En smakebit på søndag: Bränn alla broar

Imorgon börjar jobbet ”på riktigt” efter semestern, vilket innebär längre arbetsdagar, matlådor, träning och pendling. Ser fram emot rutinerna, dock inte pendlingen. Tågen kör inte riktigt som de ska för tillfället, man kan bara hoppas att det blir bättre. Letar lägenhet i Malmö (bor i Lund just nu) för att komma närmare jobbet, men det går långsamt med sökandet.

Under semestern har jag hunnit läsa en hel del! Är snart uppe i mitt årsmål på 75 böcker, det kanske blir 100 i år ändå. Det kändes inte som det i våras, när jag knappt läste en bok i veckan …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lämna länk till din egen smakbit eller hitta andras.

Jag har i dag påbörjat och läst ut Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren, en ungdomspärla på ca 250 sidor. Den handlar om Melanie, vars bästa vän Kassandra oväntat dör och lämnar Melanie ensam kvar med sorgen och ångesten. Jag bölade från första till sista sidan! Så fin bok, rekommenderas om man någon gång behöver gråta ut ordentligt eller bara få sig en känslomässig puff i sidan.

 Men det är inte den jag ska ge en smakbit från, utan det blir Siri Helles Bränn alla broar som jag nyss har påbörjat. Den utkom 2018 på Louise Bäckelin förlag och är Helles debutroman.

Bränn alla broar handlar om Liv, som är så desperat utled på sitt liv att hon överväger att dö. Hon ger sig själv tre månader för att göra allt det hon inte vågat göra tidigare, och hela tiden kommer dödsdatumet närmare …

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Väckarklockans ljud var hårt och elakt. Liv for ut med handen och slog av den. Kroppen kändes tung som en bilkaross, stendöd med urladdat batteri. Det var med andra ord en helt vanlig jävla måndag. Hon rullade över på sidan och upptäckte mascarafläckarna på kudden. Gråtattack i går igen. Det stramade över kinderna när ansiktet förvreds i en grimas.

Ha en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Papperssjälar

Imorgon är det måndag igen, och då sticker jag till New York! 😀 Känns skumt att åka, det är bara en kort resa men gott om tid att läsa. Har laddat upp med två ljudböcker, två låneböcker och en del annat läsmaterial, men vi får se hur mycket jag kommer orka läsa på flyget.

Men idag fyller min fina mamma 62 år, så vi ska fira med våfflor och mys i trädgården. Tack och lov för fint väder! Av mig får hon en blomma och förhoppningsvis hittar jag något trevligt i New York till henne också.

En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du lämna länk till dina egna smakbitar och hitta andras.

Förra söndagen läste jag Papperssjälar av Emma Johansson. Det är en ungdomsroman och utgavs 2017 på Vox, som är ett imprintbolag till Opal. Den är en fruktansvärt sorglig historia som syskon, kärlek och hur man hanterar några av livets stora frågor, som död och sorg. Den rekommenderas varmt (tillsammans med ett par näsdukar)!

Smakbiten kommer från sida 7, ur prologen:

Tåget kommer hela tiden närmare järnvägsöverfarten som saknar bommar. Närmare och närmare tjejen på cykeln som är på väg mot spåret i en rasande fart.

Trevlig helg!

En smakebit på søndag: Norra Latin

Underbara väder! Jag vet att det är brandrisk pga torkan, att tåg blir inställda och att ventilationen inte fungerar på diverse ställen. Men att ha mellan 25 och 30 grader i nästan två veckor, eller ja, varmt i hela maj, egentligen – det är bra ovanligt! Det känns som sommar! Hoppas bara att det blir hyfsat väder när jag har semester också. 😉 Bara två veckor kvar nu, längtar!!

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lägga till din egen smakbit eller hitta andras. Enda regeln är inga spoilers.

Just nu håller jag på att avsluta Kvinnan i fönstret av AJ Finn som ljudbok, så dagens smakbit blir Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Den utkom 2017 på Rabén & Sjögren. Det fantastiska omslaget är gjort av Lina Neidestam.

Smakbiten kommer från sida 9, bokens allra första stycke:

CLEA

”Jag kommer att ställa några frågor nu.”

Hon är polis i uniform och sitter på huk framför mig, försöker få mig att möta hennes blick. Mörka ögon, ljusbrun hy, svart hår. Hennes röst är lugn och trygg. Hon pratar med mig. Ställer frågor. Jag vet inte vad jag svarar, om jag svarar. Jag minns inte ens när hon lade filten över mina axlar. Var det ens hon som gjorde det?

Hur kom jag hit?

Trevlig söndag på er!

En smakebit på søndag: En rumpa att dö för

Söndag! Det blåser en del (ganska mycket, faktiskt) men har slutat regna. Det regnade hela natten, så nu är väl marken härligt lerig och fin. Ah, den skånska vintern …

I alla fall, barmark gör det enkelt att komma iväg på promenader eller till gymmet. Man ska inte klaga. Sitter med världens träningsvärk i lår, rumpa och mage efter gårdagens träningspass, och sitter därför och småskrattar lite åt veckans val av smakbits-bok: En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt (2017). Inte för att jag har vad titeln säger, men ge mig ett års träning så ska den i alla fall vara lite fastare! 😉

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till din egen. Regler: inga spoilers!

Jag har precis börjat läsa En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt. Det är det där med biblioteksböcker, de ska ju också hinnas med att läsas … Har i alla fall bara kommit 25 sidor, så smakbiten kommer från sida 13, kapitel 1:

Total kris, med andra ord. För där står han. Thomas Edvardsen. I egen medellång och skitsnygg person står han där och tittar på oss. På mig. Medan jag äntligen lyckas få loss händerna ur ärmarna på hans jacka, som fortfarande hänger kvar på kroken som sitter fast i väggen här i hallen hemma hos oss.

Jag lyfter blicken i slowmotion och möter hans.

”Hej …”, säger jag.

Boken handlar om Pauline, som går på högstadiet. Hon drömmer om att bli filmregissör. Samtidigt har hon en crush på brorsans bästa vän, Thomas. Så mycket att hon visst råkar skriva in honom och hans jacka i sitt nya filmmanus … och då måste man ju göra research, eller hur?

Har skrattat högt ett par gånger redan, så den här boken lovar gott. Någon som läst?

Trevlig söndag, allihop!

Julstämning?

Börjar ni få julstämning än? Jag vet inte, men i år har jag lite svårt för att komma i riktig julstämning, trots att lägenheten doftar hyacinter och pepparkakor. Inte ens julmust och tända ljus gör tricket, så jag får väl sätta på julmusiken.

Igår satte jag ihop ett pepparkakshus medan det småsnöade ute. Idag gjorde jag rödskålssallad och ugnsrostade kikärtor som ett lite nyttigare alternativ till allt julgodis. Kikärtorna var jättenkla att göra, men blev lite smaklösa, trots vitlök, paprikapulver och salt. Turligt nog gjorde jag inte så mycket, så nästa gång jag gör dem ska jag lägga på lite chilipulver och se om man kan anpassa receptet. Men kul att göra – jag har tänkt på rostade kikärtor hela hösten.

Granköp blir det imorgon, tillsammans med lite andra ärenden inne i stan. Ska upp klockan 5 (det är ju Lucia imorgon), så det blir sängen direkt efter att jag kommer hem från jobbet sent ikväll. Synd, för då hinner jag inte läsa. Har kommit ca halvvägs genom Cirkeln nu. Den är tyvärr inte bättre än vad jag mindes den … men jag ska komma igenom hela serien den här gången!

En smakebit på søndag: Cirkeln

Glad andra advent på er!

Igår städade jag och fick inget läst. Igår kväll var jag på adventsmys hos en gammal kompis och därför har jag skallebank idag. Totalt förtjänad, men det får gärna släppa snart för ikväll ska jag på Luciakonsert och innan dess äta en bit mat tillsammans med en kompis.

Det är dags för En smakebit på søndag. Hos Astrid Terese hittar du fler smakbitar och kan lämna en länk till din egen.

Jag kämpar med att avsluta läsutmaningen, har ett par böcker kvar på listan. Därför har jag plockat upp Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Det är egentligen en omläsning, läste den första gången 2014, men kom aldrig vidare i serien så nu gör jag ett nytt försök. Har bara läst de första 50 sidorna (av 500-något) än så länge.

Smakbiten kommer från kapitel 5, sida 47:

Anna-Karin reser sig ur sätet och går ostadigt genom mittgången på den krängande bussen, tar sammanbitet sikte på dörrarna. Hon är så trött på att alltid vara rädd för att någon ska säga något elakt när hon går förbi. Eller ännu värre, att hon ska höra ett kvävt fniss så fort hon har passerat. Till och med när inget av detta händer hör hon ekon av tidigare gånger i sitt huvud. Röster som viskar om hur fet hon är och hur mycket bondgård hon luktar.

Läsning pågår (i mängder)

Tisdag! Halleluja. Från och med igår kväll, när jag kom hem från Stockholm, är jag officiellt i ett mer avslappnad mode. Det är jul för hela slanten! Tillsammans med läsning, läsning, och träning, övning och lite jobbande då och då. Underligt nog brukar december vara en lugn månad för mig, när resten av året är superstressigt. Har en känsla av att målet på 150 böcker nog ska gå alldeles utmärkt. 🙂

Igår gick tåget mot Stockholm redan 04:11 på morgonen. Det gick, men när väckarklockan ringde 02:45 kändes det som ett hån mot mänskligheten. Då var tåget tillbaka till Lund 15:21 betydligt bättre. Sedan kom jag inte i säng förrän midnatt, så idag är jag mer än lite trött. Tillbringade tågresan med att lyssna på Allt jag inte önskade av Lucy Dillon, för jag hade glömt hur illamående jag blir av att läsa på X2000-tåg. Så det blev ingen läsning av Equilibrium, som jag hade planerat.

Jag har tillbringat förmiddagen i sängen, läste ut Karta för förälskade & andra vilsna av Johanna Lindbäck, gick vidare till soffan och drack kaffe medan jag började läsa och läste ut Allt jag inte sa av Yrsa Walldén. Och sen betalade jag räkningar och lagade lunch medan jag lyssnade vidare på Allt jag önskade. Ikväll tänker jag läsa Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som har legat på min läslista hela månaden. Har läst 1/5 av den, så jag får väl läsa vidare.

Bilboken är Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman, ljudboken Allt jag önskade av Lucy Dillon, e-boken Fladdermusmannen av Jo Nesbø och den fysiska boken Alkemisten av Paulo Coelho. Det borde jag klara mig ett tag på, eller hur?

Och en helt annan sak! Igår, när jag var i Stockholm, gick jag förbi Adlibris Marknad. Inte jättespännande affär, tyvärr. Känns fortfarande bättre att beställa på nätet. Jag köpte däremot äntligen en Leuchtturm1917-anteckningsbok som jag ska ha till min reading journal. Jag ska försöka förbereda den under december. Jag blev så glad! Har letat efter den färgen länge!

Nu ska jag skutta iväg till biblioteket och hämta ut Josefine Sandbloms Kalla mig Amanda. Ska bli så kul att läsa den!

En smakebit på søndag: Karta för förälskade och andra vilsna

Söndag! Vädret i Lund är miserabelt grått och regnigt. Det är nästan skönt att jobba i eftermiddag, så att man slipper se det. Idag har jag packat en väska inför morgondagens tidiga tågresa, och till och med förberett kaffebryggaren. För det ska ju sägas att jag inte är människa när väckarklockan ringer 02:45 imorgon. Hatar 04:11-tåg.

Den här helgen blev inte så mycket läsning som jag trodde, men det gör väl inte så mycket. Läste ut Mattias Edvardssons En nästan sann historia idag och blev faktiskt lite besviken. Inte alls så bra som jag hade hoppats. Därför gick jag snabbt vidare till Johanna Lindbäcks senaste, Karta för förälskade och andra vilsna, och hon är ju ungdomsböckernas drottning! Så himla bra. Bok 133 för i år.

 Från och med förra söndagen är det Astrid Terese som håller i smakbitarna. Via länken kan du lämna egna smakbitar eller hitta andras. Enda regeln är: inga spoilers!

Jag läser som sagt Johanna Lindbäcks Karta för förälskade och andra vilsna. Den handlar om Julia, som nyss gått ut nian. Hon har blivit osams med bästa kompisen Karin över en kille, Isak, som råkade bli Julias pojkvän. När Karin åker utomlands med sin nya bästis istället flyr Julia ut till familjens lantställe på Dalarö för att slå ihjäl två veckor av det evighetslånga sommarlovet. Där möter hon jämnårige Rasmus, som med sin mamma lånat ett sommarställe i närheten av Julias stuga. Rasmus, som tecknar och skelar lite, om man tittar närmare.

Smakbiten kommer från sida 67:

Medan de gick från Rasmus hem till henne för att hämta cyklarna hade Julia försökt klura ut vad han ville se för ställen – mystiska, turistiga, skogiga, jättefantasy-aktiga (som om Dalarö ens skulle ha alla dessa hundra olika varianter att bjuda på, men man kan ju låtsas). Han sa att hon fick välja precis vad hon ville. Han var intresserad av rubbet.

”Okej, då tar vi rubbet, så skyll dig själv”, sa hon på skämt, och han hade svarat ”kör på bara”.

Nu ska jag till jobbet! Hoppas att ni får en fin söndag!

 

En smakebit på søndag: Tio över ett

En smakebit på søndag flyttar fr.o.m i dag från Flukten fra virkeligheten till Betraktninger – tanker om bøker, det blir Astrid Terese som tar över stafettpinnen från Mari. Men samma princip, en smakbit från boken du läser just nu, men inga spoilers! Vill du hitta fler smakbitar eller lämna länk till din egen, är det alltså hos Astrid Terese du gör det.

Jag läser just nu Ann-Helén Laestadius ungdomsbok Tio över ett från 2016, som hon vann  Augustpriset i barn- och ungdomskategorin 2016 för. Den handlar om tonårstjejen Maja, som bor i Kiruna. Hon är rädd för att stan ska kollapsa innan den hinner flytta pga gruvan – och hon vill egentligen inte flytta. Hennes pappa jobbar i gruvan och varje natt, tjugo över ett, spränger de nere i gruvan. Därför sätter Maja väckarklockan på 01:10 varje natt, för att se till att hon och hennes familj överlever gruvkollapsen – skulle den hända. Dessutom är hon rädd för vad flytten av Kiruna ska betyda för henne och hennes vänner.

Smakbiten kommer från sida 52, kapitel 11:

Det händer precis när jag ska sätta nyckeln i låset till vår ytterdörr. Det mullrar till och skakningen får mig att tappa nyckeln. Det faller ner i snön på trappan. Jag skriker till högt och gällt och slänger mig ner på alla fyra. Vad händer? Nu rasar det! Jag skriker igen. Det ekar snabbt bort mellan husen.

En väldigt fin bok! Har hunnit ungefär 80 sidor (av 260), så har kommit in i berättelsen. Tycker så synd om Maja, som verkligen är genuint rädd för att gruvan under Kiruna ska kollapsa. Ingen annan verkar förstå henne – inte hennes vän Julia, mormor Viveka eller hennes föräldrar. Och förutom gruvan oroar Maja sig för att hennes crush Albin ska bli förälskad i nån snygg handbollstjej.

Hoppas att ni har haft en trevlig helg!

 

Helgfrågan: Skriver du?

Det är fredag! Jag har haft en extremt lugn arbetsvecka, vilket är både skönt och lite underligt. Har passat på att läsa lite och sova ikapp, men trött är man ändå. Därför är det underbart att se sol och blå himmel i Lund idag. Själen blir lite lättare!

Just nu läser jag en Kindle ARC (Advanced Reader Copy) av en bok som släpps 21/11, nämligen Broken Moon av Sarah Beth Moore. Dystopian fantasy. Det märks att det är hennes debutbok, och att engelska inte är mitt modersmål. Den hade mått bra av att skalas ner lite i beskrivningarna, just nu är det lite mycket show AND tell. Det är sällan jag kan konkret säga vad det är som stör mig, men här var det tyvärr ganska enkelt.

Det är dags att svara på Helgfrågan från Mias bokhörna:

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om? (Bonusfråga: Har du börjat ”tjuvlyssna” på julmusik än? Någon favorit?)

Jag hör definitivt till skaran som vill skriva en egen bok. Jag har gjort flera försök och har den imaginära skrivbordslådan full av ungdomsmanus. Ett av dem kom tvåa i en skrivtävling för ett par år sen. Just nu handlar det mer om att hitta skrivglädjen och tiden att redigera och skriva om historien till något vettigt. En vacker dag … I år har jag varit fullt nöjd med att jobba och läsa andras böcker.

Jag brukar börja tjuvlyssna på julmusik redan från första november, men i år har jag ingen lust. Det får vänta till 1 december. Jag lyssnar inte på radio för tillfället, mer än Morgonekot, så jag får ingen julmusik där heller. Det enda jag har tjuvlyssnat på är Händels Messias, men det räknas inte riktigt, tycker jag, som den operasångerska jag är!

Den unga eliten-trilogin

Har precis läst ut Den unga eliten-trilogin av Marie Lu. Lu är författare till Legend-trilogin, som jag tyckte väldigt mycket om. Tyvärr är inte Den unga eliten lika bra.

Trilogin består av böckerna Den unga eliten, Rosensällskapet och Midnattsstjärnan. De avhandlar elitären Adelinas liv och alla de människor och elitärer som korsar hennes väg. Första boken är en klassisk fantasy-setting med en kärlekshistoria, andra boken är betydligt mörkare och mer vriden, medan tredje och avslutande boken är mörk och hård. Det finns dock en twist i slutet av serien, som gör böckerna en aning lättare att stå ut med, men jag tycker fortfarande inte att det förlåter de många bristerna.

Det är flera saker jag inte tycker om med den här serien. Adelinas karaktär börjar som en man kan tycka om, men blir argare och nästan avskydd ju längre serien går. Hon gör många val som jag inte tycker om eller tycker är motiverade. Många av karaktärerna gör en liknande resa, men det finns några som är fantastiska. Adelinas syster Violetta. Tjuven Magiano.

Det stör mig att det är så många som dör. Det stör mig att det finns så otroligt mycket meningslöst våld i den här serien. Jag har läst mycket fantasy i mina dar, så jag vet att det ofta finns mycket våld i böckerna, men det är tråkigt. Speciellt när det känns omotiverat eller overdone.

Slutsatsen är att jag är glad att jag har läst den, för nu kan jag säga att jag äntligen läste ut serien. Men jag gillade den inte. Men omslagen är snygga.

Någon som har läst dem? Någon som tycker som jag eller omvänt? Vore spännande att höra vad andra tycker.

Läsandet just nu

Sedan i måndags har jag hunnit med tre böcker: Världens viktigaste kyss av David Levithan, Visheten vaknar av Elin Säfström och De försvunna av Caroline Eriksson. Ingen av dem har varit speciellt långa eller speciellt svårlästa. Tyvärr är det bara Visheten vaknar som jag tyckte om, de andra två får ett svalt betyg.

Världens viktigaste kyss handlar om ett viktigt ämne, men språket var avskräckande. Upplägget passade inte alls mig. I korthet: Harry och Craig ska slå rekord i att kyssas. Trettiotvå timmar i ett sträck. Men Craig har inte kommit ut för sina föräldrar än. Samtidigt finns Cooper, som är fast i en destruktiv spiral. Och Peter och Neil, som har varit ihop i ett år men som befinner sig i en svacka just nu. Allt kommenteras av alla män som har dött i AIDS under 1970-, 80- och 90-talen. Tror att det var det som inte funkade för mig, detta eviga kommentatorspår.

Visheten vaknar är uppföljaren till En väktares bekännelser, som handlar om Tilda Modigh. Hon är, tillsammans med sin mormor, väktare över Stockholms rådare. Rådare är troll, vättar, alver och alla andra övernaturliga varelser som människor inte ser – tack vare väktaren. Trollen har börjat hålla på med något märkligt, och Tilda får i uppdrag att lista ut vad de sysslar med. Som väktare dras hon längre och längre in, och hennes mänskliga värld blir lidande. En bok full av humor och ironi och stora känslor.

De försvunna av Caroline Eriksson är en bok jag har hört talas om mycket då jag lyssnar på Carolines och Ninni Schulmans podd Att skriva en bestseller (eller en annan bok). Blev tyvärr lite besviken. Först var boken läskig, sen blev den bara blah. Kunde inte acceptera hur huvudpersonen betedde sig, även om det blev mer och mer förståeligt ju längre in i boken man kom. Verkligen en psykologisk spänningsroman, för den var inte förutsägbar. Å andra sidan har den sålt stort i flertalet länder och är omtyckt av många, så det är nog snarare jag som befinner mig ute på djupt vatten med den här genren.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska avsluta september med. Jag har bara två dagar kvar av månaden och en spänningshuvudvärk som inte vill släppa, så jag funderar på något lättläst. Får titta i hyllan och se vad jag hittar. 🙂