En smakebit på søndag: Bränn alla broar

Imorgon börjar jobbet ”på riktigt” efter semestern, vilket innebär längre arbetsdagar, matlådor, träning och pendling. Ser fram emot rutinerna, dock inte pendlingen. Tågen kör inte riktigt som de ska för tillfället, man kan bara hoppas att det blir bättre. Letar lägenhet i Malmö (bor i Lund just nu) för att komma närmare jobbet, men det går långsamt med sökandet.

Under semestern har jag hunnit läsa en hel del! Är snart uppe i mitt årsmål på 75 böcker, det kanske blir 100 i år ändå. Det kändes inte som det i våras, när jag knappt läste en bok i veckan …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lämna länk till din egen smakbit eller hitta andras.

Jag har i dag påbörjat och läst ut Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren, en ungdomspärla på ca 250 sidor. Den handlar om Melanie, vars bästa vän Kassandra oväntat dör och lämnar Melanie ensam kvar med sorgen och ångesten. Jag bölade från första till sista sidan! Så fin bok, rekommenderas om man någon gång behöver gråta ut ordentligt eller bara få sig en känslomässig puff i sidan.

 Men det är inte den jag ska ge en smakbit från, utan det blir Siri Helles Bränn alla broar som jag nyss har påbörjat. Den utkom 2018 på Louise Bäckelin förlag och är Helles debutroman.

Bränn alla broar handlar om Liv, som är så desperat utled på sitt liv att hon överväger att dö. Hon ger sig själv tre månader för att göra allt det hon inte vågat göra tidigare, och hela tiden kommer dödsdatumet närmare …

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Väckarklockans ljud var hårt och elakt. Liv for ut med handen och slog av den. Kroppen kändes tung som en bilkaross, stendöd med urladdat batteri. Det var med andra ord en helt vanlig jävla måndag. Hon rullade över på sidan och upptäckte mascarafläckarna på kudden. Gråtattack i går igen. Det stramade över kinderna när ansiktet förvreds i en grimas.

Ha en trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Omdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.

En smakebit på søndag: Norra Latin

Underbara väder! Jag vet att det är brandrisk pga torkan, att tåg blir inställda och att ventilationen inte fungerar på diverse ställen. Men att ha mellan 25 och 30 grader i nästan två veckor, eller ja, varmt i hela maj, egentligen – det är bra ovanligt! Det känns som sommar! Hoppas bara att det blir hyfsat väder när jag har semester också. 😉 Bara två veckor kvar nu, längtar!!

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lägga till din egen smakbit eller hitta andras. Enda regeln är inga spoilers.

Just nu håller jag på att avsluta Kvinnan i fönstret av AJ Finn som ljudbok, så dagens smakbit blir Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Den utkom 2017 på Rabén & Sjögren. Det fantastiska omslaget är gjort av Lina Neidestam.

Smakbiten kommer från sida 9, bokens allra första stycke:

CLEA

”Jag kommer att ställa några frågor nu.”

Hon är polis i uniform och sitter på huk framför mig, försöker få mig att möta hennes blick. Mörka ögon, ljusbrun hy, svart hår. Hennes röst är lugn och trygg. Hon pratar med mig. Ställer frågor. Jag vet inte vad jag svarar, om jag svarar. Jag minns inte ens när hon lade filten över mina axlar. Var det ens hon som gjorde det?

Hur kom jag hit?

Trevlig söndag på er!

En smakebit på søndag: Döden på Nilen

Det är söndag! Vaknade kvart i nio och kände mig rastlös. Klockan är nu kvart i tio och det går en diskmaskin, jag dricker kaffe och har planerat veckans middagar med en inköpslista. Det blir handling i eftermiddag eller imorgon bitti, men det är skönt att ha gjort listan. Har alltid en smula ångest över att komma på middagar som fungerar i matlådor …

Ikväll är det sista avsnittet på Bron! Jag vet att det ligger ute på SVT play redan nu men jag och killen tänkte sätta oss och se det tillsammans. Så sjukt spännande, jag undrar hur det slutar?? Inga spoilers, tack, om ni redan sett det.

Det går segt med läsningen just nu, befinner mig i en liten svacka. Håller på med Steglitsan av Donna Tartt (eller snarare, den blänger åt mig från nattduksbordet) och Mafioso av Ray Celestin just nu och Mafioso är helt klart mer lättläst under rådande omständigheter. Men söndag betyder smakbit, så jag tänkte dela med mig av boken som jag ska påbörja så snart Mafioso är utläst. Bara 200 sidor kvar …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där finner du fler smakbitar och kan lämna en länk till din egen. Enda regeln är inga spoilers.

Jag har då tänkt mig att läsa Agatha Christies Döden på Nilen när jag är klar med Mafioso. Döden på Nilen publicerades på engelska 1937 (på svenska 1938) och är en av böckerna om Hercule Poirot. Jag älskar de nya omslag som har getts ut av Bookmark förlag i en slags jubileumsutgåva, i nyöversättning av Helen Ljungmark. Skulle vilja ha hela bokhyllan full av dem, för de är så vackra!

Från Bokus: Ett nygift, ungt par reser genom Orienten på sin smekmånad. Båtfärden utmed Nilen kunde ha varit en romantisk flykt från vardagen, men blir i stället en katt och råtta-lek när mannens rasande ex-flickvän envisas med att förfölja paret vart de än beger sig. Med på båten finns även detektiven Hercule Poirot. När ett mord begås ombord, ställs Poirot inför ett av sina svåraste fall någonsin.

Boken finns också på årets bokrea (på just Bokus) för 55 kr. Det finns också fler Agatha Christie-böcker från Bookmark Förlags utgivning, för den som är intresserad.

Smakbiten kommer från sida 9, bokens allra första sida:

Linnet Ridgeway!

”Det är hon!” sa mr Burnaby, värden på Three Crowns.

Han knuffade till sin kompanjon i sidan. De stod båda som två lantisar och glodde med uppspärrade ögon och halvöppen mun.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Arvet efter dig

Jag har knappt läst något den senaste veckan, så jag försöker komma ur svackan med en ny bok, eller snarare en hyllvärmare. Nämligen Arvet efter dig av Jojo Moyes. Hade helst velat läsa ut Handboken för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray, men den är seg. Det släpper väl snart. Men det är dags att byta bok och äntligen läsa Moyes.

Det är söndag, och i Lund ligger det lite kvar sedan gårdagskvällens snöfall. Ska ut på promenad med föräldrarna och syrran, så det är dags att lämna en smakbit nu innan hela dagen försvinner iväg.

 En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till din egen.

Arvet efter dig är en uppföljare till Livet efter dig, som blev film för något år sedan. Smakbiten kommer från sida 7, början av kapitel 1:

Den storvuxne mannen längst ner vid bardisken svettas. Han hänger med huvudet över sin sexa whiskey och ungefär varannan minut tittar han upp och vänder sig bakåt mot dörren, och i lysrörsbelysningen blänker en tunn svetthinna i hans ansikte. Han släpper ut ett långt, skälvande andetag, förklätt till en suck, och vänder sig åter mot sin drink.

Jag har tyckt väldigt mycket om Moyes andra böcker, så jag har höga förhoppningar på den här historien. Kanske en tår eller två. Med en kopp te blir det läsning ikväll innan Bron kl 21. 

Trevlig söndag!

Den unga eliten-trilogin

Har precis läst ut Den unga eliten-trilogin av Marie Lu. Lu är författare till Legend-trilogin, som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr är inte Den unga eliten lika bra.

Trilogin består av böckerna Den unga eliten, Rosensällskapet och Midnattsstjärnan. De avhandlar elitären Adelinas liv och alla de människor och elitärer som korsar hennes väg. Första boken är en klassisk fantasy-setting med en kärlekshistoria, andra boken är betydligt mörkare och mer vriden, medan tredje och avslutande boken är mörk och hård. Det finns dock en twist i slutet av serien, som gör böckerna en aning lättare att stå ut med, men jag tycker fortfarande inte att det förlåter de många bristerna.

Det är flera saker jag inte tycker om med den här serien. Adelinas karaktär börjar som en man kan tycka om, men blir argare och nästan avskydd ju längre serien går. Hon gör många val som jag inte tycker om eller tycker är motiverade. Många av karaktärerna gör en liknande resa, men det finns några som är fantastiska. Adelinas syster Violetta. Tjuven Magiano.

Det stör mig att det är så många som dör. Det stör mig att det finns så otroligt mycket meningslöst våld i den här serien. Jag har läst mycket fantasy i mina dar, så jag vet att det ofta finns mycket våld i böckerna, men det är tråkigt. Speciellt när det känns omotiverat eller overdone.

Slutsatsen är att jag är glad att jag har läst den, för nu kan jag säga att jag äntligen läste ut serien. Men jag gillade den inte. Men omslagen är snygga.

Någon som har läst dem? Någon som tycker som jag eller omvänt? Vore spännande att höra vad andra tycker.

Ljuset vi inte ser

Hade egentligen tänkt vara med i En smakebit på søndag igår, men det blev inte så. Jag var för trött för att lägga in en smakbit. Men det var kul att se vad alla andra läser just nu!

Jag läste ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr för en dryg halvtimme sedan. Har redan plockat upp David Levithans Världens viktigaste kyss och räknar kallt med att kunna plocka upp ytterligare en ny bok innan sängdags, för Världens viktigaste kyss är 200 sidor lång. Detta blir min första Levithan-bok, har höga förväntningar!

Men jag skulle skriva om Ljuset vi inte ser. Den utspelar sig i Europa, främst i Tyskland och Frankrike, mitt under ett brinnande världskrig. Två tonåringar, Marie-Laure och Werner, lever två vitt skilda liv i varsitt land. Ungefär lika gamla, men med två helt olika liv. Slumpen vill att deras historier länkas samman och de korta kapitlen går mellan Marie-Laures perspektiv och Werners, med några andra personer som sticker emellan då och då.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. En del har liknat den vid Boktjuven av Markus Zusac, och även om jag förstår vad de menar håller jag inte riktigt med. Svårt att förklara utan att spoila någon av böckerna, men om någon har läst båda kanske ni förstår vad jag menar? Jag gillar egentligen inte böcker som utspelar sig under världskrigen, så kanske var den här boken lite dömd på förhand, men jag ville ge den en chans. Ett cover buy, både på grund av omslaget men också den vackra titeln! På engelska heter den All the light we cannot see, vilket är lite vackrare än Ljuset vi inte ser.

Doerr har ett vackert målande språk och historien drivs framåt. Slutet är oväntat, liksom resten av boken. Slutresultatet är en nästan 600 sidor tjock bok, som får en fyra i betyg (av fem möjliga). En stark historia, om än – som de flesta historier om krigen – sorglig. Rekommenderas!

Ljuset vi inte ser var bok 103 i ordningen och dessutom en hyllvärmare, då den prytt min hylla sedan januari eller februari. Den stod på min TBR-lista för september, och frågan är om jag hinner med de sista två böckerna också innan månaden är slut …

Nu ska jag läsa vidare i Världens viktigaste kyss och försöka ha en lugn måndag. Jag har lite saker att göra (tvätt, städning och räkningar att betala), men jag tänker ta det lugnt och lyssna på min kropp och göra vad den har lust att göra. Kanske blir det en film ikväll, kanske lite skrivande. Det blir i alla fall en promenad i stan och en tur till biblioteket för att hämta ut två böcker. #älskadittbibliotek

Hoppas att ni får en trevlig måndag!

Yxmannen

Läste just ut Yxmannen av Ray Celestin. Jag brukar normalt inte gilla historiska deckare, men något med den här boken fängslade mig. Det var definitivt ett cover buy, alltså ett snyggt omslag som lockade mig. Yxmannen blev bok 102 i årets Goodreads-utmaning.

Titel: Yxmannen (The Axeman’s Jazz)

Författare: Ray Celestin

Sidor: 473 (pocket)

Förlag: Kalla Kulor Förlag, nuvarande Southsid3stories

År: 2014 (först publicerad), i svensk pocket 2017

Genre: Kriminal, historisk deckare

Betyg: 4/5

Yxmannen utspelar sig i New Orleans 1918-19. En person yxmördar delar av stadens befolkning och det orsakar panik i denna mångfacetterade stad. Alla skyller på alla, och tre olika personer får det som sitt uppdrag att lösa fallet.

Michael Talbot arbetar på mordroteln i stadens poliskår. Han har ett skamfilat rykte efter att ha satt dit Luca D’Andrea, sin fd. partner, för samröre med maffian. Han har allt att vinna på att sätta dit Yxmannen, men också allt att förlora om någon börjar luska runt i hans familjeförhållanden.

Luca D’Andrea har precis kommit ut från fängelset Angola när hans gamla kontakter inom maffian ber honom att leta upp Yxmannen åt dem. Luca behöver pengarna till att starta ett nytt liv och vad gör ett fall mer eller mindre?

Ida Davies arbetar som sekreterare för en privatdetektiv. Hon tror att hon kan lösa fallet själv, med lite hjälp från Lewis, hennes vän.

Alla tre dras in i härvor och ända fram till slutet är det hela väldigt spännande. Det ska komma en uppföljare på svenska, Mafioso, som jag tror kan bli riktigt bra om Yxmannens sista sidor är något att gå efter.

Det är otroligt spännande att lära känna New Orleans i slutet av 1910-talet. All segregation som rådde, misstänksamheten de olika grupperna emellan … och musiken! Jazzen, som börjar blomstra i södern och sakta gör sitt intåg i resten av USA. En annan spännande detalj är att Lewis, Idas vän, är Louis Armstrong, den store musikern.

Den tog mig ungefär en dag att läsa. Det är 473 sidor med driv! Rekommenderas starkt, speciellt om man är intresserad av amerikanska södern på tidigt 1900-tal.

Helgfrågan: Cover buys

Snart helg! Imorgon fredag ska jag se Johan Glans live i Helsingborg, snacka om att jag längtar! Det kommer att bli magiskt! Och eftersom jag jobbar hela helgen (förutom fredag kväll) tänkte jag att jag skulle starta med Helgfrågan från Mias bokhörna i tid den här gången. 😉

Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

Jag är tydligen en väldigt visuell person, för ungefär alla olästa böcker i min bokhylla har jag köpt på grund av omslaget! Dessa så kallade cover buys är väldigt vanligt om man hänger på bookstagram, alltså Instagram fast för boknördar. Sedan jag startade mitt konto för ett år sedan har jag haft allvarliga cravings på flertalet boktitlar, varav de flesta har hittat ett hem i min bokhylla. Ett underbart sätt att hitta nya författare på.

Jag blir väldigt lockad av ett fint omslag. När jag bläddrar igenom boken och den inte faller mig på läppen, då blir jag besviken. Men alltsomoftast hittar man de där underbara böckerna och då är det värt att ibland bli besviken.

Till exempel: jag läser just nu Kemisten av Stephenie Meyer. Hon skrev ju Twilight-böckerna, som jag läste och halvgillade för ungefär åtta år sen. Anledningen till att jag plockade upp Kemisten (trots att jag inte gillar genren) är på grund av omslaget. Än så länge (60 sidor in) är jag inte fångad av boken. Så jo, här spelar omslaget stor roll!

Hoppas att ni får en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Landline

Det är söndag, och jag har just fyrat av min del av en konsert i Köpenhamn. Tre konserter på fyra dagar – det är tur att jag ska bowla ikväll så att jag får slappna av lite. Är dessutom ledig imorgon, så tänkte faktiskt vara tyst! Bara städa, träna, kanske göra veckans matinköp.

Men det är söndag, och söndag betyder En smakebit på søndag! Det kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och där hittar du också fler smakbitar. Enda regeln är inga spoilers!

Jag läser just nu Tulpanfeber av Deborah Moggach, eftersom den ska komma (har kommit?) på bio i år. Men jag tänkte dela med mig av den andra boken jag läser just nu, nämligen Landline av Rainbow Rowell. Jag har älskat Rowells andra böcker (Eleanor & Park, Fangirl, Attachment) och gillar Landline än så länge.

Georgie och Neal är lyckligt gifta med två döttrar. De är bara några dagar från julledigheten när Georgies chef fixar bästa erbjudandet åt henne – men det innebär att hon måste jobba under julen. Neal tar deras döttrar och åker iväg till farmor för den planerade julen. Georgie lämnas kvar, och känslan av att något inte stämmer vill inte släppa …

Smakbiten kommer från sida 48:

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Helgfrågan

Mia på Mias bokhörna har, i bokbloggsjerkans frånvaro, startat Helgfrågan. Jag saknar jerkan, så jag hoppar gladeligen på Helgfrågan. 🙂 Bra initiativ, Mia!

Vad ska ni göra i helgen? Hur ser läsplanerna ut för helgen?

Åh, helg! Med tanke på mitt jobb har jag inte helg så ofta, men den här veckan har jag långhelg (lör-tis) och jag njuter! Just nu pausar jag städandet för att skriva det här inlägget, för jag får besök i kväll. Imorgon ska jag repa med en kompis inför en konsert. Måndag blir det en liten sväng till Köpenhamn för att se en föreställning, låna lite noter och hämta ut en not på mitt gamla jobb. 🙂 Tisdag hoppas jag på att få tvättat (igen, heja akuttvättstuga!) och kanske få ringt ett par samtal som har lagts på hög.

Men läsplanerna? tänker ni nu. 

Januari månad har fått en riktigt bra start när det gäller läsandet! Jag är redan uppe i 10 böcker och läser på nummer 11, och även om många av dem har varit kortare (under 250 sidor) har de passat bra in på utmaningarna utan att jag har tänkt på det! 🙂

Jag började mitt läsår för drygt två veckor sedan genom att låna nio böcker på biblioteket. Har bara två kvar nu. Just nu läser jag Parfymsamlaren av Kathleen Tessaro. Någon som läst? Jag gillar den mycket, är redan mer än halvvägs och jag började läsa den igår kväll när jag skulle gå och lägga mig. Den började som en cover buy, men OMG, den är faktiskt bra. Inte bara ett vackert omslag, alltså.

Sedan har jag kvar Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Det var egentligen tänkt att bli klassikern för februari månad, men eftersom lånet går ut den 6 februari får jag läsa snabbt!

Hoppas att ni läser något trevligt i helgen, jag måste gå igenom alla svar för att se vad ni läser just nu! 🙂

Månadens bästa bok i juni: Tredje principen

Juni månad är redan förbi och vi är inne på julis andra dag. Jag har äntligen städat färdigt mitt sovrum och ska en sväng förbi IKEA för att köpa en byrå att förvara alla mina kläder i. Eftersom det spöregnar i södra Skåne kan man ju gissa var alla andra också är denna lördag … 😉

Det blev inte överdrivet mycket läst i juni, men det blev en del mysiga och en del spännande böcker. Jag ska precis börja med första delen av Korpringarna, nämligen Odinsbarn av Siri Pettersen. Har hört mycket gott om den och är väldigt spänd på att se om den uppfyller alla förhoppningar.

Men månadens bästa bok för juni blev Anna Jakobsson Lunds Tredje principen, som är första delen i en serie. Jag har beställt andra delen på biblioteket och ska hämta den på måndag. 🙂 Tydligen kommer tredje och sista delen lagom till bokmässan i september! Tjoho!

Tredje principen är spännande, oförutsägbar och sträckläsning när den är som bäst. Och boken har ett jättesnyggt omslag! Jag är så glad att jag läste den och jag kan inte vänta med att få fortsätta läsa om Levi, Ava och Leymah.

Läs mer om boken här, där du också kan köpa den.