Julstämning?

Börjar ni få julstämning än? Jag vet inte, men i år har jag lite svårt för att komma i riktig julstämning, trots att lägenheten doftar hyacinter och pepparkakor. Inte ens julmust och tända ljus gör tricket, så jag får väl sätta på julmusiken.

Igår satte jag ihop ett pepparkakshus medan det småsnöade ute. Idag gjorde jag rödskålssallad och ugnsrostade kikärtor som ett lite nyttigare alternativ till allt julgodis. Kikärtorna var jättenkla att göra, men blev lite smaklösa, trots vitlök, paprikapulver och salt. Turligt nog gjorde jag inte så mycket, så nästa gång jag gör dem ska jag lägga på lite chilipulver och se om man kan anpassa receptet. Men kul att göra – jag har tänkt på rostade kikärtor hela hösten.

Granköp blir det imorgon, tillsammans med lite andra ärenden inne i stan. Ska upp klockan 5 (det är ju Lucia imorgon), så det blir sängen direkt efter att jag kommer hem från jobbet sent ikväll. Synd, för då hinner jag inte läsa. Har kommit ca halvvägs genom Cirkeln nu. Den är tyvärr inte bättre än vad jag mindes den … men jag ska komma igenom hela serien den här gången!

En smakebit på søndag: Cirkeln

Glad andra advent på er!

andraadvent

Igår städade jag och fick inget läst. Igår kväll var jag på adventsmys hos en gammal kompis och därför har jag skallebank idag. Totalt förtjänad, men det får gärna släppa snart för ikväll ska jag på Luciakonsert och innan dess äta en bit mat tillsammans med en kompis.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199Det är dags för En smakebit på søndag. Hos Astrid Terese hittar du fler smakbitar och kan lämna en länk till din egen.

Jag kämpar med att avsluta läsutmaningen, har ett par böcker kvar på listan. Därför har jag plockat upp Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Det är egentligen en omläsning, läste den första gången 2014, men kom aldrig vidare i serien så nu gör jag ett nytt försök. Har bara läst de första 50 sidorna (av 500-något) än så länge.

Smakbiten kommer från kapitel 5, sida 47:

Anna-Karin reser sig ur sätet och går ostadigt genom mittgången på den krängande bussen, tar sammanbitet sikte på dörrarna. Hon är så trött på att alltid vara rädd för att någon ska säga något elakt när hon går förbi. Eller ännu värre, att hon ska höra ett kvävt fniss så fort hon har passerat. Till och med när inget av detta händer hör hon ekon av tidigare gånger i sitt huvud. Röster som viskar om hur fet hon är och hur mycket bondgård hon luktar.

cikre2

Läsning pågår (i mängder)

Tisdag! Halleluja. Från och med igår kväll, när jag kom hem från Stockholm, är jag officiellt i ett mer avslappnad mode. Det är jul för hela slanten! Tillsammans med läsning, läsning, och träning, övning och lite jobbande då och då. Underligt nog brukar december vara en lugn månad för mig, när resten av året är superstressigt. Har en känsla av att målet på 150 böcker nog ska gå alldeles utmärkt. 🙂

Igår gick tåget mot Stockholm redan 04:11 på morgonen. Det gick, men när väckarklockan ringde 02:45 kändes det som ett hån mot mänskligheten. Då var tåget tillbaka till Lund 15:21 betydligt bättre. Sedan kom jag inte i säng förrän midnatt, så idag är jag mer än lite trött. Tillbringade tågresan med att lyssna på Allt jag inte önskade av Lucy Dillon, för jag hade glömt hur illamående jag blir av att läsa på X2000-tåg. Så det blev ingen läsning av Equilibrium, som jag hade planerat.

Jag har tillbringat förmiddagen i sängen, läste ut Karta för förälskade & andra vilsna av Johanna Lindbäck, gick vidare till soffan och drack kaffe medan jag började läsa och läste ut Allt jag inte sa av Yrsa Walldén. Och sen betalade jag räkningar och lagade lunch medan jag lyssnade vidare på Allt jag önskade. Ikväll tänker jag läsa Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som har legat på min läslista hela månaden. Har läst 1/5 av den, så jag får väl läsa vidare.

Bilboken är Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman, ljudboken Allt jag önskade av Lucy Dillon, e-boken Fladdermusmannen av Jo Nesbø och den fysiska boken Alkemisten av Paulo Coelho. Det borde jag klara mig ett tag på, eller hur?

Och en helt annan sak! Igår, när jag var i Stockholm, gick jag förbi Adlibris Marknad. Inte jättespännande affär, tyvärr. Känns fortfarande bättre att beställa på nätet. Jag köpte däremot äntligen en Leuchtturm1917-anteckningsbok som jag ska ha till min reading journal. Jag ska försöka förbereda den under december. Jag blev så glad! Har letat efter den färgen länge!

Nu ska jag skutta iväg till biblioteket och hämta ut Josefine Sandbloms Kalla mig Amanda. Ska bli så kul att läsa den!

En smakebit på søndag: Karta för förälskade och andra vilsna

Söndag! Vädret i Lund är miserabelt grått och regnigt. Det är nästan skönt att jobba i eftermiddag, så att man slipper se det. Idag har jag packat en väska inför morgondagens tidiga tågresa, och till och med förberett kaffebryggaren. För det ska ju sägas att jag inte är människa när väckarklockan ringer 02:45 imorgon. Hatar 04:11-tåg.

Den här helgen blev inte så mycket läsning som jag trodde, men det gör väl inte så mycket. Läste ut Mattias Edvardssons En nästan sann historia idag och blev faktiskt lite besviken. Inte alls så bra som jag hade hoppats. Därför gick jag snabbt vidare till Johanna Lindbäcks senaste, Karta för förälskade och andra vilsna, och hon är ju ungdomsböckernas drottning! Så himla bra. Bok 133 för i år.

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199 Från och med förra söndagen är det Astrid Terese som håller i smakbitarna. Via länken kan du lämna egna smakbitar eller hitta andras. Enda regeln är: inga spoilers!

Jag läser som sagt Johanna Lindbäcks Karta för förälskade och andra vilsna. Den handlar om Julia, som nyss gått ut nian. Hon har blivit osams med bästa kompisen Karin över en kille, Isak, som råkade bli Julias pojkvän. När Karin åker utomlands med sin nya bästis istället flyr Julia ut till familjens lantställe på Dalarö för att slå ihjäl två veckor av det evighetslånga sommarlovet. Där möter hon jämnårige Rasmus, som med sin mamma lånat ett sommarställe i närheten av Julias stuga. Rasmus, som tecknar och skelar lite, om man tittar närmare.

Smakbiten kommer från sida 67:

Medan de gick från Rasmus hem till henne för att hämta cyklarna hade Julia försökt klura ut vad han ville se för ställen – mystiska, turistiga, skogiga, jättefantasy-aktiga (som om Dalarö ens skulle ha alla dessa hundra olika varianter att bjuda på, men man kan ju låtsas). Han sa att hon fick välja precis vad hon ville. Han var intresserad av rubbet.

”Okej, då tar vi rubbet, så skyll dig själv”, sa hon på skämt, och han hade svarat ”kör på bara”.

Nu ska jag till jobbet! Hoppas att ni får en fin söndag!

 

En smakebit på søndag: Tio över ett

smakebit-pc3a5-sc3b8ndag2-300x199En smakebit på søndag flyttar fr.o.m i dag från Flukten fra virkeligheten till Betraktninger – tanker om bøker, det blir Astrid Terese som tar över stafettpinnen från Mari. Men samma princip, en smakbit från boken du läser just nu, men inga spoilers! Vill du hitta fler smakbitar eller lämna länk till din egen, är det alltså hos Astrid Terese du gör det.

Jag läser just nu Ann-Helén Laestadius ungdomsbok Tio över ett från 2016, som hon vann  Augustpriset i barn- och ungdomskategorin 2016 för. Den handlar om tonårstjejen Maja, som bor i Kiruna. Hon är rädd för att stan ska kollapsa innan den hinner flytta pga gruvan – och hon vill egentligen inte flytta. Hennes pappa jobbar i gruvan och varje natt, tjugo över ett, spränger de nere i gruvan. Därför sätter Maja väckarklockan på 01:10 varje natt, för att se till att hon och hennes familj överlever gruvkollapsen – skulle den hända. Dessutom är hon rädd för vad flytten av Kiruna ska betyda för henne och hennes vänner.

Smakbiten kommer från sida 52, kapitel 11:

Det händer precis när jag ska sätta nyckeln i låset till vår ytterdörr. Det mullrar till och skakningen får mig att tappa nyckeln. Det faller ner i snön på trappan. Jag skriker till högt och gällt och slänger mig ner på alla fyra. Vad händer? Nu rasar det! Jag skriker igen. Det ekar snabbt bort mellan husen.

En väldigt fin bok! Har hunnit ungefär 80 sidor (av 260), så har kommit in i berättelsen. Tycker så synd om Maja, som verkligen är genuint rädd för att gruvan under Kiruna ska kollapsa. Ingen annan verkar förstå henne – inte hennes vän Julia, mormor Viveka eller hennes föräldrar. Och förutom gruvan oroar Maja sig för att hennes crush Albin ska bli förälskad i nån snygg handbollstjej.

Hoppas att ni har haft en trevlig helg!

 

Helgfrågan: Skriver du?

Det är fredag! Jag har haft en extremt lugn arbetsvecka, vilket är både skönt och lite underligt. Har passat på att läsa lite och sova ikapp, men trött är man ändå. Därför är det underbart att se sol och blå himmel i Lund idag. Själen blir lite lättare!

Just nu läser jag en Kindle ARC (Advanced Reader Copy) av en bok som släpps 21/11, nämligen Broken Moon av Sarah Beth Moore. Dystopian fantasy. Det märks att det är hennes debutbok, och att engelska inte är mitt modersmål. Den hade mått bra av att skalas ner lite i beskrivningarna, just nu är det lite mycket show AND tell. Det är sällan jag kan konkret säga vad det är som stör mig, men här var det tyvärr ganska enkelt.

Det är dags att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna:

fotoflexer_photo4

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om? (Bonusfråga: Har du börjat ”tjuvlyssna” på julmusik än? Någon favorit?)

Jag hör definitivt till skaran som vill skriva en egen bok. Jag har gjort flera försök och har den imaginära skrivbordslådan full av ungdomsmanus. Ett av dem kom tvåa i en skrivtävling för ett par år sen. Just nu handlar det mer om att hitta skrivglädjen och tiden att redigera och skriva om historien till något vettigt. En vacker dag … I år har jag varit fullt nöjd med att jobba och läsa andras böcker.

Jag brukar börja tjuvlyssna på julmusik redan från första november, men i år har jag ingen lust. Det får vänta till 1 december. Jag lyssnar inte på radio för tillfället, mer än Morgonekot, så jag får ingen julmusik där heller. Det enda jag har tjuvlyssnat på är Händels Messias, men det räknas inte riktigt, tycker jag, som den operasångerska jag är!

Den unga eliten-trilogin

Har precis läst ut Den unga eliten-trilogin av Marie Lu. Lu är författare till Legend-trilogin, som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr är inte Den unga eliten lika bra.

2017-09-19 11.48.15

Trilogin består av böckerna Den unga elitenRosensällskapet och Midnattsstjärnan. De avhandlar elitären Adelinas liv och alla de människor och elitärer som korsar hennes väg. Första boken är en klassisk fantasy-setting med en kärlekshistoria, andra boken är betydligt mörkare och mer vriden, medan tredje och avslutande boken är mörk och hård. Det finns dock en twist i slutet av serien, som gör böckerna en aning lättare att stå ut med, men jag tycker fortfarande inte att det förlåter de många bristerna.

Det är flera saker jag inte tycker om med den här serien. Adelinas karaktär börjar som en man kan tycka om, men blir argare och nästan avskydd ju längre serien går. Hon gör många val som jag inte tycker om eller tycker är motiverade. Många av karaktärerna gör en liknande resa, men det finns några som är fantastiska. Adelinas syster Violetta. Tjuven Magiano.

Det stör mig att det är så många som dör. Det stör mig att det finns så otroligt mycket meningslöst våld i den här serien. Jag har läst mycket fantasy i mina dar, så jag vet att det ofta finns mycket våld i böckerna, men det är tråkigt. Speciellt när det känns omotiverat eller overdone.

Slutsatsen är att jag är glad att jag har läst den, för nu kan jag säga att jag äntligen läste ut serien. Men jag gillade den inte. Men omslagen är snygga.

Någon som har läst dem? Någon som tycker som jag eller omvänt? Vore spännande att höra vad andra tycker.

Läsandet just nu

Sedan i måndags har jag hunnit med tre böcker: Världens viktigaste kyss av David Levithan, Visheten vaknar av Elin Säfström och De försvunna av Caroline Eriksson. Ingen av dem har varit speciellt långa eller speciellt svårlästa. Tyvärr är det bara Visheten vaknar som jag tyckte om, de andra två får ett svalt betyg.

Världens viktigaste kyss handlar om ett viktigt ämne, men språket var avskräckande. Upplägget passade inte alls mig. I korthet: Harry och Craig ska slå rekord i att kyssas. Trettiotvå timmar i ett sträck. Men Craig har inte kommit ut för sina föräldrar än. Samtidigt finns Cooper, som är fast i en destruktiv spiral. Och Peter och Neil, som har varit ihop i ett år men som befinner sig i en svacka just nu. Allt kommenteras av alla män som har dött i AIDS under 1970-, 80- och 90-talen. Tror att det var det som inte funkade för mig, detta eviga kommentatorspår.

Visheten vaknar är uppföljaren till En väktares bekännelser, som handlar om Tilda Modigh. Hon är, tillsammans med sin mormor, väktare över Stockholms rådare. Rådare är troll, vättar, alver och alla andra övernaturliga varelser som människor inte ser – tack vare väktaren. Trollen har börjat hålla på med något märkligt, och Tilda får i uppdrag att lista ut vad de sysslar med. Som väktare dras hon längre och längre in, och hennes mänskliga värld blir lidande. En bok full av humor och ironi och stora känslor.

De försvunna av Caroline Eriksson är en bok jag har hört talas om mycket då jag lyssnar på Carolines och Ninni Schulmans podd Att skriva en bestseller (eller en annan bok). Blev tyvärr lite besviken. Först var boken läskig, sen blev den bara blah. Kunde inte acceptera hur huvudpersonen betedde sig, även om det blev mer och mer förståeligt ju längre in i boken man kom. Verkligen en psykologisk spänningsroman, för den var inte förutsägbar. Å andra sidan har den sålt stort i flertalet länder och är omtyckt av många, så det är nog snarare jag som befinner mig ute på djupt vatten med den här genren.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska avsluta september med. Jag har bara två dagar kvar av månaden och en spänningshuvudvärk som inte vill släppa, så jag funderar på något lättläst. Får titta i hyllan och se vad jag hittar. 🙂

Lördag!

Idag är det Kulturnatt i Lund. Jag sitter och tittar igenom programmet och inser att det finns alldeles för mycket spännande för att kunna bestämma sig! Det lär nog bli någon konsert, men annars går jag nog bara runt och njuter. Det ska ju bli lite kallt, runt 10 grader, så man får väl ta på sig en jacka.

Min stackars mage mår lite som den vill. Jobbigt att inte veta hur man mår från timme till timme, men medicineringen har redan börjat hjälpa lite. Heja Losec och fy för magkatarr!

Läser just nu bok 101, vilket blev Jennifer Nivens Holding up the universe. Jag tvekade lite, för hennes förra bok, All the bright places, gjorde ont i hjärtat att läsa. Den är så sorglig! Förhoppningsvis blir det annorlunda med denna.

I övrigt står det bara lägenhetsstädning på schemat – och så kyrkovalsröstning imorgon. Njuter av en lugn helg i vetskapen om att nästa vecka blir lång och slitsam.

Ha en trevlig lördag!

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Titel: Saker ingen ser2017-08-22 22.06.50-1

Författare: Anna Ahlund

Antal sidor: 413

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: augusti 2017, recensionsdatum 2 september 2017

Betyg: 5+/5

Recension

Jag försökte verkligen. Jag läste så långsamt jag kunde, men Anna Ahlunds senaste bok Saker ingen ser höll ändå inte mer än en dag. 413 sidor av känslor åt alla håll, i alla fall mina känslor.

Som de flesta kanske vet, älskade jag Ahlunds debutbok Du, bara. Älskar den på ett sånt där ”vill läsa om direkt”-sätt.

Detta är inte en ny Du, bara. Det ska man ha klart för sig. Den är varken bättre eller sämre, bara precis lika bra – på ett helt annat sätt. Jag hade skyhöga förväntningar på Saker ingen ser, och på sätt och vis uppfyller Ahlund dem allihop.

Handling i korthet från Bokus: Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Bara handlingen låter ju helt underbar. Och det tar inte många sidor förrän Ahlund har dragit med mig in i handlingen och sen släpper ut mig drygt 400 sidor senare. Då är jag ett känslomässigt vrak. Vad gör du med mitt hjärta, människa? Johannes är en sån där person jag bara vill dricka te med och prata om livet och Boye och konst, och ge en stor kram. Fride verkar vara en helt underbar person, hade gärna tittat i hens garderob. 😉 Aron med The Cure, Linn med sin musik och sina klänningar, Sebastian med sina godisklubbor, som verkar vara naiv och lite störig men som växer under hela boken och till slut visar sig vara lika underbar som alla andra. Yodit, som älskar bibliotek och böcker och saffranskaka och Roibooste (den kombon och Maltesers måste jag prova nån gång!).

Det finns många fina scener i den här boken. Några som är smått obehagliga, som kvällen för Byllis-festen i slutet av boken. Några som är magiska, som slutscenen. Scenen med Yodit i biblioteket. Det finns så många att jag knappt kan komma ihåg alla! Och sexscenerna! Det är så uppfriskande att inte bara fastna i den heterosexuella normen utan att få läsa om kärlek i alla dess färger och nyanser. Låt alla älska vem de vill!

Som vanligt är det språket som jag är så imponerad av. Ahlund har ett sätt att skriva som får det att låta naturligt. Älskar också sättet hon har lagt in Boye-citat genom hela boken. Jag älskar Boyes dikter, så för mig var detta en extra karamell.

Formatet som Ahlund använder sig av är ganska intressant. Vi får träffa karaktärerna under 12 månader, januari till december. Varje avsnitt är indelade i små minikapitel, med datum, tid och gatuadresser. Jag antar att boken utspelar sig i Uppsala, så ni som bor i Uppsala eller har en bra koll på stan kommer att gilla den här detaljen med gatuadresser.

Själv tycker jag att det är kul att läsa en bok med det här formatet. Jag har själv funderat och skrivit lite i det här formatet, och det är kul att se hur det fungerar för läsaren.

Till slut måste jag bara tacka Anna Ahlund och Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! Det var så vackert inpackat, i guldpapper (lite Fride), med en blå godisklubba (hej Sebastian), en tepåse Roiboos (Yodit) och ett underbart Boye-citat (Johannes). Citatet jag fick med i mitt paket finns med i boken på sida 307, om någon är nyfiken.

Ser fram emot Ahlunds nästa bok. Under tiden får jag nog läsa om Du, bara och Saker ingen ser ett par gånger. 🙂

När man bara vill vidare

Det har tagit mig lång tid, men jag blev äntligen klar med Carve the Mark av Veronica Roth. Jag är besviken, för den grep mig aldrig och den slutade dessutom inte speciellt bra. Det är en planerad trilogi, tror jag, så man fick inget riktigt slut vilket såklart bidrar till min frustration. Tror inte att jag plockar upp tvåan när den kommer ut.

Hoppar glatt vidare till Anna Ahlunds Saker ingen ser. Har längtat ihjäl mig efter den! Så nu ska jag dricka en kopp te och läsa tills ögonen går i kors!

Hoppas att ni får en fin vecka!

Midsommarutmaningens resultat = 1 049 sidor

MidsommarutmaningSå är det söndag, och även om det fortfarande är två timmar kvar av dagens lästid, tänkte jag sammanfatta de fyra dagarnas läsning nu. Midsommarutmaningen har gått ungefär lika bra som påskutmaningen.

Jag har hunnit med tre böcker, två av dem enbart på grund av att jag satte mig ner och verkligen läste. Dagens tågresa till och från Köpenhamn tog hand om bok 3, men för att bli klar med bok 2 satt jag uppe och läste tills tårarna rann i natt. Och vad har jag då lyckats läsa?

Our Chemical Hearts av Krystal Sutherland, 313 sidor

Den här boken var den jag tyckte minst om av de tre. En fin historia, men huvudpersonen Henry kändes ibland lite krystad. Och – hur länge hade man stått ut med Grace? Hade man inte gett upp långt tidigare?

All the Bright Places av Jennifer Niven, 388 sidor

Den här boken är den bästa av de tre, och också den som fick mig att fulgråta alla de sista 50 sidorna. Jag har låtit bli att läsa den i ett helt år för att jag har vetat att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar när jag läste den, men aj! Så vacker historia, dock. Huvudpersonen Theodore Finch har fått en speciell plats i mitt hjärta. ❤ (Har hennes nya bok, Holding up the universe, i hyllan, men den får nog vänta några veckor innan mitt hjärta är redo för att knäckas igen.)

The Sun is Also A Star av Nicola Yoon, 348 sidor

Det här var alltså dagens tågbok, och den är väldigt söt. Inte lika bra som hennes förra bok, Everything, Everything (som går på bio just nu), men en fin bok om hur en dag ibland räcker för att vända upp och ner på ditt liv. Och hur en person kan påverka dig mer än vad du tror. Yoon är ett författarskap som jag kommer följa framöver.

2017-06-20 20.22.52

Tre av sex planerade böcker är ändå helt okej resultat! Tänkte läsa de sista tre innan juni månad tar slut.

Totalt har det blivit 313+388+348 sidor, alltså 1 049 sidor. Det betyder knappast att jag vinner utmaningen, men ändå ganska bra jobbat på fyra dagar. 🙂

Hoppas att ni har haft en trevlig midsommarhelg och en trevlig utmaning, ni som har varit med!