, antal sidor, författare, betyg, antal dagar boken blev läst, och så klart alla olika utmaningar. Det skulle bli en färgglad historia med lite teckningar och citat och lite annat smått och gott.
Jag förlitar mig vanligtvis på bloggen och på Goodreads, men det vore onekligen roligt att göra det mer för hand. Jag har googlat runt på bilder och det finns så mycket fint!
Jag har en anteckningsbok, en Leuchtturm1917 (mörkblå, hårda pärmar, med prickar) och den väntar ju bara på att användas! Kanske ska skissa upp hur jag vill göra och sen börja förbereda inför 2018? Jag orkar inte riktigt överföra hela 2017 från bloggen till en anteckningsbok, det skulle ta för lång tid.
Självklart skulle jag fortsätta med både bloggen och Goodreads, både av ren lathet men också av bekvämlighet/smidighet. Det går ju inte riktigt att länka till en sida i en anteckningsbok …
Hur gör ni? Vore kul att höra hur ni håller koll på läsningen!
I vanliga fall har jag väl en liten hög böcker från biblioteket hemma. Sånt som ser spännande ut. Sånt som rekommenderats.
Men tre dagar i rad har jag varit på biblioteket för att hämta ut reserverade böcker som kommit in. Idag var enda dagen som jag kom ut med ENDAST den reserverade boken och inget mer. 😂 Jag älskar bibliotek men ibland går det lite till överdrift! Har fortfarande Ett litet liv kvar att läsa innan 20 augusti, plus typ 10 biblioteksböcker nu då …
Bibliotek är ju ändå typ det bästa som finns. Och någon av dessa böcker lär bli nummer 100 för i år. 😊
Första april! Hur kan det redan vara första april?? Tiden går så snabbt! I ett lite senare inlägg går jag igenom mars månads läsande (det gick väl sådär), men just nu är jag mer inne på aprils läsande och påskekrim.
Har du någon form av läsplanering? Är det viktigt med en planering?
Jag planerar inte min läsning, i det att mitt läsande i stort sett planerar sig självt. Jag lånar mycket böcker på biblioteket, så det sätter en naturlig tidsfrist på läsandet. Jag har ett visst antal utmaningar som jag försöker bocka av, och där blir det ibland lite tänkande över i vilken ordning något ska/borde läsas.
Men just i april blir det lite annorlunda. Jag har tänkt mig bocka av en del punkter på årets Kaosutmaning, och därför blir det lite hyllvärmare! Har visserligen ett par böcker från bibblan hemma just nu, men ändå. Tanken är att läsa så många böcker som möjligt i min bokhylla i år. Och påsken ligger ju i april! Då blir det påskekrim! Jag gillar inte deckare, men deckare + hyllvärmare + påsk = påskekrim. Därför tänker jag läsa i alla fall två eller tre deckare i påsk. 🙂
Förhoppningsvis bjuder april på lite bra YA, lite urban fantasy och Outlander, förutom deckare. Jag har mycket att välja mellan i mina hyllor!
Oväntat lediga dagar är guld värt när man har ett scenjobb. Eftersom vi har många sena kvällar betyder en ledig dag otroligt mycket, mer än en ledig kväll. Bara det faktum att man kan sova länge väger upp väldigt mycket.
Så att jag då vaknar i ungefär vanlig tid är ju lite småstörigt. Men då får man mer tid att läsa, dricka kaffe och ordna med småsaker. Kan inte betala månadens räkningarna förrän efter löning, så det får vänta tills efter helgen. Så då återstår ju bara att läsa!
Jag slalomläser som en dåre just nu. Jag läser Drömgångare av Samantha Shannon, Drakarnas dans av George R.R. Martin och Melody’s Key av Dallas Coryell. Den sista är en ungdomsförfattare från USA som har hittat mig på Instagram och undrade om jag ville göra en recension/review på hans bok. Kul att hitta nya författare!
Och på tal om nya författare – igår var jag inom biblioteket på väg till jobbet för att lämna tillbaka tre böcker. Det är svårt att gå in och ut utan att låna något, så jag kom därifrån med två nya böcker. En av dem var Sofia Fritzsons När drömmen slår in, som vann Harlequins skrivtävling 2015. Den kom ut förra året och jag har sett den så mycket på Instagram att när den nu stod framför mig på hyllan högg jag den direkt. Och den tog bara någon timme att läsa. Med 237 sidor känns den som lite i det kortaste laget, men historien är perfekt utportionerad (utom möjligtvis att slutet var lite snabbt överstökat) så den känns helt lagom lång. Perfekt sommarbok att läsa på stranden, på balkongen eller liggande på mage i gräset i en park.
Och med Fritzsons bok har jag passerat 31 böcker än så länge i år. Målet är ju 52 böcker under 2017, men i den här takten lär jag (förhoppningsvis) komma långt över det målet även i år. Jag har hoppats på att kunna läsa 10 böcker i månaden, och förutom den här månaden har det inte varit några problem att nå det målet.
Jag har också satt ett köpstopp på böcker för ett tag, vilket inte är några problem. Jag äger redan alldeles för många böcker eller kan låna dem på bibblan för att det ska kännas som en alltför stor börda att ha ett köpstopp. Jag har köpt två böcker och fått en, så om jag skärper mig kanske jag kan hålla mig från att köpa böcker fram tills juni.
Därför blir det till att läsa hyllvärmare resten av våren (och en och annan biblioteksbok, så klart)!
Den här fina enkäten hittade jag hos Malin på Mitt Bokliga Liv och kände att jag ville spekulera lite i hur sommarens läsning blir. Sommaren börjar ju 1 juni enligt min tideräkning, så det är ju snart! 😀 Tror att jag gör en liten utmaning av det hela, alltså ett visst antal böcker som jag ska hinna läsa innan 1 september.
1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar? Boktjuven (Markus Zusak), Me and Earl and the Dying Girl (Jesse Andrews), Från och med du (Mhairi McFarlane), One with you (Sylvia Day) och Red Queen av Victoria Aveyard.
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Det är dags att avsluta The Mortal Instruments-serien och Game of Thrones #5 nu.
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
I växthuset på tidiga morgnar/sena kvällar eller i loungegruppen på uteplatsen.
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Inomhus, i min favoritfåtölj.
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Jag tror att Från och med du av Mhairi McFarlane kan vara riktigt, riktigt bra.
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
7. Strand eller hängmatta?
Strand. Blir typ åksjuk av hängmatta!
8. Deckare eller roman?
Roman! Men har börjat bli mer och mer intresserad av deckare de sista åren.
I dag har det för första gången sedan i somras kliat i fingrarna. Jag vill skriva. Jag vet inte vad, men jag vill skriva lite. Inte redigera, utan skriva. Verkligen sätta ord på pränt, känna efter, fundera. Så i kväll ska jag skriva lite, tänkte jag. Om Adrian och Simon i början av 9an (eller kanske slutet av 8an). Och om ämnet Hur vet man att man älskar någon? För hur mycket jag än tänker, så är jag lite osäker. Jag har personligen aldrig sagt ”jag älskar dig” till någon annan än min familj, och det är liksom uppenbart att jag älskar dem, för de är min familj. Men hur man vet att man älskar någon annan … (och inte bara är förälskad, alltså).
Så, mina vänner, hjälp en skribent i nöd. Hur vet man att man älskar någon?
Tja, jag vet inte vad som hände. Men en dag blev jag plötsligt intresserad av att redigera igen. Att nörda ner mig fullständigt i ett manus. Att orka ta itu med alla plot holes och faktamissar. Att bena ur den här historien tills den är ordentligt filéad.
2an är första delen i min ungdomsserie Och sedan föll regnet. Jag skrev den mellan 1 november 2010 och 21 juli 2011. Det är andra boken jag skrev i serien (vadå, okronologiskt?) och jag kände att den gick väldigt snabbt att skriva. Men sedan dess har den i stort sett legat i träda. Förra året skickade jag den till Bina, en bloggare som kunde tänka sig att läsa igenom den. Hon läste, och kommenterade. Jisses, vad hon kommenterade! Så mycket bra saker och så många saker att tänka på.
En av sakerna hon pratade om var att storyn började liksom för mycket från början. Att det kunde löna sig att börja mitt i, någonstans. Idéen fastnade i mitt huvud och nu gör jag ett försök att skriva om den. Att verkligen börja någonstans mitt i, där storyn makes sense.
Jag har börjat redigera ett kapitel mitt i, bara för att få upp lusten att redigera. Att börja från början när man inte vet var början är, är väldigt frustrerande. Så nu har jag hittat ett sätt att formulera mig, ett kortare, mer konkret sätt. Jag gillar min ”nya” stil. Kapitlet jag hade valt var ursprungligen 6600 ord. Jag har skurit ner det till 4500, och där finns möjlighet att ta bort ytterligare en del, kanske hundra ord eller så. Att tajta till språket. Det är fortfarande ett långt kapitel, men mer hanterbart.
Jag har då ett annat, angenämt problem. I hela serien finns det tre huvudpersoner (Tristan, hans kompis Adrian och Adrians lillasyster Tess). 2an handlar om Tess, och de andra böckerna i serien handlar lika delar om Tristan, Tess och Adrian, samt en kille som heter Anton.
Är det okej att Tess är den enda som pratar i första boken? Eller ska Tristan, som faktiskt spelar en stor roll i storyn, få prata också? Så att man inte får en chock när han börjar prata i bok två i serien.
Mitt mål är att:
skriva om hela manuset till att det är bara Tess (kvinnliga huvudpersonen) som pratar (eller vad tror ni?)
sortera ut vilka röster som tillhör vem
skriva om berättelsen så att den börjar in medias res, alltså mitt i. Jag tror att jag har den perfekta första meningen, men vi får se. Jag måste först skriva det kapitlet. 😉
få ordning på alla bipersoners motivation
få ordning på ”dramaturgivalen”:
Eftersom manuset till 2an är på 96 000 ord ska det ner till ca 70 000-75 000. Normal ”ungdomsromanslängd”. Och om varje kapitel dras ner med ca en tredjedel (4 510 ord / 6 641 ord = 67,911459 %) borde det 75 % av 96 000 ord vara 72 000 ord. Och det är en helt okej längd. Jag vill inte gå under 70k, för det är för kort.
Jag lär behöva skriva nytt, och jag lär behöva skriva om 100 procent av det jag har skrivit. Men det är väl det redigering handlar om? Jag har som mål att ha kommit igenom hela manuset en första vända tills 1 oktober. Det är tre hela månader. Is it doable?
Heck yes!
Den Stora Redigeringen™ har börjat! Följ med på resan!
Och förresten – om någon vill läsa det där kapitlet som krympte med en tredjedel, hojta till. Det vore skönt att veta om jag är på väg åt rätt håll. 😛
1. Först och främst, detta är inlägg 85 (!!!!!) i Blogg100-serien. Puha! Snart klar, bara 15 inlägg kvar. Jag längtar.
2. Detta är ett långt inlägg, bara så att ni vet. 😉
Något de flesta inte vet om mig är att jag älskar kalendrar. Inte bara anteckningsböcker, alltså, utan kalendrar. Favoritmärkena är Filofax och Moleskine.
Jag har lyckats hålla mig ifrån att köpa en Moleskine almanacka, mest eftersom jag vet att den inte räcker för mig. Jag har ALLT i min kalender, så jag måste ha mycket plats. För tillfället har jag en Burde-kalender i A5-storlek, en sån som man kan köpa i vilken bokhandel som helst. Den är tråkig men effektiv. Men inte så effektiv som jag skulle vilja. Och framför allt är den inte speciellt snygg.
Förra året köpte jag en Filofax (också A5). Det blev en dyr historia (ca 1 000 kr för en kalender), men det var min examenspresent, så därför kunde jag kosta på mig den. Med alla tillbehör landade den nog på ca 1400 kr. (Urgh!)
Den heter Filofax Chameleon black A5 och är en äkta läderkalender. Den ser ut såhär på insidan:
It’s so pretty! Jag är nöjd med den, den kommer att hålla länge och eftersom den är low key kan jag använda den hur gammal jag än blir, eller om jag måste ha den professionellt. Hållbarhet: forever.
Den är lite seg på det sättet att låset är en flärp som stängs med magnetlås. Jag trodde att den skulle vara stor nog, men inser nu att den är lite liten. Ringbindningen är 30 mm (det blir inte större på en Filofax), men eftersom den ska gå att stänga och inte böja pärmen kan jag inte ha speciellt mycket i den. Det är mer en ”fast arbete”-kalender, en som ligger på skrivbordet, inte en ”student med tusen papper och saker som ska få plats”-kalender.
Så jag funderar på en ny. En billigare. Jag funderar på en sådan här:
Det är en Filofax Personal Organizer Domino A5 red, och den här är inte i riktigt läder så den kostar ”bara” 500 kr i den här storleken. Jag har hittat den på Amazon, eftersom Filofax hemsida i Norden ligger nere för tillfället. Och där är den mycket billigare, hurra! Hållbarhet: Tills den går sönder. 😉
Det är samma system, den ser ut så här på insidan:
Gemensamt för både Domino och Chameleon är att de har två pennhållare (en på var sida av pärmens insida) och att de har plats för kort på vänster insida och för ett block på höger insida av pärmen. Det gillar jag.
Filofax har ett flertal olika storlekar på sina pärmar. De går i mini, pocket, personal, slim, A5 och A4. (Jag kan ha glömt någon storlek.) Det finns alltid en storlek som passar just dig. När man har pärmen kan man alltid köpa till och variera innehållet i kalendern, det är det jag gillar.
Man behöver heller inte hålla sig till de tillbehör/inserts som Filofax har. Eftersom det är en så stor industri runt det finns det många hemsidor/bloggar som har tips på hur man ska göra sin kalender mer personlig. Detta är stort främst i USA, men också i Storbritannien. Kanske är det på väg i Sverige, jag vet inte. Men om man gillar scrapbooking är detta ju en fördel.
Titta bland annat in på Philofaxy där man kan hitta många spännande inserts!
Det finns en hel industri uppbyggd runt Filofax och dess konkurrenter. Jag är själv inte så mycket för att pynta min kalender, den ska snarare vara användbar och slitstark. Men det finns hur många träffar som helst på Youtube, det är verkligen en hel industri runt det. Man använder washi tape, klistermärken, färgkodning osv för att verkligen få kalendern att stå ut. Jag hamnade (när jag sökte runt efter min nuvarande filofax) på Organized like Jen’s youtube-kanal och på den här videon:
Börja titta ungefär 56 sekunder in, det är då hon börjar prata om sin filofax. Hon pratar mycket om annat också, men den är rolig om man vill vara lite nördig. 😉
Om man väljer en annan storlek än A4 kommer din Filofax att betyda lite pillande. Papper måste skäras till rätt storlek, hålslagare måste inhandlas (eftersom Filofax kör på sin egen storlek) osv. Men det är så värt det. Och kan vara ganska kul om man ger sig den på det.
Men om jag nu köper en ny (inte helt säker än) så tänker jag använda min svarta Chameleon till rollregister. Jag har börjat samla på mig operaroller, och jag måste börja sortera roller och arior på något sätt, så min Filofax skulle passa bra till det. Så kan den nämligen ligga hemma på soffbordet, eftersom jag gör mycket av rollinstudering (text och karaktärsporträtt) hemma.
Precis som rubriken säger är vi vana vid att spela huvudrollen i vårt eget liv. I vardagen är det inte speciellt svårt, det är faktiskt ganska bra om vi kan lära oss att prioritera oss själva i den strida strömmen som är livet. Det är lätt att tappa bort sig själv i vardagen, att hela tiden göra saker för andra (detta är lätt hänt om man är förälder eller om man är i ett förhållande, eller på jobbet). Vi måste generellt lära oss att ta tag i våra liv och spela huvudrollen. DU har huvudrollen i DITT liv.
Men många av oss som skriver har problemet att våra karaktärer innehåller för mycket av oss själva. Jag har definitivt det problemet. Nej, jag skriver inte självbiografiska texter. Men mina personer har drag av mig i sig. På både gott och ont.
Det gäller att hitta den där tunna, fina gränsen mellan att hitta inspiration i sitt eget liv och att ”ge” hela sitt liv till karaktärerna. Okej, jag är allergisk mot jordnötter, nötter, äpplen, hundar (fastän jag har en), har träningssimmat i tio år, har skrivit i större delen av mitt liv och är nördig när det gäller opera, klassisk musik och litteratur. Jag hatar att träna och vill gärna slippa, men gör det för att jag måste. Är vansinnigt envis. Det är jag i ett nötskal.
Om jag nu ska ta något av mig själv och stoppa in i en karaktär kanske jag väljer simningen. Någon allergi. Eller träningen. Eller envisheten. Man kan skapa många karaktärer utefter var och ett av de här personlighetsdragen eller egenskaperna. Tänk dig – en simmare som har tränat i tio år och som är envis. Hen vill vinna SM och simma i landslaget. När hen inte tränar kanske hen är vegetarian (vilket är svårt eftersom hen kanske är allergisk mot sojabönor eller nötter) och tycker om att laga mat och pröva nya recept. Små drag av mig själv i en karaktär. Saker där jag kan använda min egen kunskap (t ex allergin) och använda den till något bra. Något som verkar troligt.
Man ska generellt vara försiktig med att sätta in drag av sig själv i en karaktär. Om din mamma eller faster eller arbetskamrat öppnar en bok och läser att ”du” gillar bondage-sex eller alltid har hatat den där tavlan/maträtten/sången som din mor/partner/osv är berömd/känd för. Om dina karaktärer liknar dig själv för mycket är det lätt att tro att allt som karaktären säger egentligen är vad du tycker och tänker i allt. Det kan blir väldigt förvirrande och väldigt problematiskt. För att inte tala om konfliktfyllt. För vem vill bråka med moster Sonja om den där såsskålen som din karaktär hatar så mycket. Den där fula såsskålen, som du fick i present av moster Sonja och ”råkade” slå sönder så fort du fick chansen?
För att undvika detta (eller att alla dina karaktärer blir för lika varandra) kan det vara bra att skriva ner egenskaper eller karaktärsdrag för varje karaktär någonstans. Använd dig av ett frågeformulär så får du svar på en hel massa frågor som du inte ens visste att du hade. 😉
Här är en riktigt bra lista som jag använder mig av då och då. Nu har jag inte skapat en ny karaktär på ett tag, inte sedan i somras, och då använde jag mig av denna. Väldigt användbar, måste jag säga. –> 100 Character Development Questions for Writers
Jag hittade alla de handskrivna texterna från i somras och läste igenom dem innan jag gick och lade mig. Där finns en del okej saker, en del skit, en del som går att redigera och en twist i handlingen som är helt briljant. Sedan hittade jag ett helt förhållande som måste utforskas. Egentligen skulle hela 8an kunna delas in i 5 delar:
Tess
Tristan
Adrian och Simon
Anton
Slutet
Det skulle faktiskt vara en bra övning i PoV. Det fick jag kritik från testläsare Bina när hon gick igenom 2an. För många PoV i luften samtidigt. Det är ju så jag skriver! Förvirrat och irrationellt. Nej, så sa hon inte. Men det finns helt klart ett perspektivproblem i den här serien. Jag borde reda ut det, en gång för alla.
I ögonblicket är jag fast i skrivmani-land. Kanske blir det här en bra skrivdag. 🙂
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Saras bokhylla 